Vetenskapskommunikation en väg till demokratisering

För drygt en vecka sedan var jag på EUSEAs, European Science Events Associations, årskonferens (se artikel på VAs hemsida). Här höll bland flera andra professor Mariano Gago, före detta minister och ansvarig för forskningsfrågor i Portugal, ett anförande. Han har initierat och stöttat en rad europeiska projekt inom Science in Society. Gago spånade om framtiden i presentationen Landscapes of science communication:

– Amatörer kommer att invadera och föryngra all slags forskning genom det ökade användandet av modern teknologi. Forskare, högutbildade specialister, tekniker samt amatörer, teknikanvändare, patienter och deras familjer, alla kommer de ta fram ny (vetenskaplig) kunskap och vara nya aktörer på den vetenskapliga arenan.

– Se på mjukvaruutvecklingen och datavetenskapen där framstegen till stor del görs av obetalda användare som lägger omåttlig tid på att ta fram ny information och utveckla denna industri, menade Mariano Gago.

Andra exempel han tog upp var astronomer som tar hjälp av amatörer för att över huvud taget kunna få grepp om vissa områden inom sin forskning.

– I framtiden samarbetar ”professionella” forskare med ”amatörer” för att få fram ny kunskap. Det kommer att bli institutionella förändringar, publiceringen av vetenskapliga rön kommer att förändras liksom akademiska titlar och examina, sa Gago.

Allmänhetens tilltro till forskningen är viktig. Men är det vettigt att satsa på forskning och vetenskap för ett lands välfärd? Ja, svarade Gago. Han visade att investeringar i forskningen jämfört med att lägga pengar på sådant som produceras ger mycket större utdelning i längden och jämförelsevis satsas det mer i länder som Kina och Sydkorea samt USA (även om satsningarna där har minskat). Denna statistik görs med något som inom EU kallas för GERD . (Gross domestic expenditure on R&D (GERD), är ett samlat mått på utgifter för forskning och utveckling av företag, högskolor samt statliga och privata icke-vinstdrivande organisationer.) Gago menade alltså att satsningar på GERD är ett måste för att nå hälsa och rikedom i framtiden. Europa ligger efter då inte lika stora satsningar görs på GERD relaterat till BNP som i dessa delar av världen.

Forskningskommunikation, i betydelsen etiska diskussioner och samtal om resultat och kontroverser inom vetenskapen, kommer att spela en allt större roll. Det blir extra viktigt då beslutsfattande processer alltmer förlitar sig på vetenskaplig expertis och förtroende.

– Forskningskommunikation är viktigt. Forskare måste prata om sin forskning och ta del av politiken och samhället i Europa. Vetenskapskommunikatörens roll är bland annat att hjälpa forskarna att diskutera etiska frågeställningar då de flesta inte har rätt ”verktyg” för det, sades i diskussionen som följde mellan konferensdeltagarna.

I framtiden kommer forskning relaterad till risker stå högt på de vetenskapliga agendorna, trodde Mariano Gago, med hänvisning till de stora globala och humanitära utmaningar, som följer av klimatförändringar och oroligheter i världen. Det kommer kräva aktivt deltagande från olika sociala aktörer. Då är forskningskommunikationen viktig.

Sista dagen kändes det som Leïla Perie och Livio Riboli-Sasco från den franska ideella föreningen l’Atelier des Jours à Venir knöt ihop det som diskuterats under årskonferensen bra med sin presentation, Forskningskommunikation med samhällsansvar. Med tanke på vårt besök i Palestina dagen före, se artikel, underströk de att forskning och vetenskap är en väg till frihet och möjligheter. Det är ett sätt att undkomma fattigdom och nå välfärd.

Perie och Riboli-Sasco menade att vetenskapskommunikation bidrar till demokratisering. Forskning är en kollektiv process, som syftar till att bygga upp gemensam kunskap. Man närmar sig det okända genom att ifrågasätta vad vi vet. Forskning avfärdar och hävdar saker, den bygger på auktoritet, involverar alla medlemmar och för en global dialog. Dessa processer som binder samman olika vetenskapsområden och forskare är mer än regler; de är grundläggande värderingar. Dessa värden liknar de som lägger grunden till vårt samhälle i dag, en modern demokrati.

Få unga i dagens Sverige kan se sig själva som forskare i framtiden, enligt VA-barometern 2013. Mariano Gago menade att det inte handlar om brist på intresse utan att det inte finns någon förståelse för den grundläggande vetenskapsteorin eller det roliga med att experimentera och ställa frågor som var? när? och hur? Här är vetenskapsfestivaler och andra forskningsaktiviteter väldigt viktiga. Perie och Riboli-Sasco höll med och berättade hur viktigt det är att vårda innovationerna hos unga i utsatta områden och låta dem ställa frågorna själva: Varför, hur, vad och vem? I en förort till Barcelona ledde övningar i detta till ett helt nytt forskningsprojekt om hur färger och inredningen i klassrummet påverkar motivationen och inlärningen hos elever.

Under mina dagar i Israel/Palestina var det upplopp och segregationsdebatt i Sverige. De första frågorna jag ställde mig själv på flygplanet hem och till den arabisktalande taxichauffören på Arlanda var hur? vad? varför? och vem?

/Lotta Tomasson

Samverkan och dialog behövs också – kommentar angående elitsatsningarna

Hösten är här och tempot i den forskningspolitiska debatten har ökat. I dag skriver Jan Björklund på DN Debatt om att satsa mer på elitforskning. Huvudförslagen i artikeln är följande:

1. Elitprogram för yngre forskare. Detta ska skapa tydliga karriärvägar och möjligheter för egen forskning för yngre forskare. Vetenskapsrådet får 50 miljoner per år i nya medel för detta elitprogram och förväntas lägga till 50 miljoner av sina redan befintliga anslag

2. Rekrytering av internationella forskare. 250 miljoner per år föreslås för att rektorer ska kunna handplocka de bästa internationella forskarna till sina lärosäten.

3. Minskad byråkrati för forskare. Vetenskapsrådet får i uppdrag att skapa program till eliten bland de etablerade forskarna för att de ska kunna ägna sig åt forskningsprojekt med hög risk och stor potential under en längre tid (7-10 år). Det påtalas att bidragen i högre grad ska gå till individer och i mindre utsträckning till institutioner, grupper, miljöer eller centrumbildningar.

4. Fördela nya medel utifrån kvalitet. Forskningsmedel ska fördelas utifrån kvalitet, baserat på de som får internationellt genomslag och de som attraherar medel från andra finansiärer. Lärosäten som lyfter det av högsta kvalitet och avvecklar det mindre bra ska premieras. ”En större andel av medlen ska framöver omfördelas efter kvalitet. Dessutom ska nya medel till universitet och högskolor fördelas efter kvalitetskriterier.”

I artikeln och anslutande intervjuer påtalar Björklund att medlen i första hand ska gå till grundforskning och de traditionella områdena medicin, teknik och naturvetenskap, men även till humaniora och ekonomi.

Vi på VA vill gärna se att åtgärder för att stimulera samverkan och kunskapsflöde mellan forskning och samhälle lyfts fram i forsknings- och innovationspropositionen. Vi menar att kunskapen måste delas och få fäste hos människor, samt att ett utbyte av kunskap, idéer och resultat mellan forskningen och det övriga samhället gynnar samhällets utveckling, såväl ekonomiskt som demokratiskt och kulturellt. Vi menar att det också ger forskarna ny kunskap och nya perspektiv.

När det gäller fördelningen utifrån kvalitet som nämns ovan anser vi att lärosäten och forskare som arbetar aktivt med samverkan också bör premieras. Nu nämns tyvärr ingenting om samverkan i artikeln. Däremot återstår förstås att se vad som kommer att finnas med i den slutgiltiga propositionen.

Några förslag vi lagt fram är:

• satsningar för att synliggöra goda exempel på samverkan
• pilotförsök med deltagarprocesser om forskning
• utveckling av sätt att mäta och belöna dialog och samverkan
• krav på omvärldsdialog för de forskare och forskargrupper som mottar forskningsanslag

Dessutom vill och hoppas VA att forskningspropositionen lyfter fram vikten av att forskningsanknutna aktiviteter för allmänheten, inte minst unga, erbjuds i hela landet.

Läs vårt inspel inför propositionen i sin helhet här.

Socialdemokraterna har enligt SvD ställt sig positiva till Björklunds förslag. Ibrahim Baylan, utbildningspolitisk talesperson (S) efterlyser däremot tydligare mål för vad den ska leda till.

– Här skulle vi vilja se en mer tillämpad forskning med tydligare koppling till det omgivande samhället – till exempel forskning kopplad till tillväxt och jobb. Men vi välkomnar regeringens satsning, säger Ibrahim Baylan.

Värt att notera är även att Baylan tidigare har efterlyst en blocköverskridande överenskommelse om forskningspropositionen, bland annat på vårt Almedalsseminarium. Däremot var statssekreterare Peter Honeth tveksam till detta. I SVT Rapport har Baylan sedan påtalat att regeringen ska vara medveten om att den inte har majoritet i kammaren. Kanske kan vi vänta oss en politisk strid om delar av forskningspolitiken? Det lär visa sig när oppositionens förslag läggs fram.

SULFs, Sveriges universitetslärarförbunds, ordförande Anna Götlind kommenterar också debattartikeln. De är oroliga att Björklunds förslag kommer att leda till att forskningens bredd försvinner. De menar att det är omöjligt att upprätthålla den breda forskningen om tre miljarder går enbart till spetsforskning. De påtalar att det är svårt att förutsäga var genombrotten kommer att ske och att forskning inte är en nationell tävling.

Här finns Uppsala studentkårs pressmeddelande om artikeln.

Även Sacos ordförande Göran Arrius  kommenterar  debattartikeln. Här är oron mer inriktad mot kvalitetssäkringen av forskningen och de krav som ställs på forskningsmedel. Han lyfter även fram de medel som går till statliga myndigheters FoU-verksamhet och menar att det är svårt att se hur den vetenskapliga kvaliteten garanteras för dessa medel.

Här vill jag passa på att tipsa om den rapport vi på VA nyligen tagit fram åt IVA om just detta, liksom ett remissvar som också rör myndigheternas FoU. Våra övergripande slutsatser om de statliga myndigheternas FoU-verksamhet är följande:

• Erfarenhetsutbytet mellan myndigheter om forskningsbaserad kunskapsinhämtning bör öka.
• Myndigheter bör undvika att alltid anlita samma forskare när forskningsbaserad kunskapsinhämtning läggs ut externt, eftersom det kan medföra ett snävt upplägg och färre nya idéer.
• En myndighet bör alltid säkra sin forskningskompetens för varje område där myndigheten inhämtar forskningsbaserad kunskap, oavsett om myndigheten utför egen forskning eller inte.
• Varje myndighet som utför forskning eller lägger ut forskning bör ha ett organ som granskar dessa processer.
• Myndigheternas forskningsansvar behöver ses över och ansvaret för sektorsforskningen förtydligas.
• Utvärderingsmetoder och återkopplingsprocesser från departement och regeringskansli
 till myndigheterna bör utvecklas. Dessutom behöver beställarkompetensen säkerställas hos departementen och för hög grad av detaljstyrning undvikas.
• Myndigheternas arbete med att sprida den inhämtade kunskapen behöver utvecklas. De behöver också utveckla metoderna för att mäta hur den kunskap de tar fram används utanför myndigheten.

Läs rapporten och remissvaret här.

Uppdatering: Även DNs huvudledare kommenterar satsningen och den balansgång som krävs i propositionen.

/Herman

 

 

Mock funeral for Science

 

Scientists’ video appeal to protesters

Researchers hope that dialogue and communication will prevent the destruction of their experiments.

A group of scientists at Rothamstead Research in the UK are conducting a trial in wheat genetically modified to repel insects. An anti-GM group “Take the flour back” calling for a mass action to “decontaminate” the site on May 27^th – in other words, to destroy the crop.

The scientists involved however are fighting back by engaging openly and publically with the protesters, urging them to reconsider their actions. In an open letter and a video message (posted here on YouTube), the scientists plead with the protesters “in the spirit of openness and dialogue” not to destroy their work.

Instead they invite the protesters to come and discuss their work and see for themselves what they are trying to achieve.

In the video, four scientists appeal directly to the protesters’ common sense. Describing themselves as environmentalists, they set out how the crops could benefit the environment, explain (calmly) that no cow genes are involved, that this publically funded research has no links to industry and is entirely not-for-profit.

Destroying valuable publically funded research, they argue, will make it impossible for anyone except the deep-pocketed bio-tech companies to be able to run this type of research with the enormous security bills they require. And this is not what they want, either.

The scientists are convincing, honest and very genuine. I hope the protesters see sense and go in peace on May 27^th to see for themselves.

Read more at these links:

Rothamstead Research

Guardian article

BBC news

Croatian scientists to clash in court

High-profile Croatian scientists have clashed over the efficacy of an anti-oxidant pill dubbed “the elixir of youth” by some in the media.

The pill, made by company Regiopharma, was launched in Zagreb in October and was soundly endorsed by life-scientist Miroslav Radman, co-founder and head of the MediLS life science institute in Split. Professor Radman is a respected scientist and well known for his work on DNA repair and bacterial cell death.

Ivan Đikić another prominent and respected Croatian scientist, and a scientific director of the Frankfurt Institute for Molecular Life Sciences in Germany has critised the product saying there are no peer-reviewed data published nor clinical trials to support Regiopharma’s claims. He has also criticised Radman for endorsing it.

Sadly, instead of the facts being allowed to be debated through normal peer-review processes of science the company Regiopharma has taken the debate to the courts. In a way all too familiar to those following the Libel Reform Campaign  in the UK, scientific debate may again be stifled by the threat of damages.

Đikić sees this lawsuit threat as a way to silence critics and, for now, is refusing to be silenced.

”I don’t think I said anything that was incorrect and I can’t see that they can sue me for what I said, but if that does happen, I will continue to defend scientific facts publicly,” he said.

Radman disagrees. ”Calling the case into the court is just the opposite of ‘silencing the scientific criticism,’ ” Radman says. ”It’s about giving the fair chance to the truth to be established, scientifically, by valid arguments instead of contentious statements in the public media.”

But is this really true? Most of the scientific community would, I think agree, that scientific debate is not for the law courts, particularly when critical scientists can face huge claims for damages.

Read more in Science Insider magazine.

 

The media goes neutrino-crazy

 

 

It is fair to say that most people have no understanding of the theory of relativity. When scientists at CERN announced that they might have measured neutrinos travelling faster than the speed of light, the world of  physics was  understandably rocked by the news. More surprising is the way it has captured the attention of the world media.

Many reports focus on the huge personality cult of Einstein, perhaps this is the answer…

Scientific advice could have reduced ash cloud chaos

It’s almost a year since the volcanic ash from the Icelandic volcanoes caused mayhem for air travel.

Many voices at the time were asking “Why could we not have predicted this?”.

This sentiment is echoed in a new report from the UK’s Commons Science and Technology Committee (CSTC), which described the crisis – with remarkable understatement – as an example of poor risk assessment.

Hindsight is of course a marvellous thing, but it appears the problem is that government officials were just not talking to the right people.

The airline industry may have been surprised but the volcanologists had known this was likely to happen for some time.

This lack of communication is not confined to this issue. Members of the CSTC point out that “neither the government’s chief scientific adviser nor his team of chief scientists, were involved in evaluating risks to the nation”.

So it appears that in the UK, the process of national risk assessment which looks at scenarios such as pandemics, cyber attacks and severe weather goes on without much input from scientists.

It is difficult to believe this is true and points to a serious lack of scientific awareness within the UK government. Let’s hope this report and the CSTC can make a difference and bring science to the heart of risk assessment.

Kan dialog med forskarna rädda Socialdemokraterna?

I veckan överlämnade Socialdemokraternas kriskommission sin rapport ”Omstart för socialdemokratin” till partistyrelsen. Kommentarerna har varierat från suck till dubbelsuck (även om det förstås finns de som kommenterat den mer positivt också). Vadan och varthän verkar vara hopplösa frågor som man bara inte får någon rätsida på i det fordom så helt dominerande partiet.

I morse diskuterades partiledarfrågan i P1-morgon efter att Aftonbladet på ledarplats lagt fram sina förslag. Pagrotsky eller Damberg – helskägg eller ungdom – det är frågan… Eller kanske Sundström? Fast han avfärdades av Tvärdrags Daniel Suhonen med något i stil med ”det enda jag vet om honom är att min premie i Folksam har höjts”.

Nå. Det är lätt att raljera med krisen i partiet, men det är ju egentligen en väldigt intressant process som pågår. I december var jag på en konferens arrangerad av Arbetarrörelsens Forskarnätverk, AFN. Inbjudna talare var en hel rad forskare som på olika sätt analyserat vad som hände före, under och efter den senaste valrörelsen.

Johan Martinsson, Dr i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, diskuterade väljarnas beteende under valet, t.ex. de som bytte block. Hela 20 % av dem bestämde sig troligen samma dag som de röstade! Han menade också att problemen för Socialdemokraternas sysselsättningspolitik började långt tidigare än 2006, samt att förutsättningarna för det kritiserade rödgröna samarbetet egentligen inte var sämre än det varit för Alliansens partier. I stället var det hanteringen av samarbetet och politikens innehåll som var det riktiga problemet, enligt Martinsson.

Stefan Svallfors, sociologiprofessor vid Umeå universitet, Maria Oskarsson, statsvetare på Göteborgs universitet, och Robert Östling, nationalekonom på Stockholms universitet, talade alla om värderingar bland medborgarna, men kom fram till lite olika slutsatser.

Svallfors menade att inget tyder på att det var några förändringar i svenskarnas ”välfärdsvärderingar” som gjorde att Socialdemokraterna förlorade valet – tvärtom. Stödet för att betala skatt och för välfärdslösningar har ökat. Den socialdemokratiska välfärdsstaten har vunnit, enligt Svallfors, men partiet förlorade ändå.

Oskarsson å sin sida konstaterade att globaliseringen lett till ökade socioekonomiska och kulturella klyftor. Hon kunde bland annat visa på enorma skillnader mellan storstad och landsbygd. Hennes slutsats var att en minskad polarisering längs höger-vänsterdimensionen i politiken gjort att det finns en ”elitkonsensus” om dagordning och lösningar. Partier som SD har i ett sådant läge en förmåga att fånga upp strömningar längs alternativa dimensioner, ge sina förklaringar och ta kommando.

Östling hade tittat på mångfaldsfrågor. Ännu ej publicerade resultat från en studie på kommunnivå visar, bekymmersamt nog, att i kommuner som tar emot många flyktingar minskar stödet för välfärdspolitiken – och det verkar enligt Östling finnas ett orsakssamband. Etnisk mångfald kan alltså innebära påfrestning på välfärdsstaten – och på stödet för den – konstaterade han. Å andra sidan kan det förstås vara andra olikheter som spelar roll. Det behöver inte handla om det etniska ursprunget utan kan vara andra saker som samvarierar…

Jesper Strömbäck, professor i journalistik på Mittuniversitetet, talade om mediernas roll i den politiska debatten och medialiseringen av samhället. Han listade en rad ”teser”, grundade i forskning, bland annat att svensk journalistik varken är vänster- eller högervriden, utan snarare medievriden - mediernas bevakning styrs mindre av vad som är viktigt/relevant för väljarna, och mer av mediernas egna behov.

Hans slutsatser var att mediernas roll är och förblir mycket stor. Mediernas betydelse ställer krav på att de politiska aktörerna anpassar sig till medier och deras logik från (och det är bara att gilla läget – medierna kommer inte att ändra sig). Samtidigt leder medieexpansionen till att opinionsbildningen fragmenteras – vilket i sin tur leder till att risken för ökade kunskaps- och deltagandeklyftor är mycket stor.

I det avslutande panelsamtalet medverkade bland andra Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och också föreslagen som partiledarkandidat. Hon efterlyste en mer kunskapsbaserad och sammanhängande politik, och talade om en intellektuell kris i partiet. ”Vi formar inte vår verklighetsbild, vi har tagit den som Ratio ochTimbro och de andra har jobbat med i 25 år! Och vi har genomfört reformer som försvagat det vi står för!”

Så här efteråt kan jag inte minnas att seminariet kom fram till någon tydlig slutsats, och sammanfattningen av de tre värderingsforskarnas presentationer ovan visar ju att ingenting är enkelt, men bara det faktum att man försöker ta hjälp av forskningen (och inte bara av en forskare, utan av ett helt gäng) för att analysera vad som händer i samhället och skissa upp en tänkbar väg framåt tycker jag var intressant. Och kanske är det någon slags sundhetstecken att alltihop verkar lite virrigt och osäkert – å ena sidan si å andra sidan så… I vetenskapen finns ju – till skillnad från i politik och media – inga tvärsäkra svar.

Seminariet finns att se på SVT Play, uppdelat i fyra delar (1. väljarbeteenden, 2. värderingar, 3. invandring och medier, 4.  slutdiskussionen). Forskarnas presentationer plus en samling analyser av (andra) forskare om ”Socialdemokratins samtida belägenhet” finns att ladda ner från AFNs hemsida.

Del 1 av SVT Plays dokumentation.

/Karin Hermansson

Foto: Klas-Herman Lundgren

Magiska måndagsfunderingar

VA undersöker vare år hur vetenskapligt människor anser att olika ämnen/områden är. Ett av de ”ämnen” som vi alltid har med är astrologi. I den senaste mätningen var det en av fem svarande som ansåg att astrologi var i hög grad vetenskapligt (svarande 4 eller 5 på en skala där 1=inte alls och 5=i högsta grad). Det kan man ju ha synpunkter på – som H.M. Konungen till exempel, i sitt jultal.

(Synpunkter har även t.ex. Lindenfors,  Orsakverkan, och några kommentatorer på den kristna tidningen Världen idag)

Men alla har inte samma syn på detta studium av himlakropparnas interaktion med våra liv här nere på jorden. I Indien har en domstol fastslagit att astrologi är en vetenskap, enligt en artikel i Ny Teknik.

”Domstolen påpekar även att astrologi är ett ämne som lärs ut på många universitet i Indien och betraktas som en ”betrodd vetenskap” sedan 4 000 år.”

Ja… Vad är egentligen vetenskap, och vem bestämmer det?

Samma tidning vet för övrigt att berätta att vidskeplighet/skrock faktiskt har effekt på idrottarnas prestationer, troligen för att de ger utövaren mer självförtroende. Så nu är det slut på fnissandet åt maskotar och ritualer! Ny Teknik avslutar dock sin artikel med följande varning.

”Det finns dock en risk med att tro på magi: du kan bli sjukligt beroende.”

Genetically modified animals? The debate picks up…

Could 2011 be a pivotal year for engaging the public in the great GM debate?

The public have always had strong opinions on GM, and until very recently these views have been very negative. GM crops were essentially bad. There were no benefits apart from financial ones and the risks to human health and the environment were too high.

But I wonder if the issue is starting to seen as more complex in the eyes of the public. It certainly seems to be in the eyes of the media.

In Canada, scientists have created the Enviropig.

Enviropigs have been genetically modified to allow them to digest phosphates, present in high levels in important pig foods such as barley, wheat and corn. In normal pigs, these indigestible phosphates pass straight through the pig, out of the back end and into the environment where they can cause significant ecological damage. These pigs are not yet ready for farming, but will people eat GM pork in any case? It remains to be seen, but now people have the environment to consider when they make up their minds.

Link to report on Enviropigs

And in the UK, scientists have developed the world’s first GM chicken, designed so it will not spread the bird flu that everyone has been so worried about recently. It is still in development and the British Poultry Council says that public opinion will be a deciding factor on whether GM poultry is farmed in the UK.

Link to report on First GM chicken

So a debate on GM livestock seems to be starting, and from a position where there are strong environmental and public health issues on both sides. It will be interesting to see how it continues.

//Esther Crooks