Forskning värd att ta strid för

Skapad:

2009-07-30

Senast uppdaterad:

2022-01-10

Härom dagen hörde jag på P1 att landstingen erbjuder omskärelse av pojkar men att synen på ingreppet skiljer kraftigt mellan de läkare som ska utföra det. Gunnar Göthberg, ordförande i svensk barnkirurgiförening,  tycker att ingreppet ska förbjudas och att det är lika mycket ett övergrepp på barnet som kvinnlig omskärelse. En läkare i Borås, Abdul Karim, uttalar en motsatt åsikt.

I gårdagens Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski att forskningen visar att omskärelse av pojkar är medicinskt motiverat. Det reducerar risken för sexuellt överförbara sjukdomar, enligt en sammanfattning i New England Journal of Medicine som Wolodarski refererar till. Wolodarski har intervjuat Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som är upprörd över att vissa barnkirurger inte tagit del av forskningen på området och jämför deras ifrågasättande av ingreppet med antroposofernas inställning till vaccination av barn.

Hur det förhåller sig – om omskärelse reducerar risken för överföring av sådana sjukdomar generellt eller bara under vissa förutsättningar, och om det är denna riskreduktion snarare än tradition som ligger bakom efterfrågan på dylika ingrepp – vet jag inte. Men det borde förstås svenska barnkirurger veta, samt de landstingspolitiker som beslutar om vad sjukvårdens resurser ska användas till.

Kommunikationen mellan forskare och politiker är problematiskt. Det vred och vände vi på i en VA-studie 2006. Hur läkare tar till sig och använder sig av forskningsresultat har vi dock inte tittat på. Det kanske vore intressant, med tanke på till exempel diskussionerna om resistenta bakterier.

I två artiklar i Göteborgsposten nu i juli har Eva-Lotta Hulthén behandlat frågan om universitetens samverkansuppgift. I den ena fokuserar hon på problemet med bristande kommunikation mellan forskning och politik . Hennes exempel kommer från skolpolitiken. Forskarna vågar inte delta i skoldebatten bland annat av rädsla att förlora anslag om man uttrycker ”fel åsikt”. Pengar styr vilken forskning som bedrivs och vilken forskning som sprids och pengar styr forskarna bort från att delta i samhällsdebatten.

Skolforskare (liksom andra forskare) måste sluta huka sig, skriver hon, för vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för?

För forskarna finns det få incitament att delta i samhällsdebatten eller engagera sig i olika aktiviteter där forskningsresultat sprids till allmänhet och avnämare. Det ger inga pluspoäng på karriärstegen, det hjälper inte till att finansiera projekten och det tar tid från forskning och undervisning.

Hulthén pekar på detta i sin första artikel i ämnet, och refererar bland annat till en studie som VA publicerade 2004, där kommunikation med omvärlden/allmänheten diskuterades i fokusgrupper med forskare. I de samtalen uttryckte flera av forskarna också en ”rädsla” för att prata med journalister – de var rädda för att få kritik från sina kolleger för det som publicerades.

Hulthén ger kängor åt både forskare och journalister: Det duger inte att mossiga akademiska hierarkier, rädsla att förlora status och anslag eller jantelagar som säger att bara högsta hönset får uttala sig tillåts styra allmänhetens tillgång till forskningsresultat.

Men det duger inte heller att som journalist vara opåläst när man ställer frågor, slarva med fakta eller kräva svar som forskaren faktiskt inte är insatt i, skriver hon vidare, och uppmanar till ”uppryckning” från både journalister och forskare för att samverkansuppgiften ska bli den radikala kraft till samhällsutveckling som den skulle kunna vara.

Kontakt

Vetenskap & Allmänhet

[email protected]

Kommentarer om “Forskning värd att ta strid för

Intressant att det kom att handla om smittspridning plötsligt. Vilka omyndiga, icke beslutsmässiga människor kan man tänkas använda i nästa steg för att förbättra ”folkhälsan”?

Tycker att överläkaren Peder Drott, landstinget Östergötland, uttryckte sig mycket klokt och tydligt i DN i helgen då han förklarade varför man inte kommer att erbjuda rituell eller traditionell omskärelse:
”Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer”.

Intressant att det kom att handla om smittspridning plötsligt. Vilka omyndiga, icke beslutsmässiga människor kan man tänkas använda i nästa steg för att förbättra ”folkhälsan”?

Tycker att överläkaren Peder Drott, landstinget Östergötland, uttryckte sig mycket klokt och tydligt i DN i helgen då han förklarade varför man inte kommer att erbjuda rituell eller traditionell omskärelse:
”Av etiska skäl avlägsnas inte kroppsdelar, på ickemedicinsk indikation, på icke beslutsmässiga individer”.

Jag har också reagerat på den här diskussionen i svenska media, och den fullständiga avsaknaden på hänvisningar till omfattande studier i Afrika de senaste åren där man visat att omskärning påtagligt minskar mäns risk att smittas med HIV.

Under den senaste fem-årsperioden har man genomfört åtminstone tre randomiserade studier på afrikanska män, där man erbjudit omskärelse till vuxna män antingen vid studiens start (behandlingsgrupp) eller vid dess slut (kontrollgrupp), och visat slående resultat.

Den första studien finns här:
http://www.plosmedicine.org/article/info:doi/10.1371/journal.pmed.0020298
och en diskussion av de etiska aspekterna här
http://jme.bmj.com/cgi/content/full/33/6/357

Med utgångspunkt från resultaten av dessa studier drog WHO följande slutsats:

”The research evidence is compelling The research evidence that male circumcision is efficacious in reducing sexual transmission of HIV from women to men is compelling. The partial protective effect of male circumcision is remarkably consistent across the observational studies (ecological, cross-sectional and cohort) and the three randomized controlled trials conducted in diverse settings. The three randomised controlled trials showed that male circumcision performed by well-trained medical professionals was safe and reduced the risk of acquiring HIV infection by approximately 60%. The efficacy of male circumcision in reducing female to male transmission of HIV has been proven beyond reasonable doubt. This is an important landmark in the history of HIV prevention.”

WHO/UNAIDS Technical Consultation Male Circumcision and HIV Prevention: Research Implications for Policy and Programming Montreux, 6- 8 March 2007 Conclusions and Recommendations
data.unaids.org/pub/Report/2007/mc_recommendations_en.pdf

Jag är inte medicinare, och inser att det inte går att extrapolera rakt av från Afrika till Sverige. Det är inte omöjligt att situatinen i Sverige med annan hygien och andra resurser gör att smittskyddsvinsten här är mycket mindre (fast det kan man inte veta med mindre än att man studerar det). Men att inte de här studierna alls kommit upp i debatten är högst märkligt.

Jag har också reagerat på den här diskussionen i svenska media, och den fullständiga avsaknaden på hänvisningar till omfattande studier i Afrika de senaste åren där man visat att omskärning påtagligt minskar mäns risk att smittas med HIV.

Under den senaste fem-årsperioden har man genomfört åtminstone tre randomiserade studier på afrikanska män, där man erbjudit omskärelse till vuxna män antingen vid studiens start (behandlingsgrupp) eller vid dess slut (kontrollgrupp), och visat slående resultat.

Den första studien finns här:
http://www.plosmedicine.org/article/info:doi/10.1371/journal.pmed.0020298
och en diskussion av de etiska aspekterna här
http://jme.bmj.com/cgi/content/full/33/6/357

Med utgångspunkt från resultaten av dessa studier drog WHO följande slutsats:

”The research evidence is compelling The research evidence that male circumcision is efficacious in reducing sexual transmission of HIV from women to men is compelling. The partial protective effect of male circumcision is remarkably consistent across the observational studies (ecological, cross-sectional and cohort) and the three randomized controlled trials conducted in diverse settings. The three randomised controlled trials showed that male circumcision performed by well-trained medical professionals was safe and reduced the risk of acquiring HIV infection by approximately 60%. The efficacy of male circumcision in reducing female to male transmission of HIV has been proven beyond reasonable doubt. This is an important landmark in the history of HIV prevention.”

WHO/UNAIDS Technical Consultation Male Circumcision and HIV Prevention: Research Implications for Policy and Programming Montreux, 6- 8 March 2007 Conclusions and Recommendations
data.unaids.org/pub/Report/2007/mc_recommendations_en.pdf

Jag är inte medicinare, och inser att det inte går att extrapolera rakt av från Afrika till Sverige. Det är inte omöjligt att situatinen i Sverige med annan hygien och andra resurser gör att smittskyddsvinsten här är mycket mindre (fast det kan man inte veta med mindre än att man studerar det). Men att inte de här studierna alls kommit upp i debatten är högst märkligt.

Omskärelse har nu snart förebyggt det mesta. Förutom påbud från inbillade övernaturliga väsen skulle det i slutet av 1800-talet förhindra ogudaktig onani, senare kompletteringar vid sekelskiftet visade vetenskapen att det förebyggde allehanda krämpor från sängvätning till klumpfot.

Senare har omskärelseförespråkare fortsatt att plocka fram bevis för vad det förebygger, efterhand som det vederlagts poppar det upp nya saker detta mirakelmedel sägs förebygga.

Omskärelse är stort i USA med sin grund i förebyggande av den ogudaktiga onanin, det omsätter många dollars och en del extrainkomster för läkarna när förhuden säljs för vidare användning.

AIDS-frågan i Afrika är ju också infekterad av Katolska kyrkan och Bush faitbased hjälpprogram som förespråkar avhållsamhet framför preventivmedel. Kan man kanske misstänka ett samband mellan omskärelse som mirakelmedel mot AIDS?

Snart kanske vi också kan få fred på jorden och ändra klimatet om vi alla låter omskära oss.

Omskärelse har nu snart förebyggt det mesta. Förutom påbud från inbillade övernaturliga väsen skulle det i slutet av 1800-talet förhindra ogudaktig onani, senare kompletteringar vid sekelskiftet visade vetenskapen att det förebyggde allehanda krämpor från sängvätning till klumpfot.

Senare har omskärelseförespråkare fortsatt att plocka fram bevis för vad det förebygger, efterhand som det vederlagts poppar det upp nya saker detta mirakelmedel sägs förebygga.

Omskärelse är stort i USA med sin grund i förebyggande av den ogudaktiga onanin, det omsätter många dollars och en del extrainkomster för läkarna när förhuden säljs för vidare användning.

AIDS-frågan i Afrika är ju också infekterad av Katolska kyrkan och Bush faitbased hjälpprogram som förespråkar avhållsamhet framför preventivmedel. Kan man kanske misstänka ett samband mellan omskärelse som mirakelmedel mot AIDS?

Snart kanske vi också kan få fred på jorden och ändra klimatet om vi alla låter omskära oss.

Begriper fullkomligt att forskare inte orkar kommunicera med journalister då det i 99% av fallen bara resulterar i artiklar med rubriken ”Så klarar du dig ifrån svininfluensan” eller ”Så kan du omskära din bebis om ditt landsting vägrar”.

Begriper fullkomligt att forskare inte orkar kommunicera med journalister då det i 99% av fallen bara resulterar i artiklar med rubriken ”Så klarar du dig ifrån svininfluensan” eller ”Så kan du omskära din bebis om ditt landsting vägrar”.

Det är väldigt konstigt att man använder argumentet minskad risk för smitta av sexuellt överförda sjukdommar” för att motivera omskärelse av BARN.
Barn förväntas vad jag vet inte ha sex med andra.

/C

Tack för alla era kommentarer och lästips! Och så ber jag om ursäkt för att Malous och Annas kommentarer fastnade så länge. Det var spamfiltret som slog till igen.

Det är väldigt konstigt att man använder argumentet minskad risk för smitta av sexuellt överförda sjukdommar” för att motivera omskärelse av BARN.
Barn förväntas vad jag vet inte ha sex med andra.

/C

Tack för alla era kommentarer och lästips! Och så ber jag om ursäkt för att Malous och Annas kommentarer fastnade så länge. Det var spamfiltret som slog till igen.

Den länk som Malou hänvisar till visar tydligt att detta är en kontroversiell fråga.

Men i vetenskapens namn ska den förstås synas från alla håll. Och det är vetenskapsjournalistens uppgift i det här fallet. Läkare är vanligtvis inte forskare och drivs inte i första hand av motivationen att granska kritiskt.

Den länk som Malou hänvisar till visar tydligt att detta är en kontroversiell fråga.

Men i vetenskapens namn ska den förstås synas från alla håll. Och det är vetenskapsjournalistens uppgift i det här fallet. Läkare är vanligtvis inte forskare och drivs inte i första hand av motivationen att granska kritiskt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *