Klimatforskning och politik

För en tid sedan deltog jag på en spännande och engagerande forskarfrukost i Riksdagsbiblioteket. Den anordnades av Samverkansgruppen för forskning- och framtidsfrågor där Rifo ingår, sällskapet riksdagsledamöter och forskare. Temat var ”Klimat och miljö – debatten har tystnat men inte forskarna”.

Samtalet leddes av Eva Krutmeijer som är vetenskapskommunikatör från Vetenskapsrådet. Kevin Noone som är professor i kemisk metorologi vid Stockholms universitet och direktör för det nyinrättade sekretariatet the Swedish Secretariat for Environmental Earth System Sciences (SSEESS) vid Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) inledde.

Noone började med att gå tillbaka till klimatmötet i Köpenhamn och den hetsiga debatten kring ”Climategate”. Han visade data på mediarapporteringen från detta och påpekade också att han bedömde att ungefär 90-95 % av klimatforskarna anser att människan påverkar klimatet, medan att media ibland ger bilden av att det snarare ska vara 50 / 50. Här finns ett faktablad från SSEESS om Climategate.

Sedan jämförde Noone med dagens debatt och forskningen inför det viktiga Rio+20-mötet i juni. Hans slutsats var att debatten har tystnat men forskarna fortsätter att arbeta. Klimatfrågorna har helt enkelt förlorat tävlingen i dagsläget om uppmärksamhet i media.

Noone gav sedan en fördjupning av de nio planetära gränsvärden som han och andra forskare identifierat som gränser som om de överskrids kan ge upphov till en stor klimatförändring. Han tryckte även på behovet av tvärvetenskaplig forskning och poängterade att vi är den första generation som faktiskt har ganska bra kunskap om de nya globala riskerna. Noone diskuterade också att han såg det problematiskt att forskare är dåliga att berätta om annat än resultaten. Han menade att det behövs bättre förståelse om forskningens metoder och arbetssätt. Han tyckte att många forskare nu tappat förmågan att förklara sin forskning så att andra än forskare förstår.

SSEESS presenterades därefter av Dan Wilhelmsson som är vetenskapskoordinator där. Den kluriga förkortningen står alltså för ”the Swedish Secretariat for environmental Earth System Sciences”, skapat av ett partnerskap av forskningsråden, KVA och SIDA. Det har bildats för att svenskt deltagande inte varit så bra som det kunnat vara i internationella forskningsprogram. Det ska bli intressant att hur organisationen kan bidra till ett större deltagande från Sveriges sida.

En diskussion uppstod också om vikten att kunna lyfta ut forskningsresultat till den politiska arenan på ett sätt så att det genererar tydliga och förståeliga beslutsunderlag. Ett exempel på detta är diskussionen om 2-gradersmålet. Där diskuterar forskare förstås i en mer nyanserad skala medan 2-gradersmålet är en tydlig gräns som kan lyftas till politiker där forskare kan säga att om vi överskrider gränsen så medför det med största sannolikhet omfattande klimatförändringar, även om förändringar för den delen inte kan uteslutas vid t.ex. 1,5 graders uppvärmning.

På mötet talades det även om andra intressanta saker, t.ex. hur IPPCC kommer att arbeta annorlunda framöver och behovet av att ha tvärvetenskapliga samarbeten mellan samhällsforskare och klimatmodellsforskare.

/Herman


Lägg till en kommentar