Från samverkan till medverkan – VA-dagen 2015 om citizen science

Citizen science – medborgarforskning – är ett fenomen på frammarsch. I allt fler policydokument och forskningsartiklar dyker ordet upp, och i slutet av september höll Vita Huset en webbsändning om citizen science och crowdsourcing. Vetenskap & Allmänhets årskonferens VA-dagen den 12 oktober 2015 ville ge en introduktion till begreppet och visa bredden på citizen science-projekt som pågår i Sverige och runtom i världen.

VA-Dagen 2015

I korthet innebär citizen science att människor som inte är forskare till yrket ägnar sig åt vetenskap och forskning. Ofta – men inte alltid – görs detta på uppdrag av, eller i samarbete med, professionella forskare.

De närmare 180 personer som hade anslutit till Bryggarsalen i Stockholm fick inledningsvis uppleva forskaren och kompositören Carl Unander-Scharin, som demonstrerade ett egenutvecklat digitalt instrument som låter operasångare ackompanjera sig själva med hjälp av armrörelser. Deltagarna fick därefter prova på att sjunga och tala som operasångare med hjälp av magstöd och öppna strupar.

Citizen science i Europa

Johannes Vogel är ordförande för den europeiska citizen science-föreningen ECSA (European Citizen Science Association) och generaldirektör för Naturhistoriska museet i Berlin. Han menade att det finns en bred vilja hos allmänheten att engagera sig i vetenskapligt arbete. Denna vilja är viktig, enligt Johannes Vogel, med tanke på de stora utmaningar som mänskligheten står inför.

– Samhället och forskningen måste arbeta tillsammans för att ta sig ur röran som vi har försatt oss i. Vi måste få den professionella forskningen att inse fördelarna med, och behovet av, citizen science.

ECSA bildades 2014 och har i dag medlemmar i 21 länder. Bland pågående citizen science-projekt nämnde Johannes Vogel som exempel ”Roadkill” i Österrike, där deltagare mäter densiteten hos trafikdödade däggdjur, ett nederländskt projekt där allmänheten mäter dammpartiklar i atmosfären, samt det brittiska projektet OPAL (Open Air Laboratories), som innehåller en mängd olika citizen science-initiativ kopplade till miljö och natur.

Som ett exempel på citizen science-projekt, där initiativet kom från allmänheten, tog Johannes Vogel upp de brittiska flugfiskarna, som när de inte fick gehör hos myndigheterna för sina observationer om färre fiskar i vattendragen, bad forskare om råd om hur de på vetenskapligt sätt skulle samla in data för att få myndigheternas uppmärksamhet.

– Flugfiskarnas insamlade data ledde till policy-förändringar och ett nytt sätt att förvalta vattendragen för en hållbar utveckling.

Citizen science, nu och då

Internet och smarta prylar har lett till en explosionsartad utveckling inom citizen science-området under senare år, men fenomenet att amatörer lämnar viktiga bidrag till den vetenskapliga utvecklingen är långt ifrån ny. På 1930-talet drev den svenske astronomiprofessorn Knut Lundmark ett projekt, där han vände sig till svenska folket för assistans.

– Professor Lundmark behövde folkets hjälp för att kunna lokalisera meteoriter – meteorer som slagit ned på jorden. För att kunna hitta en meteorit behövde han 200–300 observationer, berättade Johan Kärnfelt, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Med början 1928 skrev professorn i tidningar och journaler för att få allmänhetens hjälp. I texterna beskrev han på vilket sätt deltagarna skulle dokumentera sina observationer enligt ett visst protokoll.

– Och när ”Skånemeteorerna” kom i maj 1938, var det just en sådan händelse som Lundmark hade förberett svenska folket för.

På bara en vecka inkom fler än 500 rapporter, varav en femtedel höll tillräcklig standard för att vara användbara. Med hjälp av rapporterna kunde forskarna identifiera sju meteorer, som samtliga dessvärre slagit ned i havet. Några meteoriter kunde därför aldrig bärgas.

– Men även i långsam takt och med enkla medel gick det alltså att göra citizen science på 30-talet i Sverige, sa Johan Kärnfelt.

Observationer för vetenskap och individ

Björn Källström är akvariechef vid Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Hans recept på ett bra citizen science-projekt är att man som forskare anstränger sig för att forska med allmänheten. I ”Krabbprojektet” tog forskarna vid Akvariet högstadie- och gymnasieklasser till hjälp för att leta efter den asiatiska blåskrabban – en krabbart som inte hör hemma i svenska vatten och som riskerar att ställa till med problem i ekosystemet. I projektet utrustades de deltagande klasserna med experimentmateriel, en lärarhandledning och en app för att rapportera in sina fynd. Eftersom blåskrabbor är väldigt ovanliga fick klasserna även rapportera in fynd av strandkrabba – både för att göra projektet mer intressant för eleverna, och för att hjälpa forskarna med en inventering av beståndet av strandkrabba.

Citizen science kan vara att hjälpa forskare att göra observationer av till exempel meteorer eller krabbor, men det kan också innebära att göra mätningar på sig själv, för sin egen skull.

Sara Riggare, ingenjör och doktorand i digital egenvård vid Karolinska Institutet, har själv Parkinsons sjukdom, och intresset för forskningen väcktes av en lust att kombinera ingenjörsvetenskap med egna patienterfarenheter.

– All forskning som görs i dag görs i första hand för forskningens egen skull, i andra hand för vården och bara i tredje hand för patienten. Det behövs ett paradigmskifte, där patienten sätts först, menade Sara Riggare.

En viktig väg till lägre vårdkostnader och bättre vård går, enligt Sara Riggare, via brukarmedverkan – att patienterna är aktivt delaktiga i sin behandling. Brukarmedverkan där patienter genererar sina egen data, exempelvis på sina egna mobiltelefoner, kan även leda till ett maktskifte i patient-läkar-relationen, något som läkaren och forskaren Eric Topol tar fasta på i boken ”The Patient will see you now”.

– Kanske kommer vi inom en snar framtid, med hjälp av våra smarta prylar, att veta mer om oss själva än vad våra husläkare gör, avslutade Sara Riggare.

Svenska Fenologinätverkets projekt ”Naturens Kalender” handlar om att med allmänhetens hjälp dokumentera höst- och vårtecken i naturen. Kjell Bolmgren är samordnare för Svenska fenologinätverket vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

I utformningen av citizen science-projekt är det tre aspekter som är viktiga för projektets framgång och deltagarnas motivation, enligt Kjell Bolmgren.

– De måste känna att det finns ett högre syfte med deras arbete, att de klarar av att utföra de uppgifter som efterfrågas och att de upplever en självständighet i sitt arbete.

Det högre syftet kommunicerar forskaren genom att sätta deltagarnas arbetsinsats i ett större perspektiv. Bemästrandet av uppgiften underlättas av användarvänliga protokoll, till exempel i form av mobilapplikationer, och deltagarnas självständighet blir möjlig tack vare vad Kjell Bolmgren kallar för ”tillåtande statistik” – att data behandlas med hänsyn till att den är inrapporterad av amatörer.

– Ett viktigt hinder att övervinna om citizen science ska få ett större genomslag är forskarkårens bristande förtroende för de data som genereras. Detta måste vi arbeta för att höja, betonade Kjell Bolmgren.

Under kaffepausen kunde deltagarna botanisera bland goda exempel på citizen science-projekt i Sverige: Artportalen, Bionyfiken, Brukarmedverkan, Forskarhjälpen, Forskning och Wikipedia, Galaxy Zoo, Hack for Sweden, Höstförsöket, livesändning från djuphaven, Matappen, Rappen, Tepåseförsöket, Wikimedia och Zooniverse.

Därefter följde trestegssamtal på scenen. Dagens moderatorer från Vetenskap & Allmänhet – Karin Larsdotter och Anders Sahlman – ledde samtalen med olika infallsvinklar på citizen science.

Biohacking och att kvantifiera sig själv

Hannes Sjöblad, teknikaktivist och biohacker från föreningen Bionyfiken, berättade att biohacking i korthet innebär att experimentera med biologiska system – alltifrån bakterier till människor – för att få systemen att göra något annat än vad de gjorde innan.

En del av biohacking-rörelsen, som har en stor internationell spridning, är att bygga upp öppna laboratorier där vem som helst kan bli medlem och göra sina egna experiment. Enligt Hannes Sjöblad innebär rörelsen en demokratisering av biotekniken.

– Vi har en etikkod som vi utgår ifrån i vår verksamhet. Det gäller att använda tekniken för att bygga positiva samhällsvärden.

En annan del av biohacking-rörelsen är den så kallade quantify-self-grenen, där deltagarna på olika sätt vill mäta och observera för att förbättra tillvaron för sig själva. Sara Riggare betonade att även om quantify-self-utövarna mäter olika saker så kan alla lära sig av varandras metoder och därigenom ha stort utbyte av varandra.

Att dokumentera sig själv kan leda till mer engagerade patienter, men även till vissa konflikter när traditionella roller utmanas. Dick Kasperowski är lektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och forskar om citizen science. Han berättade om en studie där patienter med högt blodtryck själva kunde dokumentera sitt blodtryck och andra aktiviteter med en blodtrycksmätare och en mobilapplikation. När patienterna sedan kom till sjukhuset med sina mätvärden möttes de ofta av skepsis från sjukvårdspersonalen.

– Patienterna hade mätt blodtrycket dagligen i flera månader. Ändå satte sjukvårdspersonalen större tilltro till den enda mätning som gjordes på sjukhuset.

Citizen science och museernas roll

Lisa Månsson, nytillträdd chef för Vasamuseet, beskrev hur samverkan med olika intresseföreningar är en självklarhet på Statens maritima museer.

– Det maritima kulturarvet skulle inte finnas om det inte vore för alla entusiaster ute i världen.
En naturlig och nära relation finns till allmänheten som på olika sätt bidrar till forskningen; ett exempel som Lisa Månsson nämnde är hobbydykare som under sina dyk upptäcker vrak som forskarna sedan kan studera.

Citizen science-projekt vid Sjöfartsmuseet Akvariet kan uppstå på olika vägar. Björn Källström berättade om hur det tidigare beskrivna ”Krabbprojektet” började med en forskningsfråga om blåskrabborna, medan utgångspunkten i ”Korallprojektet” är en annan.

– Här går vi ut och samlar in ”korallnördarnas” kunskap. De odlar koraller i sina privata akvarier, är verkliga experter på området och har kunskap som vi vill ta tillvara.

Museerna är redan i dag viktiga som institutioner för citizen science, och en möjlig utveckling i framtiden kan bli att de tillhandahåller billig utrustning som människor kan låna för att göra egna mätningar av olika slag, menade Dick Kasperowski.

– Till exempel genom att låta medborgare låna utrustning för att mäta luftkvalitet, och därigenom påverka politiska agendor.

Vetenskaplig data och amatörer, input och output

Hur ser då vetenskapliga aktörer som forskningsfinansiärer och lärosäten på citizen science, och att data görs tillgängliga för, och samlas in av, icke-forskare?

– Som forskningsfinansiär så bejakar vi medborgardriven forskning. Men det är viktigt att se till hur de här stora datamängderna ska tas om hand och tillgängliggöras för allmänheten, menade Lars Hultman, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Helen Dannetun, rektor vid Linköpings universitet, såg ett ökat engagemang för forskning hos allmänheten som en värdefull bieffekt av citizen science, men framhöll vikten av att forskarvärlden ställer frågor kring hur data insamlade av icke-forskare ska kvalitetssäkras.

– Potentialen är fantastisk, men vi behöver nya sätt att förhålla oss till data som vi får in.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, är väldigt nöjda med de citizen science-projekt som universitetet är involverade i, berättade Ann-Katrin Hallin, fackredaktör vid SLU. Bland projekten finns tävlingen Hack for Sweden – en tävling där deltagarna under en helg ska designa en produkt eller tjänst (t.ex. en mobilapplikation) med hjälp av öppna data från svenska myndigheter. Ann-Katrin Hallin menade att citizen science kommer att höja kvaliteten på forskningen genom att utomståendes idéer tas in, och genom den dialog som uppstår kring resultaten.

– Det kommer leda till att fler samhällsnyttiga idéer kommer fram inom forskningen.

Vetenskap & Allmänhets ordförande Agneta Bladh såg ett ökat involverande av allmänheten i forskning som en förutsättning för forskningens legitimitet i framtiden. Att engagera allmänheten i forskningsprocessen kan leda till en ökad förståelse för hur alla typer av forskning behövs – såväl grundforskning som tillämpad forskning, menade hon.

– Men det fordrar engagemang av forskarna själva. Jag tycker att citizen science faktiskt är en del av RRI, responsible research and innovation – ansvarsfull forskning och innovation.

Bredare definition av samverkan behövs

Dagens avslutningstalare var Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S). Det starka stöd från allmänheten som forskningen åtnjuter i Sverige handlar, enligt Helene Hellmark Knutsson, om att forskningen står för hoppet att de stora samhällsutmaningarna trots allt ska gå att lösa.

– Det finns ett starkt engagemang hos allmänheten, och det engagemanget kan stärka forskningen. Vi ska ta alla möjligheter att involvera allmänheten i forskning.

Helene Hellmark Knutsson betonade vikten av ett starkt samverkansuppdrag för att bibehålla det stora stödet för forskning, och för att se till att kunskapen som genereras blir tillgänglig för allmänheten.

Regeringen kan, enligt ministern, dra sitt strå till stacken för att stimulera citizen science genom att arbeta tillsammans med Sveriges lärosäten för att bredda samverkansuppdraget till att i högre utsträckning involvera allmänheten, inklusive barn och ungdomar.

– I vår kommande forskningsproposition behöver vi fundera på hur vi kan beskriva samverkansuppdraget på ett mer fylligt sätt än tidigare.

Vetenskap & Allmänhets generalsekreterare Cissi Billgren Askwall avslutade dagen genom att tacka samtliga medverkande för deras insatser. Hon vidarebefordrade också en passning till Helene Hellmark Knutsson från VA-dagens strida Twitterflöde, apropå att ministern saknade en svensk motsvarighet till det amerikanska begreppet STEM (Science, Technology, Engineering and Mathematics). Wikimedia Sverige föreslog att mynta förkortningen MINT, som skulle stå för ”Matematik, Ingenjörsvetenskap, Naturvetenskap och Teknik”.

Text: Fredrik Brounéus
Bilder: Mika Nitz Pettersson

Läs om #VAdagen i sociala medier via Wakelet HÄR


Lägg till en kommentar

1 kommentar

  1. Forskning med frivilliga i fokus - Populär Astronomi |

    […] inte särskilt utbrett idag, men förutsättningarna för en sådan rörelse är mycket goda. Forskning bedrivs också på fenomenet här i Sverige av bland andra Johan Kärnfelt, docent i idé och lärdomshitsoria på […]

    Svara