En timme om förtroende och trovärdighet

För någon vecka sedan var jag på Studio samtid som är ett koncept bestående av ett en timme långt samtal om aktuella frågor, arrangerat av Greatness PR. Temat för samtalet var denna gång trovärdighet och förtroende i ett rekommendationssamhälle. Hur hanterar vi alla budskap som vi nås av och vilka råd och upplysningar litar vi på? Hur mycket lyssnar vi egentligen på dem vi inte är överens med?

Cecilia Garme, statsvetare och journalist och Arne Modig, opinionsanalytiker, ledde timmen.

Jag tyckte att arrangemanget var mycket bra med intressanta vinklar på fakta och förtroende kopplat till medias roll. Just förtroendefrågor när det gäller forskning och vetenskap är ju något som vi arbetar mycket med på VA. Under perioden 2002-2011 har vi till exempel tillsammans med SOM-institutet följt hur förtroendet och viljan att satsa på forskning har förändrats. Bland annat går det att se att förtroendet har minskat under de senaste tio åren, med en ökad skillnad i attityder mellan högutbildade och lågutbildade. Om det kan ni läsa mer här.

Media och förtroende

Den första delen av timmen bestod av en intervju av Kerstin Brunnberg, ordförande i Statens kulturråd och tidigare VD för Sveriges Radio och Lena Victorin, redaktionschef på produktionsbolaget Filt och författare. Lena och Kerstin ansåg att Sveriges Radio förtjänar sitt förtroende och påtalade den förtroendehöjande faktorn av att de oftast låter gästerna prata till punkt, vilket är ovanligt i andra medier. Dessutom menade de att Sveriges Radio får ökat förtroende genom att ha existerat så länge och Lena menade att produktionsbolag som konkurrerar om idéer till Sveriges Radio inte utgör ett problem. De som inte håller kvalitet eller objektivitet förlorar snabbt sina uppdrag menade hon.

Andra saker som kom upp var de möjliga farorna med likriktningen i sociala medier. Vi känner trovärdighet för dem som tycker lika, vad händer då när när journalister följer och pratar med varandra hela dagarna på Twitter mitt under sitt skrivande och rapporterande? En mycket intressant fråga enligt mig. När det gäller traditionella medier ansågs det största hotet mot trovärdigheten vara bristen på resurser.

Kerstin påpekade även att det var oerhört viktigt med granskningar i förväg, inte bara i efterhand. Lena och Kerstin menade även att det är oerhört viktigt att media inte bara granskar massmissbruk, utan även föreställningar i samhället. Stämmer verkligen våra invanda föreställningar? En viktig poäng tycker jag. Det är lätt att tro på påståenden som man får höra ofta och här har media en viktig roll.

Förtroende för auktoriteter

I den andra delen pratade Garry Larsson från Försvarshögskolan. Han är professor i psykologi och forskar om ledarskap och vad som inger förtroende. Han berättade att det viktigaste för förtroende för ledare är emotionell stabilitet, vilket i regel syns mycket tydligt i stressade situationer. Han menade även att fysiska egenskaper (t.ex. ålder och kroppsspråk) inte är så viktiga. Mer viktigt är att kunna få med sig en hel grupp och kunna administration.

Han berättade även att arrogans verkar vara en tidlös prediktor för att hitta de som har lågt förtroende. Det är även så att ju längre du haft en chef, desto mer negativa sidor upplever du.

Garrys favoritledare visade sig vara Jens Stoltenberg.

Vilka litar vi på och vad granskar media?

I den sista delen av timmen deltog Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo, och Lena Sundström, författare och journalist. De diskuterade bland annat om auktoriteter och medias granskande roll.

De menade att den mediegranskning som skett av Breivik är bra, men att den borde göras oftare. Medvetenheten finns när det gäller Breivik, men inte när det gäller flera andra främlingsfientliga glidningar i samhället. Exempel som lyftes var när rasistisk byts ut mot invandringskritisk. Här menade de att det är oerhört viktigt att etablerade medier tar sitt ansvar som de auktoriteter de är.

Sundström reflekterade även över om det verkligen är de trovärdigaste experterna som är dem som media älskar, eller om media hellre tar dem som ger snabba svar. Väljer media verkligen experten som säger ”jag har för lite underlag för att svara på detta”? Jag tror också att det är viktigt att media i dessa lägen godtar och publicerar svar även från experter som inte kan ge några raka svar.

I samtalet lyftes även vikten av att experter måste kunna backa och säga när de haft fel.

Lena frågade sig även om medias bild är densamma som samhällets? Det kom upp att det ofta blir en klassfråga vem som faktiskt förstår experterna och därmed litar på dem.

Både Daniel och Lena påtalade även att det kostar att stå upp för demokrati och allas lika värde. ”Det är inte så att det inte kostar att försvara demokratin i Sverige” sade Daniel. Både hade själva blivit utsatta för grova hot på grund av sitt arbete mot rasism. Sundström påpekade även att alla alltid tror att det är andra i samhället som ”glider” i frågor om främlingsfientlighet, men inte en själv. Hon menade att det är något som vi alla gör och exemplifierade med hur de flesta sett på Rosengård.

Det går att läsa mer om arrangemanget här.

Klas-Herman Lundgren


Lägg till en kommentar