I Expressen i lördags skrev Isobel Hadley-Kamptz under rubriken ”Myten om det upplysta Sverige” om att svenskarnas intresse för mystiska och övernaturliga fenomen tycks frodas, trots att vi ofta har en självbild som världens modernaste land. Detta a propos DNs nya blogg om ”märkligheter”, som skrivs av Clas Svahn. Är den ett tecken på spirande intresse för det okända?

Redan i maj 2006 kunde man läsa i Fokus att det vårades för mystiken - inte minst tack vare ”DaVinci-koden”. I artikeln intervjuades Henrik Bogdan, religionshistoriker i Göteborg. I ett avsnitt av programmet ”Hjärnstorm” i SVT talade samme Bogdan om hur vidskeplighet hjälper människor att finna mening och känna kontroll över sin situation . Ett klipp ur programmet finns (men bara t.om. 5 april, enligt uppgift på sidan!) här.

Isobel nämner att vi på VA mäter synen på astrologi. I vår VA-barometer 2008 var det faktiskt bara ungefär en av sju som bedömde astrologi som i hög grad vetenskapligt, jämfört med närmare en av fyra vid toppnoteringen 2006. I EU-kommisssionens Eurobarometer om vetenskap och teknik (pdf) 2005 ställdes frågor om astrologi och horoskop, liksom om t.ex. numerologi, ett av de ämnen som Clas Svahn avhandlar på ovan nämnda blogg. 37% av europeerna ansåg att vissa nummer är särskilt lyckosamma för vissa människor. I Sverige höll 29% med om detta. I Social values, Science and Technology (pdf) , även den en Eurobarometer-rapport 2005, ställdes frågan om hur ofta man funderar över meningen med livet. Av svenskarna svarade 30% ”ofta” och 45% ”ibland” (EU-snitt: 35 respektive 39%). Totalt tre av fyra, alltså, i både Sverige och EU. Men bara 23% av svenskarna, mot EU-snittet på 52%, trodde att det finns en gud.

SOM-institutet undersöker varje år svenskarnas syn på allt från institutionsförtroende till hundens roll i samhället. En del av de regelbundet återkommande frågorna handlar om religion, religiösa ritualer, synen på frälsning, mm. En slutsats av dessa är att sekulariseringen i Sverige håller på att avstanna. Magnus Hagevi skriver om detta i ett kapitel i boken Det nya Sverige som presenterar 2006 års enkät. Han bygger slutsatsen på data som bland annat visar att allt fler uppfattar frälsning som allt viktigare. Enligt Hagevi ska resultaten ses som en indikator på ett ökat intresse för religion i stort, inte (enbart) som en längtan efter kristen frälsning. Han påpekar också att det går att se tre ”hopp” uppåt i kurvan vid tre tillfällen: 1988, 1994 och 2002. Han kopplar samman dessa hopp med tre tragiska händelser: en bussolycka i Norge med många svenska barn bland dödsoffren, Estonias förlisning och 11 septemberattackerna i USA.

Författaren menar också att den uppväxande generationen ger uttryck för ett religiöst behov som finns hos människan, men som inte tillfredsställts i det postsekulära samhället. Det har alltså uppstått en ”bristsituation”, vilket ökar värdet av religionen.

Det ska bli intressant att se om de kriser vi just nu upplever ger avtryck i kurvorna. Jag hörde för ett tag sedan i P1s Människor och Tro att finansfolket på Wall Street kommer till kyrkan i en sällan skådad ström sedan krisen slagit till mot deras tillgångar. Kanske får klimatångest människor att sätta sitt hopp till högre makter?

Det sägs ju att kjollängden följer konjunkturen. Jag såg igår att Lindex annonserade på stora affischer för en ”maxiklänning” som går ända ner till anklarna. Följer månne även religiositeten konjunktursvängningarna?