Är högt förtroende ett gott tecken?

I skrivande stund är det tisdagen den 17 december, och för bara ett par timmar sedan presenterade vi årets undersökning om allmänhetens syn på forskning och forskare: VA-barometern. Vi hade den stora lyckan att få hålla till hos Nobelmuseet i Gamla stan i Stockholm, och i taket ovanför publiken hängde foton på alla tidigare Nobelpristagare, som en påminnelse om hur viktigt det är med oberoende, fri forskning. För det är inom grundforskningen som de mest radikala upptäckterna oftast görs, som sedan får effekt på människors liv i form av innovationer inom olika områden. Men innovationer är beroende av att det också görs tillämpad forskning.


Va-barometerseminarium

Grundforskning och tillämpad forskning är alltså intimt kopplade till varandra, och båda behövs lika mycket. Det tycker även svenska folket: VA-barometern visar bland annat att vi i Sverige har ett stort förtroende för forskare generellt och vi litar på att de gör viktiga saker; de måste inte sätta nyttan främst utan kan låta sin egen nyfikenhet leda dem. Det finns alltså ett stort stöd för grundforskning, men vi ser även en uttalad vilja att satsa statliga pengar på forskning som syftar till att lösa viktiga problem i samhället, som att utveckla miljövänlig energi, genteknik för bättre behandling av sjukdomar och metoder för bättre undervisning i skolan.

Forskarsamhället kan vara glada för att det finns ett så starkt stöd hos allmänheten för forskning. Men inte ta för givet att det kommer att finnas där för evigt. Och det måste också vara ett stöd som forskarna förtjänar. För vad skulle ett hundraprocentigt förtroende för forskare innebära? Skulle det betyda att all forskning är relevant och förtjänar stöd? Eller att allmänheten är alltför godtrogen? Nej, en sund skepsis är givetvis önskvärd, och detta belyste de inbjudna panelisterna som kommenterade resultaten i VA-barometern: vetenskapsredaktören Maria Gunther, miljöhistorieprofessorn Sverker Sörlin och museichefen Olov Amelin. Sverker Sörlin poängterade även att det höga förtroende för forskare som uppmätts i barometern inte stämmer överens med det dalande förtroende för forskare som de årliga mätningarna i SOM-undersökningarna visar. Just mätningen av förtroende för hur forskare sköter sitt arbete gör SOM-institutet i samarbete med VA, och vi kommer under våren att analysera huruvida förtroendet är korrelerat med omfattningen av forskningsrapportering i media, och även med omfattningen av rapportering om forskningsfusk. De olika förtroendemätningarna skiljer sig i metodik, och resultaten blir också delvis skilda. Det är välkänt inom undersökningsbranschen att telefonintervjuer ofta ger mer positiva resultat än undersökningar där man använder pappersenkäter, som SOM-undersökningen gör. Telefonintervjuerna inför barometern ger mer av en ögonblicksbild, och är då mer känslig för hur respondenterna påverkats av till exempel nyheter om forskning på sistone. Samtidigt kan ett spontant svar ge en bättre indikation på människors känslomässiga attityd, vilket ju ofta är det som styr vilka beslut man i praktiken tar.

Det som jag själv tyckte var allra mest intressant i barometerresultaten var att så många som hälften svarade att de ändrat attityd till forskare och forskning till följd av något de läst eller hört i media den senaste månaden! De flesta hade ändrat attityd i en mer positiv riktning, vilket jag tolkar som att ju mer man tar del av forskning i media, desto mer positivt inställd blir man generellt. I Sverige läser vi enligt Eurobarometern som kom i november mest forskningsnyheter i hela Europa. Och vi har högst förtroende för forskare i Europa, så det verkar hänga ihop även här.

Vi på VA tycker givetvis att det är väldigt positivt att forskare kommunicerar med allmänheten via alla olika kanaler, inte minst media. Men det är också viktigt att fånga upp vad allmänheten har för åsikter. Och det är det vi gör bland annat via barometern. Åsikter vi fångat upp är att de flesta vill att man ska vänta med att publicera forskningsresultat i media tills flera studier bekräftat resultaten. Och inte komma med larmrapporter om hälsorisker i onödan. Det vi också fått reda på i och med årets barometer är att en stor majoritet menar att forskare tycker olika saker i viktiga frågor. Denna motstridighet i budskap när det gäller forskningsrön är något vi på VA hoppas kunna undersöka närmare. Har den en inverkan på vilket förtroende man har för forskningen? Att ta avstamp i statistik och långa tidsserier för att gräva djupare och hitta orsakssamband tror vi kan ge en fördjupad bild, och av det skälet kommer vi att fortsätta att följa upp- och nedgångar i förtroende för forskning. Så fortsättning följer! Välkommen på seminarium om ett år igen, då får vi veta om det höga förtroendet hållit i sig, och vi kommer förmodligen även veta mer om vilka faktorer förtroende bygger på!

God Jul och Gott Nytt år!

/Karin


Lägg till en kommentar

1 kommentar

  1. Förtroendet för forskning i fokus vid frukostmöte | Vetenskap & Allmänhet |

    […] Är högt förtroende ett gott tecken? Inlägg på VA-bloggen Minska glappet mellan akademi och samhälle. Inlägg på Naturvetarbloggen […]

    Svara