För någon vecka sedan hörde jag en presentation av Theodor Paues, tillsammans med Fabian Wallen författare till boken ”Flyt”. Den handlar om hur det svenska samhället och våra arbetsplatser utvecklats sedan 70-talet. Utgångspunkten är 1974, när författarna föddes, och i boken tecknas bilden av det svenska samhället då.
För tre veckor sedan skrev VAs generalsekreterare tillsammans med högsta cheferna vid KVA, IVA och KSLA en debattartikel i UNT om vikten av att universiteten satsar på ODE (OmvärldsDialog och Engagemang), eller ”samverkan” på högskolelagsspråk. Jag skrev om artikeln här på bloggen samma dag.
Förra veckan presenterades den uppseendeväckande nyheten att benrester av en helt ny sorts människa hittats i en grotta i Sibirien (se t.ex. DN och SvD). Henrik Brändén, Livbåtens gästbloggare, skriver om upptäckten och påpekar att ”slutsatsen är uppenbar – så länge man tror på evolutionsteorin”. Krister Renard, lärare på Livets Ords gymnasieskola i Uppsala, tar å sin sida nyheten till intäkt för att ”kanske inte sista ordet är sagt när det gäller de olika arternas ursprung”.
Universitetens samverkansuppgift handlar om att kommunicera, samverka och ha utbyte med det omgivande samhället. Det handlar bland annat – men inte bara! – om samarbete med näringslivet för att forskningsresultat ska omsättas i pengar och därmed ge pay-back för samhället i form av arbetstillfällen och tillväxt på insatta forskningsmedel. Det var en av huvudpoängerna i regeringens forsknings- och innovationsproposition.
Here is a good example of how to make science interesting using everyday themes. On Wednesday (St Patrick’s Day) I saw a link on the White House website no less to the following online article about how genetic mutations lead to some clovers having four, or possibly more, leaves.
I en debattartikel i UNT i dag uppmanas universitetsledningarna att på allvar integrera samverkan med det omgivande samhället i forskarnas arbete. De som står för denna uppmaning är de högsta cheferna vid KVA, IVA, KSLA och VA: Gunnar Öquist, Björn O Nilsson, Åke Barklund och Camilla Modéer.
”Citizen science” och brukarmedverkan i forskning är något som det pratas om på sina håll. Brukarmedverkan är framför allt en term använd i medicinsk forskning, där patientgrupper deltar i forskningsprojekt som aktiv partner i planering och resultattolkning. Men att allmänheten bidrar på olika sätt i forskningsprojekt förekommer också inom andra områden. Folk räknar fåglar, stjärnor, blommor, mäter regn , upplåter sin datorkraft, osv, och förser på så vis forskare med data. I samband med ForskarFredag i höstas mätte svenska, danska och norska skolbarn kvaliteten på luften i sina klassrum.
Forskningens kvalitet ökar när universiteten samverkar med det omgivande samhället. Men forskarna saknar stöd och utbildning i hur man praktiskt går tillväga. Det är de huvudsakliga slutsatserna som vi drog i projektet ODE, OmvärldsDialog och Engagemang, som vi berättat om tidigare här på bloggen och som också Malin skrivit om.
Det stora vetenskapsmötet AAAS Annual Meeting i SanDiego härom veckan samlade en stor mängd forskare från olika länder. Borde inte näringslivet vara intresserat av att vara där och spana efter nya innovativa idéer? Det undrar David Ewing Duncan i en artikel på Fortune Magazine. Temat för konferensen var ”Bridging Science and Society” – en högst relevant idé i tider när många stora världsproblem behöver lösningar, skriver Ewing Duncan. Men:
Denna webbplats är tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande-DelaLika Användarvillkor Integritetspolicy.