Klimatdebatt och framtidstro

 I gårdagens SvD gick Susanna Baltscheffsky igenom några frågor kring klimatförändringar. Torrt och sakligt, till skillnad från en del andra inlägg i den debatt som tycks ha fått förnyad mediesynlighet på sistone – den om uppvärmningen över huvud taget äger rum och om vi människor påverkar den. Det finns förvisso både bra och mindre bra inslag i den debatten.

Ett exempel på ett mindre bra inslag var Agenda förra söndagen (25 jan). Den stod mellan två journalister, Elisabeth Höglund och Pontus Schultz. Egentligen skulle debatten handla om huruvida båda sidor hade fått komma till tals i mediadebatten – både de som hävdar att klimatförändringen beror på mänsklighetens inverkan och de som inte tror det. Problemet med denna ”metadebatt” var att det trots idoga försök från Anna Hedenmo blev svårt att hålla sig till just det ämnet. Framför allt Höglund lade då och då fram olika ”fakta”, exempelvis att temperaturen på jorden inte ökat utan sjunkit sedan 1998. Eftersom ingen fanns i studion som kunde besvara detta fick hon stå oemotsagd. Att just 1998 var ett ovanligt varmt år pga fenomenet El Niño, men att det är svårt att beskriva den långsiktiga temperaturkurvan som annat än ”stigande” nämndes därför aldrig (grafer fanns i Baltscheffskys artikel, eller se Wikipedia).

Schultz å sin sida menade att 97% av forskarna står bakom IPCCs slutsatser om mänsklighetens inverkan, något oklart om detta syftade på en särskild grupp forskare. Höglund besvarade detta med att ”hundratals” forskare inte håller med. Hur stor andel dessa utgör i procent, och i så fall av vilken delmängd av forskarsamhället, framgick inte. Men sådana frågor kanske också hade fått sin förklaring om någon från forskarvärlden varit närvarande, vem vet?

Att journalister och forskare har problem att kommunicera med och förstå varandra var uppenbart i VAs studie 2005, och så är det nog fortfarande att döma av den debatt som fördes under fjolåret på olika bloggar och i radio. Och, det är klart, om man inte ens har forskarna och journalisterna i samma rum lär det ju inte bli lättare…

Tyvärr undrar jag om inte Pontus Schultz har rätt i att klimatuppvärmningsskepsisen i mångt och mycket handlar om önsketänkande. För ÅH så skönt det vore om alla de där 97 procenten forskare (eller hur många de nu är) hade fel! Tänk om vi kunde sluta oroa oss för vad fem miljarder människors framfart åstadkommer och bara njuta av naturen och livet i stället! Fast, å andra sidan, även om klimathotet var borta så hade vi ju kvar torskfrågan, fattigdomen, HIV, antibiotikaresistensen, mellanösternkonflikten…

Några siffror på framtidstro och forskningstilltro: Tre av fyra svenskar tror att forskningen har goda möjligheter att inom tio år bidra till att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. Två av tre tror att den kan bidra till att bromsa klimatförändringar. Men färre än hälften tror att forskningen kan hjälpa till att motverka terrorism (se VA-barometern 2008). Vad tror du?


Lägg till en kommentar

0 kommentarer

  1. Magnus |

    Höglunds påstående om att temperaturen sjunkit sedan 1998, om hon nu sa det (jag skulle säga att den inte stigit sedan dess samt de senaste åren sjunkit till till en nivå rätt nära den omkring 1990).

    Se gärna denna temperaturgraf för två satellitmätningar och två markmätta data samt trender:

    http://tinyurl.com/akqot7

    Jag har varit skeptisk till CO2-hypotesen sedan tidigt 90-tal, och det på forskningsgrund. Sedan dess menar jag och forskare som är ”skeptiker” att forskningen om CO2 som klimatändrare krackelerat än mer allt eftersom kunskaperna ökat. I synnerhet de senaste åren har peer revied forskning kommit som motbevisar IPCC: antaganden om bl a vad som styr klimatet. (Jag tänker på många saker där inte t ex Svensmark länk mellan kosmisk strålning och moln ingår; en intressant och — med tanke på forskningsresultat om kosmisk strålning och moln, där man oberoende sett en upp till öäver 99,5 signifikans i korrelation — övertygande teori!)

    Vidare hänvisade Schultz med de 97 procenten till en undersökningsfråga som löd ”Do you think human activity is a significant contributing factor in changing mean global temperatures?”. Även jag skulle ha svarat ja på den frågan, trots att jag troligen är mer skeptisk än Höglund om klimatförändring p g a människan (och även mer utbildad, med en naturvetenskaplig B Sc).

    Jag vet att även de cirka 100-tal professorer som jag känner till i eller nära klimatforskningen och som är aktiva klimmatrealister (det som brukar kallas att vara skeptiker) skulle nog ha svarat ja på nämnda fråga, så Schultz argument var ren retorik, utan minsta innehåll.

    Faktum är att när det gäller att förutspå klimatet med datormodeller tror, enligt en undersökning av professorerna klimatolog Hans von Storch och biolog Dennis Bray, endast cirka 30 procent att det är möjligt. På denna sida har du några grafer om det samt länk till undersökningen, som visar att bara 56 5 av världens klimatforskare anser att människan till största delen orsakat temperaturökningen. Alltså den temperaturökning IPCC menar till 90 procent sannolikhet (utan att IPCC mätt sannolikhet matematiskt; de har politiskt förhandlat siffran) är mestadels orsakad av människan:

    http://klimathot-gameover.blogspot.com/2009/01/gigantiska-belopp-p-osannolik-hypotes.html

    Det är ganska skönt att klimathotet är en iscensatt bluff. Det är mycket lätt att visa det, och environmentalismen är ju en religion!

    (Den extra CO2 som människan tillför atmosfären är med tanke på upptaget i hav och biotop max 0.5 procent av atmosfärens innehåll per år. Även det tas ganska snabbt upp av hav och biotop. Många tror nog att det är mer. Allt tyder vidare på att CO2-halt en hel del styrs av temperatur.)

    Svara