Hur kan vi mäta och premiera samverkan?

Som flera av er säkert vet bevakar vi på Vetenskap & Allmänhet utvecklingen av metoder för att mäta, främja och stärka samverkan mellan forskning och omgivande samhälle. Just nu är det mycket som händer inom det här området. Inom forskningspolitiken lyfter både regering och opposition behovet av nya system just för att stimulera, mäta och belöna samverkan – och flera aktörer arbetar med att undersöka eller konstruera sådana förslag.

VINNOVA har fått i uppdrag av regeringen att utforma metoder och kriterier för bedömning av prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan med det omgivande samhället i termer av relevans och nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap. Dessutom har regeringen gett Vetenskapsrådet i uppdrag att lämna förslag på en modell för resursfördelning till universitet och högskolor; en modell som ska kunna inkludera både vetenskaplig bedömning och en bedömning av forskningens relevans och nytta för samhället. Utöver en kollegial bedömning ska modellen även kunna omfatta indikatorer.

Vi följer förstås dessa uppdrag med stort intresse, och har själva arbetat vidare på våra egna tankar om hur de kan genomföras, bland annat utifrån ett underlag om incitament för samverkan som vi skrev till Anders Flodströms regeringsuppdrag 2011 Kvalitetsbaserad resurstilldelning till universitet och högskolor. En hel del av våra funderingar kring regeringens uppdrag om indikatorer presenterade vi på ett seminarium under Almedalsveckan i somras (läs om seminariet här). Nedan följer en kort sammanfattning av dessa.

Att tänka på när det gäller att mäta samverkan

Sammanfattat tror vi att om samverkansindikatorer ska införas (vilket regeringen nu bestämt sig för) så måste de fånga upp ett brett spektrum av samverkansuppgiften – speciellt eftersom ekonomiska incitament tenderar att vara hårt styrande. Indikatorer har dessutom ofta inbyggda problem, som att de ofta fokuserar på kvantitet, endast mäter det som efterfrågas och är mätbart, samt att mätdata kan visa sig vara svårtillgängliga.

Indikatorer tenderar även att mäta resultat, men däremot inte  processer och strukturer. För att kunna åstadkomma samverkan kan just stödresurser och strukturer vid lärosätet vara mycket viktiga. Det är också komplicerat att väga samman olika mått för samverkan – hur jämförs exempelvis 300 inlägg i media, två böcker, tre nya företag och fyra etablerade samarbeten mellan organisationer?

Vi ska inte heller glömma att samverkan sker åt båda hållen, medan indikatorer tenderar att mestadels bara mäta kunskapsflödet från forskning till omgivande samhälle.

Slutligen är det värt att väga in hur ett lärosätes storlek och inriktning påverkar arbetet med samverkan – lärosäten har ofta olika profiler när det gäller samverkan.

Vad är våra förslag?

Ett sätt att komma runt problemet med sammanvägning av vitt skilda typer av mått är att låta indikatorerna utgöra ett underlag till bedömargrupper som kan analysera, bedöma, väga samman och även jämföra dem med ett lärosätes profil och förutsättningar för samverkan. Här kan även data om processer och strukturer bifogas. Indikatorerna kommer att behöva mäta både aktiviteter som individer genomför och mer övergripande faktorer för ett vetenskapsområde. Sedan kan den sammantagna bedömningen utgöra en samverkansfaktor för resursfördelning.

Nedan följer en lista på  mätpunkter relaterade till lärosätenas arbete med samverkan ur olika perspektiv. Ett system som mäter samverkan måste kunna hantera att samverkan kan mätas ur en sådan rad skilda perspektiv.

  • Populärvetenskaplig publicering, mediemedverkan och deltagande i samhällsdebatten
  • Offentliga föreläsningar och öppna hus
  • Vetenskapscaféer, forskarfestivaler och liknande
  • Studiebesök och gästföreläsare från organisationer utanför lärosätet
  • Forskningsprojekt i samarbete med externa organisationer
  • Adjungerade lärare och industri-/kommundoktorander/-licentiander
  • Anställda med förenade anställningar, dvs. tillsvidareanställningar hos lärosäte och annan arbetsgivare
  • Anställda som har tillfälliga anställningar hos externa organisationer och externa uppdrag på deltid eller har expertuppdrag, förtroende-/styrelse- uppdrag etc.
  • Sampubliceringar med externa parter (t.ex. näringsliv, offentlig sektor)
  • Etablerade samarbeten mellan lärosäte och externa parter
  • Antal nya företag kopplade till lärosätet

Intäkter från samverkan:

  • Uppdragsforskning
  • Uppdragsutbildning
  • Andra former av samverkan

Det vore förstås klokt att testköra och analysera hur utfallet blir innan en samverkansfaktor börjar användas skarpt som underlag för att omfördela medel i systemet. Vi tror även det är viktigt att VINNOVA arbetar med att förbättra mängden tillgängliga data.

Utifrån ovanstående föreslår vi att samverkan kan bli ett av kriterierna för fördelning av forskningsresurser. Samtidigt är det viktigt att samverkansuppgiften mäts i sin helhet– synen på samverkan får inte bli för snäv. Vi är medvetna om att det inte är enkelt att konstruera ett sådant system men är övertygade om att det är möjligt. Nu har regeringen gett uppdrag om att det ska göras genom indikatorer och då är det viktigt att göra det på ett genomtänkt och hållbart sätt.

Värt att tänka på är också att det kommande systemet endast omfattar forskning, men lärosätenas samverkansuppdrag gäller både utbildning och forskning. För att inkludera utbildning skulle ytterligare indikatorer behöva utvecklas.

/Herman


Lägg till en kommentar

0 kommentarer

  1. Att mäta och värdera samverkan | P-O:s reflektioner |

    […] och kunna fördela resurser till lärosätena baserat på hur väl de löser samverkansuppgiften. Vetenskap & allmänhet har på sin webbplats sammanfattat förutsättningarna för uppdragen och även listat de […]

    Svara