Nu har nog alla svenska barn och deras föräldrar klarat av sina skolavslutningar – somliga i kyrkorum, andra i idrottshallar och ytterligare några (undertecknad, till exempel) utomhus i hällregn. Lagom till dessa försomriga begivenheter dök förstås frågan om att ha avslutning i kyrkan upp i olika debattfora.

Radioprogrammet Människor och Tro presenterade en undersökning som visade att  det är lika vanligt att skolor håller sina avslutningar i kyrkan som någon annanstans. De fann också att det var föräldrarna som var de starkaste förespråkarna för att vara i kyrkan – barnen brydde sig mindre. Dessutom visade det sig att det inte främst är de med annan religion som är motståndare mot att vara i kyrkan, utan de föräldrar som själva är ateister.

Troende får också lättare ihop tro med vetenskap. I den undersökning vi presenterade i november menade 43 procent av de svarande att en vetenskaplig syn på tillvaron går att förena med en religiös tro. 47 procent tyckte det inte. De som själva uppger sig vara icke troende svarar i högre utsträckning än andra att det inte går att förena tro och vetenskap.

I USA är som bekant ”konflikten” mellan religion och vetenskap en mycket mer laddad fråga, året runt.

För ett par veckor sedan gick World Science Festival av stapeln i New York. Festivalen sponsras bland annat av John Templeton Foundation, en finansiär som enligt egen utsago finansierar forskning om ”the big questions” – och en aktör som inte alla applåderar. Ett av inslagen under festivalen hette Faith and Science och behandlade inte helt oväntat förhållandet mellan tro och vetenskap. Panelsamtalet annonserades som följer:

- For all their historical tensions, scientists and religious scholars from a wide variety of faiths ponder many similar questions—how did the universe begin? How might it end? What is the origin of matter, energy, and life? The modes of inquiry and standards for judging progress are, to be sure, very different. But is there a common ground to be found?

Via bloggen Science + Religion Today har jag förstått att det uppstått en viss diskussion om att arrangörerna valt att i panelen inte ha med någon med uppfattningen att tro och vetenskap inte kan förenas.

Kosmologen Sean Carroll menar att:

- A panel like this does a true disservice to people who are curious about these questions and could benefit from a rigorous airing of the issues, rather than a whitewash where everyone mumbles pleasantly about how we should all just get along.

Chad Orzel (professor i fysik) å sin sida, menar att extremisterna är ointressanta eftersom målet troligen är att diskutera hur vissa forskare klarar att förena tro och vetenskap:

- That’s presumably what they’re aiming for with the panel, and given competent moderation, they could get something a lot more interesting out of that than they could by putting a militant atheist or a Biblical literalist on the panel.

Joshua Rosenau på National Center for Science Education instämmer och tror att om de som absolut inte tycker att tro och vetenskap kan förenas vore där skulle hela samtalet vara helt meningslöst:

- …the panel would descend into a metaconversation about whether there should even be conversations like the one they were supposed to be having. And that wouldn’t inform anyone.

Egentligen handlar väl detta om själva förutsättningen för dialog: att de som deltar inte bara pratar utan lyssnar också? Om man inte kan lyssna och försöka förstå hur den andre tänker är det kanske lika bra att avstå från att delta i en dialog. Oavsett livsåskådning.

/Karin Hermansson