Centerpartiet debatterar för ökad samverkan
Annie Lööf och Ulrika Carlsson från Centerpartiet har nyligen skrivit en debattartikel om samverkansfrågan i Länstidningen Södertälje under rubriken ”Främja lärosätenas samverkansroll”.
De skriver bland annat följande i artikeln:
”Att stärka kvaliteten inom den högre utbildningen är grundläggande. Men den senaste tidens debatt skickar signaler att statens forskningsresurser endast ska premiera etablerad forskning och storskaliga lösningar.”
”Visst är det viktigt att satsa på excellens, men vi måste också få fram nya samverkansmodeller mellan akademi och näringsliv. Att kunskap, forskning och innovativa miljöer finns över hela landet är centralt om Sverige ska klara sig i den globala konkurrensen.”
”Det finns ingen naturlag som säger att de bästa idéerna kläcks på ett fåtal platser. Sveriges lärosäten har flera viktiga uppgifter. Det handlar om att bedriva kvalitativ högre utbildning och forskning, men också att vara en aktör för utveckling och nyttogörande i samarbete med näringsliv och samhälle. Denna samverkan är många gånger de nyare lärosätenas bästa gren.”
”…Centerpartiet föreslår därför att samverkan och nyttogörande av forskning införs som nya kvalitetskriterier vid fördelning av anslag.”
”Från Centerpartiets sida kommer arbetet med klusterverksamhet därför vara en viktig komponent att slå vakt om i regeringens fortsatta arbete.”
Jag tycker det är spännande att se att Centerpartiet nu ger sig in i diskussionerna inför forsknings- och innovationspropositionen och att de lyfter vikten av samverkansaspekten. Det är uppfriskande och lovande i en annars ganska snäv debatt. Möjligen saknar jag några skrivningar i artikeln om de aspekter av samverkansuppgiften som inte är knutna till näringslivet (t.ex. dialog med medborgarna och effekter på samhället i stort). Det får gärna utvecklas vidare i framtida utspel.
Det går också att notera att Centerpartiet tydligt tar en annan vinkel än vad Jan Björklund gjorde i sin debattartikel om framtidens högskolelandskap. Det öppnar för en intressant diskussion till våren.
Nu inväntar jag självklart med spänning fler forskningspolitiska utspel från partierna.
Vi på Vetenskap & Allmänhet arbetar för närvarande med ett eget inspel till departementet inför propositionen. Vi har också tidigare under året skrivit en rapport på uppdrag från Utbildningsdepartementet om samverkan. Den går att ladda ner här.
/Herman
Croatian scientists to clash in court
High-profile Croatian scientists have clashed over the efficacy of an anti-oxidant pill dubbed “the elixir of youth” by some in the media.
The pill, made by company Regiopharma, was launched in Zagreb in October and was soundly endorsed by life-scientist Miroslav Radman, co-founder and head of the MediLS life science institute in Split. Professor Radman is a respected scientist and well known for his work on DNA repair and bacterial cell death.
Ivan Đikić another prominent and respected Croatian scientist, and a scientific director of the Frankfurt Institute for Molecular Life Sciences in Germany has critised the product saying there are no peer-reviewed data published nor clinical trials to support Regiopharma’s claims. He has also criticised Radman for endorsing it.
Sadly, instead of the facts being allowed to be debated through normal peer-review processes of science the company Regiopharma has taken the debate to the courts. In a way all too familiar to those following the Libel Reform Campaign in the UK, scientific debate may again be stifled by the threat of damages.
Đikić sees this lawsuit threat as a way to silence critics and, for now, is refusing to be silenced.
”I don’t think I said anything that was incorrect and I can’t see that they can sue me for what I said, but if that does happen, I will continue to defend scientific facts publicly,” he said.
Radman disagrees. ”Calling the case into the court is just the opposite of ‘silencing the scientific criticism,’ ” Radman says. ”It’s about giving the fair chance to the truth to be established, scientifically, by valid arguments instead of contentious statements in the public media.”
But is this really true? Most of the scientific community would, I think agree, that scientific debate is not for the law courts, particularly when critical scientists can face huge claims for damages.
Read more in Science Insider magazine.
I veckan var jag på arrangemanget Framtidsfokus anordnat av Institutet för Framtidsstudier (en av våra medlemmar i VA). Under dagen sammanfattades de senaste tre årens forskningsprogram under rubriken ”Sverige i framtiden”. Presentationerna kretsade kring hur vi i framtiden ska bygga samhället och förhålla oss till omvärlden för att stärka vår och även andras välfärd.
Utgångspunkten beskrevs så här:
Forskningsprogrammet har tagit sin utgångspunkt i grundläggande frågor för det svenska samhället: Hur kommer medborgare och samhälle påverkas av en ökad globalisering och europeisering? Hur kan ett välfärdssamhälle finansieras på lång sikt? Vad innebär det sociala utanförskapet och vad blir dess konsekvenser för människors deltagande i samhället?
Många intressanta forskningsresultat presenterades. Jag ska inte försöka skriva om alla, men här följer några valda exempel.
Hans Rosling (professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet) inledde dagen genom att påpeka att demografin enligt honom är den vetenskapsgren som ser bäst in i framtiden. Han diskuterade demografiförändringen i världen och varför vi kommer bli tre miljarder till på jorden trots att antalet födslar inte ökat sedan år 1990. Skälet för detta är kortfattat att folk som redan fötts kommer att växa upp och få barn, det finns en bromstid på cirka 70 år i systemet.
Europa och världens demografiska utveckling
Bo Malmberg (professor i kulturgeografi) talade om Europas utveckling. Han ansåg att Europa idag egentligen har en otroligt bra situation. Mängden av tillgängliga mänskliga resurser har aldrig varit så stor som idag, men han påpekade också att de kommer att minska framöver.
Han påminde om kopplingen mellan ekonomiskt tillväxt och en ökning av arbetsför befolkning, vilket sedan följs av en åldrande fas. Goda exempel på detta är både Kina och Korea. Indien å andra sidan kommer först 2040 ha en fördelaktig åldersstruktur vilket då ger dem stora möjligheter att bli en stormakt samtidigt som Europa och Kina från 2030 beräknas gå in i en åldrande fas. Brasilien är på väg in i gynnsam utveckling nu, medan Afrika ännu inte är där.
Malmberg påtalade också att det finns fantastiska möjligheter för världen idag och att det som egentligen brister är efterfrågan. ”Alla stoppar i ladorna trots att de egentligen skulle kunna agera mer…”
Han berättade även att de ekonomiska och åldersmässiga skillnaderna mellan Asien och Europa kommer att utplånas med tiden. När det gäller Europa så menade han att syd och nord kommer att byta åldersstrukturer där syd får den fördelaktiga om 20-30 år (”de blir den nya vuxengenerationen och nord blir far- och morföräldrar”). Som kulturgeograf ville han också påpeka att Europa har ett strategiskt geografiskt läge, ”Europa är världens Enköping” konstaterade han.
Malmberg förutspådde också att EU kommer att minska som andel av världsekonomin med en halvering av inflytandet till 2050 (genom att andra delar, främst Asien och Mellanöstern kommer att öka kraftigt). Utifrån dessa förändringar borde EUs globala politik omformuleras tyckte han. Dessutom påtalade han att vi måste se över tillväxten utifrån hållbarhetsperspektiv. De mänskliga resurserna finns, men hur ser det ut med miljön och hållbarheten?
Han såg även en generell brist på expansiv politik och en oförmåga för politiker att ta in de mer långsiktiga perspektiven.
Barndomen i norden
Ingrid Söderlind (docent i tema Barn) talade om barndomen i norden och hur de nordiska länderna samarbetat historiskt för att skapa systemen kring barn och barndomen. Samtidigt finns det också exempel där synen och regelverken gått åt olika håll. Skolmaten är ett exempel där Danmark, Norge och Island tycker att smörgås räcker och Finland och Sverige tycker att det behövs varm mat. Hon lyfte även hur Barnkonventionen har gett politiken en mer internationell prägel och reflekterade över hur vi förr tog emot barnförflyttningarna från Finland mot hur vi hanterar flyktingbarn idag.…
EU2020 och det livslånga lärandet
Joakim Palme (VD för institutet, professor i statskunskap vid Uppsala universitet) lyfte bland annat att investeringarna i livslångt lärande måste börja redan år ett, att kraven på yrkeskunnande i utvecklade postindustriella samhällen riskerar att polarisera ungdomsgrupper och att den ”lärande ekonomin” kräver att såväl företag som anställda ständigt förbättrar kompetenser och förmågor.
Han påpekade att EU2020 fokuserar på expansiva sektorer i kunskapsekonomin, genusneutrala sysselsättningsmål, färdigheter, utbildning och minskning av avhopp i utbildningssystemen, social inkludering och fattigdomsreduktion. Han såg dock problem i att fokus ligger på utgifts-minskningar istället för intäkter och i att det saknas mål för gymnasie- och yrkesutbildning.
Sveriges befolkning 2010-2025
Jan Amcoff (docent i kulturgeografi) pratade om befolkningsförändringen för Sverige 2010-2025. 8,25 % tillväxt förväntas av befolkningen till 2025. Men många regioner (Norrlands inland, landsorter osv.) kommer samtidigt att få se en minskning. Hittills har balansen mellan försörjda och försörjare sett ganska lik ut 1995-2010, men framåt 2025 kommer den att förändras med stora skillnader mellan olika regioner. I storstäderna kommer det vara få personer per försörjare medan bl.a. vissa mindre regioner och Norrlands inland förväntas nå siffror på hela 2,8 försörjda per försörjare. Något som förstås riskerar att bli mycket problematiskt.
Äldreomsorgen, inte en tjänst som andra
Marta Szebehely (professor i socialt arbete) – talade om äldreomsorgen. Hon påpekade att den inte är en tjänst som alla andra, eftersom den har en stor inverkan på samhället i stort. Hon konstaterade också att en välfärdsminskning skett inom området där de anhöriga som konsekvens ökar sina insatser, då främst lågutbildade döttrar. Detta påverkar i sin tur arbetslivet. Hon menade att det är tydligt att pengar på äldreomsorg ger fler förvärvsarbetande kvinnor och att vi måste sluta tänka på äldreomsorgen bara som kostnad, lite på samma sätt som vi gjort med barnomsorgen.
Det sociala utanförskapets orsaker och konsekvenser
Olof Bäckman (docent i sociologi) hade undersökt andelen som varken studerar eller arbetar 7 år efter gymnasiestart. Han konstaterade att det i regel går sämre för de som hoppar av tidigt och att de som hoppar av från det individuella programmet i regel har sämre chanser än andra. Samtidigt kunde han också se att det går bättre för svenska avhoppare än för de i andra länder, detta troligtvis eftersom vi satsat mycket på Komvux som fångar upp många avhoppare.
Han menade att hur det går i skolan beror på bagaget och att det sedan har stor påverkan på hela livsförloppet.
/Herman
Geoengineering – the latest hot topic
Geoengineering, the use of large-scale engineering techniques to tackle climate change, is a field rapidly gaining momentum. It covers all sorts of methods – space mirrors to deflect sunlight, cloud-seeding, putting iron compounds into the sea or planting genetically modified highly reflective crops or simply painting all roofs white…
Much may sound like science fiction but scientific and media interest in geoengineering is increasing rapidly.
So what do we think of it all?
The first international survey on public attitudes to geoengineering was published last week. Questioning over 3000 people from the USA, Canada and the UK, it found 72% supported research into solar radiation management.
However like many controversial areas of science, there is some disquiet about the extent to which we interfere with nature. There was significant support for statements such as ”The Earth’s temperature is too complicated to fix with one technology” and ”Humans should not be manipulating nature in this way”.
Analysis of the data shows that the level of support for geoengineering is linked to support for climate change, and is spread across the political spectrum. Reports that it is environmentalists who generally oppose such techniques seems to be unfounded, with the main opposition coming from conservatives who are generally mistrustful of politicians, and are perhaps climate-change deniers.
Americans are more distrustful, with 41% opposed to ever introducing such technologies, compared to only 30% of Canadians and Brits.
And the survey is published at the crucial time for the UK. Scientists last month postponed the launch of the SPICE project (Stratospheric Particle Injection for Climate Engineering) in order to allow more time for public consultation. The SPICE project will launch a 19m helium filled balloon high in the sky above Norwich and pump tonnes of minute particles into the atmosphere to reflect some of the solar radiation.
One thing is clear – public support will be needed before these technologies are introduced.
“Such efforts to take the public’s pulse on geoengineering may be crucial for understanding how to involve citizens in future policy making”, says David Goldston, director of government affairs for the Natural Resources Defense Council in Washington, D.C. ”This is something that is going to require a lot of public engagement before decisions are made. Getting a baseline is very important.”
Read more about it here and here.
A new science festival for London
Brand new for 2011, the London Science Festival took place last week at a number of historic venues around London, including its launch in Shakepeare’s Globe theatre.
LSF11’s mission is to “inspire and engage the public in all things scientific, from natural science to science in its most cultural context”.
The festival featured a comedy night (Festival of the Spoken nerd, Shakespeare, Science and the Senses), film nights and a “Field of Jeans” which explored catalytic clothing, exploring how clothes can be made to help purify the air we breathe. A partnership between the London school of Fashion and the University of Sheffield there may have also been fashion hints there too.
More traditional activities were on offer at more traditional settings, including talks from eminent individuals such as Richard Dawkins and the science minister David Willets, a chance to see the Mars rover Bridget and a session on how to build a large hadron collider.
With hindsight it’s amazing London has not already had a science festival. London is a city brimming with art festivals, writing festival, book festivals, drama festivals and fashion festivals. It’s about time science also got on the scene. I hope it continues for many years to come. And that I can make it next year.
‘Dance Your Ph.D.’ – the winner is announced!
Well, here it is! The winner of the 2011 ”Dance your PhD” competion:
Microstructure-Property relationships in Ti2448 components produced by Selective Laser Melting: A Love Story from Joel Miller on Vimeo.
Congratulations go to Joel Miller, a biomedical engineer from University of Western Australia in Perth who has won the grand prize by explaining through dance (and a few subtitles) how different phases of Titanium can be made to create the perfect alloy for strong and durable joint replacements.
Mr Miller took himself and his friends to the park, and with the help of some catchy music and special effects made this extremely brilliant video which I would defy anyone not to understand.
And hats off to Mr Miller for donning lycra leggings and superman pants at the end of the film. More than I am prepared to do in the name of science.
Other winners included a film by Cedric Tan, a biologist at the University of Oxford, UK, which depicted the mating dance of the fruit fly. The male fruit flies stalk and sniff females, and choosy females prefer to mate with flies that are brothers which reduces violence between the males.
För en tid sedan deltog jag på en spännande och engagerande forskarfrukost i Riksdagsbiblioteket. Den anordnades av Samverkansgruppen för forskning- och framtidsfrågor där Rifo ingår, sällskapet riksdagsledamöter och forskare. Temat var ”Klimat och miljö – debatten har tystnat men inte forskarna”.
Samtalet leddes av Eva Krutmeijer som är vetenskapskommunikatör från Vetenskapsrådet. Kevin Noone som är professor i kemisk metorologi vid Stockholms universitet och direktör för det nyinrättade sekretariatet the Swedish Secretariat for Environmental Earth System Sciences (SSEESS) vid Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) inledde.
Noone började med att gå tillbaka till klimatmötet i Köpenhamn och den hetsiga debatten kring ”Climategate”. Han visade data på mediarapporteringen från detta och påpekade också att han bedömde att ungefär 90-95 % av klimatforskarna anser att människan påverkar klimatet, medan att media ibland ger bilden av att det snarare ska vara 50 / 50. Här finns ett faktablad från SSEESS om Climategate.
Sedan jämförde Noone med dagens debatt och forskningen inför det viktiga Rio+20-mötet i juni. Hans slutsats var att debatten har tystnat men forskarna fortsätter att arbeta. Klimatfrågorna har helt enkelt förlorat tävlingen i dagsläget om uppmärksamhet i media.
Noone gav sedan en fördjupning av de nio planetära gränsvärden som han och andra forskare identifierat som gränser som om de överskrids kan ge upphov till en stor klimatförändring. Han tryckte även på behovet av tvärvetenskaplig forskning och poängterade att vi är den första generation som faktiskt har ganska bra kunskap om de nya globala riskerna. Noone diskuterade också att han såg det problematiskt att forskare är dåliga att berätta om annat än resultaten. Han menade att det behövs bättre förståelse om forskningens metoder och arbetssätt. Han tyckte att många forskare nu tappat förmågan att förklara sin forskning så att andra än forskare förstår.
SSEESS presenterades därefter av Dan Wilhelmsson som är vetenskapskoordinator där. Den kluriga förkortningen står alltså för ”the Swedish Secretariat for environmental Earth System Sciences”, skapat av ett partnerskap av forskningsråden, KVA och SIDA. Det har bildats för att svenskt deltagande inte varit så bra som det kunnat vara i internationella forskningsprogram. Det ska bli intressant att hur organisationen kan bidra till ett större deltagande från Sveriges sida.
En diskussion uppstod också om vikten att kunna lyfta ut forskningsresultat till den politiska arenan på ett sätt så att det genererar tydliga och förståeliga beslutsunderlag. Ett exempel på detta är diskussionen om 2-gradersmålet. Där diskuterar forskare förstås i en mer nyanserad skala medan 2-gradersmålet är en tydlig gräns som kan lyftas till politiker där forskare kan säga att om vi överskrider gränsen så medför det med största sannolikhet omfattande klimatförändringar, även om förändringar för den delen inte kan uteslutas vid t.ex. 1,5 graders uppvärmning.
På mötet talades det även om andra intressanta saker, t.ex. hur IPPCC kommer att arbeta annorlunda framöver och behovet av att ha tvärvetenskapliga samarbeten mellan samhällsforskare och klimatmodellsforskare.
/Herman
Debatt om forskningsfusk och förtroende
Vid sidan om uppståndelsen kring nobelpriserna som ju tillkännages den här veckan stormar det lite i den svenska forskarvärlden. Det handlar om något klart mindre glamoröst än Nobelfesten, nämligen forskarsamhällets hantering av fusk.
Sus Andersson, chefredaktör för nättidningen Farad går i dag ut i en debattartikel i Ny Teknik och uppmanar regeringen att skapa ett system med oberoende granskning av alla fuskmisstankar och en rättssäker hantering från början till slut. Risken finns annars att förtroendet för forskningen sjunker.
Bakgrunden är en granskning som Sus Andersson gjort (se inlägg tex här, här och här) av Vetenskapsrådets hantering av ett fall där den anklagade forskaren först förklarades skyldig till grov oredlighet i forskning, vilket bland annat leder till indragna anslag för flera år framöver, men sedan frikändes då Vetenskapsrådet drog tillbaka sitt utlåtande. Skälet till tillbakadragandet är enligt Farad, som JO-anmält VR, att det varit så mycket pappersslarv i utredningen att det inte går att avgöra hur det egentligen ligger till. VRs generaldirektör Mille Millnert har i en artikel på webben förklarat sin syn på oredan men också att expertgruppen för utredande av misstänkt oredlighet i forskning gått utanför sitt mandat.
I VAs undersökning Slitsamt förvärvat och snabbt fördärvat som publicerades tidigare i år angav de flesta med litet förtroende för forskare att skälen till deras låga förtroende var att de uppfattar att forskningen är styrd och att det förekommer fusk. En av våra slutsatser var att lärosätena bör vara tydligare och öppnare i att ta avstånd vid misstanke om fusk och oegentligheter. Men ska man kunna göra det måste det naturligtvis finnas en rättssäker och tydlig process som leder fram till ett sådant beslut!
I VAs undersökningar, som vi bland annat gör i samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet, har vi sett ett sakta fallande förtroende för forskare över tid (se den senaste rapporten här). Det ser oroväckande ut och har givit upphov till mycken diskussion. Högt förtroende – och därmed starkt stöd för forskning – är inget som bör tas för givet.
Förtroende för de flesta människor, diagram ur Delhey et al 2011 (se fullst referens t.v.).
Samtidigt ligger svenskar i en internationell jämförelse högt med avseende på förtroende för forskning och forskare. I en ranking baserad på ett index bestående av flera frågor om förtroende för vetenskap och forskning (ställda i Eurobarometern och av National Science Board, USA) som tagits fram av Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung, DIW, Berlin, hamnar Sverige på en fjärdeplats efter Finland, Danmark och Storbritannien.
Svenskar är över huvud taget ett förtroendefullt folk. I den stora globala undersökningen World Values Survey, WVS, brukar Sverige dyka upp någonstans ute i hörnen eller kanterna av graferna – dvs. i extremvärdena – över olika värderingar som mäts. I en ny analys som en tysk forskargrupp gjort av WVS-data över folks förtroende för de flesta andra människor har svenskarna allra högst förtroende (se diagrammet till höger).
Litar man på de flesta i sin omgivning litar man också i regel på forskare – det visade VAs studie Vetenskap & värderingar, där vi hade ”mellanmänsklig tillit” med som en bakgrundsvariabel.
Mot denna bakgrund skulle man kunna tycka att Sus Anderssons farhåga om att tveksam hantering av fusk kan leda till försämrat förtroende för forskningen inte är så mycket att orda om – förtroendenivån är ju så hög ändå?
Jo, visst ser internationella jämförelser trevliga ut för svenskar, men för den forskare som är beroende av svenska skattepengar för sin forskning är nog de nationella trenderna väl så relevanta.
Referens (diagram från artikelns figur 6):
How General Is Trust in “Most People”? Solving the Radius of Trust Problem, Jan Delhey, Kenneth Newton, and Christian Welzel, American Sociological review 76(5), p. 786, 2011.
/Karin Hermansson
It is fair to say that most people have no understanding of the theory of relativity. When scientists at CERN announced that they might have measured neutrinos travelling faster than the speed of light, the world of physics was understandably rocked by the news. More surprising is the way it has captured the attention of the world media.
Many reports focus on the huge personality cult of Einstein, perhaps this is the answer…
Einstein wrong (in theory) (declares The Sun, a UK tabloid). The Daily Star, another UK tabloid has an Einstein quiz, asking questions about Einstein’s life. The front page of the printed Economist magazine front page asks “Was Einstein Wrong” and includes a leader article, plus two science articles around the subject.
Or perhaps it is the tantalizing thought that time travel may soon be possible…
Faster than light discovery set to turn science fiction into reality, says Australian paper Adelaide Now.
Light Speed – flying into fantasy? reads one of many articles from the BBC.
Or perhaps it is the scientific debate itself that is of interest?
There are also many theories out there that will save Einstein’s reputation – possibility of worm holes through a fifth dimension are this week being openly discussed in the main stream press.
There is also a great deal of scepticism, expressed openly in many articles including in the Los Angeles Times, where the results are said to “bewilder” scientists. It should be said that the CERN physicists can hardly believe the results themselves. They are publishing the results hoping someone in the wider community will spot the mistake they have missed.
Several more serious papers include contributions from heavy-weight physicists.
“Professor Einstein, you can relax. E still equals mc2. Probably … “
writes Frank Close, Professor of theoretical physics at Oxford University in an involved article in the Guardian newspaper.
Others were more colourful. Jim Al-Khalili, Professor of Physics at the University of Surrey, said:
‘Let me put my money where my mouth is: if the CERN experiment proves to be correct and neutrinos have broken the speed of light, I will eat my boxer shorts on live TV.’
Professor Stephen Hawking, the worlds’ most famous living physicist has said nothing so headline grabbing.
“It is premature to comment on this,” Professor Hawking told Reuters. “Further experiments and clarifications are needed.”
So the media, the scientists, and the rest of the world will just have to wait for them along with Professor Hawking.
Uppdatering: För dig som vill läsa om neutrinerna på svenska, se till exempel LU-Fysiks webb, KTHs webb eller Annas inlägg på Hur Det Funkar. (Karin H 5 okt)
Prisad forskning om bl.a. suckar, wasabi och uppskjutande av sånt man borde göra
Äntligen! I natt presenterades årets IgNobelpristagare. En höjdpunkt för vetenskapsnördar. Priserna delas ut till Research that makes people LAUGH and then THINK.
Här är mina favoriter bland årets pristagare (läs om alla på Improbable Research):
Snoopy sleeping, från http://coloring-book-pages.com
Kemipriset är nåt för alla sushi-älskare. Det gick till några japaner som sökt patent på sin uppfinning wasabi-larmet, som bygger på uppfinnarnas kunskaper om hur mycket luftburen wasabi som krävs för att väcka sovande människor i ett nödläge.
Med tanke på den i dag uppmärksammade intressanta studien av människors humör genom att analysera tweets, där man bl.a. funnit att nordbor är mindre glada på vintern, är norrmannen Karl Halvor Teigens (Oslo Universitet) prisade arbete värt att notera. Teigen fick psykologipriset för sina försök att förstå varför folk suckar i sina vardagsliv.
Matematikpriset delas av sju personer som alla förutspått jordens undergång vid olika tillfällen från 1954 och framåt (den senaste spådomen gäller en undergång nu i oktober 2011), för att de lärt världen att det är viktigt att vara försiktig när man gör matematiska antaganden och beräkningar.
Men allra intressantast är nog litteraturpriset. Det går i år till John Perry på Stanford University, för hans Theory of Structured Procrastination, presenterad i en artikel med rubriken: ”How to Procrastinate and Still Get Things Done”. Perrys teori om prokrastinering sammanfattas: To be a high achiever, always work on something important, using it as a way to avoid doing something that’s even more important.
Japp! Nu måste jag nog gå och ta en kopp kaffe. Det är väldigt viktigt att hålla uppe koffeinnivån i blodet…
Trevlig helg!
/Karin Hermansson
