Fuskande forskare föröder inte förtroendet

De som regelbundet tar del av nyheter om forskning är mer positiva till forskare och forskning. Sambanden mellan förtroende, medierapportering och forskningsfusk har undersökts i en ny studie som presenterades och diskuterades vid VAs dialogseminarium i Visby den 1 juli 2014.

Maria Lindholm, chefsutredare VA, berättade inledningsvis om bakgrunden till studien: Att svenskar är intresserade av forskning och att sex av tio tar del av forskning via media minst en gång i veckan. Men samtidigt hyser allmänheten en viss skepsis till hur tillförlitligt media presenterar nyheter om forskning. Trots det anger nära hälften att deras inställning till forskning och forskare påverkats av något de tagit del av i media den senaste månaden; de allra flesta i positiv riktning. Resultaten kommer från VA-barometern 2013/14 där ett riksrepresentativt urval av 1 000 svenskar tillfrågats.

Ulrika Andersson, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet, presenterade sedan en ny studie som VA och SOM-institutet genomfört tillsammans. I den har all rapportering om fusk och oredlighet i forskning i de åtta största svenska nyhetsmedierna år 2002−2013 analyserats. Media rapporterar mest om plagiat och rena påhitt, och de som fuskar är oftast professorer.

Forskningsfusk ingen kioskvältare

Förtroendet för forskning och forskare har generellt sett dalat sedan VAs och SOM-institutets årliga mätningar startade år 2002 men trenden verkar ha brutits de senaste åren. 64 procent av svenskarna har nu mycket eller ganska stort förtroende för forskare.

Medieanalysen ger inget säkert stöd för att medierapportering om forskningsfusk minskar förtroendet för forskning även om samband syns för vissa av de undersökta åren. Faktorer som utbildningsnivå, ålder, bostadsort och inte minst exponering för nyheter verkar ha större betydelse för förtroendet. Lite tillspetsat kan det sägas vara bättre med negativa nyheter om forskning än inga nyheter alls.

Medieanalysen visar också att det förekommer väldigt lite kritisk granskning av forskning i media. Merparten av rapporteringen är neutral och fokuserad på nya rön.

Ulf Johansson, ansvarig utgivare SVT Nyheter, var inte förvånad över resultaten.
– Forskningsfusk tillhör inte de hetaste nyheterna.

Han sade att media självklart har ett ansvar för att kritiskt granska de rön som kommer fram och menade att det är stor skillnad mellan public services och andra mediers möjligheter att rapportera om och granska vetenskap.

Kvalitetssäkra pressmeddelanden

Resultaten diskuterades av alla seminariedeltagare över en fika. Camilla Svensson, forskare vid Karolinska Institutet och ledamot av Sveriges unga akademi, lyfte fram medias ansvar för att hålla balansen mellan optimering av tittarsiffror och samhällsrelevans i rapporteringen om forskning.

Helena Nicklasson, förbundsdirektör Naturvetarna, undrade hur alternativa nyhetssajter som Flashback och Avpixlat påverkar uppfattningarna om forskning, och hur man kan undersöka det.

Caroline Runéus, kommunikationschef Lunds universitet, sade att universitetets kommunikatörer förstås är medvetna om vilka typer av forskningsnyheter som ”går hem i media” och tänker på det när pressmeddelanden skrivs.

– Men vår roll är ofta att kvalitetssäkra och se till att det inte går ut för många pressmeddelanden. Nyheter skapas på många olika sätt, och pressmeddelanden utgör bara en liten del.

Caroline Runéus menade att det blivit lättare för forskare att fuska men också lättare att bli avslöjad. Lärosätets ansvar är att ha en bra process för att behandla fusk.

Störst förtroende för medicinsk forskning

Astrid Söderbergh Widding, rektor Stockholms universitet, höll med:
– Ofta är det inte media utan högskolesektorns självsaneringsprocesser som avslöjar fuskarna. Medierna har också ett stort ansvar för att inte hänga ut icke dömda.

Rektorn noterade att allmänheten har mycket olika förtroende för olika vetenskapsområden. 73 procent hade år 2013 mycket eller ganska stort förtroende för medicinsk forskning, följt av forskning inom teknik (62 %) och naturvetenskap (57 %). Förtroendet för forskning inom samhällsvetenskap (40 %), utbildningsvetenskap (35 %) och humaniora (32 %) är betydligt lägre och skillnaderna har varit ganska stabila sedan VAs och SOM-institutets mätningar inleddes.

– Den påvisbara nyttan verkar påverka inställningen. Därför är det viktigt att visa upp resultaten av forskning inom humaniora och samhällsvetenskap, sade Astrid Söderbergh Widding.

Humsamforskare i rampljuset

Patrik Hadenius, chefredaktör Forskning & Framsteg, Språktidningen och Modern psykologi, menade att det är en myt att forskare inom humaniora och samhällsvetenskap är osynliga.

– Ni dominerar debattsidorna och syns mycket på kultursidorna. Ni publicerar en rad olika typer av nyheter men kan behöva lite mer självförtroende!

Caroline Runéus påpekade att humsam-forskare framträder mer som experter än som förmedlare av rön. Många av dem brinner också för bildning och populärvetenskap.

Patrik Hadenius refererade till undersökningar där läsare fått ange vilka vetenskapliga ämnen man vill läsa mer om. Då hamnar medicin i topp och ekonomi i botten, något som stämmer ganska väl överens med förtroendet för olika vetenskapsområden.

Till sist talade de medverkande om vad de tar med sig från seminariet:
– Vi ska fortsätta med en bra bevakning av forskning, sade Ulf Johansson.
– Vikten av dialog och att prata om de här frågorna, sade Caroline Runéus.
– Att det verkar vara bättre med negativ nyhetsrapportering än inga nyheter alls, och lärosätenas eget ansvar att förmedla sin forskning. Förtroende bygger på kunskap, sade Astrid Söderbergh Widding.
– Flashback och Avpixlat – att titta på vad som sker i de alternativa medierna, sade Patrik Hadenius.
– Vi forskare behöver synas mer och förklara forskningen bättre, avslutade Ulrika Andersson.

Förfuskat förtroende – en medieanalys (pdf-format)

Text: Cissi Askwall
Bilder: Mika Nitz Pettersson


Lägg till en kommentar