Kan dialog med forskarna rädda Socialdemokraterna?

I veckan överlämnade Socialdemokraternas kriskommission sin rapport ”Omstart för socialdemokratin” till partistyrelsen. Kommentarerna har varierat från suck till dubbelsuck (även om det förstås finns de som kommenterat den mer positivt också). Vadan och varthän verkar vara hopplösa frågor som man bara inte får någon rätsida på i det fordom så helt dominerande partiet.

I morse diskuterades partiledarfrågan i P1-morgon efter att Aftonbladet på ledarplats lagt fram sina förslag. Pagrotsky eller Damberg – helskägg eller ungdom – det är frågan… Eller kanske Sundström? Fast han avfärdades av Tvärdrags Daniel Suhonen med något i stil med ”det enda jag vet om honom är att min premie i Folksam har höjts”.

Nå. Det är lätt att raljera med krisen i partiet, men det är ju egentligen en väldigt intressant process som pågår. I december var jag på en konferens arrangerad av Arbetarrörelsens Forskarnätverk, AFN. Inbjudna talare var en hel rad forskare som på olika sätt analyserat vad som hände före, under och efter den senaste valrörelsen.

Johan Martinsson, Dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, diskuterade väljarnas beteende under valet, t.ex. de som bytte block. Hela 20 % av dem bestämde sig troligen samma dag som de röstade! Han menade också att problemen för Socialdemokraternas sysselsättningspolitik började långt tidigare än 2006, samt att förutsättningarna för det kritiserade rödgröna samarbetet egentligen inte var sämre än det varit för Alliansens partier. I stället var det hanteringen av samarbetet och politikens innehåll som var det riktiga problemet, enligt Martinsson.

Stefan Svallfors, sociologiprofessor vid Umeå universitet, Maria Oskarsson, statsvetare på Göteborgs universitet, och Robert Östling, nationalekonom på Stockholms universitet, talade alla om värderingar bland medborgarna, men kom fram till lite olika slutsatser.

Svallfors menade att inget tyder på att det var några förändringar i svenskarnas ”välfärdsvärderingar” som gjorde att Socialdemokraterna förlorade valet – tvärtom. Stödet för att betala skatt och för välfärdslösningar har ökat. Den socialdemokratiska välfärdsstaten har vunnit, enligt Svallfors, men partiet förlorade ändå.

Oskarsson å sin sida konstaterade att globaliseringen lett till ökade socioekonomiska och kulturella klyftor. Hon kunde bland annat visa på enorma skillnader mellan storstad och landsbygd. Hennes slutsats var att en minskad polarisering längs höger-vänsterdimensionen i politiken gjort att det finns en ”elitkonsensus” om dagordning och lösningar. Partier som SD har i ett sådant läge en förmåga att fånga upp strömningar längs alternativa dimensioner, ge sina förklaringar och ta kommando.

Östling hade tittat på mångfaldsfrågor. Ännu ej publicerade resultat från en studie på kommunnivå visar, bekymmersamt nog, att i kommuner som tar emot många flyktingar minskar stödet för välfärdspolitiken – och det verkar enligt Östling finnas ett orsakssamband. Etnisk mångfald kan alltså innebära påfrestning på välfärdsstaten – och på stödet för den – konstaterade han. Å andra sidan kan det förstås vara andra olikheter som spelar roll. Det behöver inte handla om det etniska ursprunget utan kan vara andra saker som samvarierar…

Jesper Strömbäck, professor i journalistik på Mittuniversitetet, talade om mediernas roll i den politiska debatten och medialiseringen av samhället. Han listade en rad ”teser”, grundade i forskning, bland annat att svensk journalistik varken är vänster- eller högervriden, utan snarare medievriden – mediernas bevakning styrs mindre av vad som är viktigt/relevant för väljarna, och mer av mediernas egna behov.

Hans slutsatser var att mediernas roll är och förblir mycket stor. Mediernas betydelse ställer krav på att de politiska aktörerna anpassar sig till medier och deras logik från (och det är bara att gilla läget – medierna kommer inte att ändra sig). Samtidigt leder medieexpansionen till att opinionsbildningen fragmenteras – vilket i sin tur leder till att risken för ökade kunskaps- och deltagandeklyftor är mycket stor.

I det avslutande panelsamtalet medverkade bland andra Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och också föreslagen som partiledarkandidat. Hon efterlyste en mer kunskapsbaserad och sammanhängande politik, och talade om en intellektuell kris i partiet. ”Vi formar inte vår verklighetsbild, vi har tagit den som Ratio ochTimbro och de andra har jobbat med i 25 år! Och vi har genomfört reformer som försvagat det vi står för!”

Så här efteråt kan jag inte minnas att seminariet kom fram till någon tydlig slutsats, och sammanfattningen av de tre värderingsforskarnas presentationer ovan visar ju att ingenting är enkelt, men bara det faktum att man försöker ta hjälp av forskningen (och inte bara av en forskare, utan av ett helt gäng) för att analysera vad som händer i samhället och skissa upp en tänkbar väg framåt tycker jag var intressant. Och kanske är det någon slags sundhetstecken att alltihop verkar lite virrigt och osäkert – å ena sidan si å andra sidan så… I vetenskapen finns ju – till skillnad från i politik och media – inga tvärsäkra svar.

Seminariet finns att se på SVT Play, uppdelat i fyra delar (1. väljarbeteenden, 2. värderingar, 3. invandring och medier, 4.  slutdiskussionen). Forskarnas presentationer plus en samling analyser av (andra) forskare om ”Socialdemokratins samtida belägenhet” finns att ladda ner från AFNs hemsida.

Del 1 av SVT Plays dokumentation.

/Karin Hermansson

Foto: Klas-Herman Lundgren


Lägg till en kommentar