Med viss förvåning hörde jag i förra veckan Skolverkets Maj Götefelts kommentarer till deras rapport om tredjeklassarnas resultat på de nationella proven. Analysen visar på stora skillnader i resultat mellan barn till högutbildade och barn till lågutbildade. ”tydligen finns de här skillnaderna helt från början”, sa Götefelt, som om det var någon slags naturlag.
Har hon inte läst verkets egen rapport om orsaker till försämrade resultat i den svenska skolan, var min stilla undran.
Skolverket publicerade nämligen för någon månad sedan en kunskapsöversikt som pekade ut fyra faktorer som medverkat till försämrade resultat i skolan:
Skolverket konstaterar att den ökade segregeringen i samhället och i skolan är negativ för kunskapsutvecklingen. Segregeringen förstärks av de utökade möjligheterna att välja skola.
Vidare pekar de på en ökad förekomst av ”särlösningar”, dvs. indelningar i särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av särskilt stöd eller gruppindelningar efter kunskapsnivå. Sådan indelning är egentligen förbjuden i svensk skola, men förekommer ändå.
En ökad individualisering, mer eget arbete och eget ansvar, lyfts upp som ytterligare en orsak till sämre resultat. Sådan individualisering gör att stöd hemifrån blir allt viktigare, vilket ger stora skillnader mellan barn med högutbildade föräldrar och barn från studieovana hem.
Slutligen pekar Skolverket på att kommunaliseringen inte blev så bra som tänkt. Lokala lösningar, baserade på bättre kännedom om lokala behov hos huvudmännen, skulle göra skolan mer likvärdig. Men i stället har det blivit tvärtom. Skolorna kompenseras dåligt för socioekonomiska faktorer.
Folkpartiet gick nyligen – som en reaktion på denna rapport - ut på DN debatt och föreslog ett återförstatligande av skolan. Det ska bli intressant att följa vad som händer.
Samma dag som Skolverksrapporten publicerades var jag på ett Science Café på Högskolan Väst med Christina Cliffordson, professor i pedagogik. Ämnet var egentligen betyg, men hon tog även upp den helt färska rapporten.
Vi håller på att förstöra vårt skolsystem genom skolval!, dundrade hon. Valen triggar, menade hon, alla de dåliga effekter hon hade talat om: betygsinflation, ”tracking” (att dela upp elever efter kunskapsnivå), segregering… Dessutom används på tok för mycket resurser till marknadsföring – tid och pengar som kunde använts för att förbättra undervisningen.
Cliffordson berättade också att Sverige i PISA och TiMSS-testerna placerar sig som länder där man använder sig av ”tracking”. Officiellt har vi i Sverige ett homogent system, men inofficiellt ”sorteras” barn i mer eller mindre fasta indelningar. Och forskningen visar alltså att resultaten påverkas negativt av det.
Det är självfallet bra att ge även duktiga elever stimulans så att de inte tråkas ut, men frågan är hur det görs på ett sätt som inte slår tillbaka i en annan ände?
En nyckel måste väl i alla fall vara att skolan har kontakt med forskare på området, att forskningsresultat återkopplas till dem de berör. Tyvärr brister ofta den kontakten, och mycket i skolans värld tycks göras ”på känn”.
Men känslan leder ibland alldeles fel. Undervisning ska baseras på vetenskaplig kunskap, inte på magkänsla!
Exempelvis Flumpebloggen och Tysta tankar skriver också om den nya Skolverksrapporten.
