Forskare och media lärde känna varandra

Forskare har ofta rollen som antingen förmedlare eller expert i media. Mycket ovanligare är att forskare är granskningsobjekt, åtminstone i svenska medier. Det menade forskaren Mathias Osvath på seminariet Lär känna media vid Lunds universitet den 9 april.

− Det är viktigt att forskare blir bättre på att medverka i media. Om inte ni som är experterna gör det, tar någon annan den rollen, inledde Emilie von Essen, presschef vid forskningsrådet Formas.

Tillsammans med Vetenskap & Allmänhet anordnar Formas, Forte, Vetenskapsrådet och VINNOVA en serie medieseminarier för forskare. Syftet är att inspirera forskare att kommunicera mer med det omgivande samhället, bland annat via media. Detta seminarium arrangerades ihop med Lunds universitet.

Cecilia Klintö, chef för nyhetsbyrån TT:s redaktion i Malmö, berättade att ingen arbetsdag är den andra lik. Redaktionen med sex anställda har öppet varje dag året runt.
− Om det så är julafton behöver vi experter som uttalar sig eller granskar fakta, sade hon.

Hon visade sin inkorg en vanlig arbetsdag. 139 mail inkom, varav sex var pressmeddelanden från universitet eller forskare. Bara ett av dem bedömdes så intressant att det genererade en nyhetsnotis om 800 tecken. Den publicerades sedan på 44 nyhetssajter och i en tidning.

För att ett pressmeddelande ska väcka TT:s intresse behöver det vara trovärdigt, ha en tydlig vinkel i rubrik och ingress, innehålla bra citat och ha ett förvånande innehåll med stort allmänintresse.

Cecilia Klintö gav också forskarna några tips för att underlätta samarbetet med journalister:

  • Det ska vara läsvärt − hjälp oss förenkla
  • Rätt − hjälp oss faktakolla
  • Kort − acceptera formatet
  • Snabbt − var nåbar
  • Respektera oss – vi respekterar er

 

Skildrar och granskar vetenskapen

Ulrika Björkstén, chef för Vetenskapsradion, berättade att de når en tiondel av Sveriges befolkning varje dag. Den 15 personer stora redaktionens uppdrag är att både skildra och granska vetenskapen.

− Vi får ofta också kommentera ur en vetenskaplig synvinkel i andra program i Sveriges Radio. Vi ska ha koll på forskningsfronten, tidskrifter och konferenser, det allmänna nyhetsflödet och samhällsdebatten, liksom högskolesektorn och forskningspolitiken, sade Ulrika Björkstén.

Hon efterlyste fler experter. Målet är att så många olika röster som möjligt inom alla vetenskapsområden ska höras och det vanligaste är att forskare medverkar för att kommentera andras forskning.

Ulrika Björkstén menade att vetenskapsjournalistiken i dag alltmer sätter forskningen i ett sammanhang, snarare än rapporterar om enskilda resultat. Pressmeddelanden får därmed mindre betydelse.

Ibland ger pressmeddelanden också sken av att nya forskningsrön är revolutionerande trots att så inte är fallet och trots att den ansvariga forskaren själv inte hävdar det. Ulrika Björkstén ifrågasatte därför om pressansvariga på universiteten alltid förstår vad forskningen går ut på.

Så kommer man med i DN Debatt

Nils Öhman, redaktör för Dagens Nyheters debattsida, mångårig journalist och ursprungligen civilingenjör, berättade om debattsidornas centrala roll i samhällsdebatten − något som är unikt för Sverige.

− Hemligheten bakom DN Debatts framgång är att vi väljer artiklar efter nyhetsvärde och att vi kräver exklusiv förhandsrätt, sade han.

De två debattredaktörerna tar emot cirka 150 förslag till debattartiklar per dag. Nyckeln för att bli publicerad är att ha en tydlig agenda och behandla ett ämne som berör många. Avsändaren bör vara inflytelserik, kunnig eller ha egna unika erfarenheter.

Nils Öhman gav också en snabbkurs i att skriva debattinlägg: Börja med det viktigaste och dela upp texten i tre delar:

  • Anslag där läsaren fångas in med en intressant inledning
  • Argumentation (kan vara i punktform)
  • Slutkläm om vad som bör hända nu

Han avslutade med att uppmuntra alla forskare, som naturligt är inflytelserika experter, att bidra till debatten:
− Vi vill ha fler artiklar och hjälper er gärna att finputsa texten!

Journalisten som blev forskare

Efter de tre journalisterna talade två forskare om sina erfarenheter av att medverka i media. Malena Rosén Sundström, statsvetare vid Lunds universitet som forskar om politiska partier, berättade att journalister ringer henne i stort sett varje dag nu när det är supervalår.

Med en bakgrund som journalist och erfarenhet av att ”desperat jaga efter citat och experter”, trodde hon att hon är mer benägen och entusiastisk än många av sina kollegor till att medverka i media. Hon skriver också regelbundet krönikor i tre lokaltidningar.

− Många forskare har dåliga erfarenheter av media, till exempel när de tagit sig tid att förklara sin och andras forskning för journalister men ändå inte syns i slutprodukten, sade Malena Rosén Sundström, och hade förståelse för att de då blir besvikna.

Hon berättade att det finns olika uppfattningar bland forskare om vad man bör uttala sig om. Den egna forskningen är vanligtvis ganska smal medan det område man undervisar i på högskolan kan vara bredare. Malena Rosén Sundström menade att man som forskare är expert inom båda dessa områden, åtminstone tillräckligt mycket för att kunna ge väl underbyggda spekulationer. Men man kan också gärna rekommendera andra forskare som har bättre kunskaper inom det efterfrågade området.

Just statsvetare medverkar ofta som experter i media, och en del hävdar att de syns alltför mycket. Men problemet är snarare att forskare inom andra discipliner inte tillfrågas och syns mer, ansåg Malena Rosén Sundström.

Det faktum att hon är kvinna ökar efterfrågan på hennes medverkan:
− Jag får ofta förfrågningar om att vara med i media med motiveringen att ”det vore kul med en kvinnlig forskare. Det brukar bli så många gubbar”, berättade hon.

Samtidigt är hennes bild att fler och fler forskare faktiskt medverkar i media. När de gör det är det viktigt att de får bra stöd från universitetet och att deras insatser lyfts fram på olika sätt, sade Malena Rosén Sundström.

Forskaren som nådde en miljard

Mathias Osvath, kognitiv zoolog vid Lunds universitet och ”extrem grundforskare” enligt egen utsago, har blivit publicerad på alla världens kontinenter och därtill blivit hotad av både religiösa extremister och djurrättsaktivister. Det kontroversiella i hans forskning är registrering av kognitiva beteenden hos apor.

− Det är rätt kul att få reda på att ens forskning nått cirka en miljard människor världen över, särskilt när man dagligen sitter i lukten av avföring och urin, berättade Mathias Osvath.

Han blev inte lika glad då han blev felciterad av utländska medier, vilket i sin tur ledde till ett flertal mordhot från religiösa extremister.

Samverkansuppgiften för en forskare innebär enligt Mathias Osvath att:

  • förmedla forskningsfynd och sprida kunskap
  • förmedla generell kunskap och förståelse för vetenskaplig process
  • bistå journalister i att återge andras och egna resultat korrekt
  • förmedla villkoren för sin och andras forskning

Han rekommenderade sina forskarkollegor att lära sig förstå journalisters arbete bättre och att välja samarbete med journalister som förstår forskning och forskare. Samtidigt poängterade han att medias uppmärksamhet indirekt hjälpt honom till ökad citeringsgrad och nya forskningsanslag.

Internationell nyhetsvinkel annorlunda än svensk

För att öka forskares möjligheter att nå ut utanför Sverige har Lunds universitet en särskild internationell pressinformatör, Lotte Billing. Hon har en bakgrund som journalist vid amerikansk och engelsk tv och berättade bland annat om vikten av att finna en internationell nyhetsvinkel – som oftast inte är densamma som den svenska.

Ibland kan det vara lättare att nå ut internationellt än nationellt eftersom det finns fler specialinriktade facktidningar. Samtidigt är konkurrensen om medieutrymmet större. Ett sätt att få journalisternas uppmärksamhet och öka möjligheten till genomslag i tv och på nyhetssajter är att spela in och lägga ut korta videoklipp, tipsade Lotte Billing.

Viktigt att forskare vågar vara med i media

Den sista delen av seminariet ägnades åt samtal mellan de medverkande och alla de cirka 70 deltagarna. Ulrika Björkstén menade att forskarna har ett ansvar att dela med sig av sin kunskap eftersom de är finansierade med allmänna medel och därmed är hela samhällets kunskapsbank.

Nils Öhman påpekade att det ingår i forskarens arbetsuppgifter att se till att forskningsbaserad kunskap når medborgarna. Han exemplifierade med skoldebatten där skolan och skolpolitiken kritiserats för att inte ha sin grund i forskningen.
− Den forskning som rör skolan har inte nått ut till medborgarna, menade han.

Någon av deltagarna menade att det är svårt för forskare att vara trovärdiga och samtidigt förmedla komplexa budskap på kort tid. Nu när sociala medier används allt mer, blir det väl ännu svårare?

Ulrika Björkstén höll med om att mediebranschen är i snabb förändring och sade att få forskare är med i debatten i sociala medier. Men sådana korta inlägg kan fångas upp av media och bli till längre program och specialartiklar. Nils Öhman höll med och påpekade att de mest lästa artiklarna oftast är de längsta.

En annan fråga från publiken var hur man som forskare ska ställa sig till att kommentera känsliga frågor i media? Mathias Osvath sade att han inte vet huruvida han skulle ha ställt upp om de religiösa extremister som hotat honom hade funnits i Sverige. Medieföreträdarna menade att det är mycket olyckligt om forskare avstår från att kommentera samhällsskeenden av rädsla för omvärldens reaktioner och att redaktionerna i viss mån kan och bör coacha forskarna för att de ska våga ställa upp.

Samtidigt är det viktigt att media redovisar när forskaren berättar om forskning som bedrivs och när det är personliga åsikter som framförs. Självklart måste en forskare få och våga uttrycka åsikter men då behöver det vara tydligt att det är just åsikter, kommenterade Ulrika Björkstén.

Även genusaspekten kom upp eftersom journalisternas erfarenhet var att kvinnliga forskare mer sällan vill ställa upp och kommentera eller uttrycka åsikter i media. De brukar också vara mer försiktiga när de uttalar sig och oftare än sina manliga kollegor rekommendera andra forskare i sitt ställe.

Fler mötesplatser behövs

Några efterlyste fler kontaktytor där journalister och forskare kan mötas. En av deltagarna föreslog att medieredaktionerna kan presentera journalisternas bakgrund på nätet på samma sätt som forskare brukar lägga ut sina CV:n.

På frågan om hur media hittar experter att intervjua inom ett visst ämnesområde var svaret att det självklart googlas, men att man också letar med hjälp av kontakter och pressansvariga. Var forskarna finns geografiskt har mindre betydelse. Medieföreträdarna sade också att de uppskattar att få listor över experter inom aktuella områden skickade till sig från lärosätena.

Avslutningsvis angav alla medverkande vad de tycker är allra viktigast att tänka på för forskare som är i kontakt med media:

  • Lär dig att popularisera din forskning! Det har du nytta av på många sätt, till exempel vid anslagsansökningar, sade Malena Rosén Sundström
  • Att själv kunna förenkla innebär att ha kontroll över vad som rapporteras, sade Lotte Billing.
  • Säg nej till att medverka i oseriösa medier och rekommendera gärna kollegor om de kan området bättre, sade Mathias Osvath.
  • Tänk mindre på att marknadsföra dig själv och din forskning. Dela i stället med dig av kunskap från hela ditt forskningsområde, sade Ulrika Björkstén.
  • Vad vet inte medborgarna som de borde veta? Skicka in ditt budskap till DN Debatt, uppmanade Nils Öhman.
  • Ömsesidig respekt behövs. Känner du inte den ska du inte vara med! Respektera oss så respekterar vi er, sade Cecilia Klintö.

Cissi Askwall och Lotta Tomasson

Se filmer från seminariet:


Cecilia Klintö
Ulrika Björkstén
Nils Öhman
Malena Rosén Sundström
Mathias Osvath
Lotte Billing
Panelsamtal

Ta del av presentationerna som visades:

Lotte Billing (ppt-format)
Ulrika Björkstén (ppt-format)
Cecilia Klintö (pptx-format)
Mathias Osvath (pdf-format)
Malena Rosén Sundström (pdf-format)
Nils Öhman (pdf-format)


Lägg till en kommentar