Innan jag åkte hemifrån mot USA förra veckan skrevs och pratades det om det dåliga OS-vädret i Vancouver och skidåkarnas – eller kanske framför allt vallarnas – vedermödor.
I USA lamslogs Washington DC av en dryg meter snö för någon vecka sedan och i San Diego, där AAAS-mötet ägde rum, hördes allt som oftast ”and the weather is ok, I think” – som om det var en överraskning.
På flyget tillbaka läste jag om snökaoset hemma: inställda tåg, totalstopp i T-banan och onda ryggar pga all snöskottning.
Men, påpekar DNs ledarsida, den globala uppvärmningen fortsätter fastän det snöar i Stockholm!
I förrgår, måndag, avslutades AAAS-mötet. Som sista punkt på mitt program var jag på ett mycket välbesökt seminarium med titeln Understanding Climate Skepiticsm: Its sources and Strategies.
Det var så fullt på seminariet att folk satt på golvet. Annonsrubriken på skärmen lyder: If the Earth is getting warmer, why is Kentucky getting colder?
Talarna resonerade kring vilka strategier som används av ”skeptikerna” – dvs. de som argumenterar mot att den globala uppvärmningen orsakas av mänsklig påverkan, alternativt att den existerar över huvud taget.
Riley E. Dunlap, Oklahoma State University, presenterade en studie av böcker med ”klimatskeptiskt” budskap som publiceras i USA. Antalet har ökat dramatiskt de senaste åren, och åtta av tio är på något sätt relaterade till konservativa tankesmedjor. Fyra av tio är skrivna av personer som inte är forskare och ett ökande antal är egenutgivna. ”Anyone can publish a book”, kommenterade Dunlap.
Maxwell T. Boykoff, University of Colorado, menade att “skeptikernas” framgång beror på att media hoppat på tåget och, genom att till exempel ställa en ”skeptiker” mot en ”mainstream-forskare” i klassisk medial konflikt, förstärker motståndarsidan och överdriver förnekandet.
Myanna Lahsen, National Institute for Space Research, Brasilien, instämde visserligen i att ”skeptikersidan” varit framgångsrik i sin strategi – men tänk om det beror på att vetenskapssamhället haft en kass strategi (eller ingen strategi alls)?
Forskare hamnar oftast i det som kallas ”deficit model” när de diskuterar kommunikation i exempelvis klimatfrågan, förklarade Lahsen. Dvs. man antar att hela problemet handlar om att allmänheten är obildad och måste upplysas. Åtgärden blir därför att argumentera för bättre skolundervisning i naturvetenskap och teknik, ”public outreach” och statements på tråkiga websidor. Men…
– Maybe the public is confused not because they are ignorant, but because someone actually confused them!
För, menade Lahsen, ”oppositionen” anlitade PR-byråer och marknadsföringsforskare, gick ut i annonskampanjer, utvärderade dem och förbättrade sina metoder utifrån resultaten. De använde alltså ett i många stycken vetenskapligt angreppssätt! Till skillnad från universiteten…
– Why are we so unscientific in our communication efforts? Should we hire PR firms? – But how would that affect credibility of the scientific community?
Nej, konstaterade hon, just det kanske inte är någon bra idé, men:
… since the other strategy has shown not to work, it might be a good idea to consider alternatives!
Eller i andra ordalag: Ryck upp er, IPCC, och ta ett snack med en kommunikationsexpert!
Ett lite annorlunda inslag i går: På väg till konferenscentret möttes jag av en skara demonstranter med skyltar ”stop the chemtrails”. Det visade sig vara människor som tror att de vita strimmor som blir efter flygplanen är kemikalier som avsiktligt sprids ut över medborgarna. Detta, menar de, mörkas av regeringen (eller kanske av ”vetenskapsetablissemanget”?). Bl.a. fanns en dekal med budskapet “This is a free country. I have the right to be uninformed.”
