För någon vecka sedan hörde jag en presentation av Theodor Paues, tillsammans med Fabian Wallen författare till boken ”Flyt”. Den handlar om hur det svenska samhället och våra arbetsplatser utvecklats sedan 70-talet. Utgångspunkten är 1974, när författarna föddes, och i boken tecknas bilden av det svenska samhället då.
Eftersom jag har egna minnen av hur det var vid den tiden – jag började skolan 1974- var presentationen och bläddrandet i boken en slags nostalgitripp. Och samtidigt en klar insikt att det faktiskt inte var bättre förr.
På Ericssons fabrik fanns år 1974 bestämmelser om att man inte fick vissla på arbetstid och helst inte prata med sina kolleger utan hålla sig vid sin maskin. Arbetsmiljön för gruvarbetare var bedrövlig.
Föräldraledigheten infördes 1974 (tidigare fanns moderskapspenning) och var 6 månader. Män kunde då, i princip, ta pappaledigt. I praktiken… ”Va? Klarar hon inte det själv?” kunde en man få till svar av sin chef om han ville vara ledig med sitt nyfödda barn. På fullt allvar.
Boken radar också upp en del intressant statistik:
I dag lever svenskarna 6 år längre än de gjorde 1974.
1974 tyckte 51% att de hade ett jobb där de lärde sig nya saker – i dag är den andelen 71%.
1974 dog 223 människor på jobbet, 2008 var det 53 st.
I dag blir bara 9% mycket smutsiga på jobbet (jo, SCB frågar sånt), 1974 var det 16%.
Skitjobben blir färre och kunskapsjobben fler, alltså. Och jobben blir roligare, rent generellt, menade Paues i sin presentation och exemplifierade med en lagerarbetares arbetsuppgifter och -verktyg då och nu.
1974 var det nedgång i samhällsekonomin efter ett antal goda år. Det var oljekris, elransonering, kärnvapenhot…. Det sades att den generation som föddes då var den första som skulle få det sämre än sina föräldrar. Någon som känner igen den profetian? Men så blev det inte då. Och vem vet – kanske blir det inte så den här gången heller…?
Svenskarnas syn på den tekniska utvecklingen har mätts då och då sedan 1978. Under 70-talet, när debatten gick het om säldöden i Östersjön, kapprustningen, kärnkraftens vara eller inte vara, etc, fanns en skepsis mot ny teknik och vilka konsekvenser den förde med sig. Då (1978) tyckte sex av tio att den tekniska utvecklingen gör livet bättre eller mycket bättre. 2009 var det drygt åtta av tio som var lika positiva! (se VA-barometern)
Andelen positiva till teknisk utveckling 2009 visade för övrigt på en återhämtning efter några år av nedgång i spåren av miljö- och klimatdebatt. Ljusare tider på väg?
Glad påsk!
