skolan

Arkiv för artiklar taggade med skolan.

En skola byggd på… vadå?

02 mars 2010 i Nyhetskommentarer, Utbildning av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

”… när skoldebattens vågor går höga”, avslutade jag gårdagens inlägg. I dag måste jag bara fortsätta på samma tema.

Tidigare i februari skrev jag om utredningen som föreslår att Skolverket ska få ett större ansvar för att forskningsresultat ”når ut och ända fram” till skolans verklighet. Jo, det låter bra, men det kräver nog en viss ansträngning. För hur ser det ut i dagsläget?

Centerpartiet föreslår att skolor som förbättrar resultaten mycket ska få bonus. Betygssättning av lärare har seglat upp till debatt på nytt. I morse hörde jag på Ekot att Skolverket kritiserar de skriftliga omdömena till lågstadiebarn: ”Alla lärare har inte kunskap om hur man ska bedöma elevernas kunskaper i skriftlig form”, skriver verket på sin hemsida.

I höstas skrev jag under rubriken ”basera beslut på kunskap, inte på känsla” om att Skolverkets representanter knappt verkar läsa sina egna rapporter. I samband med skolstarten skrev jag bl.a. om Svein Sjöberg som menar att både svenska och norska skolpolitiker misstolkar resultat från PISA och TIMSS. Tidigare i somras skrev Eva-Lotta Hulthén i två artiklar i GöteborgsPosten om att forskare inte vågar sig in i skoldebatten: vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för? undrade hon.

Men en del vågar ta strid! I onsdags skrev tre forskare på debattplats i GP om att svenska skolreformer baseras på ”mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar”, snarare än kunskap från utvärdering och forskning. Bland metoder som ger sämre effekt än om barnen inte alls gått i skolan (!!) nämns bland annat åldersblandade klasser och problembaserad inlärning. Läraren är den viktigaste faktorn för inlärningen, skriver författarna: ”… att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta”.

Men det räcker förstås inte med att forskningskunskap finns. För att ”nå ända fram” måste skolor och skolhuvudmän kunna ta emot kunskapen och omsätta den i handling. Med tanke på att fyra av tio lärare och skolledare i vår undersökning menade att man visst kan vara en bra lärare utan att ta del av pedagogisk forskning, och nästan lika många att forskningen är för abstrakt, så har Skolverket en utmaning framför sig.

Men är det inte märkligt att beslut om skolan inte baseras på kunskap? Vad beror det på att det blivit så? Kanske att vi alla tycker att vi vet allt om skolan eftersom vi ju alla gått där? Lilla O är i vart fall trött på alla som tycker sig ha rätt att tycka till i skolfrågan.

Tags: , , , ,

Intresse och engagemang avgör

01 mars 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Per Cederstam, mattelärare på NTI-gymnasiet i Malmö som fick Gleerups matematikstipendium 2009, intervjuades i Studio Ett i dag. Det som krävs, menade han, för att väcka ungas intresse för matte är att man själv är intresserad och kan koppla ihop den med något annat – något som redan intresserar eleverna. Dataspel, till exempel, fungerade bra i hans fall. För andra kanske musik kan fungera. Tyvärr, trodde han, är nog många lärare i de lägre årskurserna är inte själva så intresserade av matte, och då lär heller inte eleverna bli det.

Även i USA bekymrar man sig för ungdomarnas resultat i internationella mattetester, samt för att en för låg andel söker sig till yrken inom naturvetenskap och teknik (Science, Technology, Maths, Medicine= STEMM). På AAAS-konferensen i förra veckan lyssnade jag på några forskare, bland andra Jon D Miller, som i en longitudinell studie undersökt om/hur amerikanska elevers matematikkunskaper och intresse för matematik i skolan påverkar om de senare väljer att studera och söka sig till yrken inom dessa områden.

Det visade sig att elever som fick vissa mattekurser tidigare (de hade särskilt tittat på algebra) och de som bra betyg i matte klart oftare valde STEMM-inriktningar senare. Men allra mest inflytande hade föräldrarna. Deras utbildningsnivå och uppmuntran påverkade tydligt barnens senare val.

Alltså: lärare och föräldrar som visar intresse och uppmuntrar barnen påverkar i positiv riktning. Inte så konstigt, kan tyckas, och helt i linje med resultat i vår ungdomsstudie, men värt att påminna sig om när skoldebattens vågor går höga.

Tags: , , ,

Forskning ska nå ut till skolverkligheten

04 februari 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

Råd att utvärdera

SOU 2009:94

Skolverket ska få utökat, mer samlat, ansvar för spridning av forskningsresultat inom skolområdet, enligt en ny utredning från utbildningsdepartementet. För att inte bara sprida information utan också tillse att forskningen kommer till användning föreslås att de s.k. regionala utvecklingscentra, RUC, förstärks och ges ett ökat ansvar för forskningsspridning på regional nivå.

Det är glädjande att utredningen så tydligt uppmärksammar behovet av att forskningresultat kommer dem till del som forskningen berör. Ännu gladare blev jag av att se att utredarna resonerar såpass mycket kring skillnaden mellan att sprida information om forskning och att göra skillnad i praktiken, dvs. att resultaten faktiskt kommer till användning.

Många lärare upplever att avståndet till forskarnas värld är stort. Det såg vi i våra studier av lärares syn på vetenskap, forskare och forskning. De lever också i en verklighet där tid är en bristvara och med krav på att hantera alla möjliga samhällsproblem – från fetma till kriminalitet.

Utredningen har bland annat genomfört enkäter med skolchefer. En av dem uttrycker problemet så här:

”Jag tror att många lärare inte tar sig tid, inte har ork. Med detta sagt menar jag att man kan skapa hur många informationsvägar som helst utan att kunskaperna når ut.”

Ett annat hinder kan vara brist på erfarenhet och vana att ta del av forskningsresultat. En av skolcheferna som utredarna tillfrågat uttrycker det så här:

”Insikten om forskningens möjliga konsekvenser är underskattad. Vi lever i en så stark erfarenhetskultur som begränsar perspektiven.”

Utredarna drar dessutom av enkätsvaren slutsatsen att ordet ”evidens” inte tycks vara ett särskilt känt begrepp bland skolcheferna. Jag kan tycka att ”evidenskaraktär” inte verkar vara ett helt lyckat ordval i en enkät, och att man nog inte ska dra för långtågende slutatser av att alla inte förstår det. Men de har nog ändå en poäng i sin slutsats.

Att nå en tidspressad grupp som inte brukar tänka på forskning eller själva har kontakt med forskare kräver något mer än att skicka ut nyhetsbrev och göra en hemsida. Det kräver att man också lyssnar på målgruppen, efterfrågar deras erfarenheter, frågar vilken forskningskunskap de skulle behöva och intresserar sig för vari svårigheterna med att ta tillvara ny kunskap ligger. Dialog dialog dialog…

Det återstår att se om Skolverket m.fl. nu tar sig an sitt utökade ansvar genom att verkligen öppna för mer dialog.

Utredarna skriver att Skolverket skapat ”en särskild webbplats gällande forskning”. Det tog mig en stund att hitta den, långt nere i menyerna. Inte innehöll den så mycket heller, ännu. I verkets fortsatta verksamhet – där de enligt utredarna ”har för avsikt att ta ett helhetsgrepp om spridning av forskningsresultat” – hoppas jag att frågan lyfts något högre upp på både dagordning och webbmeny.

Tags: , , , , , ,

Basera beslut på kunskap, inte på känsla

27 oktober 2009 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Med viss förvåning hörde jag i förra veckan Skolverkets Maj Götefelts kommentarer till deras rapport om tredjeklassarnas resultat på de nationella proven. Analysen visar på stora skillnader i resultat mellan barn till högutbildade och barn till lågutbildade. ”tydligen finns de här skillnaderna helt från början”, sa Götefelt, som om det var någon slags naturlag.

Har hon inte läst verkets egen rapport om orsaker till försämrade resultat i den svenska skolan, var min stilla undran.

Skolverket publicerade nämligen för någon månad sedan en kunskapsöversikt som pekade ut fyra faktorer som medverkat till försämrade resultat i skolan:

Skolverket konstaterar att den ökade segregeringen i samhället och i skolan är negativ för kunskapsutvecklingen. Segregeringen förstärks av de utökade möjligheterna att välja skola.

Vidare pekar de på en ökad förekomst av ”särlösningar”, dvs. indelningar i särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av särskilt stöd eller gruppindelningar efter kunskapsnivå. Sådan indelning är egentligen förbjuden i svensk skola, men förekommer ändå.

En ökad individualisering, mer eget arbete och eget ansvar, lyfts upp som ytterligare en orsak till sämre resultat. Sådan individualisering gör att stöd hemifrån blir allt viktigare, vilket ger stora skillnader mellan barn med högutbildade föräldrar och barn från studieovana hem.

Slutligen pekar Skolverket på att kommunaliseringen inte blev så bra som tänkt. Lokala lösningar, baserade på bättre kännedom om lokala behov hos huvudmännen, skulle göra skolan mer likvärdig. Men i stället har det blivit tvärtom. Skolorna kompenseras dåligt för socioekonomiska faktorer.

Folkpartiet gick nyligen – som en reaktion på denna rapport - ut på DN debatt och föreslog ett återförstatligande av skolan. Det ska bli intressant att följa vad som händer.

Samma dag som Skolverksrapporten publicerades var jag på ett Science Café på Högskolan Väst med Christina Cliffordson, professor i pedagogik. Ämnet var egentligen betyg, men hon tog även upp den helt färska rapporten.

Vi håller på att förstöra vårt skolsystem genom skolval!, dundrade hon. Valen triggar, menade hon, alla de dåliga effekter hon hade talat om: betygsinflation, ”tracking” (att dela upp elever efter kunskapsnivå), segregering… Dessutom används på tok för mycket resurser till marknadsföring – tid och pengar som kunde använts för att förbättra undervisningen.

Cliffordson berättade också att Sverige i PISA och TiMSS-testerna placerar sig som länder där man använder sig av ”tracking”. Officiellt har vi i Sverige ett homogent system, men inofficiellt ”sorteras” barn i mer eller mindre fasta indelningar. Och forskningen visar alltså att resultaten påverkas negativt av det. 

Det är självfallet bra att ge även duktiga elever stimulans så att de inte tråkas ut, men frågan är hur det görs på ett sätt som inte slår tillbaka i en annan ände?

En nyckel måste väl i alla fall vara att skolan har kontakt med forskare på området, att forskningsresultat återkopplas till dem de berör. Tyvärr brister ofta den kontakten, och mycket i skolans värld tycks göras ”på känn”.

Men känslan leder ibland alldeles fel. Undervisning ska baseras på vetenskaplig kunskap, inte på magkänsla!

Exempelvis Flumpebloggen  och Tysta tankar skriver också om den nya Skolverksrapporten.

Tags: , , , ,

Klyftiga kids har koll på klassrumsklimatet

24 augusti 2009 i Nyheter av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

Sömnig på lektionen? Då är det inte lätt att lära sig något!

Sömnig kan man som bekant bli om luften är dålig i lokalen. Landets skolbarn och -ungdomar välkomnas nu att delta i ett nordiskt massexperiment som går ut på att mäta kvaliteten på luften i klassrummet. Innehåller den för höga halter koldioxid? Känner eleverna av om luften är dålig? Och blir den kanske bättre om man vädrar?

Mätningar görs också i Danmark och Norge, vilket betyder att jämförelser mellan länderna kan göras. Resultaten analyseras av forskare vid Norsk institutt for luftforskning och Danmarks Tekniske Universitet och publiceras i slutet av 2009.

Vid ett liknande norskt experiment för några år sedan visade sig 42% av de norska skolorna ha dålig inomhusluft. Detta fick stor uppmärksamhet i norska medier och ledde till att ventilationen förbättrades i flera skolor!

Experimentet är en del av av Vetenskapsfesten ForskarFredag, som koordineras av VA. ForskarFredag äger i år rum den 25 september på 17 orter i Sverige. ForskarFredag är i sin tur en del av det Europeiska Researchers’ Night.

Läs mer på ForskarFredag-webben och/eller på VA-webben!

Tags: , , ,

För lite kunskap i skolpolitiken?

21 augusti 2009 i Utbildning av Karin | 2 kommentarer | Bokmärk eller dela

Den här veckan har skolorna börjat. Nya klassrum, nya krokar med namn intill, nya lärare, nya böcker, nya rutiner… Spänning och förväntan.

Debattvågorna om skolan har gått höga under slutspurten av sommarlovet. Det har handlat om betygsinflation, kameraövervakning, vinstdrivande skolverksamhet, central rättning av nationella prov, antimobbingprogram, handskakningsförbud och neddragningar av antal lärare.

Allt har dock inte varit negativt. Som någon slags motvikt har DN i en serie artiklar på Insidan lyft fram engagerade lärares positiva erfarenheter. I en av dem protesterar den pensionerade lärarinnan Christina Monthan Axelsson mot den svartmålning av skolan som hon tycker pågår.

Det är mycket tyckande om skolan. Alla har gått i den så alla kan ha en åsikt om den - snickare såväl som majorer, läkare såväl som frisörer. Men hur är det med den forskningsbaserade kunskapen om skolan? Hur mycket används den i debatten? Används den på rätt sätt? 

Och hur ofta deltar de som själva forskar om pedagogik och skola i diskussionerna om hur skolan ska se ut?

För sällan, tycker Bengt Persson, professor i specialpedagogik i Borås, i en debattartikel i GöteborgsPosten för någon vecka sedan. Han menar att skolpolitiken inte baseras på vetenskaplig kunskap och att de pedagogiska forskarna är märkvärdigt tysta i debatten – detta trots att ”det svenska utbildningssystemet nu genomgår sin mest genomgripande förändring på decennier.”

Liknande kritik framfördes av Ingrid Pramling Samuelssson, även hon pedagogikprofessor, i en intervju i GP tidigare i somras (jag kommenterade bl.a. den artikeln i ett blogginlägg den 30 juli).

Persson tror att tystlåtenheten delvis kan förklaras med brister i det det akademiska belöningssystemet, men att det är att göra det för lätt för sig att bara skylla på det. Han avslutar sin artikel med följande uppmaning:

”Även om den vetenskapliga argumentationen står sig slätt mot den populistiska retoriken, borde man kunna kräva att forskarna tar sitt samhällsansvar och ger sig in i debatten så att deras forskningsresultat kommer till nytta.”

En forskare som faktiskt har givit sig in i debatten, särskilt när det gäller uppmärksamheten kring PISA och TIMSS, är Svein Sjöberg, professor vid Oslo universitet. Han menar att de här testerna bara mäter en viss typ av kunskap, och att de missbrukas i debatten. Han har nyligen i en krönika (pdf) publicerad i två norska tidskrifter kritiserat utbildningsminister Björklunds svartmålning av den svenska skolan och drar paralleller till den norska debatten:

”Denne historien fra Sverige demonstrerer med all tydelighet det vi også kjenner til fra Norge. Internasjonale studier brukes og misbrukes til politiske formål.”

Han avslutar: ”Saken dreier seg om at man ikke må omfavne argumenter som ikke holder mål.”

För den intresserade finns ett fler artiklar om PISA och TIMSS på Sveins hemsida.

Skoldebatten lär rulla på. Och den skulle vinna på att fler forskare – även svenska - gav sig in i den med all den kunskap de besitter!

 

PS Några bloggar som jag hittat om skolan (av lärare):

My dad read Kierkegaard. Här kommenteras Perssons artikel under rubriken ”Sahlin och Björklund struntar i kunskap”.

Lilla O kommenterar flera av de ovan nämnda artiklarna om skolan.

Marie E skriver bland annat om övervakning av elever via nätet.

Tags: , , , ,

Forskning värd att ta strid för

30 juli 2009 i Samverkansuppgiften av Karin | 10 kommentarer | Bokmärk eller dela

Härom dagen hörde jag på P1 att landstingen erbjuder omskärelse av pojkar men att synen på ingreppet skiljer kraftigt mellan de läkare som ska utföra det. Gunnar Göthberg, ordförande i svensk barnkirurgiförening,  tycker att ingreppet ska förbjudas och att det är lika mycket ett övergrepp på barnet som kvinnlig omskärelse. En läkare i Borås, Abdul Karim, uttalar en motsatt åsikt.

I gårdagens Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski att forskningen visar att omskärelse av pojkar är medicinskt motiverat. Det reducerar risken för sexuellt överförbara sjukdomar, enligt en sammanfattning i New England Journal of Medicine som Wolodarski refererar till. Wolodarski har intervjuat Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som är upprörd över att vissa barnkirurger inte tagit del av forskningen på området och jämför deras ifrågasättande av ingreppet med antroposofernas inställning till vaccination av barn.

Hur det förhåller sig - om omskärelse reducerar risken för överföring av sådana sjukdomar generellt eller bara under vissa förutsättningar, och om det är denna riskreduktion snarare än tradition som ligger bakom efterfrågan på dylika ingrepp - vet jag inte. Men det borde förstås svenska barnkirurger veta, samt de landstingspolitiker som beslutar om vad sjukvårdens resurser ska användas till. 

Kommunikationen mellan forskare och politiker är problematiskt. Det vred och vände vi på i en VA-studie 2006. Hur läkare tar till sig och använder sig av forskningsresultat har vi dock inte tittat på. Det kanske vore intressant, med tanke på till exempel diskussionerna om resistenta bakterier.

I två artiklar i Göteborgsposten nu i juli har Eva-Lotta Hulthén behandlat frågan om universitetens samverkansuppgift. I den ena fokuserar hon på problemet med bristande kommunikation mellan forskning och politik . Hennes exempel kommer från skolpolitiken. Forskarna vågar inte delta i skoldebatten bland annat av rädsla att förlora anslag om man uttrycker ”fel åsikt”. Pengar styr vilken forskning som bedrivs och vilken forskning som sprids och pengar styr forskarna bort från att delta i samhällsdebatten.

Skolforskare (liksom andra forskare) måste sluta huka sig, skriver hon, för vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för?

För forskarna finns det få incitament att delta i samhällsdebatten eller engagera sig i olika aktiviteter där forskningsresultat sprids till allmänhet och avnämare. Det ger inga pluspoäng på karriärstegen, det hjälper inte till att finansiera projekten och det tar tid från forskning och undervisning.

Hulthén pekar på detta i sin första artikel i ämnet, och refererar bland annat till en studie som VA publicerade 2004, där kommunikation med omvärlden/allmänheten diskuterades i fokusgrupper med forskare. I de samtalen uttryckte flera av forskarna också en ”rädsla” för att prata med journalister – de var rädda för att få kritik från sina kolleger för det som publicerades.

Hulthén ger kängor åt både forskare och journalister: Det duger inte att mossiga akademiska hierarkier, rädsla att förlora status och anslag eller jantelagar som säger att bara högsta hönset får uttala sig tillåts styra allmänhetens tillgång till forskningsresultat.

Men det duger inte heller att som journalist vara opåläst när man ställer frågor, slarva med fakta eller kräva svar som forskaren faktiskt inte är insatt i, skriver hon vidare, och uppmanar till ”uppryckning” från både journalister och forskare för att samverkansuppgiften ska bli den radikala kraft till samhällsutveckling som den skulle kunna vara.

Tags: , , , , , , ,

”Teknik, nej tack!”

28 april 2009 i Nyheter, Utbildning av Cissi | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

De flesta av dem som går ut nionde klass i år ser teknik som ett lågstatusämne. Men bättre lärare och fler laborationer skulle kunna höja intresset. Det är kontentan av en ny attitydundersökning som Teknikdelegationen låtit göra.

”Teknik är ett ”lågprofilämne”. Eleverna uppfattar ämnet som luddigt och att pedagogiken brister.” Ungefär så sade Peter Larsson, ledamot av Teknikdelegationen och samhällspolitisk direktör på Sveriges Ingenjörer, i onsdags. Det var på ett seminarium anordnat av Teknikdelegationen där undersökningen presenterades.

Resultaten kommer från en webbenkät som 500 ungdomar har svarat på i vår. Samtidigt har de uppgett vad de valt för gymnasieprogram. Bara runt 7 procent valde Tekniskt program, både av niorna i undersökningen och totalt sett.

Få ser någon nytta med teknik kopplat till sin utbildning eller sitt yrkesval. Bara en av fyra vill jobba med något som har med teknik att göra medan så många som hälften faktiskt tycker att teknik i sig är viktigt.

Men könsskillnaderna är jättestora. Medan killarna generellt tycker att teknik är roligt och viktigt, ser tjejerna inte alls samma nytta. Och jämfört med andra skolämnen hamnar teknik långt ned på listan över viktiga ämnen, i klass med lägst rankade religionskunskap, bild och slöjd. Viktigast anses kärnämnena svenska, matematik och engelska vara.

Teknik utmärker sig däremot inte som vare sig roligare eller tråkigare än andra ämnen. Matte hamnar på samma nivå. Sex av tio tycker att de lyckas bra med matten i skolan och på frågan ”Är matte svårt?” svarar de flesta glädjande nog nej.

För att göra teknikämnet mer intessant föreslår eleverna själva fler praktiska moment, lärare som förklarar på ett bättre och roligare sätt och att undervisningen kopplas till teknik som man använder i vardagen.

Det vanligaste skälet till att inte ha valt ett tekniskt gymnasieprogram är helt enkelt att man inte är intresserad av teknik. Av dem som inte har valt tekniskt program trots att de är intresserade av teknik är den vanligaste orsaken att de inte tror sig ”passa i en sådan klass”. Är det månne ”nördiga” klasskompisar eller själva ”nördstämpeln” man vill undvika? Mellan raderna på undersökningen tycker jag att sådana fördomar skymtar.

Ungdomar värderar högt att tjäna mycket pengar och att arbeta med människor. Men niorna tror inte att teknisk utbildning leder till det trots att många av dagens storföretagsledare är ingenjörsutbildade och trots att Nobelpris ju utdelas till de allra mest framgångsrika forskarna. Eller som Anders Karlsson, professor och teknisk-vetenskaplig attaché i Tokyo, uttryckt det: ”As a researcher, you get to stimulate your mind to try and find things out, play around with the latest technology and meet interesting people from all over the world”. 

Eftersom antalet gymnasister kommer att minska med med mer än en fjärdedel de närmaste tio åren riskerar Sverige kompetensbrist. Samtidigt står industrin inför stora pensionsavgångar och allvarligast blir bristen på naturvetare och ingenjörer. Så sammanfattade Teresa Jonek, huvudsekreterare i Teknikdelegationen, läget på seminariet.

Teknikdelegationens uppdrag är just att vända den negativa trenden genom att kartlägga behovet av arbetskraft inom matematik, naturvetenskap, teknik och IT, och att öka intresset för högskoleutbildningar inom de områdena. Frågan är hur det ska gå till?

Kan kampanjer som visar på de många möjligheterna för NT-utbildade övertyga de unga? En sådan har för övrigt just sjösatts för IT-utbildningar, kampanjen Välj IT, som dock inte Teknikdelegationen utan IT&Telekomföretagen ligger bakom. Eller ska man följa niornas egna råd om bättre pedagogik och mer praktiska moment i skolundervisningen? Förmodligen behövs både och.

Tags: , , , ,

Utbildning för hållbar utveckling

18 mars 2009 i Utbildning av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Igår skrev jag om den danska nationella strategin för NTS. Den kan ses som en del i en annan strategi: ”Uddannelse for bæredygtig udvikling” – en strategi som ska bidra till implementeringen av FNs decennium för utbildning för hållbar utveckling 2005-2014 (läs mer om det på UNESCOs portal). Strategin presenterades på en konferens anordnad av det danska undervisningsministeriet den 4 mars, och kan laddas ner här.

Målen med den danska strategin för undervisning för hållbar utveckling är:

  • Att öka kännedomen om och användningen av utbildning för hållbar utveckling på alla utbildningsnivåer. Dessutom en särskild insats på informella lärandemiljöer.
  • Att stärka befolkningens förståelse, engagemang och kunskap om begreppet hållbar utveckling och i detta lyfta fram samspelet mellan ekonomiska, sociala, politiska och kulturella förhållanden, så att en generell debatt om ämnet stimuleras.
  • Att koordinera en rad utbildningsinitiativ så att det tids- och innehållsmässigt skapas sammanhang och synergi.

Strategin tar sin utgångspunkt i följande budskap:

  • Det personliga ansvaret och engagemanget är viktigt för att styra sina handlingar och beteenden.
  • Demokratiska beslut bör fattas på basis av solid fackkunskap.
  • En ekonomisk tillväxt säkras som inte skadar framtida generationer eller andra världsdelars möjligheter för tillväxt.

Konferensen inleddes med att undervisningsminister Bertel Haarder avtäckte en staty på Christiansborgs Slotsplads. Den heter Grubleren, och är en av en rad bronsfigurer som tagit fram inom projektet Balansakten (ett nordiskt samarbetsprojekt). Figurerna balanserar i olika poser högt uppe på en stolpe. De ska symbolisera att det går att finna en hållbar balans bara vi försöker. Man kan se en bild på statyn vid den högtidliga avtäckningen här. Enligt informationen på Balansaktens hemsida ska det uppföras statyer även i Sverige, men jag kan inte hitta någon information om var. Ett antal folkhögskolor samt Studiefrämjandet i Göteborg står som svenska deltagare i projektet.

Konferensen fortsatte sedan inomhus (tack och lov, för det blåste en isande vind) på Borups Højskole. Højskolerne – dvs. folkhögskolor – startades på initiativ av Grundtvig i slutet av 1800-talet. Han var präst och psalmförfattare och initierade ”Højskolebevegelsen”, folkhögskolerörelsen, för att ge dem som inte hade gått i vanlig skola en ny möjlighet till kunskap. Den danska undervisningsministern tror mycket på Grundtvigs tankar om bildning i breda folklager och att engagemanget ska komma från gräsrotsnivå i stället för att tvingas på uppifrån. Hållbar utveckling handlar mycket om att alla människor har kunskap att agera och engagera sig i t.ex. miljö- och sociala frågor. Därför var platsen för konferensen inte slumpmässig – även om den också låg alldeles intill ministeriet och Folketinget. Programmet inleddes med att vi alla (ok, jag erkänner att jag inte hängde med särskilt bra)  fick stämma upp i en ”fællessang” ur Højskolernes sångbok!

Därefter talade en rad personer, förutom undervisningsministern bland andra Linda Nielsen från danska UNESCO, Bjarne Bruun Jensen, professor i pedagogik vid Århus universitet, Ulla Sverrild på ministeriet (som också var min värd för dagen), Mikkel Bohm på Dansk Naturvidenskabsformidling och Per Præstholm från Sorø akademi.

Det är mycket prat om klimat i Danmark just nu på grund av uppladdningen inför klimattoppmötet i december (jag återkommer till det), men det framhölls att hållbar utveckling inte bara handlar om klimat. ”Det är viktigt att inte bara se det genom miljøbriller”, som Jensen sa. Hållbarhet handlar om så mycket mer än klimat och miljö – de ekonomiska och sociala aspekterna är avgörande, liksom livskvalitet och hälsa. Han framhöll också vikten av dialog – som inte är detsamma som ”bottom-up”!

En dansk webbportal med mycken information om utbildning för hållbar utveckling finns här, en annan här. Har någon tips på liknande i Sverige?

Tags: , , , ,

Et fælles løft!

17 mars 2009 i Utbildning av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Några av oss på VA var nyligen i Köpenhamn och besökte en rad olika organisationer som på olika sätt arbetar med forskningskommunikation. Det var hyggeligt!

Jag besökte bland andra det danska undervisningsministeriet, där jag fick veta en del om den nyligen presenterade rapporten ”Et Fælles løft”. I rapporten, som tagits fram ev en expertgrupp, föreslås en nationell strategi för ”Natur, Teknik og Sundhed” (NTS).  Rapporten kan laddas ner här.

Expertgruppen för fram 10 rekommendationer. De nio första punkterna innehåller bland annat satsningar på ökad rekrytering av bägge kön till de aktuella utbildningarna, utveckling och förnyelse av undervisningsformer, forskning inom undervisningsmetodik, lärarutbildning och vidareutbildning för lärare, utveckling av målbeskrivningar för att skapa röd tråd och sammanhang genom hela utbildningssystemet samt stärkta kontakter mellan skola och arbetsliv (inom områdena).

Den 10:e rekommendationen handlar om att inrätta ett nationellt center för undervisning i NTS. Ett lagförslag om detta ligger på Folketingets bord och beslut väntas i juni. Kring centrat är det tänkt att ett antal satellitcentra ska finnas. Strukturen är avsedd att koordinera alla de olika insatser och projekt som genomförs. Just nu finns en arbetsgrupp som ska ta fram en plan för hur centrat och satelliterna i praktiken ska väljas ut, organiseras och placeras. 65 miljoner Dkr över fyra år anslogs så sent som för några veckor sedan till strategin.

I rapporten pekas på problem som exempelvis dåliga resultat för danska elever i PISA- och TIMSS-undersökningarna (det finns info om dessa hos t.ex. Skolverket), liksom resultat från ROSE-studien (Relevance of Science Education) som visar ett mycket lågt intresse för naturvetenskap bland danska ungdomar. Svenska ungdomar ligger i samma undersökningar ungefär jämsides med danska och norska. Jag fick också höra en del om ”krisen” i den danska lärarutbildningen: den har låg status, studenter med för dåliga förkunskaper kommer in och 40% hoppar av. Någon som känner igen sig från debatten i Sverige?

Svenska motsvarigheter? Teknikdelegationen som startade sitt arbete strax före jul ska arbeta för ett ökat intresse för högre utbildning inom naturvetenskap, teknik, matematik och informations- och kommunikationsteknik (IKT). Delegationen fick 40 Mkr till sitt förfogande och ska arbeta under ca 1,5 år. Nyligen lanserades en stor satsning på matte och naturvetenskap i svenska skolor. 125 Mkr ska bara under 2009 användas för att förbättra resultaten i grundskolan, sade Björklund. Jag antar att han åtminstone delvis syftar på resultat i undersökningar som PISA och TIMSS. För ett antal år sedan fanns det en matematikdelegation. Det finns en stor mängd projekt som syftar till att stimulera barns och ungas intresse för teknik och naturvetenskap – en del av dem tittade vi närmare på i en studie 2007 (VA-rapport 2007:7 Projekt utan Effekt?).

På något sätt känns danskarnas vilja att koordinera satsningar och projekt tilltalande. Men en samordnad svensk strategi inom detta område har jag inte hört talas om. Någon annan som är mer välunderrättad?

Den danska nationella strategin ingår som en del i en annan strategi… men den återkommer jag till!

Tags: , ,

« Äldre inlägg