Flygande bebisar yttrar vi oss inte om
Häromsistens utspelades följande konversation hemma hos mig:
- Mamma, vad handlar boken med den flygande bebisen om?
- Ehhh… va? Jaha! Jo, den handlar om hur lärarskolan, du vet skolan där dom som ska lära sig att bli lärare går, ska bli bättre.
- Jaha…. men varför flyger bebisen?
- Jaaaa… jag vet inte riktigt…
Nej, jag måste erkänna att jag gick bet på att förklara symboliken i framsidesillustrationen till betänkandet ”En hållbar lärarutbildning”. Det är en bild av Marie-Louise Ekman, betitlad ”Fastbundna lampor och en flygande baby”. Kanske kan någon hjälpa mig?
Själv har jag ägnat mig åt innehållet innanför pärmen, och i går skickade vi in ett yttrande över betänkandet från VA.
VAs studier visar att många lärare upplever ett stort avstånd till forskarvärlden, och att forskningen är för abstrakt för att passa skolans verklighet. Vi fann också att många lärarstudenter aldrig har kontakt med forskare – trots att de befann sig på en högskola!
Utredaren Sigbrit Franke föreslår ett antal åtgärder för att stärka det vetenskapliga förhållningssättet hos blivande lärare, som exempelvis kombinations- och utbytesanställningar för lärare vid lärarutbildningarna för att på så sätt stärka forskningsanknytningen. Det är bra, men VA anser att det finns ännu mer att göra för att stärka utbytet och dialogen med forskningen hela vägen ut i skolans verklighet. Det räcker inte med att lärarna på lärarhögskolan har kontakter med forskare och forskning. Även lärare i grund- och gymnasieskolan behöver ha sådana kontakter. För att åstadkomma det bör kontakten grundläggas redan i lärarutbildningen.
VA föreslår därför aktiviteter i lärarutbildningen som erbjuder kontakt med forskare inom både de egna undervisningsämnena och sådana man inte själv ska undervisa i. Utbyte med forskare inom utbildningsvetenskap och pedagogik behövs också. Slutligen föreslår vi starkare incitament för både blivande och redan praktiserande lärare att genomgå forskarutbildning.
Eu-kommissionen, DG INFSO (Information Society and media), har lagt ut en musikvideo på Youtube som med parollen ”ICT is wicked” ska locka tjejer att söka sig till ICT (på svenska IKT, Informations- och Kommunikationsteknik).
Var de månne inspirerade av CERNs Large Hadron-rap?
Kul grej. Tror ni att det funkar?
Utbildning för hållbar utveckling
Igår skrev jag om den danska nationella strategin för NTS. Den kan ses som en del i en annan strategi: ”Uddannelse for bæredygtig udvikling” – en strategi som ska bidra till implementeringen av FNs decennium för utbildning för hållbar utveckling 2005-2014 (läs mer om det på UNESCOs portal). Strategin presenterades på en konferens anordnad av det danska undervisningsministeriet den 4 mars, och kan laddas ner här.
Målen med den danska strategin för undervisning för hållbar utveckling är:
- Att öka kännedomen om och användningen av utbildning för hållbar utveckling på alla utbildningsnivåer. Dessutom en särskild insats på informella lärandemiljöer.
- Att stärka befolkningens förståelse, engagemang och kunskap om begreppet hållbar utveckling och i detta lyfta fram samspelet mellan ekonomiska, sociala, politiska och kulturella förhållanden, så att en generell debatt om ämnet stimuleras.
- Att koordinera en rad utbildningsinitiativ så att det tids- och innehållsmässigt skapas sammanhang och synergi.
Strategin tar sin utgångspunkt i följande budskap:
- Det personliga ansvaret och engagemanget är viktigt för att styra sina handlingar och beteenden.
- Demokratiska beslut bör fattas på basis av solid fackkunskap.
- En ekonomisk tillväxt säkras som inte skadar framtida generationer eller andra världsdelars möjligheter för tillväxt.
Konferensen inleddes med att undervisningsminister Bertel Haarder avtäckte en staty på Christiansborgs Slotsplads. Den heter Grubleren, och är en av en rad bronsfigurer som tagit fram inom projektet Balansakten (ett nordiskt samarbetsprojekt). Figurerna balanserar i olika poser högt uppe på en stolpe. De ska symbolisera att det går att finna en hållbar balans bara vi försöker. Man kan se en bild på statyn vid den högtidliga avtäckningen här. Enligt informationen på Balansaktens hemsida ska det uppföras statyer även i Sverige, men jag kan inte hitta någon information om var. Ett antal folkhögskolor samt Studiefrämjandet i Göteborg står som svenska deltagare i projektet.
Konferensen fortsatte sedan inomhus (tack och lov, för det blåste en isande vind) på Borups Højskole. Højskolerne – dvs. folkhögskolor – startades på initiativ av Grundtvig i slutet av 1800-talet. Han var präst och psalmförfattare och initierade ”Højskolebevegelsen”, folkhögskolerörelsen, för att ge dem som inte hade gått i vanlig skola en ny möjlighet till kunskap. Den danska undervisningsministern tror mycket på Grundtvigs tankar om bildning i breda folklager och att engagemanget ska komma från gräsrotsnivå i stället för att tvingas på uppifrån. Hållbar utveckling handlar mycket om att alla människor har kunskap att agera och engagera sig i t.ex. miljö- och sociala frågor. Därför var platsen för konferensen inte slumpmässig – även om den också låg alldeles intill ministeriet och Folketinget. Programmet inleddes med att vi alla (ok, jag erkänner att jag inte hängde med särskilt bra) fick stämma upp i en ”fællessang” ur Højskolernes sångbok!
Därefter talade en rad personer, förutom undervisningsministern bland andra Linda Nielsen från danska UNESCO, Bjarne Bruun Jensen, professor i pedagogik vid Århus universitet, Ulla Sverrild på ministeriet (som också var min värd för dagen), Mikkel Bohm på Dansk Naturvidenskabsformidling och Per Præstholm från Sorø akademi.
Det är mycket prat om klimat i Danmark just nu på grund av uppladdningen inför klimattoppmötet i december (jag återkommer till det), men det framhölls att hållbar utveckling inte bara handlar om klimat. ”Det är viktigt att inte bara se det genom miljøbriller”, som Jensen sa. Hållbarhet handlar om så mycket mer än klimat och miljö – de ekonomiska och sociala aspekterna är avgörande, liksom livskvalitet och hälsa. Han framhöll också vikten av dialog – som inte är detsamma som ”bottom-up”!
En dansk webbportal med mycken information om utbildning för hållbar utveckling finns här, en annan här. Har någon tips på liknande i Sverige?
Några av oss på VA var nyligen i Köpenhamn och besökte en rad olika organisationer som på olika sätt arbetar med forskningskommunikation. Det var hyggeligt!
Jag besökte bland andra det danska undervisningsministeriet, där jag fick veta en del om den nyligen presenterade rapporten ”Et Fælles løft”. I rapporten, som tagits fram ev en expertgrupp, föreslås en nationell strategi för ”Natur, Teknik og Sundhed” (NTS). Rapporten kan laddas ner här.
Expertgruppen för fram 10 rekommendationer. De nio första punkterna innehåller bland annat satsningar på ökad rekrytering av bägge kön till de aktuella utbildningarna, utveckling och förnyelse av undervisningsformer, forskning inom undervisningsmetodik, lärarutbildning och vidareutbildning för lärare, utveckling av målbeskrivningar för att skapa röd tråd och sammanhang genom hela utbildningssystemet samt stärkta kontakter mellan skola och arbetsliv (inom områdena).
Den 10:e rekommendationen handlar om att inrätta ett nationellt center för undervisning i NTS. Ett lagförslag om detta ligger på Folketingets bord och beslut väntas i juni. Kring centrat är det tänkt att ett antal satellitcentra ska finnas. Strukturen är avsedd att koordinera alla de olika insatser och projekt som genomförs. Just nu finns en arbetsgrupp som ska ta fram en plan för hur centrat och satelliterna i praktiken ska väljas ut, organiseras och placeras. 65 miljoner Dkr över fyra år anslogs så sent som för några veckor sedan till strategin.
I rapporten pekas på problem som exempelvis dåliga resultat för danska elever i PISA- och TIMSS-undersökningarna (det finns info om dessa hos t.ex. Skolverket), liksom resultat från ROSE-studien (Relevance of Science Education) som visar ett mycket lågt intresse för naturvetenskap bland danska ungdomar. Svenska ungdomar ligger i samma undersökningar ungefär jämsides med danska och norska. Jag fick också höra en del om ”krisen” i den danska lärarutbildningen: den har låg status, studenter med för dåliga förkunskaper kommer in och 40% hoppar av. Någon som känner igen sig från debatten i Sverige?
Svenska motsvarigheter? Teknikdelegationen som startade sitt arbete strax före jul ska arbeta för ett ökat intresse för högre utbildning inom naturvetenskap, teknik, matematik och informations- och kommunikationsteknik (IKT). Delegationen fick 40 Mkr till sitt förfogande och ska arbeta under ca 1,5 år. Nyligen lanserades en stor satsning på matte och naturvetenskap i svenska skolor. 125 Mkr ska bara under 2009 användas för att förbättra resultaten i grundskolan, sade Björklund. Jag antar att han åtminstone delvis syftar på resultat i undersökningar som PISA och TIMSS. För ett antal år sedan fanns det en matematikdelegation. Det finns en stor mängd projekt som syftar till att stimulera barns och ungas intresse för teknik och naturvetenskap – en del av dem tittade vi närmare på i en studie 2007 (VA-rapport 2007:7 Projekt utan Effekt?).
På något sätt känns danskarnas vilja att koordinera satsningar och projekt tilltalande. Men en samordnad svensk strategi inom detta område har jag inte hört talas om. Någon annan som är mer välunderrättad?
Den danska nationella strategin ingår som en del i en annan strategi… men den återkommer jag till!
Hello from the VA UK office! I thought I would use the VA blog to give an international perspective on how science and research engages with the wider community. I am Esther Crooks and I will post regular updates on news, views and activities in the UK and beyond.
We are currently in the middle of National Science and Engineering Week here in the UK, an annual event celebrating science and coordinated by the British Science Association. There are hundreds of different events and activities, but a few in particular caught my eye…
There has been a number of science festivals organised in cities and towns across the country with many impressive events and innovative ideas for engaging with the public. Newcastle Science Festival for example, has put on events to appeal to most of the population, covering topics such as jokes (research to find the world’s funniest joke by psychologist Professor Richard Wiseman), magic (Potions and Commotions for young wizards, a look at the chemistry behind potions), beauty (a lecture on why beauty is important and what makes something beautiful). And perhaps most eye-catching of all, beer! A special festival beer has been brewed in honour of the occasion!
There is growing concern in the UK and worldwide about the plight of the honey bee, and a campaign for the public to plant bee friendly plants has been launched as part of festival. Free seeds have been given out all over the UK, and now they have run out – a sign of success I think! There have also been a lot of bee related events organised to raise awareness of the problem. Family planting days, make your own bee nest, watching real bees flying…
Darwin of course figures quite heavily in all science events this year. I was amused and interested to read of the competition Darwin in Space . School children are invited to imagine what Darwin would have found if instead of the Beagle sailing to the Galapagos Islands, it landed on a new planet where life exists. There are four planets to choose from, Sweatopia. Cloudopia, Cavernopia and Ice-otopia, all with there own particular climates. I am looking forward to seeing the drawings and ideas coming from this!
Finally I heard something interesting on local radio last week about a community experiment being carried out by the Royal Meteorological Society to measure ”Urban Heat”. Aimed primarily at school children, the project is asking local people to record the temperature of their gardens at certain times of the day. The aim is measure how much warmer the centre of cities are compared to their suburbs and surroundings. Apparently there is quite a difference! And communicating results is easy, you just text the researchers. This is a great example of how to involve the public in science!
På gårdagens DN Debatt skriver professorn i teoretisk ekologi Torbjörn Fagerström att grödor som skulle gynna miljön och livsmedelsförsörjningen i världen inte används till följd av desinformation. Han menar att politikerna fallit undan för organisationer som bedriver skräckpropaganda om genmanipulation trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att genmodifierade grödor skulle vara farliga.
Fagerström skräder inte orden: ”Det spelar därför ingen roll om en viss GM-gröda bedöms vara aldrig så produktiv, aldrig så bra för miljön eller aldrig så bra för folkhälsan. Miljörörelsens ledande företrädare har låtit meddela att de ”är emot” GM-grödor (amen!). Och när en bannbulla utdelas från det hållet så tassas det underdånigt i såväl politikens korridorer som i diverse ämbetsverks. Forskare och andra sakkunniga gör väl bäst i att slänga sig i väggen.”
Enligt VAs senaste attitydundersökning anser bara 36 procent av svenskarna att det är angeläget för staten att satsa på forskning om genteknik för att utveckla bättre grödor. Däremot anser hela 81 procent att forskning om genteknik för att behandla sjukdomar är viktig.
Hur kommer det sig att så många människor är skeptiska till genmodifierade grödor? Om de nu kan göra mänskligheten så mycket gott borde vi väl alla applådera bioteknikens nya möjligheter? Personligen tror jag att det handlar om förhållandet mellan upplevd risk och upplevd nytta. Nyttan med att kunna behandla tidigare obotliga sjukdomar är ju solklar. Nyttan med grödor med bättre egenskaper är inte lika uppenbar. Ju större upplevd nytta, desto större risker är människor sannolikt beredda att utsätta sig för. Men om nyttan upplevs som liten, krymper också riskbenägenheten. Och när befarade risker med GMO-grödor ofta lyfts fram i samhällsdebatten tänker nog många ”ingen rök utan eld” och drar slutsatsen att det är säkrast att undvika livsmedel med genmodifierade ingredienser.
I ett demokratiskt samhälle har alla rätt att föra fram sina åsikter. För att få en balanserad debatt krävs att alla de som har kunskaper i sakfrågan deltar. Det är utmärkt att Fagerström skriver debattinlägg. Frågan är var alla hans kollegor håller hus? Om han har rätt i att forskarsamhället i princip är enigt om de genmodifierade grödornas stora fördelar borde väl forskarna också tala om det – på ett sätt så att vi som inte är experter kan följa deras resonemang.
Många talar om vikten av Public Understanding of Science – att allmänheten ska förstå sig på vetenskap och ha kunskap om forskningens metoder. Därför behöver forskarna förklara vad deras forskning går ut på och hur den går till. Men minst lika viktigt är Science understanding of the Public – att forskarna förstår det samhälle de verkar i och hur deras forskning uppfattas av omvärlden. Uppenbart är att mer dialog och fler möten mellan forskare och allmänhet behövs!
Mina barn älskar SVT-programmet Hjärnkontoret som nyligen börjat sändas igen. Favoritinslaget är den lilla akvariefisken som uppmanar oss tittare att gissa vad sjutton en konstig pryl används till. Tre forskare inom olika fält ger varsin mer eller mindre trovärdig förklaring till hur de använder prylen i sin forskning. Två av dem luras medan den tredje säger som det är. Ibland är det lätt, mestadels ganska klurigt att lista ut vem som har rätt – och ofta klarar barnen utmaningen bättre än jag. Avslutningsvis säger den lilla fisken: ”Man blir smart av fisk”.
Nu har forskare visat att det bokstavligen är sant. Enligt Ekonyheterna i går får tonårskillar bättre resultat på intelligenstest om de äter fisk minst en gång i veckan. Resultatet blir ännu bättre ju mer fisk de äter, enligt en studie som genomförts vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.
Forskarna vet inte exakt vad det är i fisken som förbättrar den kognitiva förmågan, men den mest accepterade teorin är att det är de fleromättade fettsyrorna som har en positiv effekt. En av mina vänner ger sina barn kosttillskott med Omega 3- och Omega 6-fettsyror, efter rekommendation av barnens morfar som är läkare och professor i medicin. Själv har jag bestämt mig för att ha fisk till middag betydligt oftare än hittills.
I morse fick jag en ny punkt på min ”lilla lista” som jag skrev om i ett tidigare inlägg - dvs min lista med nyhetshändelser som kanske kan påverka hur människor i allmänhet ser på forskare och forskning. Dagens punkt handlar om den professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan som anklagas för plagiat i stor omfattning, men fått lov att jobba kvar trots att hans arbetsgivare känt till det hela (se morgonens inslag i Ekot här , artikel från 21 jan i GP här samt en DN-artikel från i juni-08).
Det är viktigt för förtroendet för forskarsamhället som helhet att fusk, eller ”oredlighet i forskning” som det heter, hanteras på ett korrekt sätt, precis som det är viktigt i alla andra yrkesgrupper att på ett rimligt sätt hantera personer som inte sköter sitt arbete på ett acceptabelt sätt, eller till och med begår brott. Vetenskapsrådets expertgrupp är den instans som än så länge granskar anmälningar om oredlighet i forskning (uppgiften kommer dock enligt regeringens forskningsbeslut att flyttas till Centrala etikprövningsnämnden). Denna expertgrupp menar i sitt utlåtande att professorn har avvikit från god vetenskaplig sed.
Men vad är god vetenskaplig sed? I en rapport från 2005 som kan laddas ner från VRs hemsida kan man läsa om det och vad som betraktas som oredlighet. I rapporten sammanfattas god forskningssed i följande åtta punkter:
- Du skall tala sanning om din forskning
- Du skall öppet redovisa metoder och resultat
- Du skall öppet redovisa kommersiella intressen och andra bindningar
- Du skall medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för dina studier
- Du skall inte stjäla forskningsresultat från andra (t ex från yngre medarbetare)
- Du skall hålla god ordning i din forskning (bl a genom dokumentation och arkivering)
- Du skall inte bedriva din forskning på sådant sätt att andra människor kommer till skada (t ex försökspersoner)
- Du skall vara rättvis i din bedömning av andras forskning
Författarna sammanfattar kraven: ”… med ord som Ärlighet (1, 5), Öppenhet (2–4),Ordningsamhet (6), Hänsynsfullhet (7) och Oväld (8).”
Läser man vidare finns förstås en hel mängd mer detaljerade riktlinjer för hur olika situationer ska hanteras, samt de lagar som finns inom området. Också på webbplatsen CODEX finns mycket att läsa om forskningsetik.
Generellt sett visar VAs opinionsundersökningar att förtroendet påverkas negativt av rapportering kring forskningsfusk. I flera år har vi i våra opinionsundersökningar ställt en öppen fråga som ett test på tänkbara orsaker till minskat förtroende för forskare: ”Det finns de som menar att förtroendet för forskare har minskat på senare tid. Har du själv under det senaste året sett eller hört negativa nyheter om forskare eller forskning?” Runt en tredjedel har svarat ja och många av dem har nämnt just exempel på forskningsfusk liksom oetisk forskning:
”Det vare en korean … det var en bluff.”
”Det var en som brände forskningspapper inom DAMP och ADHD.”
”Det har ju visat sig att kloningshistorierna på flera håll, att man fifflat med resultaten.”
Tydligt är att ”affärer” av olika slag har en tendens att fastna i minnet. Många kan inte redogöra för exakt vad som hänt eller vad bakgrunden var, men den negativa känslan finns kvar i minnet och påverkar på sikt attityderna.
A propos etik skulle jag slutligen vilja tipsa om morgonens ”Tankar för Dagen” med etikforskaren Ann Heberlein. Hon talade om den konstruktiva ilskan – den som förändrar världen. Man kan tanka ner programmet som MP3-fil på podradiosidan.
Värdet för forskarna av dialog om forskningen
Åsa Larsson, som är doktorand i arkeologi i Uppsala, skriver på sin blogg Ting och Tankar om nyttan och värdet för forskare av att blogga. Hon påpekar att det skulle behövas både tydligare riktlinjer för vad som menas med ”tredje uppgiften” (som ofta snarast hamnar på fjärde plats eller ännu längre ner) och särskilda pengar att söka för att få utrymme att lägga ner den tid som faktiskt krävs för att utföra den. Men hon ställer också en – kanske provokativ – fråga till andra forskare:
”Har du verkligen ”råd” att köra fast i det akademiska verksamhetsträsket utan att få den där emotionella kicken av att delta i en intensiv och givande dialog med andra människor?”
Det finns ett värde i att kommunicera med allmänheten och olika samhällsgrupper (inte bara näringslivet) också för forskarna. Det handlar inte bara om att ”utbilda folket”, som var den gamla sättet att se på forskningskommunikation. Bloggen är en form av kommunikation som (till skillnad från pressmeddelanden och föreläsningar) faktiskt kan skapa dialog och utbyte av tankar och idéer med förhållandevis små resurser. Åsa har många kloka tankar kring detta och hur universiteten borde utveckla sin verksamhet, och där finns flera kommentarer från andra håll. Ta del av dem!
VA sände i december 2007 in ett inspel inför forskningsproppen som handlar om att skapa förutsättningar för bättre dialog mellan forskare och samhället runtomkring. I november samma år publicerades som en bilaga till Resursutredningen en rapport vi tagit fram om hur man skulle kunna mäta och värdera samverkan. I maj förra året gjorde vi ett yttrande över utredningen om forskningens finansiering, där vi poängterar vikten av att finansiärerna – oavsett hur de organiseras - måste ta ansvar även för forskningskommunikation. Mycket har hänt de senaste åren – men mer kan göras!
Hot är inte en bra form av kommunikation!
Via Kåre Bremers (rektor vid Stockholms universitet) blogg blev jag igår varse att Vetenskapsrådets ledning i en debattartikel i UNT i helgen sagt ifrån i frågan om de två svenska forskare, Anders Eriksson och Francisco Lacerda, som hotats till tystnad av ett israeliskt företag. Som många säkert redan känner till är skälet till hoten att de två i en vetenskaplig artikel (som förstås genomgått sedvanlig vetenskaplig granskning) visat att den lögndetektor som företaget säljer inte kan fungera. Efter påtryckningar från företaget drog tidskriftsförlaget tillbaka artikeln och publicerade en ursäkt! Företagets advokater har hotat med stämning om Eriksson och Lacerda skriver i ämnet igen. Historien beskrevs i en DN-artikel den 28 januari. Lingvistbloggen har skrivit flera inlägg. Även Nature och Science har uppmärksammat det hela.
Den ene av professorerna, Francisco Lacerda, beskriver på ett mer populärt sätt i en artikel på Newsmill varför lögndetektorerna inte fungerar och varför detta är ett problem.
Vad kan man tillägga till denna hårresande historia? Det var verkligen inte den typen av ”dialog” vi avsåg när vi i vår studie av relationerna mellan näringsliv och akademi konstaterade att kommunikationen mellan de två ”världarna” behöver stimuleras!
För övrigt är det ju fettisdagen idag. För den vetgirige bjuder professor Maria Lennernäs vid Högskolan i Kristianstad på några fakta om fastetid och semlor, plus några smått förnumstiga råd om hur man bäst beter sig en dag som denna… Själv ska jag hem och bygga semlor av egenbakade bullar i kväll. Mums!
