Fler nobelpristagare som ministrar skulle kanske hjälpa?

Igår hörde jag på nyheterna att Obama har förlorat ytterligare en av sina utsedda ministrar pga grumliga skatteaffärer. Hoppas det inte är Chu, tänkte jag, men det var det inte (se t.ex. DN idag).  För visst är det coolt att Obama utsett en nobelpristagare till energiminister? Steven Chu är fysikprofessor och f.d. chef på Lawrence Berkeley National Laboratory, som han enligt Metro Teknik (som citerar Richard Muller, professor i fysik) ”gjort till en petriskål för forskare med kreativa idéer. Hans fokus är innovation, och han förstår vetenskapen som ligger till grund för det”. Det ska bli spännande att se vad han kommer att betyda för utvecklingen av alternativa bränslen, och hur han hanterar det politiska klimatet.

Det duggar ju inte så tätt av nobelpristagare i Sverige – även om jag vill minnas att Folkpartiet gick till val på att de skulle bli fler – men i väntan på sådana tycker i alla fall jag att det vore kul med en eller annan professor i regeringen. Kanske skulle det öka dialogen mellan politik och vetenskap och öka förståelsen av varandras förutsättningar och drivkrafter?

Ökad dialog skulle behövas – det såg vi i vår studie av politikers syn på och kontakter med forskare 2006, och det har vi diskuterat vid flera seminarier i bl.a. Almedalen sedan dess (referat finns på VAs hemsida, länken ovan). Men jag kan inte minnas att någon vid dessa tillfällen föreslagit fler nobelpristagare bland ministrarna som en åtgärd…!


Klimatdebatt och framtidstro

 I gårdagens SvD gick Susanna Baltscheffsky igenom några frågor kring klimatförändringar. Torrt och sakligt, till skillnad från en del andra inlägg i den debatt som tycks ha fått förnyad mediesynlighet på sistone – den om uppvärmningen över huvud taget äger rum och om vi människor påverkar den. Det finns förvisso både bra och mindre bra inslag i den debatten.

Läs mer