Invasion, pandemi och en värld i kris – LÅT OSS STÄRKA FORSKNING OCH DEMOKRATI!

Otryggt, otäckt, ofattbart. Efter två år av pandemi har världen som vi känner den vridits om på nytt. Vi är alla berörda och betryckta av Rysslands krig mot Ukraina. Men det finns en hel del vi kan göra för att minska oron och bidra till en faktabaserad demokratisk utveckling.

“Krigets första offer är sanningen,” sade den amerikanske senatorn Hiram Johnson redan år 1917. Det är också titeln på en bok av Phillip Knightley om krigsreportrars arbete, som var kurslitteratur när jag pluggade journalistik på Göteborgs universitet för många år sedan.

Men det är inte bara journalister som har svårt att manövrera i informationsflödet. En infodemi eller en ryktesepidemi innebär ett överflöd av både sann och falsk information, som sprids i snabb takt och i många kanaler, och som drabbar oss alla. 

Nyss handlade det mesta om covid-19. Nu dominerar förstås kriget i Ukraina. Precis som vid inledningen av pandemin följer vi nyheterna och extrasändningarna, försöker bistå med det som saknas och samlas i sociala medier. Den politiska oenigheten, bland annat om hur just pandemin hanterats, har bytts mot stor enighet. ”Rally around the flag” är ett uttryck som statsvetarna brukar använda för fenomenet att politiska ledare ofta får ökat stöd av befolkningen och även av oppositionen i tider av kris. 

Bokstavligen över en natt har epidemiologerna och smittskyddsexperterna ersatts av krigsvetare och folkrättsforskare i massmedia. Vi upplever en annan slags kris än under pandemin men behovet av forskningsbaserad kunskap och expertkompetens är detsamma.

Källkritik, fri journalistik och tillgång till forskningsbaserad kunskap stärker demokratin och gör världsläget lite mindre ofattbart.

”När konspirationsteorier, kunskapsmotstånd och känsloladdad retorik tar över riskerar demokratin att försvagas och på sikt gå under”, skriver professor Åsa Wikforss i sin senaste bok Därför demokrati, där hon lyfter fram kunskapens centrala betydelse för ett fungerande folkstyre.

Just nu är väldigt mycket mis- och desinformation i omlopp och en del av krigföringen sker genom ryktesspridning, påverkanskampanjer och cyberattacker. För att veta vem och vad vi kan lita på behöver vi vara källkritiska. En bra utgångspunkt är att använda de tre frågor som utvecklats och testats i vetenskapliga studier, och som ingår i verktyget Nyhetsvärderaren, som VA har utvecklat tillsammans med Uppsala universitet och RISE Interactive:

  1. Vem är avsändaren och vilka avsikter har hen?
  2. Vilka bevis finns för olika påståenden i nyheten?
  3. Vad säger andra oberoende källor om samma nyhet?

En annan användbar fråga att ställa både till sig själv och andra är Hur vet du det? 

Öppenhet, yttrandefrihet och samhällsdebatt är grundbultar i ett demokratiskt samhälle. Men det betyder inte att man ska lita på eller föra vidare allt man tar del av.

Varje person som sprider desinformation riskerar att undergräva vår gemensamma säkerhet. Sprid heller inte information om Sveriges försvar,” sade statsminister Magdalena Andersson i sitt tal till nationen den 1 mars.

En sak är säker: Källkritik, fri journalistik och tillgång till forskningsbaserad kunskap stärker demokratin och gör världsläget lite mindre ofattbart.

/Cissi Askwall, VAs generalsekreterare


Lägg till en kommentar