Kan dialog med forskarna rädda Socialdemokraterna?
I veckan överlämnade Socialdemokraternas kriskommission sin rapport ”Omstart för socialdemokratin” till partistyrelsen. Kommentarerna har varierat från suck till dubbelsuck (även om det förstås finns de som kommenterat den mer positivt också). Vadan och varthän verkar vara hopplösa frågor som man bara inte får någon rätsida på i det fordom så helt dominerande partiet.
I morse diskuterades partiledarfrågan i P1-morgon efter att Aftonbladet på ledarplats lagt fram sina förslag. Pagrotsky eller Damberg – helskägg eller ungdom – det är frågan… Eller kanske Sundström? Fast han avfärdades av Tvärdrags Daniel Suhonen med något i stil med ”det enda jag vet om honom är att min premie i Folksam har höjts”.
Avslutande panelsamtal, konferens med Arbetarrörelsens Forskarnätverk 7 dec
Nå. Det är lätt att raljera med krisen i partiet, men det är ju egentligen en väldigt intressant process som pågår. I december var jag på en konferens arrangerad av Arbetarrörelsens Forskarnätverk, AFN. Inbjudna talare var en hel rad forskare som på olika sätt analyserat vad som hände före, under och efter den senaste valrörelsen.
Johan Martinsson, Dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, diskuterade väljarnas beteende under valet, t.ex. de som bytte block. Hela 20 % av dem bestämde sig troligen samma dag som de röstade! Han menade också att problemen för Socialdemokraternas sysselsättningspolitik började långt tidigare än 2006, samt att förutsättningarna för det kritiserade rödgröna samarbetet egentligen inte var sämre än det varit för Alliansens partier. I stället var det hanteringen av samarbetet och politikens innehåll som var det riktiga problemet, enligt Martinsson.
Stefan Svallfors, sociologiprofessor vid Umeå universitet, Maria Oskarsson, statsvetare på Göteborgs universitet, och Robert Östling, nationalekonom på Stockholms universitet, talade alla om värderingar bland medborgarna, men kom fram till lite olika slutsatser.
Svallfors menade att inget tyder på att det var några förändringar i svenskarnas ”välfärdsvärderingar” som gjorde att Socialdemokraterna förlorade valet – tvärtom. Stödet för att betala skatt och för välfärdslösningar har ökat. Den socialdemokratiska välfärdsstaten har vunnit, enligt Svallfors, men partiet förlorade ändå.
Oskarsson å sin sida konstaterade att globaliseringen lett till ökade socioekonomiska och kulturella klyftor. Hon kunde bland annat visa på enorma skillnader mellan storstad och landsbygd. Hennes slutsats var att en minskad polarisering längs höger-vänsterdimensionen i politiken gjort att det finns en ”elitkonsensus” om dagordning och lösningar. Partier som SD har i ett sådant läge en förmåga att fånga upp strömningar längs alternativa dimensioner, ge sina förklaringar och ta kommando.
Östling hade tittat på mångfaldsfrågor. Ännu ej publicerade resultat från en studie på kommunnivå visar, bekymmersamt nog, att i kommuner som tar emot många flyktingar minskar stödet för välfärdspolitiken – och det verkar enligt Östling finnas ett orsakssamband. Etnisk mångfald kan alltså innebära påfrestning på välfärdsstaten – och på stödet för den – konstaterade han. Å andra sidan kan det förstås vara andra olikheter som spelar roll. Det behöver inte handla om det etniska ursprunget utan kan vara andra saker som samvarierar…
Jesper Strömbäck, professor i journalistik på Mittuniversitetet, talade om mediernas roll i den politiska debatten och medialiseringen av samhället. Han listade en rad ”teser”, grundade i forskning, bland annat att svensk journalistik varken är vänster- eller högervriden, utan snarare medievriden - mediernas bevakning styrs mindre av vad som är viktigt/relevant för väljarna, och mer av mediernas egna behov.
Hans slutsatser var att mediernas roll är och förblir mycket stor. Mediernas betydelse ställer krav på att de politiska aktörerna anpassar sig till medier och deras logik från (och det är bara att gilla läget – medierna kommer inte att ändra sig). Samtidigt leder medieexpansionen till att opinionsbildningen fragmenteras – vilket i sin tur leder till att risken för ökade kunskaps- och deltagandeklyftor är mycket stor.
I det avslutande panelsamtalet medverkade bland andra Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och också föreslagen som partiledarkandidat. Hon efterlyste en mer kunskapsbaserad och sammanhängande politik, och talade om en intellektuell kris i partiet. ”Vi formar inte vår verklighetsbild, vi har tagit den som Ratio ochTimbro och de andra har jobbat med i 25 år! Och vi har genomfört reformer som försvagat det vi står för!”
Så här efteråt kan jag inte minnas att seminariet kom fram till någon tydlig slutsats, och sammanfattningen av de tre värderingsforskarnas presentationer ovan visar ju att ingenting är enkelt, men bara det faktum att man försöker ta hjälp av forskningen (och inte bara av en forskare, utan av ett helt gäng) för att analysera vad som händer i samhället och skissa upp en tänkbar väg framåt tycker jag var intressant. Och kanske är det någon slags sundhetstecken att alltihop verkar lite virrigt och osäkert – å ena sidan si å andra sidan så… I vetenskapen finns ju – till skillnad från i politik och media – inga tvärsäkra svar.
Seminariet finns att se på SVT Play, uppdelat i fyra delar (1. väljarbeteenden, 2. värderingar, 3. invandring och medier, 4. slutdiskussionen). Forskarnas presentationer plus en samling analyser av (andra) forskare om ”Socialdemokratins samtida belägenhet” finns att ladda ner från AFNs hemsida.
Del 1 av SVT Plays dokumentation.
/Karin Hermansson
Foto: Klas-Herman Lundgren
Rädda lärosätet från en forskningsskandal!
Den nya interaktiva filmproduktionen ”The Lab” ger dig chansen att delta i en fängslande berättelse där du kan rädda ditt lärosäte från en skandal orsakad av tjänstefel och misskötsel. Den har producerats av ”the Office of Research Integrity” i USA och tar upp olika fall av oredlighet i forskning. Filmen sätter dig i rollerna som en framgångsrik fysiolog och labbledare, som en doktorand som hittar data falsifierad av en postdoc och som en ”research integrity officier”. Den presenterar inledningsvis hur misskötseln kommer att orsaka en stor skandal som leder till att externa forskningsfinansiärer kommer dra tillbaka miljoner dollar från lärosätet, men ger dig sedan möjligheten att undvika den utgången. Nu gäller det bara att fundera ut hur…
Titta på filmen här.
Klas-Herman Lundgren
The Science of Hugs and Kisses
A couple of stories to show that even St Valentine’s Day can be a topic for research…
Psychology Researchers at Dundee University have discovered that most hugs last about three seconds. Three seconds appears to be a universal time frame that many human actions take, such as waving good-bye, a musical phrase, a breath (inhaling and exhaling) and the French “bises” two-kiss greeting. This three second period has been found to be universal, and has been called the “feeling of now-ness”. Dr Emese Nagy, who led the study, was inspired to look at the length of post-competition hugs of gymnasts. Most three second research has been into individuals. Dr Nagy wanted to see how two people experienced a three-second event.
Talking about her findings, Dr Nagy said,
”The interesting thing is that, regardless of culture, nationality or gender, they all shared the moment through a hug whether they were expressing happiness, comforting, or being comforted.
”Our research illustrated that these feelings can be transmitted to another person to make the movement a shared experience.
”These moments may increase the likelihood of sharing further experiences, synchronization of further movements, and ultimately, could lead to the feeling of ‘togetherness’ between people.”
And kisses….
A new book - The Science of Kissing: What our lips are telling us by Sheril Kirschenbaum, a researcher at the University of Texas –has been selling like hotcakes over in the USA. This book is 272 pages on the science of kissing, looking at it from the perspective of evolutionary biology, anthropology, psychology and chemistry. Here is what the author said about the chemistry of kissing in a recent interview in the Los Angeles Times.
“A good kiss is associated with a rise in a chemical called oxytocin (popularly known as the ”love hormone”) that leads to strong feelings of attachment as we form a special bond with someone else. Meanwhile, dopamine rises, resulting in feelings of craving and desire. It can also seem impossible to stop thinking about the other person because of a serotonin, which causes obsessive feelings and thoughts. A kiss acts like a natural drug, making it a very powerful experience”.
Happy St Valentines!
The End of the World in 2012? Award lecture at the UK’s Royal Society
The Royal Society Michael Faraday award is the UK’s most prestigious science communication award.
Tomorrow, the 2010 winner Professor Jocelyn Bell Burnell, will give her prize-lecture entitled “The end of the world in 2012? Science communication and scare stories”.
The lecture starts at 17:30 UK time and can be watched live online via the Royal Society website.
21st December 2012 marks the end of the Mayan calendar and some people believe it also means the end of the world.
Professor Bell Burnell, an astrophysicist , will talk about the significance of this date from an astronomical point of view. The Earth’s axis wobbles and its alignments with the stars change slightly every year. Once every 25,800 years, the sun lines up with the centre of the Milky Way galaxy on a winter solstice. This will happen on Dec. 21, 2012. The sun will appear to rise in the same spot where the bright centre of galaxy sets.
Did the Mayan’s know this, and if so how? I tried to find out but a quick google search of “End of the world 2012” threw up a lot of wacky sites (try it!) so I think I will wait to hear what Professor Bell Burnell has to say tomorrow….
VA undersöker vare år hur vetenskapligt människor anser att olika ämnen/områden är. Ett av de ”ämnen” som vi alltid har med är astrologi. I den senaste mätningen var det en av fem svarande som ansåg att astrologi var i hög grad vetenskapligt (svarande 4 eller 5 på en skala där 1=inte alls och 5=i högsta grad). Det kan man ju ha synpunkter på – som H.M. Konungen till exempel, i sitt jultal.
(Synpunkter har även t.ex. Lindenfors, Orsakverkan, och några kommentatorer på den kristna tidningen Världen idag)
Men alla har inte samma syn på detta studium av himlakropparnas interaktion med våra liv här nere på jorden. I Indien har en domstol fastslagit att astrologi är en vetenskap, enligt en artikel i Ny Teknik.
”Domstolen påpekar även att astrologi är ett ämne som lärs ut på många universitet i Indien och betraktas som en ”betrodd vetenskap” sedan 4 000 år.”
Ja… Vad är egentligen vetenskap, och vem bestämmer det?
Samma tidning vet för övrigt att berätta att vidskeplighet/skrock faktiskt har effekt på idrottarnas prestationer, troligen för att de ger utövaren mer självförtroende. Så nu är det slut på fnissandet åt maskotar och ritualer! Ny Teknik avslutar dock sin artikel med följande varning.
”Det finns dock en risk med att tro på magi: du kan bli sjukligt beroende.”
Latest BioARt exhibition opens in Dublin
Science and Art have become closer than ever in a new exhibition VISCERAL, which opened in Dublin on Friday.
This is BioArt – combining art and biotechnology and sounds both amazing and a little disturbing.
The exhibition is curated by Oron Catts and Dr Ionat Zurr of SymbioticA (University of Western Australia) and features works by over 70 artists from around the world.
It is not for the faint-hearted and indeed not suitable for anyone under the age of 15. Many works are in fact live experiments involving setting biological material such as DNA, breast milk, tissue cultures, viruses and neurons to work for artistic reasons.
For example, Blood Wars by Kathy High, for example, white blood cells are taken from different individuals put together in a Petri dish where you can watch them do battle together.
And Alicia King’s The Vision Splendid, involves two glass bottles containing human tissue culture. They are linked by tubing, kept at body temperature and sat on black columns. At the bottom of these bottles, dark limbs emerge. At first they look like cloth but are infact made of human tissue, growing on a skeleton of biodegradable polymer. As the dissolves, only the fleshy limbs remain…..
So, if you enjoyed Damien Hirst’s cow in formaldehyde or the horror of the “Bodyworks” make your way to Dublin before February 25th and see these latest bio-art creations in the flesh….
I dag fyller VA-bloggen 2 år! Hurra hurra! 250 inlägg har det hunnit bli. Det blir ungefär ett inlägg var tredje dag, i snitt.
Tänk att det är två år sedan jag skrev det där första inlägget, då vi trodde att vi skulle skriva lite då och då allihop. Så blev det ju inte riktigt. Men det speglar kanske ganska väl hur det är med sociala medier. Man testar, känner sig för, ändrar lite här och där och utvecklar hela tiden sitt sätt att använda dem.
Vi sjösatte bloggen efter mycket ältande och pratande om vad och hur och varför. Ett år senare tog vi steget ut på Twitter och Facebook – efter inte fullt så mycket funderande den här gången. Men ändå… Vad skulle det ge? Är det rätt kanaler? Tar det bara en massa extra tid? Mer stress? Men det visar sig ju att de drar varandra! Bloggen har fått fler läsare stack vare att de sprids till våra, och andras, följare på Twitter. På facebook når tweets, bloggposter och annat som vi vill dela med oss av ut till 260 ”gillare”.
Men är det inte samma personer överallt, så att vi i praktiken skickar samma sak flera gånger till dem? Jo, delvis. Fast för de flesta spelar det nog mindre roll, tror iaf jag. Det kanske till och med är bra! Jag kan ju bara tala för mig själv men i det stora flödet av nyheter, tips, privata uppdateringar om sjuka barn eller trasiga bilar, inbjudningar och annonser är det lätt att missa saker. Kommer saker då flera gånger så… ja, då ökar chansen att jag ser det, kort sagt.
Men stressen då? Mjaa… för mig personligen fungerar bloggen ibland som något av en ”ventil” där jag kan skriva av mig lite. Det är nästan lite beroendeframkallande att blogga!
Samtidigt kan det ibland vara oerhört frustrerande att ha en massa idéer till bloggposter i huvudet, men sedan inte ha tid att skriva förrän det är ”för sent”. För i dagens snabba flod av information – hur länge är en nyhet en nyhet? Det är lätt att känna att man bara timmar efter att en nyhet presenterats redan är för sent ute – att nyheten redan är gammal. Jag brukar försöka trösta mig med att det ju går att plocka upp en sådan gammal nyhet och dess efterspel en tid efteråt, och kommentera utifrån sitt eget perspektiv. Men det finns ju en tidsgräns för det också…
Några exempel på sådant som jag inte tycker att jag hunnit med att skriva om:
- Kungen nämnde siffror (om astrologi) ur VA-barometern i sitt jultal 2010
- Årets vargjakt, och miljöministerns kritiserade idé om att sätta ut vargvalpar från djurparkerna (nu får tydligen djurparkerna mothugg, hörde jag i morse)
- Amerikanska kids lär sig inget i skolan och att studenternas kunskaper i naturvetenskap försämras skylls nu ”No child left behind”-politiken för
- Forskningspengar samlas på hög hos universiteten
- Är skolforskningen ett ”forskningsfiasko”?
- Missgynnar Formas samhällvetare i miljöforskningen? (Nej, säger de själva)
- och en massa seminarier jag varit på och tänkt berätta om…
Tja, vad säger ni? Hur länge är en nyhet en nyhet?
TACK allihop för att ni läser VA-bloggen, i alla fall då och då! 
Och hörrni, eftersom en Professor säger (och detta är dagsfärskt!) att man kan gå upp 5 kilo av vitaminvatten, så skippa det och håll er till tårta i dag!
Måndag morgon igen. Utöver att åka skidor och följa utvecklingen i Egypten har jag i helgen bidragit till forskningen! Detta genom att räkna småfåglar och rapportera in dem till Sveriges Ornitologiska Förening. Projektet Vinterfåglar inpå knuten är en form av ”citizen science”, där vem som helst som har fågelbord, talgboll eller fröautomat kan vara med och hjälpa till.
Fortfarande finns chans att vara med och bidra – räknandet pågår till och med i dag. Upplägget är föredömligt enkelt – bortsett från den där detaljen med att att identifiera fåglarna. De vimsar ju runt hela tiden, håller sig nästan aldrig still! Inte helt enkelt att se skillnad på pilfink och gråsparv när de inte sitter som i boken…
Jag har en kompis som en gång berättade att hon förenklat lite för sig själv när barnen frågade vad olika fåglar hette: Småfåglar=Pip, Större fåglar=Flax, Skräniga fåglar=Krax
De sorterna finns dock inte med på SOFs fågelräknarblankett, kan jag avslöja.
Här finns en topp-tio-lista med de vanligaste arterna – enligt den rapportering som inkommit hittills.
Mer för den som har pippi på naturvetenskap: I torsdags invigdes ju som bekant det internationella kemiåret. Passande och roliga kemiprylar, t.ex. strumpor med det periodiska systemet eller en T-shirt med en chokladmolekyl, finns på den här webbutiken.
Ha en kul vecka!
Public attitudes to science in the UK – the blog
The department for Business and Innovation Skills, BIS, in the UK, has initiated a study of public attitudes to Science and Technology. Now, this is nothing new in itself. It’s the fourth time BIS make such a survey of the British public. But this time, they decided to open up the process by blogging about the progress of the study and reflections from people taking part in workshops, steering group, etc.
In the most recent post Roland Jackson, Chief Executive of the British Science Association, shares his thoughts on science and culture: ”It has always irked me that the arts community in the UK seems to have purloined the words ‘culture’ and ‘creativity’ as if they are synonymous with the ‘arts’.”
Would that be true for Sweden as well? What do you think? (Here’s one definition of the ”creative sector” (in Swedish))
As an example of his statement, Jackson points at the European Capital of Culture bidding process:
”For example, the European Capital of Culture bidding process, and that of the UK City of Culture, have no requirement for a science-based cultural programme (though the use of digital technologies is graciously and instrumentally encouraged in the latter to ‘maximise participation and access’). Not that I have anything against the arts, but my concept of culture and of creativity certainly includes the sciences, and they are implicitly excluded in the way these bidding documents are written and interpreted.”
I also enjoyed the post describing one of the workshops in London. The author Kate Mandeville, one of the participating scientists, describes the process, her own worries and the reactions from the audience. For instance, she realised most people don’t have a clue to what peer review is all about! She finishes with the following comment:
”The results of this survey on public attitudes to science will be fascinating, and hopefully will confirm my impression that the UK public value the place of science in our society. However, scientists shouldn’t be complacent – we need to “sell” our profession and our ways of making it credible to maintain this status. ”
/Karin Hermansson
Would you rather trust a cow or a chemist?
Tomorrow the Official International Launch ceremony of the International Year of Chemistry (IYC) takes place in Paris.
The first of four main aims for the IYC is to “Increase the appreciation of Chemistry in meeting world needs”.
And what an excellent idea. My PhD is in chemistry and I know from personal experience that chemists are seriously unappreciated. Most people consider Chemistry to be smelly, slightly dangerous, difficult, boring and responsible for filling the world with evil toxins. A serious image change is required, and I hope IYC will help achieve this.
Browsing through the activities, I came across the following – an abstract for a public lecture given this month by Frances Sutherland in Canada as part of IYC. I think this sums up the problem quite nicely.
A story in Time magazine about the relative merits of conventional and organic produce featured a curious quote from a professor of nutrition education at Columbia University. When asked if she preferred butter or margarine, she replied “I would rather trust a cow than a chemist.” Unfortunately such negative comments about chemistry are not unusual these days as the lay press often focuses on “toxic chemicals” in our air, water, food and even in our blood. It is incumbent on chemists, especially during the International Year of Chemistry, to put chemical risks into perspective for the public and to try and allay unreasonable fears.
