VA-bloggen - Forskningsförtroende

Mindre än hälften av jordens befolkning tror på evolutionsteorin

Enligt en internationell undersökning som nyligen utförts av marknadsundersökningsföretaget Ipsos på uppdrag från nyhetsbyrån Reuters tror endast 41 procent av världens befolkning på Darwins evolutionsteori. 28 procent tror på kreationism och religiösa framställningar av skapelsen, medan 31 procent inte vet vad de ska tro om världens och människans ursprung. Endast 18 procent tror inte på någon gud. Ipsos hade frågat 18 829 personer i 23 länder.

I helgen har också Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, bloggat om att ökad utbildningsnivå troligtvis leder till en försvagad ställning för religionen. Han hänvisar till data om hur ökad utbildningsnivå i Kanada lett till lägre grad av religiositet i samhället.

Ett inlägg som istället kritiserar att modernisering, högre utbildningsnivå och (ekonomisk) utveckling skulle leda till religionens tillbakagång har också skrivits av Marta Axner, doktorand i religionssociologi. Hon menar att denna så kallade sekulariseringstes utgått mestadels från norra Europa, medan vi i t.ex. USA inte alls ser något tydligt samband mellan modernitet och låg religiositet. Hon tar också upp att vi i Asien ser stark ekonomisk utveckling och modernisering hand i hand med växande religiösa grupper.

Text och bild

Klas-Herman Lundgren

To tweet or not to tweet….?

Professors worried about the impact their social “tweets” have on their image and student relationships need worry no longer. A new study has revealed that professors who make social tweets are perceived as more credible than those who stick to purely academic comments.

The study, published in the March edition of Learning, Media and Technology is by Kirsten Johnson, professor of communications at Elizabethtown College, Pennsylvania and student Jamie Bartolino. It examines how students perceive the professors they follow on Twitter.

Professor Johnson sets out to compare whether online “self-disclosure” is treated the same way as it would be in a classroom environment. Studies have shown that revealing personal information helps you relate better to students – but there is of course a fine line before you stray into “too much information”.

The research showed that social tweeting raised the credibility of the professor far more than scholarly tweets. There was also a significant difference in ratings for professors thought to be “caring”.

”These results support previous research that shows revealing personal information can increase a professor’s perceived credibility,” says the paper. ”[I]t was interesting to note that the scholarly tweets did not significantly raise competence ratings in the groups that saw the scholarly posts. This could be an indication that caring, not competence, is the most important dimension when it comes to assessing perceived credibility on social networking sites.”

So professors – it’s OK to show your caring, human side. Tweet away about your holidays, pets and hobbies.

Just two small notes of caution: your older students may be made uneasy by all this. Older students gave lower credibility scores after viewing Twitter accounts, and were more likely to think twittering professors are a bad idea, risking an awkard student/teacher relationship from too much personal information. Also, all the fake professors in the study were female…. it remains to be seen if gender makes a difference in these matters.

En vecka av forskningsförtroende-funderingar

Dé é mycke nu… skulle man kunna sammanfatta den gångna veckan. Det har kliat i fingrarna att blogga om diverse vetenskapsrelaterat som farit förbi i nyhetsflödet, men först i dag fick jag tid att sätta mig och skriva. Så här kommer en tillbakablick på veckan som gick:

Kärnkraftsdebatten har väckts till liv efter decennier av relativt lugn. Till och med forskningen hade kommit igång efter hävandet av ”tankeförbudet”. Och så händer det osannolikaste. Den största tsunami som någon har sett släcker både tiotusentals liv och strömmen. Och härdsmältorna är ett faktum (troligen).

I Tyskland har katastrofen i Japan fått dramatiska politiska konsekvenser. I Sverige verkade ett tag s-partiledarvalet lägga en våt filt över all annan politisk diskussion, men när det väl var klart kom det i gång med bl.a. en debatt mellan Maria Wetterstrand och Maud Olofsson i måndags. Och i förmiddags hölls en debatt i Riksdagen.

VA konstaterade ju i vår senaste rapport om forskningsförtroende att det finns en viss skepsis mot forskning som uppfattas som styrd – av industri eller politik.

Därför var det intressant att P1-programmet Medierna i helgen som gick skulle handla om forskarnas trovärdighet i debatten om kärnkraft. Vem finansierar deras forskning och vems intressen representerar de? I en granskning av de forskare som figurerat i media efter Fukushima-katastrofen visade det sig att 23 av 29 i någon utsträckning hade forskningspengar från kärnkraftsindustrin. Är de inte köpta då? Går det verkligen att lita på dem? Reportaget var tonsatt med suggestiv musik, vilket underströk känslan av konspiration.

Att värja sig mot misstanken att man talar i egen sak är aldrig lätt. Inte blev det lättare när det hävdades att även de forskare som inte har forskningspengar från industrin förstås har ett egenintresse av att framställa kärnkraften i positiv dager – för de har ju ett intresse av att få fortsätta forska (även om det sker på skattepengar).

Det är nog bra att problematisera, men… existerar den forskare som inte är intresserad av att forska om den fråga han/hon forskar om?

Malin skrev redan i måndags (alla är inte lika senfärdiga som jag) läsvärt om programmet Mediernas granskning och idén om den ”fria forskningen” under rubriken Ett anslag är inte en muta, på Vetenskapsnytt. Hon avslutar med att konstatera:

Vill vi som samhälle hålla oss med den ytliga trygghet som en på pappret totalt alliansfri forskarkår innebär behöver forskningsfinansieringen se helt annorlunda ut än idag. Och samtidigt skulle vi bryta många av de länkar som för kunskap ut från universiteten till det omgivande samhället.

Delvis har dock kärnkraftsdebatten i veckan överskuggats av det även i Sverige funna sambandet mellan influensavaccinet pandemrix och narkolepsi hos unga. I kommentarer och reaktioner från drabbade barns föräldrar har flera gånger hörts krav på satsningar på forskning för att nu få fram bättre mediciner. Tilltron till forskningens möjligheter på medicinområdet är stor bland svenskarna. Det syns tydligt i vår Barometer.

Men tilltro och förtroende ska man vara rädd om. DNs ledarsida diskuterade i veckan Biobanksutredningens förslag till förändring av hur PKU-registret ska få användas. Utredningen föreslår att det inte längre ska behövas tillstånd från de vars blod forskare vill använda i sin forskning eftersom ”Det finns goda skäl att utgå från att provgivarna i allmänhet är positivt inställda till att låta proverna användas för såväl vård och behandling som forskning, men inga skäl att förutsätta att alla provgivare skulle ha den inställningen.”, som utredaren skriver.

Just det, tycker DN, därför ska man fråga! Risken med att börja använda registret till annat än det var tänkt för är förstås att många väljer att plocka ut sina prover. DN uppmanar Socialdepartementet att ”i stället fundera över vilka värden som går förlorade om kvinnor slutar ta cellprov eller anförtro vården ett rör med sina barns blod. Forskning är absolut viktigt inom vården. Men ännu viktigare är förtroende. För utan det blir det i längden heller inget av det andra.”

Förtroende som en förutsättning för viljan att skjuta till medel för forskning, alltså. Och förtroende kan åtminstone delvis byggas genom öppenhet och dialog – kanske till exempel fråga om medgivande från den man tänker forska på.

För övrigt har nu forskarna funnit svaret på frågan varför män blir mycket sjukare än kvinnor. Skönt att äntligen veta vad det beror på!

;-)

Trevlig helg!

/Karin Hermansson

Fiffiga och flitiga eller flummiga och fuskiga?

Andel med stort eller mycket stort förtroende för forskare vid U&H respektive företag.

I den senaste VA-barometern (hösten 2010) sjönk andelen med stort eller mycket stort förtroende för universitetsforskare med 12 procentenheter, från 75 procent 2009 till 63 procent 2010. 

Vad beror detta på? Vad ligger över huvud taget bakom människors förtroende för forskare? Vilken betydelse har media för förtroendet? För att söka svar på sådana frågor har vi gjort en fördjupad undersökning i form av webbintervjuer där 1000 svenskar fick svara på flera öppna frågor om forskare och forskning. Resultaten presenteras i dag.

Av dem som svarar att de har stort förtroende anger hälften att deras förtroende beror på att forskare är kunniga och engagerade. Det handlar alltså mycket om människorna, att de inger förtroende genom sin utbildning och sitt engagemang i det de sysslar med.

Att man ser att forskningen ger resultat förekommer också ofta bland svaren. Den vetenskapliga metoden och att det finns en hård kontroll nämns också som skäl till förtroende.

De flesta med litet förtroende menar att forskningen antingen är styrd – av företag, politiker eller forskares egna intressen – eller komprometterad av fusk och oegentligheter. Vissa misstänker att oönskade resultat mörkas, andra nämner revirtänkande och interna bråk om tjänster.

Många anger även att forskningen är för flummig eller konstig, att den ger för lite resultat eller helt enkelt är onödig och kostar mer än den smakar.

Vilken roll spelar media för synen på forskare? En av tre uppger i vår undersökning att de sett eller hört nyheter som gjort dem mer positiva till forskare eller forskning. Som exempel nämns framför allt nya rön från medicinsk forskning.

Bara 12 procent uppger att de påverkats i negativ riktning av nyheter de sett eller hört. De flesta exempel de minns handlar om forskningsfusk eller ”styrd” forskning.

ForskarFredag Trollhättan 2010<br />
Fotograf: Stig Hedström.<br />
Science Café under ForskarFredag. Professor Per Nylén och docent Anna-Karin Christiansson samtalade under temat: Svensk produktion försvinner utomlands - kan forskning på Produktionstekniskt Centrum i Trollhättan förhindra det?
Close

ForskarFredag Trollhättan 2010
Fotograf: Stig Hedström.
Science Café under ForskarFredag. Professor Per Nylén och docent Anna-Karin Christiansson samtalade under temat: Svensk produktion försvinner utomlands – kan forskning på Produktionstekniskt Centrum i Trollhättan förhindra det?24-Sep-2010 16:37, NIKON CORPORATION NIKON D3, 5.0, 22.0mm, 0.005 sec, ISO 800

 

Resultaten visar att det finns behov av att lärosätena arbetar för ökad öppenhet kring externa finansiärer och samarbetspartners och tar tydligare avstånd vid misstanke om fusk och oegentligheter. Större kännedom om vilka lagar och etiska regler som reglerar forskning behövs också.

Mer generellt belyser resultaten behovet av ökad samverkan mellan forskare och omvärlden. För att åstadkomma det behövs bättre incitament för forskare att medverka i samverkansaktiviteter.

Ladda ner rapporten här och kommentera gärna här på bloggen!

/Karin Hermansson

 

Climate science – has its reputation survived?

There is no doubt public confidence in climate research has taken a battering over the last 18 months. High profile disagreements, mistakes, email releases and the failure of the IPCC to reach agreement have given rise to a great deal of negative media reports. But is the impact of the all the negative publicity wearing off? Some recent polls give mixed messages on the current state of public opinion on climate science…

In Norway, the TNS Gallup Climate Barometer was published a few weeks ago. This barometer shows a clear drop in the percentage of people who think climate change is man-made from 74% in autumn 2009 to 65% in autumn 2010. The report suggests that lower media attention and fewer personal experiences (of e.g. recycling, insulating lofts) explain this trend. The credibility of the IPCC Climate Panel in Norway is also low- 41% of Norwegians think it is influenced by politics, compared to 33% who think it is independent and 26% who don’t know.

The news from the UK is less dramatic, with a Guardian/ICM poll published at the end of January showing no significant change in the public’s view on climate change. 83% of the British public believe climate change to be a significant threat with only 14% blaming non-man made factors. These levels have remained steady since August 2009.

An American poll from Yale University in June 2010 revealed that only 50% of the US public think “global warming is caused mostly by human activities”. In November 2008 this was 57% but in January 2010 it was 47% so perhaps this trend has turned the corner. A more worrying trend is seen regarding opinions on scientific consensus. 45% of the US public think there is disagreement amongst scientists about whether climate change is happening at all, compared to 33% in November 2008.

And in Sweden? The signs are positive. Our own VA barometer (coming soon in English!) shows that 75% of the Swedish public think that research can help slow climate change, an increase of 6% since 2009.

Bygg kunskapssamhället med dialog!

Den senaste tiden har det förts en livlig debatt i media om Riksrevisionens nya rapport om universitet och högskolors oförbrukade forskningsmedel. Rapporten visar att dessa icke använda resurser har ökat i faktiska siffror från 7,4 miljarder 1998 till hela 12,8 miljarder 2009. Det finns alltså medel som samlas på hög vid våra lärosäten. Anledningarna är många. Enligt Riksrevisionen till exempel den tid det tar att rekrytera seniora forskare och mekanismer i våra finansieringssystem som gör att forskare och institutioner tenderar att vilja hushålla på medlen. Pengarna är ojämnt fördelade mellan och inom lärosätena och själva bidragen har ökats kraftigt på kort tid, vilket gör det rimligt att det tar ett bra tag att förbruka medlen. Hursomhelst verkar det nu finnas en del oanvända resurser.

Vissa har diskuterat om forskningsmedlen i skuggan av överskottet skulle skäras ner för att öka allmänhetens förtroende för forskningen. Jag kan inte bedöma hur stort problem överskottet är, men föreslår en annan metod för att öka allmänhetens förtroende för forskningen. Nämligen att stärka dialogen och kommunikationen mellan forskarna och det omgivande samhället!

Allmänhetens tilltro till forskare är hög, men tycks enligt VAs mätningar (VA-barometern) avta samtidigt som vi ser hur ifrågasättanden och oro växer i takt med larmrapporter och hetsiga klimatdebatter. Dessutom påverkar forskningen dagligen vår vardag och stora mängder av våra skattemedel investeras i den. Därför behöver vi som medborgare få ökad insyn i den forskning som bedrivs, men också forskarna vinner på ökad dialog. De behöver få veta om vad som rör sig i samhället och förstå allmänhetens synsätt för att få acceptans och nya perspektiv. Kraven på samspel mellan forskarna och samhället ökar samtidigt internationellt och en annan positiv effekt av dialogen är att den kan underlätta rekryteringen av studenter och doktorander.

För en fortsatt stark och positiv kunskapsutveckling i vårt samhälle är ökad samverkan mellan forskarna och samhället helt nödvändig. Låt det därför bli enklare att använda forskningsmedel till detta. På lite längre sikt måste det också i nästa forskningsproposition införas faktorer som skapar möjligheter, stöd och incitament för de forskare som ägnar sig åt dialog och samverkan. Vi kan inte låta denna viktiga verksamhet riskera att bli beroende av eldsjälars engagemang på kvällar och helger.

Klas-Herman Lundgren

Rädda lärosätet från en forskningsskandal!

Den nya interaktiva filmproduktionen ”The Lab” ger dig chansen att delta i en fängslande berättelse där du kan rädda ditt lärosäte från en skandal orsakad av tjänstefel och misskötsel. Den har producerats av ”the Office of Research Integrity” i USA och tar upp olika fall av oredlighet i forskning. Filmen sätter dig i rollerna som en framgångsrik fysiolog och labbledare, som en doktorand som hittar data falsifierad av en postdoc och som en ”research integrity officier”. Den presenterar inledningsvis hur misskötseln kommer att orsaka en stor skandal som leder till att externa forskningsfinansiärer kommer dra tillbaka miljoner dollar från lärosätet, men ger dig sedan möjligheten att undvika den utgången. Nu gäller det bara att fundera ut hur…

Titta på filmen här.

Klas-Herman Lundgren

Public attitudes to science in the UK – the blog

The department for Business and Innovation Skills, BIS, in the UK, has initiated a study of public attitudes to Science and Technology. Now, this is nothing new in itself. It’s the fourth time BIS make such a survey of the British public. But this time, they decided to open up the process by blogging about the progress of the study and reflections from people taking part in workshops, steering group, etc.

In the most recent post Roland Jackson, Chief Executive of the British Science Association, shares his thoughts on science and culture: ”It has always irked me that the arts community in the UK seems to have purloined the words ‘culture’ and ‘creativity’ as if they are synonymous with the ‘arts’.”

Would that be true for Sweden as well? What do you think? (Here’s one definition of the ”creative sector” (in Swedish))

As an example of his statement, Jackson points at the European Capital of Culture bidding process:

”For example, the European Capital of Culture bidding process, and that of the UK City of Culture, have no requirement for a science-based cultural programme (though the use of digital technologies is graciously and instrumentally encouraged in the latter to ‘maximise participation and access’). Not that I have anything against the arts, but my concept of culture and of creativity certainly includes the sciences, and they are implicitly excluded in the way these bidding documents are written and interpreted.”

I also enjoyed the post describing one of the workshops in London. The author Kate Mandeville, one of the participating scientists, describes the process, her own worries and the reactions from the audience. For instance, she realised most people don’t have a clue to what peer review is all about! She finishes with the following comment:

”The results of this survey on public attitudes to science will be fascinating, and hopefully will confirm my impression that the UK public value the place of science in our society. However, scientists shouldn’t be complacent – we need to “sell” our profession and our ways of making it credible to maintain this status. ”

/Karin Hermansson

Would you rather trust a cow or a chemist?

Tomorrow the Official International Launch ceremony of the International Year of Chemistry (IYC) takes place in Paris.

The first of four main aims for the IYC is to “Increase the appreciation of Chemistry in meeting world needs”.

And what an excellent idea.  My PhD is in chemistry and I know from personal experience that chemists are seriously unappreciated. Most people consider Chemistry to be smelly, slightly dangerous, difficult, boring and responsible for filling the world with evil toxins. A serious image change is required, and I hope IYC will help achieve this.

Browsing through the activities, I came across the following – an abstract for a public lecture given this month by Frances Sutherland in Canada as part of IYC. I think this sums up the problem quite nicely.

A story in Time magazine about the relative merits of conventional and organic produce featured a curious quote from a professor of nutrition education at Columbia University.  When asked if she preferred butter or margarine, she replied “I would rather trust a cow than a chemist.”  Unfortunately such negative comments about chemistry are not unusual these days as the lay press often focuses on “toxic chemicals” in our air, water, food and even in our blood.  It is incumbent on chemists, especially during the International Year of Chemistry, to put chemical risks into perspective for the public and to try and allay unreasonable fears. 

First GM mosquito trial takes world by surprise

GM mosquitoes have been flying around the Caribbean island of Grand Cayman for over a year.

This has been the first ever trial of GM mosquitoes in the fight against Dengue fever.

There have been some very positive results, say scientists from the company Oxitec, a spin out from Oxford University.

Great to have good results in the fight against this terrible disease. But the news has taken everyone – the research community as well as opponents of GM mosquitoes – by surprise.

Oxitec insists there was no secrecy around the trials, it was just not picked up internationally, that’s all….. The local community knew all about it.

So was there secrecy? It seems there was at least no open and active discussion.

The WHO organisation knew of the trials, and is not aware Oxitec has done anything wrong.

But others are suspicious of what they see as a lack of openness.

”If these mosquitoes are completely safe, then why the hush-hush?” says Gurmit Singh, chair of the Centre for Environment, Technology and Development in Malaysia, where Oxitec hopes to start a field trial soon as well.

The lack of openness has also caused unease with Oxitec’s fellow collaborators in a $19.7 million project funded by the Gates foundation.

Professor Anthony James from the University of California is leading this project and has spent years preparing a study site in Mexico for a potential GM mosquito trial. This work has included extensive dialogues with the local community and Professor James says his project would “never” release GM mosquitos in the manner Oxitec has.

Let’s see how this progresses, it’s a new story, but I suspect Oxitec might come to regret a lack of openness and dialogue.

//Esther Crooks

Links:

Article in the Financial Times

Science Insider post

Article in Cayman Island News