Referat: Så kan forskningen möta samtida samhällsutmaningar

För att angripa de stora samhällsutmaningarna behövs bred samverkan mellan forskare, civilsamhälle, näringsliv och offentlig sektor – och allmänheten – under hela forsknings- och innovationsprocessen. Begreppet ansvarsfull forskning och innovation (Responsible Research and Innovation), RRI, har lanserats av EU-kommissionen som ett nyckelbegrepp i forskningsprogrammet Horisont 2020. Men vad innebär det i praktiken, och hur får vi till det i Sverige?

RIFO-RRI seminarium

Ett stort antal deltagare hade samlats i förstakammarsalen i riksdagen där Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare (Rifo) och Vetenskap & Allmänhet (VA) den 24 februari 2016 ordnade ett seminarium för att diskutera utmaningar och möjligheter kring RRI i Sverige och Europa.

Rifos ordförande, Thomas Strand, hälsade deltagarna välkomna och seminariets samtalsledare Cissi Billgren Askwall, generalsekreterare för VA, lovade deltagarna ett smörgåsbord av goda exempel på RRI under eftermiddagen.

Verktyg för ansvarsfull forskning och innovation

– I grunden är inte RRI något nytt, utan snarare en ny paketering av en global trend mot en ökad öppenhet och inkludering av samhället i forsknings- och innovationsprocesser, inledde Karin Larsdotter, verksamhetsutvecklare på VA och nationell samordnare i EU-projektet RRI Tools.

Tanken om RRI slog rot 2009, under Sveriges ordförandeskap i EU. Resultatet av konferensen New Worlds, New Solutions i Lund – den så kallade Lundadeklarationen – slog fast att Europa måste fokusera på vår tids stora utmaningar.

– Den här utmaningsdrivna inriktningen på forskningen var något nytt. Och den kräver samarbete mellan vetenskapliga discipliner, och med olika aktörer i samhället.

Lundadeklarationen kom sedan att ligga till grund för EU:s forskningsprogram Horisont 2020, världens största program för forskning och innovation. Programmet fokuserar på sju stora utmaningar: hälsa, livsmedelstrygghet, energi, transporter, miljö, inkluderande samhällen och säkra samhällen.

I Rom-deklarationen, som kom 2014 under Italiens ordförandeskap i EU, slogs fast att alla nu måste arbeta för att implementera RRI. Men vad är då RRI?

Karin Larsdotter förklarade RRI som ett paraplybegrepp. Det är delvis ett angreppssätt där olika samhällsaktörer samarbetar och har en kontinuerlig dialog under hela forskningsprocessen för att forskningen ska kunna möta samhällets behov och värderingar. Men RRI handlar också om processen i sig.

– Processen ska vara transparent, interaktiv, och innehålla en ömsesidig lyhördhet mellan deltagarna. Etiska aspekter ges stor vikt, poängterade Karin Larsdotter.

För att hjälpa aktörer att jobba enligt RRI har ett stort EU-projekt, RRI Tools, tagit fram verktyg. Som den svenska parten i projektet har VA kartlagt behov och önskemål hos svenska aktörer, och samlat in goda exempel på svensk RRI. Den 7 mars lanseras resultatet – verktygslådan RRI Toolkit.

Karin Larsdotter visade en betaversion av RRI Toolkits webbplats, som bland annat innehåller verktyg för RRI, ett självskattningsverktyg där användare kan utvärdera sin egen verksamhet utifrån ett RRI-perspektiv, och inspirerande exempel. Bland de svenska exemplen finns Vinnovas program Utmaningsdriven Innovation, forskningscentret Mistra Urban Futures och Diversi, en innovation för en mer inkluderande dataspelssektor – som presenterades närmare av efterföljande talare.

Att vända utmaningar till möjligheter

Sveriges innovationsmyndighet Vinnovas forsknings- och innovationsprogram Utmaningsdriven innovation (UDI) startades 2011.

– UDI handlar om hur vi kan vända samhällsutmaningar från hot till möjligheter, sa Charlotte Brogren, generaldirektör för Vinnova.

Kraven för att ett projekt ska finansieras av programmet är desamma som för alla Vinnovas program: Projektet ska skapa framtida affärsmöjligheter, vara bra för samhället och innehålla intressant forskning. Skillnaden är att UDI utgår från fyra svenska samhällsutmaningar, framtagna i samråd med ett stort antal svenska intressenter: Hållbara attraktiva städer, Hållbar produktion, Framtidens hälso- och sjukvård, samt IT-samhället 3.0.

– Utmaningarna kräver att man jobbar väldigt mycket på tvären. Det behövs lite tryck, morötter och katalysatorer för att det här ska ske. I nästa forskningsproposition måste utmaningarna adresseras – vi måste vända på pyramiderna och börja med utmaningen i stället för det vetenskapliga innehållet, sa Charlotte Brogren.

Daniel Rencrantz, programansvarig för UDI på Vinnova, förklarade hur programmet fungerar rent praktiskt.

– I stället för att bevilja långa projekt, ger Vinnova relativt små bidrag i början men tar en stor del av risken. Allteftersom projekten visar att de är något på spåret blir bidragen större.

Han visade ett exempel – ett språkverktyg som i en handvändning kan växla mellan olika språk och undertexter. Utmaningen som projektet adresserar är att förebygga livslångt utanförskap genom att snabbt få in nyanlända barn i skolan.

UDI har givit resultat inom två tydliga områden, berättade Daniel Rencrantz.

– Det första är innovationsförmåga: Vi fått väldigt många fler att jobba med konkreta samhällsutmaningar. Det andra är innovationer: 90 procent av dem som får avslag på steg 2 fortsätter att jobba med projekten ändå.

Arbetar på tvären för att skapa hållbarhet

MISTRA Urban Futures är ett internationellt forsknings- och kunskapscentrum som har till syfte att främja övergången till hållbara städer och samhällen. Centrumet har fyra lokala plattformar i Kisumu (Kenya), Kapstaden, Manchester och Göteborg. David Simon, professor vid Chalmers Tekniska Högskola, är chef för programmet.

Att arbeta på tvären med forskare från akademin och forskare och praktiker från andra organisationer som jämlika medlemmar i ett team, är mycket effektivare än det traditionella angreppssättet där forskaren utreder och levererar en rapport till praktikern, fastslog David Simon.

– Sådana rapporter hamnar ofta på en hylla eftersom rekommendationerna inte är användbara i praktiken. De kan till exempel vara politiskt ogenomförbara, för kostsamma eller ha ett perspektiv som inte är relevant för användaren.

Mistra Urban Futures driver nu mer än 70 olika projekt som sammanlagt involverar över 600 människor i de fyra städerna.

– Rent praktiskt börjar projekten med diskussioner för att identifiera problemet, där de partners som tycker att problemet är relevant slår sig samman och tilldelar teamet en deltagare. Problemet definieras, forskningsmetodiken utarbetas, resultaten analyseras och slutligen kommer teamet fram till en lämplig lösning, förklarade David Simon.

Självklart går det inte alltid så smidigt som det låter. I vissa projekt har det varit en stor utmaning att övertala beslutsfattare att lösningarna är värda att implementera.

Bland projekten nämnde David Simon KAIROS, som fokuserar på sociala aspekter av hållbarhet; Det Urbana Stationssamhället, som vill öka förståelsen för samhällsplanering kring järnvägsstationer och skapa förutsättningar för stationssamhällens utveckling; och Dela[d] Stad, som är centrerat kring förhållandet mellan stadsbyggnad och segregation/ social hållbarhet.

En organisatorisk innovation för dataspelsbranschen

Milda Rönn är filosofie doktor i nordiska språk och VD för forskningsföretaget och produktionsbolaget Praxikon. Hennes projekt Diversi var riktat mot en samhällsutmaning som inom Horisont 2020 kallas inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen.

– Inom dataspelsbranschen kan utmaningen översättas till: Hur kan vi få fler grupper att känna sig inkluderade i själva spelen, i spelandet och i skapandet av spelen, sa Milda Rönn.

Dataspel har i dag ett stort inflytande i samhället. Området brottas tyvärr med problem som bristande jämställdhet, könsdiskriminering och främlingsfientlighet.

– Spelare och spelutvecklare har blivit trakasserade för att de är kvinnor. Och programmering, ett av de viktigaste framtidsyrkena, har blivit ett mansyrke – trots att det från början var kvinnoyrke.

För att ta sig an en så stor utmaning som att inkludera fler i dataspelsbranschen på ett ansvarsfullt sätt krävdes mer än bara forskning, insåg Milda Rönn.

– Vi kunde inte stanna vid att enbart analysera problemen. Vi behövde åstadkomma en förändring.

Resultatet av projektet blev ett slags organisatorisk innovation – ett sätt att organisera mångfaldsarbetet inom dataspelssektorn.

– Det är lätt att tänka att en innovation måste vara en teknisk komponent, men det finns process-innovationer, pedagogiska innovationer, organisatoriska innovationer. Vi är ovana att tänka på det viset, men om några hundra år kanske vi har släppt den här teknikfixeringen.

När Milda Rönn började samverka med branschorganisationen som företrädde dataspelsbranschen insåg de att exkluderingen i branschen beror på ett samspel mellan dataspelsföretag, deras produkter, utbildningarna, och spelarna. Lösningen blev att skapa en ny organisation för att använda samspelet aktörerna emellan så att det i stället ökade inkluderingen. Projektet är avslutat och Diversi drivs sedan ett år vidare av de olika aktörerna.

– Självklart behöver inte humsamforskare alltid samverka eller skapa innovationer. Men vi kan gärna ha mer av den varan, särskilt om vi ska använda oss av humsamforskning för att ta oss an samhällsutmaningarna. De är för komplexa för att vi bara ska fortsätta göra analyser, avslutade Milda Rönn.

Politiska röster om RRI i Sverige

Efter de lovande exemplen förmedlade fyra riksdagsledamöter sin syn på konceptet RRI.

– Från ett näringspolitiskt perspektiv är RRI ljuv musik, inledde Jennie Nilsson (S), näringsutskottets ordförande.

Konceptet kan leda till att fler varor och tjänster når ut på en betalande marknad, menade hon, och efterlyste en analys av Sveriges styrkor och svagheter på området.

Hans Rothenberg (M), också han ledamot i näringsutskottet, poängterade vikten av att deltagarna i RRI-processer är lyhörda i sitt arbete.

– Man måste ha respekt för varandras olika synpunkter.

Betty Malmberg (M), ledamot i utbildningsutskottet, citerade den senaste VA-barometern, där 90 procent av de svarande ansåg att allmänhetens deltagande i forskningsprocesser är viktigt, och hela 60 procent kunde tänka sig att själva delta.

– Vem kan vara emot RRI, frågade hon, och underströk samtidigt behovet av att mer forskning och kunskap nyttiggörs, till exempel i skolan och inom vården.

Thomas Strand (S), även han ledamot i utbildningsutskottet, var glad över RRI:s fokus på forskningens möjligheter.

– Vi behöver stärka banden mellan forskning, politik, civilsamhälle och allmänheten för att möta samhällsutmaningarna.

Vad är då viktigast för att vi ska få till stånd RRI i Sverige, undrade Cissi Billgren Askwall och gav talarna 20 sekunder vardera att besvara den avslutande frågan.

Charlotte Brogren (Vinnova): Nya typer av processer som inte löper i gamla spår. Och vi behöver politikernas hjälp till detta.

Milda Rönn (Praxikon): RRI måste in i verksamheternas hjärtan. Och vi måste bort från bibliometrin.

Karin Larsdotter (VA): Att det från myndigheters och politiskt håll ställs krav på RRI. Och att alla som bör involveras vet att de kan involveras. Organisationer i civilsamhället bör till exempel vara med i forsknings- och innovationsprocesser som berör deras områden.

Betty Malmberg (M): Att premiera samverkan.

Hans Rothenberg (M): Att definiera en tydlig utmaning så att det blir ett tydligt uppdrag.

Jennie Nilsson (S): Tydliga instrument för samverkan från politiskt håll.

Thomas Strand (S): Förhållningssätt, tvärsektoriella mötesplatser och reella förutsättningar – och för det sistnämnda behövs signaler och stimuli från politiskt håll.

 

Text: Fredrik Brounéus

Bilder: Mika Nitz Pettersson


Lägg till en kommentar

1 kommentar

  1. ulf rydberg |

    Så bra att ni dömer ut rigid bibliometri. Inte ens VR klarar området om man inte intimt samarbetar med kompetent ämnesföreträdare – det finns skrämmande exempel på misslyckande. Samverkan datorexpert – ämnesföreträdare kan ge bra resultat.

    Svara