Nu till hösten gläntar vi på dörren till våra lärosäten och släpper fysiskt in en del av studenterna igen. Helt klart är att det aldrig kommer att bli precis likadant som före pandemin. Vad tar vi då med oss för kunskaper och erfarenheter?
Tack vare forskningen ökar våra möjligheter att forma vår framtid. Tänkvärt i dag då vi står inför en lång rad utmaningar, kopplade till att vårt sätt att leva inte är hållbart. I det är forskningen ljusbäraren och möjliggöraren. För vad finns utan forskning och ökad kunskap? Stagnation och tillbakagång.
Att vara forskare innebär att ha både bred och detaljerad kunskap om ett specifikt fält. Dagligen arbetar man med lika kunniga kollegor. Risken finns att man uppslukas av sitt ämne och ibland glömmer att det man gör inte är begripligt för andra. Svåra termer, förkortningar och komplexa samband är en del av ens vardag. Läs mer
I skymningen, när naturens siluetter och färger långsamt smälter samman, förlorar våra ögon sin förmåga till orientering. Samtidigt inleder miljontals migranter en vidsträckt resa. Bogong-fjärilarna flyger ljudlöst mot bergen i söder med jordens magnetfält som vägvisare. Södra halvklotets sprakande vintergata och eukalyptusträdens dofter hjälper dem att nå målet i grottorna i de australiensiska alperna. Med vetenskapskommunikationsprojektet Magnotion fick upptäckten av magnetsinnet, som länge var okänt för människan, en konstnärlig gestaltning och ett eget namn.
ShareMusic & Performing Arts är ett nyutvecklat kunskapscenter för konstnärlig utveckling och inkludering. Vad innebär det? Vår resa har nyligen börjat, men en sak är i alla fall säker: inom kulturbranschen finns ett starkt önskemål om och behov av evidensbaserad kunskap om inkluderande arbetssätt. Vi vill generera, samla och utveckla den kunskapen.
När vetenskapens betydelse för samhället diskuteras lämnas humaniora ofta utanför. Men vad innebär det egentligen för olika vetenskapsområden att ha allmänhetens förtroende? Och hur har detta förändrats över tid? Det är frågor som jag undersöker i min avhandling om humaniora i det svenska 1900-talets samhälle.
Wow, tänkte jag! Vilken grej! Jag befann mig på en stor arena där ett myller av aktiviteter pågick. Forskare arbetade tillsammans med skolbarn på ett sätt jag inte sett tidigare. Så mycket energi och glädje! På beachflaggorna och vimplarna stod det SciFest. Redan på vägen hem funderade jag på hur vi skulle kunna skapa något liknande i Uppsala och så blev det också. Den 4-10 mars är det tionde gången vi anordnar SciFest och för första gången är den digital. Läs mer
I massmedier och sociala medier stöter vi ofta på information om risker och vad som är bra eller dåligt för oss. En stor del av denna information har sitt ursprung i forskningsstudier. Det kan dock vara komplicerat att tolka dessa studier och resultaten kan behöva sättas i ett sammanhang för att vi bättre skall kunna förstå dem. Detta gäller inte minst under den pågående covid-19 pandemin.
Året vi aldrig kommer glömma närmar sig sitt slut. Coronapandemin har varit oerhört påfrestande för alla. Oron – och sorgen – över smittade och döda; avsaknad av sociala kontakter med släktingar, kollegor, vänner och främlingar; ekonomisk oro för sig själv och för samhällsfunktioner; ovissheten kring vilka åtgärder som gör skillnad. Listan skulle kunna fortsätta länge.
– Vad är väl en bal på slottet? Jag hade hoppats få reda på det den 10 december, som ordförande i Sveriges unga akademi händer det att man får delta i Nobelbanketten. Bara tanken på att sitta där långt under det vackert ljuslagda taket i Stockholms stadshus när kemipristagarna Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna firas fick mig att rysa hänfört.
Denna webbplats är tillgänglig under licensen Creative Commons Erkännande-DelaLika Användarvillkor Integritetspolicy.
