språk

Arkiv för artiklar taggade med språk.

Dialog kan göra oss klokare

08 september 2010 i Allmänt, Debatt av Karin | 5 kommentarer | Bokmärk eller dela

Använd inte skattebetalarnas pengar på behandlingar som inte prövats vetenskapligt, skrev föreningen Vetenskap och Folkbildning på DN debatt i går. Artikeln debatterades i P1 morgon av VoFs ordförande Hanno Essén och den kristdemokratiska läkaren Christina Doctare, som också namnges i debattartikeln som en av alternativmedicinens förespråkare.

Det blev en upphetsad debatt som dock inte förde saken framåt eftersom de två på klassiskt mediadebattmanér pratade om olika saker, förde fram sina egna ståndpunkter och inte lyssnade på vad den andre egentligen menade.

För debatt är som bekant inte detsamma som dialog - något som Språktidningen tar upp i sitt senaste nummer. Lennart Hellspong, professor i svenska och retorik vid Södertörns högskola, skriver där under rubriken ”Valdebatten låser åsikterna” om de politiska debatter som vi ser många av i tv och andra media just nu:

… deltagarna är inriktade på att övervinna snarare än att övertyga varandra. De som ska övertygas är lyssnarna, inte motståndarna. <…>

De vill inte tränga djupare in i problemet eller motpartens synsätt, i hopp om att lära sig något. De önskar sig inte bättre förutsättningar för ett konstruktivt samtal.

Han tar också upp själva språkbruket och ordens betydelse:

… i den politiska debatten tenderar <man> att använda orden just som om de var entydiga. <…> De som lyssnar på deras diskussion kan dessutom tro att alla tillämpar orden på samma sätt. Då blir uppenbara motsägelser extra svåra att förklara.

Jag har denna artikel i bakhuvet när jag skummar vad olika kommentatorer skriver om VoFs debattartikel, som inte helt oväntat rörde upp många känslor. Några axplock:

Humanistbloggen uppmanar till agerande genom röstsedeln, medan orsakverkan tipsar om en namninsamlingslista. Dr Dahlqvist, ”fettdoktorn” som fick VoFs förvillarpris 2009, går till storms mot det ”vetenskapliga etablissemanget” och tonläget är högt i kommentarsfälten. Vad Dr Dahlqvist tänker om vetenskap är i vart fall inte OurComments blogg intresserad av – men länkar till Robert Hahn, läkare och forskare, som faktiskt försöker se saker från flera håll och föra ett resonemang om t.ex. placebo-effekten och svårigheterna i att räkna med den.

Jag återgår till Hellspongs artikel i Språktidningen, och läser avslutningen om igen, där det handlar om skillnaden mellan debatt och dialog, eller ”överläggning”:

I en överläggning är syftet inte i första hand att ha rätt, utan att bli klokare. Därför är kritik av den egna ståndpunkten inte nödvändigtvis ovälkommen, eftersom man är öppen för att ens uppfattning kan behöva kompletteras och korrigeras.

Man ser också på samtalet med den andra som ett samarbete snarare än en kamp. Tillsammans vill man komma vidare mot en fördjupad insikt. Det behöver inte betyda att samtalet måste sluta i samförstånd. Men man har ändå lärt av varandra genom att få en bättre inblick i andra perspektiv på frågan och i andra sätt att motivera en ståndpunkt.

Precis detta är det som vi på VA vill åstadkomma – att forskare ska få inblick i hur andra tänker och resonerar, förstå andra gruppers behov och synsätt och därigenom vidga sitt eget tänkande. OCH vice versa! Men det kräver lyssnande och ödmjukhet från alla håll.

Tags: , , ,

Sociala medier är en av många kanaler för forskare (och andra)

29 augusti 2010 i Allmänt av Karin | 7 kommentarer | Bokmärk eller dela

Twittrande och bloggande ökar språkklyftan mellan akademi och allmänhet, menade Anders Mildner i SvD i onsdags. Akademin kommer nämligen inte att hoppa på socialamedie-språktåget, utan hålla fast vid sitt ”koncisa och snåriga språk”. Det håller jag inte med om. Det finns många forskare som bloggar och twittrar för att på ett begripligt sätt berätta för en bredare publik om sin forskning, tipsa om artiklar och kommentera samhällsfrågor (vilket också Pia Höök, bloggande forskare, påpekar).

Sedan kan man förstås tycka att det går för långsamt att få in de sociala medierna i den akademiska världen, vilket Mats framför på bloggen Tysta tankar. Han funderar över korrektheten i Mildners bild av universiteten som en isolerad ö där ”en hunsad grupp oväntat fått en joker i alla-kan-inte-vara-som-vi-spelet”:

Självömkan som livsstil? - Ingen tycker om oss, ingen läser vad vi skriver och ändå är vi viktigast av allt!

I vissa forskargrupper tycks dock åtminstone bloggandet börja ta fart. Aktuellt så här i valtider är de statsvetare som bloggar om valforskning, opinionsundersökningar och politik, som Henric Oscarsson, professor GU, Magnus Hagevi, lektor Linnéuniversitetet, och Ulf Bjereld, professor GU (och aktiv socialdemokrat). Bo Rothstein, också professor i statsvetenskap på GU, bloggar inte men har en hemsida som fyller ungefär samma funktion.

Göteborgs universitets valforskare har dessutom utvecklat en FaceBook-applikation som testar vilket parti människor med samma livsstil som du brukar rösta på.

Vad gäller Twitter tog Henrik Berggren tog upp Mildners tråd i DN dagen efter och skrev bland annat att meddelanden som ”Dissar professor B” är lite för torftiga för att göra anspråk på skattemedel. Det ligger ju mycket i det, fast de tweets jag sett från forskare (ovan nämnde Oscarsson twittrar, till exempel) håller en något högre nivå än så…

Däremot lämpar sig förstås twittrande synnerligen dåligt för den professionella kommunikationen forskare emellan, såvida det inte bara handlar om att tipsa om en länk. Men, undrar jag, passar det för någon yrkesgrupp? Hur många kommunala tjänstemän, jurister, poliser eller lärare sköter sina jobb på Twitter? ”A är på sannolika skäl misstänkt. Vad tror du om motivet?” eller ”Eleven Bs problem upp på konferensen på måndag. Åtgärdsplan?” Njaaaeee…

Jenny på Vetenskapsfestivalens blogg funderar också över de båda dagstidningsskribenternas artiklar. Hon skriver att tillgänglighet är ett av festivalens mantra, men:

Det betyder inte att kunskap måste kunna förmedlas på 140 tecken. Komplexiteten hör liksom till. Men vi tror på att utveckla olika sätt att kommunicera forskning, göra den begriplig.

Ja, det är väl till syvende og sidst det det handlar om – att göra forskningen begriplig  för den som lyssnar i ett visst sammanhang. Det finns inte ett allena saliggörande sätt att göra det. Twitter och bloggar är komplement till andra kommunikationskanaler och -metoder. Och vart språkbruk har sin plats och sin tid.

/Karin Hermansson

Tags: , , , ,

Kunskapsspridning på Facebook

24 maj 2010 i Allmänt av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Detta är ett bidrag till Kunskapsbloggens bloggutmaning denna vecka: att tipsa om kunskapsspridande sidor på Facebook.

1. TED - för att den tillgängliggör så många föreläsningar av kunniga människor från jordens alla hörn.

2. UR Samtiden – för att den genom bl.a. filmklipp från svenska föreläsningar och seminarier sprider kunskap om allt möjligt.

3. Naturskyddsföreningen - för att den ger tips, länkar till artiklar och skapar dialog om natur och miljö.

4. Slutligen tar jag mig friheten att tipsa om vår egen facebooksida: Vetenskap & Allmänhet – för att den sprider lästips och kunskap om forskningens roll i samhället.

Jag tackar Kunskapsbloggen för tipset om Språkrådet på Facebook!

/Karin Hermansson

Tags: , , ,

Innovation – det är väl samma som uppfinning?

21 maj 2010 i Allmänt av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Ordet innovation är ett sådant där missbrukat och missförstått ord som jag ibland önskar att vi kunde sudda bort, ungefär som när alla Q försvann i Hasse Alfredssons bok Varför är det så ont om Q? för er som minns den.

I morse hörde jag en reporter på Ekot säga att den svenska delegation som med Kungen i spetsen just nu är i Kina är där ”för att sälja in Sverige som ett uppfinnarland”. Därefter säger Maud Olofsson: ”Vår innovationsförmåga, det att vi trots att vi är ett litet land klarar av att konkurrera på en tuff global marknad, det har imponerat….”

Slutats: Innovation  = uppfinning ?

Ekot är inte precis ensamma om att sätta likhetstecken mellan begreppen. För en tid sedan bevistade jag ett seminarium där politiker från alla riksdagspartierna skulle debattera forskning och innovation. Alla talade om ”innovationssystemet” och hur viktigt det är med innovation för att Sverige ska må bra. Men i bänkraderna viskades det: ”vet de egentligen vad de pratar om… vet de vad innovation är eller är det bara ett fint ord som de lärt sig att säga?”.

Wikipedia är behjälpligt med att förklara att ordet innovation kommer från latinets innovare=förnyelse. Vidare står att läsa:

En innovation behöver bara vara en teoretisk tanke som har dokumenterats eller någonting som har utvecklats för eget bruk. En innovation är resultatet (produkten) av en innovationsprocess, men behöver inte vara en vara ett föremål man kan ta på. En innovation kan lika gärna vara en tjänst, en ny filosofi eller ett nytt sätt att göra någonting.

Därefter följer bland annat favoritexemplet IKEAs idé att packa möbler i platta paket och låta kunden montera själv, som är en smart innovation. Men är det en ”uppfinning”? Njaaaeee…

IVA har ett projekt som heter ”Innovation för tillväxt”. På dess hemsida finns följande definition:

Med innovation menar vi att kunskap omsätts till nya värden. Det handlar om att utveckla produkter, tjänster och organisationer i såväl privat som offentlig verksamhet. Det kan gälla allt från industrirobotar, betalningssystem och energieffektivisering till ledarskap, affärsmodeller och hälsovård.

När IVA inom ramen för projektet frågade allmänheten om vad de tänker på när de hör ordet innovation svarade 35% ”vet ej”. De som kunde komma på något associerade oftast till något i stil med ”forskning” eller ”uppfinning”, därnäst kom svar som ”nytänkande” och ”förnyelse” (dryga 20%). (rapport kan laddas ner här)

Bland opinionsbildare och ledningspersoner inom privata företag och och offentlig sektor var tveksamheten mycket mindre om vad innovation betyder, skriver rapportförfattarna, och drar slutsatsen:

Det verkar därför som att begreppet behöver lanseras och förankras tydligare framför allt hos den stora allmänheten.

Jo, det är nog riktigt. Men om journalister och politiker inte har klart för sig vad det betyder, så är det nog läge att börja där!

I IVAs undersökning har f.ö. också frågor om attityder till entreprenörer ställts. Entreprenör och entreprenörskap är andra svåra ord som även vi frågat om i en undersökning av lärares syn på att arbeta med företagsamma förmågor hos sina elever. Då vi frågade lärare på olika nivåer vad de tänkte på när de hörde ordet entreprenörskap, svarade många byggföretag och grävmaskiner.

Vad är det för fel på ordet företagsam? Eller rentav ta-sig-för-samhet, om det är det man menar?

Ord är fantastiska, knepiga och bedrägliga – det har jag varit inne på förut här på bloggen. Detta kanske kan bli en hel ordserie!

Slutligen ett tips inför helgen: Ta lite chili i fredagsmiddagen, och bli en lyckligare människa! Läs hur och varför på Lyckobloggen.

/Karin Hermansson

Tags: , , , , ,

Ordens makt över tanken

19 april 2010 i Allmänt av Karin | 4 kommentarer | Bokmärk eller dela

Ord är fantastiska. Och knepiga. Och ibland bedrägliga.

SarahC. Kavassalis, University of Toronto, skriver på sin blogg The Language of Bad physics om hur ordet teori missuppfattas och missbrukas.

”Teori” i vetenskapliga sammanhang är inte det samma som det vardagliga ordet ”teori” – dvs. det som används synonymt med gissning: ”polisen har en teori om mordmotivet”, eller ”jag har en egen teori om varför…”

I den vetenskapliga vokabulären kallas ett sådant antagande för en hypotes - och en sådan är till för att förkasta eller bekräfta.

En teori, däremot, är en vedertagen förklaring till observationer – och den accepteras som teori först när den klarat många vetenskapliga tester och hypotesprövningar:

A theory in its technical usage is something that is more or less verified or an established explanation accounting for known facts or observations, like the theory of relativity or how evolutionary biology is a theory. In modern science the term “theory”, or “scientific theory” refers to a given explanation, consistent with the scientific method, of empirical observation.

Varför ska man bry sig om det här? Jo, eftersom det finns två betydelser av ordet teori, kan den som vill underminera vetenskapens trovärdighet utnyttja begreppsförvirringen för att få vetenskapliga teorier att framstå som spekulativa och osäkra:

“we shouldn’t teach evolution in schools because ‘evolution is just a theory’”

I matematiken har de fått till det bättre, tycker Kavassalis. Där används i stället ordet teorem, som inte på samma sätt kan missuppfattas och missbrukas.

Samtidigt (tänker jag) är teorem förmodligen ett för en icke-matematiker ganska obegripligt ord.

Vems fel är det då att ordet teori missbrukas?

While it’s easy to blame “non-scientists” for choosing definitions to meet their needs, it’s not entirely their fault, skriver Kavassalis. Forskare gör sig nämligen också skyldiga till att använda ordet ”teori” på fel sätt genom att hävda att deras egen modell är bättre än någon annans – för att den ”bara” är en teori. Kavassalis konstaterar:

By scientists engaging in these “my theory is more of a theory than your theory” games, we allow room for Intelligent Designers to use the same tactics.

En uppmaning till forskarsamhället att tänka över hur de själva uttrycker sig, alltså!

Själv har jag den senaste tiden, efter att under kort tid ha bevistat flera paneldebatter om forsknings- och utbildningspolitik, grubblat på en annan slags ord som jag är rädd kan försvåra kommunikation mellan forskare och det omgivande samhället, nämligen alla dessa etiketter som sätts på forskning.

I en av debatterna ställdes excellent forskning mot vardagsforskning. Vad det sistnämnda är har jag fortfarande inte förstått, men den utförs väl av en hoper icke-excellenta medelmåttor, antar jag?

Ofta ställs annars behovsmotiverad forskning mot nyfikenhetsdriven forskning. Precis som om inte alla forskare är nyfikna?

Och sedan har vi förstås den där fria forskningen alla talar om. Var finns de där helt fria forskarna, undrar jag? Har de inga som helst mål eller krav som styr vad de gör? Om viss forskning är behovsmotiverad… är då den här fria forskningen kanske omotiverad…?

Jag skulle vilja slå ett slag för ”motsatsen” till fri forskning, nämligen fängslande forskning! För vilken forskning är inte fängslande…?

/Karin Hermansson

Tags: , , , , ,

Att kravla sig över språkbarriärerna

30 mars 2009 i Allmänt av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

Jag har just varit på ett två dagars symposium i ett vårligt Bristol, England. Mycket spännande – jag är full av intryck – men också tröttsamt. Jag trodde att jag var hyfsat haj på engelska, men att försöka hänga med vad som sägs i en församling där så gott som alla är infödda britter är faktiskt inte helt lätt. Därför var det lite trösterikt att läsa artikeln Engelskan har rymt hemifrån i det senaste numret av Forskning och Framsteg. Där konstateras till exempel att det är de infödda som skapar problem:

”Forskningen har också visat att människor med olika modersmål klarar sig utmärkt på engelska som lingua franca – så länge inga infödda talare är med!

- De stör kommunikationen, eftersom de inte anpassar sig, säger Jennifer Jenkins.”

Jennifer Jenkins, professor i engelska vid University of South­ampton i Storbritannien, förklarar i artikeln varför engelska som lingua franca är ett hett forskningsämne:

”- Det handlar mindre om att exakt ta reda på vad engelska som lingua franca är, än om att få till stånd ett skifte i ideologi – att brittisk engelska inte ska uppfattas som det mest begripliga! Det är som om vi skulle ha monopol på engelskan. Men så kan det inte vara.”

Trösterikt, som sagt, även om det inte minskade tröttheten av att sitta på helspänn i två dagar för att gå miste om så lite som möjligt.

Ett tema som blev hett omdebatterat på symposiet, som hade rubriken Evolving Science Communication, var behovet av att definiera begrepp som ”Public Engagament”, ”Science Communication” och ”Dialogue”. Inom det område som vi på svenska kanske skulle sammanfatta med ”samverkan” eller ”forskningskommunikation” håller folk på med helt olika aktiviteter och har också skilda idéer om vad begreppen innebär. Det är inget större problem så länge var och en arbetar i sina respektive ”boxar”, men så fort man vill utbyta erfarenheter, mötas och diskutera gemensamma frågor kan det uppstå missförstånd.

Eller, som en representant från the Royal Academy of Engineering påpekade – när anslagsgivare får ansökningar fulla av begrepp som ”dialog”, ”communication”, och ”engagement”, är innebörden i dem viktig både för ansökare och anslagsgivare att tydliggöra:

- This dialogue word… When some people say dialogue they mean ‘having a chat’! It’s fine to have a chat, but if I expect a process to discuss various opinions and to put forward recommendations to policy makers…!

Sådana här frågor kan tyckas vara navelskåderi, men jag tror att man behöver ägna sig åt sådan navelskådning lite då och då. Definitioner av ord och begrepp är svåra att komma överens om, men jag tror att de är viktiga. Inte minst om vi vill träffa människor från andra länder och (på någon slags lingua-franca-engelska) utbyta idéer, tankar, erfarenheter… då blir det ännu viktigare att veta både vad vi själva menar med olika begrepp, och vad den andre menar!

Tags: , , , ,