Bioekonomi har varit väldigt omtalat de senaste åren. Men vad innebär bioekonomi egentligen?

En möjlig definition är följande:

”Bioekonomin omfattar alla sektorer och system som förlitar sig på biologiska resurser – djur, växter, mikroorganismer och biomassa från dessa, bl.a. organiskt avfall – samt deras funktioner och principer.

Den omfattar och kopplar samman följande: ekosystem på land och till havs och de tjänster som de tillhandahåller, alla primärproduktionssektorer där man använder och producerar biologiska resurser (jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk) och alla ekonomiska och industriella sektorer där man använder biologiska resurser och processer för att producera livsmedel, djurfoder, biobaserade produkter, energi och tjänster.” (Europeiska kommissionens bioekonomistrategi, 2018)

En annan definition som skapades av VA och Bloom projektets workshops är:

BIOEKONOMI är ekonomi och samhällsutveckling baserad på FÖRNYBARA RESURSER. Det är en verksamhet som består av produkter/tjänster från naturtillgångar, biobaserade material och processer (mark, skog, hav och sötvatten). Bioekonomi innefattar också handel med ekosystemtjänster. Bioekonomi KRÄVER omställning av processer och kompetens i samhället. En övergång till Bioekonomi KAN leda till en hållbar samhällsutveckling och till en cirkulär ekonomi.

BIOEKONOMI är att INTE använda ändliga resurser som fossila råvaror och mineraler. Den BEHÖVER INTE vara småskalig, ekologisk, cirkulär, hållbar, giftfri eller “gullig”!

Koldioxid är en så kallad växthusgas vilket innebär att den bidrar till att jordens värmestrålning studsar tillbaka i atmosfären och återvänder till jordens yta istället för att stråla ut i rymden. Det är detta som kallas ”växthuseffekten”. Illustration: Lotta Tomasson/VA CC BY-NC-SA

Den främsta anledningen till att bioekonomi får allt större uppmärksamhet är att nuvarande tillverkningsmetoder bidrar till allvarliga miljö- och klimatproblem. När fossila bränslen utvinns ökar mängden kol i atmosfären, vilket ökar växthuseffekten. I en biobaserad ekonomi ligger fokus på att börja använda förnybar biomassa i stället för fossila bränslen vid förbränning och materialtillverkning samt vid livsmedels- och foderproduktion.

En förnybar resurs är en naturresurs som töms långsammare än den fylls på. Resursen måste ha sätt att återhämta sig för att kunna kallas förnybar. De kan dock bli icke-förnybara om de används i större omfattning än naturens förmåga att återskapa dem.

En CIRKULÄR bioekonomi kan bidra till mer hållbara metoder och till att minska klimatförändringarna. Detta kan göras med alltifrån väldigt enkel teknik – som att återanvända produktionsavfall som resurser vid tillverkning av nya produkter – till väldigt avancerad teknik – som att framställa nya material, till exempel bioplast, av komponenter från den ursprungliga biomassan. Syftet är alltid att åstadkomma så effektiva materialflöden som möjligt, särskilt i fråga om kol.

Vårt nuvarande ekonomiska system kan beskrivas som en rak linje, LINJÄR ekonomi. Sedan den industriella revolutionen har ekonomisk tillväxt gått hand i hand med ökad användning av naturresurser och ökande avfallsmängder.

För att en ekonomi ska bli cirkulär krävs stora förändringar i samhället och där kan BIOEKONOMI vara en del i lösningen.

Illustration: Naturskyddsföreningen

Etiska frågor: Ett rum för dialog om bioekonomi

Om efterfrågan på vissa naturresurser, till exempel trä, skulle öka, hur gör vi då för att se till att detta inte ökar pressen på skogsekosystem och att hållbara skogsförvaltningsmetoder används?

En ökad efterfrågan leder sannolikt även till ökad export av biomassa i vissa länder och ökad import i andra. Hur ska vi kunna undvika att förvärra hållbarhetsproblemen i leverantörsländerna? Hur gör vi för att hitta en ny balans inom planetens hållbara gränser och för att arbeta på integrerade helhetsbilder och -strategier?

Som alltid när ett komplext system ska förändras finns potentiella bieffekter och etiska frågor som måste besvaras. När det gäller bioekonomi diskuteras till exempel kontroversiella tillvägagångssätt, som kanske inte är förenliga med hållbarhetsmålen och/eller som kan väcka etiska frågor. En del av dessa frågor rör ämnen som användning av gödselmedel och hur aspekter av biodiversitet går ihop med ett framtida skogsbruk.

Förutom att fokusera på hållbar produktion bör en cirkulär bioekonomi utnyttja produktionsavfall optimalt. Det skulle kunna minska pressen i fråga om resursförvärv, samt minska föroreningar och miljöpåverkan. Genom att införa bioekonomi kan vi satsa på nedbrytbara produkter eller insamlingssystem. Samtidigt som en allmän minskning av vår konsumtion är ett måste för en hållbar framtid.

BLOOM-strategin

BLOOM-projektet tar upp dessa frågor genom dialoger med europeiska medborgare, civilsamhället, innovationsnätverk för bioekonomi, lokala forskningscenter, aktörer inom företag och industrier samt olika myndigheter. BLOOM skapar ett rum för den nödvändiga debatten om preferenser och värderingar när det gäller bioekonomin, samt för interaktion och utbyte av information, kunskap, åsikter och önskemål, i syfte att nå enighet om hur bioekonomin ska förverkligas.

Läs mer om bioekonomin i vår vardag här.