Flygande bebisar yttrar vi oss inte om

20 mars 2009 i Utbildning av Karin | 5 kommentarer | Bokmärk eller dela

Häromsistens utspelades följande konversation hemma hos mig:

- Mamma, vad handlar boken med den flygande bebisen om?

- Ehhh… va? Jaha! Jo, den handlar om hur lärarskolan, du vet skolan där dom som ska lära sig att bli lärare gÃ¥r, ska bli bättre.

- Jaha…. men varför flyger bebisen?

- Jaaaa… jag vet inte riktigt…

Lärarutr_framsida

Nej, jag mÃ¥ste erkänna att jag gick bet pÃ¥ att förklara symboliken i framsidesillustrationen till betänkandet ”En hÃ¥llbar lärarutbildning”. Det är en bild av Marie-Louise Ekman, betitlad ”Fastbundna lampor och en flygande baby”. Kanske kan nÃ¥gon hjälpa mig?

Själv har jag ägnat mig åt innehållet innanför pärmen, och i går skickade vi in ett yttrande över betänkandet från VA.

VAs studier visar att mÃ¥nga lärare upplever ett stort avstÃ¥nd till forskarvärlden, och att forskningen är för abstrakt för att passa skolans verklighet. Vi fann ocksÃ¥ att mÃ¥nga lärarstudenter aldrig har kontakt med forskare – trots att de befann sig pÃ¥ en högskola!

Utredaren Sigbrit Franke föreslår ett antal åtgärder för att stärka det vetenskapliga förhållningssättet hos blivande lärare, som exempelvis kombinations- och utbytesanställningar för lärare vid lärarutbildningarna för att på så sätt stärka forskningsanknytningen. Det är bra, men VA anser att det finns ännu mer att göra för att stärka utbytet och dialogen med forskningen hela vägen ut i skolans verklighet. Det räcker inte med att lärarna på lärarhögskolan har kontakter med forskare och forskning. Även lärare i grund- och gymnasieskolan behöver ha sådana kontakter. För att åstadkomma det bör kontakten grundläggas redan i lärarutbildningen.

VA föreslår därför aktiviteter i lärarutbildningen som erbjuder kontakt med forskare inom både de egna undervisningsämnena och sådana man inte själv ska undervisa i. Utbyte med forskare inom utbildningsvetenskap och pedagogik behövs också. Slutligen föreslår vi starkare incitament för både blivande och redan praktiserande lärare att genomgå forskarutbildning.

Läs hela yttrandet här.

Tags: , , ,

  1. Malin’s avatar

    Malin den 23 mars 2009 at 10:25 f m

    Det kanske är nÃ¥gon som är i färd med att kasta ut babyn med badvattnet, allt medan alla upplysningstendenser (lamporna) är fastlÃ¥sta? ;-) Nej, jag begriper inte heller…

    Förr när de flesta av forskningens resultat var inlåsta i universitetsbiblioteken (i pappersform; tidskrifter och böcker) måste det ha varit mycket svårare att hålla kontakt med forskningen, när man examinerats och inte längre fysiskt befann sig i närheten. Just den muren har väl delvis raserats, i och med internet och open access-rörelsen, men jag kan tänka mig att ovanan delvis lever kvar. Även om grundproblemet nog är att lärarstuderande inte får någon forskningskontakt ens under studietiden.

    Men det problemet är inte unikt för lärarutbildningen – och att ha kontakt med en forskare är inte heller samma sak som att ha kontakt med forskningen hon/han utför. Jag har haft mÃ¥nga forskande föreläsare, men i de flesta fallen har jag inte fÃ¥tt nÃ¥gon som helst aning om vad de sysslar med när de inte stÃ¥r framför svarta tavlan…

  2. Karin’s avatar

    Karin den 23 mars 2009 at 5:10 e m

    Nej, det har du förstÃ¥s rätt i. Jag hade inte heller särskilt mycket koll pÃ¥ den forskning som mina föreläsare pÃ¥ grundutbildningen ägnade sig Ã¥t när de inte undervisade. Men jag visste att det bedrevs forskning runtom i huset, jag gick förbi labb, mätutrustningar mm, och jag hade en hum om att de som forskade i de där labben var samma (högst normala, oftast) människor som de som gick omkring i korridorerna. Den ”avdramatisering” som det innebar gjorde det förmodligen mindre svÃ¥rt och okänt den dagen jag faktiskt ville frÃ¥ga nÃ¥got om forskningen ocksÃ¥. PÃ¥ samma sätt kanske ökade kontakter med forskare och forskning under lärarutbildningen skulle kunna leda till att aktiva lärare upplever barriären mot att ta kontakt med akademin som mindre oöverstiglig?