Jag har en liten lista där jag skriver upp händelser och nyheter som skulle kunna påverka hur människor i allmänhet ser på forskning och forskare. Den här listan tillkom som ett sätt att minnas tillbaka och i bästa fall hitta tänkbara orsaker till de resultat som vi får i våra opinionsundersökningar. En av de centrala frågorna är vilket förtroende den som svarar har för forskare.

Fram till 2007/2008 observerade vi en nedgång i förtroendet. Men sedan hände något och kurvan vände uppåt. En möjlig tolkning är att klimatdebatten lyft upp forskningen till förstasidorna och nyhetsprogrammen, och att detta lyft även förtroendet. Sedan 2004 har vi nämligen också sett en kraftig ökning av andelen som tror att forskningen har goda möjligheter att bidra till att bromsa klimatförändringen. Men samtidigt får vi också en ökande mängd öppna svar som tyder på en trötthet och skepsis inför klimathotet. Den öppna frågan lyder ”Det finns de som anser att förtroendet för forskare minskar. Har du själv hört eller sett negativa nyheter om forskning?” Vi ställer den som ett slags test på vilka nyhetshändelser som ”fastnar” i folks medvetande.

Det är här min lilla lista kommer in… Vilka händelser kommer att påverka nästa förtroendesiffra? Vilka av mina punkter kommer att dyka upp på listan över öppna svar? Finanskrisen och frånvaron av förvarningar från ekonomiska forskare? Nobelstiftelsens Kinaresor? De adjungerade professorerna som SvD slog upp krigsrubriker om? Konstfackstudenternas famösa examensprojekt? Möjligheten att göra abort för att fostret har fel kön? Darwinfirandet?

Jag läste på ”Under Lagerbladet” om en företeelse som har med förtroendet för forskare att göra. Inlägget handlar om en evolutionskritisk debattartikel i Expressen skriven av en ”docent” som förmodligen i kraft av sin titel hoppas på större genomslag. Hans forskarämne är dock inte alls biologi (han är f.ö. knuten till Claphaminstitutet, se mitt inlägg den 9 feb). Det slog mig att snarlika saker sker i klimatdebatten. Diverse professorer och andra uttalar sig om isborrkärnor, globala medeltemperaturer och IPCC-rapporter – men hur ska man veta om de har kompetens att bedöma detta? Svenskar har stort förtroende för forskare. Alltså lyssnar vi extra på dem med akademiska titlar – men kanske glömmer bort att titta efter vilket ämne vederbörande verkar inom? Är slutsatsen att allmänheten har för stort förtroende för forskare?

Jag väntar i alla fall – utrustad med min lilla lista – med spänning på att se vad våra förtroendefrågor ger för resultat i år!

PS. Malin Sandström har tänkvärda funderingar om Darwinfirandet och den eviga evolutionsdebatten. Dessutom finns det en lektion 3 i chokladfysik!