Så blir vetenskap nyheter – journalister berättar i ny VA-rapport

Kost, klimat och invandring. Det är tre forskningsområden som får blodet att svalla hos publiken, enligt svenska vetenskapsjournalister. I en ny VA-rapport intervjuas tolv journalister om vad som påverkar deras rapportering av vetenskap och forskning.

Det är många faktorer som påverkar vilken forskning journalisterna väljer att rapportera om. De gör avvägningar mellan vad publiken vill ha, sina personliga intressen och vad som går att “sälja in” till redaktörer. Som en journalist uttrycker det: “Det är ju lättare att säga: ’Kolla, de har hittat fem nya planeter’ än ’Här har de gjort en kvalitativ studie på invandrarkvinnors hälsa.’” Nyheter som slår undan benen för vad forskarsamhället tidigare trott står högt i kurs, liksom forskning med en tydlig nytta eller som berör många människor. Journalisterna har överlag ett större intresse och förtroende för naturvetenskaplig forskning än för samhällsvetenskap och humaniora, vilket styr rapporteringen.

“Invandrarfrågan, klimat- och fettdebatten. Där täcker man in en ganska hög procent av alla aggressioner på nätet.”
Journalisterna upplever att deras publik överlag har ett högt förtroende för forskare och vetenskap. Samtidigt kan vissa ämnen väcka hätsk debatt. Kost är ett sådant hett ämne, liksom vaccin, rovdjur, genusvetenskap, klimat och invandring/integration. Flera av journalisterna upplever att publiken har dålig kunskap om hur vetenskapen fungerar, där en del grupperingar är väldigt skeptiska till forskning inom vissa områden.

“Sedan är det så bland forskare som i det övriga samhället, att kvinnor gärna lämnar över mediefrågor till män. Det ger oss extraarbete, för vi vill inte ha det så.”
Kontakterna med forskare är överlag smidiga, och oftast blir forskarna glada när journalisterna hör av sig. Men det finns undantag: Det finns en tendens hos kvinnliga forskare att hänvisa frågor vidare till manliga kollegor.
Vi har sett att det finns skillnader mellan hur kvinnliga och manliga forskare kommunicerar med massmedier. Journalister anstränger sig ofta för att få med kvinnliga röster i rapporteringen, men för att det ska lyckas är det avgörande att kvinnliga forskare vill ta utrymmet när det dyker upp, säger Gustav Bohlin, utredare på VA och en av författarna till rapporten.

“Ingen vill ta med tång i någon som man vet har slagit larm. Det är därför jättemånga är rädda. … Hur ska jag kunna gräva i det om personen som känner till problemet inte vill hjälpa till?”
Flera journalister önskar att det fanns mer resurser till granskningar. Problemet är att granskande vetenskapsjournalistik kräver både tid och djuplodande kunskaper i ämnena som granskas. Journalisterna är dessutom beroende av tips från forskarna själva, vilket blir ett hinder då forskarna är rädda att sätta karriären på spel.

“Tiden! Att tiden inte räcker till! Det är rätt mycket som faktiskt tar tid att läsa in sig på.”
Ett allt större flöde av nya vetenskapliga resultat i kombination med digitala mediers krav på snabb rapportering sätter press på journalisterna. Andra utmaningar är att skildra långsamma skeenden och frågor där forskare har motstridiga uppfattningar.

Rapporten Bakom rubrikerna – intervjuer med 12 journalister om att bevaka forskning finns att ladda ner här. De intervjuade journalisterna är anställda vid regionala och nationella redaktioner för dagstidningar, radio och TV.

Studien är en del av projektet Vetenskapen i Samhället, som VA bedriver sedan 2002 i samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Undersökningen är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och Anne-Marie och Gustaf Anders Stiftelse för mediaforskning.


Lägg till en kommentar