Arkiv för artiklar taggade med Forskning.
Några av mina kolleger på VA packar nu väskorna för att fara till Turin, Italien, och EuroScience Open Forum – ESOF 2010. På måndag morgon arrangerar VA en session om hur kunskapsutbytet mellan näringsliv – särskilt tjänsteföretag – och forskning kan bli bättre. Som inledning presenteras några valda resultat ur vår näringslivsstudie.
Ska du till ESOF hoppas jag att du tittar in! Välkommen!
Tags: ESOF, ESOF2010, Forskning, näringslivet, tjänsteföretag
KVAs forskningsstrategiska utskott har uppmärksammat forskningsansökningseländet. På gårdagens DN debatt presenterar Gunnar Öquist och Jan S Nilsson om en ny rapport som utskottet publicerat, där det bland annat framkommer att det gått åt i runda slängar 80 arbetsår för att åstadkomma alla de ansökningar som Vetenskapsrådet fick in under 2008. Av dessa 80 arbetsår var 60 till föga nytta eftersom drygt tre av fyra ansökningar inte beviljades.
Astrosmurfen tar diskussionen ett steg längre genom att framföra att utveckling och kreativitet hämmas av konkurrensen och de korta projekttiderna:
Ingen vågar ta tag i några högriskprojekt, ingen har tid att jobba med de verkligt stora frågorna och ingen har tid att driva sidoprojekt, spinn-off-idéer och utveckla intressanta tillämpningar av sina resultat som exempelvis kan leda till nya patent. Vill man att forskningen ska ta oss in i framtiden, då måste perspektiven bli mer långsiktiga och unga forskares villkor måste bli bättre.
På ledarplats idag undrar DN om ansökningssystemet dessutom kan vara ett hot mot mångfald och kvalitet. Naturvetarna framför idag på Naturvetarbloggen ytterligare förslag och efterlyser bland annat en blocköverskridande överenskommelse om forskningspolitiken.
Forskning ska komma till nytta, om än inte omedelbart så åtminstone på sikt – så kan man sammanfatta de svar vi får i våra undersökningar av allmänhetens syn på forskning och forskare. Vi frågar inte om vad man tycker om all den tid som forskarna inte lägger på forskning, utan på att författa planer och förslag till forskningsprojekt. Vad tror ni vi skulle få för svar om vi frågade om det?
Diskussionen handlar om tilldelning av svenska forskningsmedel. Min personliga erfarenhet är dock att EUs forskningsmedel är ”värstingar” i det här avseendet. Det går åt enormt mycket tid för att göra beskrivningar av den forskning som ska göras, hur många timmar som varje moment beräknas ta, vilka resultat som förväntas, vilken effekt dessa kommer att ha på olika samhällsproblem och hur man tänkt publicera och sprida resultaten.
Jag har varit med om att granskare från EU-kommissionen sedan nagelfarit och ifrågasatt tidsredovisning på timnivå under pågående projekt, eftersom den inte stämt exakt med projektplanen, så det är viktigt att tänka rätt från början och sedan hålla sig strikt till planen. Upptäcker du något nytt under resans gång gör du klokast i att släppa det och hålla dig till planen. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större…
Det som jag inte sett (ännu) i diskussionen är rapporteringen av pågående och avslutade projekt. Det är förstås nödvändigt att rapportera vad som gjorts och hur pengarna använts, men även här tycker jag att man kan diskutera vad som är rimligt i form av tid och pengar. Hur många timmar ska få gå åt för att undersöka varför en forskargrupp inte arbetat 85 utan bara 80 timmar på ett visst delmoment? Eller varför en siffra som ska vara likadan på två olika ekonomiska redovisningsblanketter diffar på ett par eurocent (jo, det är ett autentiskt fall – projektpartnern i fråga fick inga pengar det året eftersom det var fel i blanketten)?
Det är naturligtvis oerhört viktigt för både allmänhetens förtroende och forskningens utveckling att de projekt som får medel granskas både innan de får pengar och efter att de genomförts. Men det finns en gräns när procedurerna blir så omfattande att de blir både orimligt dyra och kontraproduktiva. Det måste gå att hitta en någorlunda balans. En utmaning för våra folkvalda!
Det här är en intressant forskningspolitisk debatt, som det ska bli spännande att följa.
/Karin Hermansson
Tags: EU, forskare, Forskning, forskningsansökningar
Universitetens samverkansuppgift handlar om att kommunicera, samverka och ha utbyte med det omgivande samhället. Det handlar bland annat – men inte bara! – om samarbete med näringslivet för att forskningsresultat ska omsättas i pengar och därmed ge pay-back för samhället i form av arbetstillfällen och tillväxt på insatta forskningsmedel. Det var en av huvudpoängerna i regeringens forsknings- och innovationsproposition.
Det talas mycket i detta sammanhang om ”Den svenska paradoxen” – dvs att Sverige investerar mycket i forskning men att det inte ger så hög avkastning. ”Kanske blir den svenska paradoxen ett minne blott om vi får fler forskare i näringslivet och mer näringsliv på universitetet”, skriver Fredrik Larsson i en artikel i Ekonomifakta från i höstas. Andra möjliga orsaker till paradoxen för Astrosmurfen fram på sin blogg:
”… vem har tid att utveckla sidoprojekt som kanske skulle leda till något nytt (patent) när man måste kämpa för att bara överleva som forskare? En del av problemet kan säkert också vara svensk industris ovilja att anställa forskare.”
Ibland går dock forskningskommersialiseringsviljan väl långt. På Vetenskapsradion i måndags rapporterades om domstolsprocessen mot det amerikanska företaget Myriad för att upphäva deras patent på bröstcancergener. Patentet är så brett att de täcker väldigt mycket mer än just dessa gener, och därför försöker man få det upphävt. En grupp forskare ger nu Myriads motståndare eldunderstöd genom att visa hur stora delar av arvsmassan som täcks av patentet. Henrik Brändén, molekylärbiolog och vetenskapsskribent, beskriver hur i en gästbloggpost på bloggen Sagor från livbåten:
”När forskarna undersökte saken ordentligt visade det sig att en eller flera sådana DNA-sekvenser finns i 80% av alla kända gener. På människans kromosom nummer 1 (…) finns över 300 000 sådana sekvenser. Som Myriad Genetics alltså anser sig ha ensamrätt på att använda till vad som helst.”
Henrik menar att detta är vad som händer ”när politiker och statsmakt hela tiden pratar om att forskning ska leda till nya företag och arbetstillfällen istället för att tala om att de kan leda till nya upptäckter och insikter, som fritt ska kunna användas och utvecklas vidare”.
Det är en balansgång. Forskning ska leda till något ”nyttigt”, det tycker en majoritet av svenskarna i våra undersökningar. De viktigaste områdena att forska om tycker de flesta är de som ger tydlig ”nytta” i vardagen: medicin (cancer, t.ex.), energi, miljöfrågor…
Men när nyttogörandet och kommersialiseringssträvandena går alltför långt, som i Myriadfallet, riskerar det att slå tillbaka på forskarsamhället och föda misstro i stället för tilltro.
Tags: allmänheten, Forskning, Forskningsförtroende, näringslivet, Samverkansuppgiften
”Citizen science” och brukarmedverkan i forskning är något som det pratas om på sina håll. Brukarmedverkan är framför allt en term använd i medicinsk forskning, där patientgrupper deltar i forskningsprojekt som aktiv partner i planering och resultattolkning. Men att allmänheten bidrar på olika sätt i forskningsprojekt förekommer också inom andra områden. Folk räknar fåglar, stjärnor, blommor, mäter regn , upplåter sin datorkraft, osv, och förser på så vis forskare med data. I samband med ForskarFredag i höstas mätte svenska, danska och norska skolbarn kvaliteten på luften i sina klassrum.
Vi har ju alla i någon mening deltagit i ett gigantiskt experiment i samband med den nya influensan och massvaccineringen. Eftersom olika länder kommer att tillämpa olika strategier när det gäller vaccination, borde det gå att jämföra utfall och bedöma vilka val som gav bäst resultat.
Fast… hur hanterar man andra faktorer än just vaccinationen? I min sons klass – som började vaccineras först framåt jul – har det visat sig att sjukfrånvaron var betydligt lägre under höstterminen 2009 än förra året. Kan det bero på allt handspritande före maten, uppmaningar att hosta i armvecket, osv?
OK, jag medger att det inte är mycket till vetenskap att titta på antal sjukfall i en skolklass, men så kom ett nyhetsbrev om en rapport från Gallup, där det visar sig att amerikanerna är mindre sjuka i såväl influensa som förkylningar i år jämfört med förra årets influensasäsong. Den tydliga nedgången kom i oktober, ungefär samtidigt med att vaccin började bli tillgängligt. Men det finns många faktorer som påverkar, påpekar författarna:
An elevated awareness and sensitivity to contracting the flu may have simultaneously increased those seeking out vaccinations for regular seasonal influenza. Schools and community public health officials have also undertaken large-scale efforts to encourage behaviors of more conscientious hygiene such as hand washing and coughing in to shirt sleeves rather than in to hands, as well as preemptive measures such as providing disinfectant wipes at grocery stores and disseminating face masks at clinics and doctors’ offices.
Bild: från FASS.se
Intressant. Kan man av detta dra slutsatsen att folk hade glömt bort det där med att tvätta händerna – tills epidemin kom? Och kommer detta nya hygienfokus att ha effekt även på antal fall av t.ex. den fruktade vinterkräksjukan?
Citizen science började jag med, ja. Influensan är kanske inte något riktigt bra exempel på det eftersom vi medborgare inte aktivt valt att delta just i ett forskningsprojekt, men som ”försökskaniner” kan vi ju i alla fall inbjuda forskarna och ställa frågor!
På Vetenskapsfestivalen i Göteborg arrangerar VA tillsammans med en rad andra organisationer ett seminarium den 20 april där frågan om hur Sverige klarade svininfluensan kommer att diskuteras. Kom gärna dit och lyssna, ställ frågor och diskutera! Anmälan ska göras senast 13 april.
Tags: allmänheten, brukarmedverkan, citizen science, dialog, forskare, Forskning, handsprit, influensan, smitta, virus
Det stora vetenskapsmötet AAAS Annual Meeting i SanDiego härom veckan samlade en stor mängd forskare från olika länder. Borde inte näringslivet vara intresserat av att vara där och spana efter nya innovativa idéer? Det undrar David Ewing Duncan i en artikel på Fortune Magazine. Temat för konferensen var ”Bridging Science and Society” – en högst relevant idé i tider när många stora världsproblem behöver lösningar, skriver Ewing Duncan. Men:
By and large, however, this was a meeting of scientists talking among themselves. Other elements of society were barely there — including business.
They should be.
Det är förstås viktigt för forskare att få tala med varandra, med vetenskapsjournalister och med forskare inom andra discipliner, menar han, men fortsätter:
But just hearing one expert after another present findings on various issues is a holdover from the days not long ago when the AAAS meeting had a distinct Ivory Tower feeling of pure science purposely standing apart from society, particularly from commerce.
Artikeln avslutas:
With all of the problems besetting the world, neither scientists nor society, including industry, can afford to not talk to each other.
Jag kan inte annat än hålla med – näringsliv och akademi skulle verkligen behöva mer kontakt. Men tyvärr lyser ofta näringslivet med sin frånvaro i akademiska sammanhang. Det var likadant på ESOF – EuroScience Open Forum – i Barcelona för två år sedan, Lissabonstrategin och andra fina visioner till trots.
Vad beror det på?
I vår studie av näringslivets relationer till forskningen landade vi (inte helt oväntat) i att hindren är flera: kommunikationssvårigheter till följd av att man talar olika ”språk”, kulturskillnader och tradition. Våra slutsatser var att det bland annat behövs fler och bättre mötesplatser, ett system som belönar forskares samverkan med omvärlden samt en ökad medvetenhet om och kontakter med den växande tjänstesektorn.
Våra resultat och slutsatser är utgångspunkten för ett seminarium Innovation beyond the lab: sciences and the service sector som VA anordnar på sommarens ESOF-konferens, i Torino måndagen den 5 juli kl 9.00 (för lista över medverkande, se sessionsschemat här).
Seminariet ligger inom ett särskilt program som heter ”Science-to-Business”, ett nytt grepp för årets upplaga av ESOF tänkt att vara just en mötesplats för forskning och näringsliv. Bland annat erbjuds ett ”research and business speed-dating”-evenemang.
Har du vägarna förbi, är du varmt välkommen att delta och se med egna ögon hur brobyggandet fungerar!
Bilden kommer från http://www.keadyviewfarm.com/
Tags: AAAS, Forskning, näringslivet
”… när skoldebattens vågor går höga”, avslutade jag gårdagens inlägg. I dag måste jag bara fortsätta på samma tema.
Tidigare i februari skrev jag om utredningen som föreslår att Skolverket ska få ett större ansvar för att forskningsresultat ”når ut och ända fram” till skolans verklighet. Jo, det låter bra, men det kräver nog en viss ansträngning. För hur ser det ut i dagsläget?
Centerpartiet föreslår att skolor som förbättrar resultaten mycket ska få bonus. Betygssättning av lärare har seglat upp till debatt på nytt. I morse hörde jag på Ekot att Skolverket kritiserar de skriftliga omdömena till lågstadiebarn: ”Alla lärare har inte kunskap om hur man ska bedöma elevernas kunskaper i skriftlig form”, skriver verket på sin hemsida.
I höstas skrev jag under rubriken ”basera beslut på kunskap, inte på känsla” om att Skolverkets representanter knappt verkar läsa sina egna rapporter. I samband med skolstarten skrev jag bl.a. om Svein Sjöberg som menar att både svenska och norska skolpolitiker misstolkar resultat från PISA och TIMSS. Tidigare i somras skrev Eva-Lotta Hulthén i två artiklar i GöteborgsPosten om att forskare inte vågar sig in i skoldebatten: vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för? undrade hon.
Men en del vågar ta strid! I onsdags skrev tre forskare på debattplats i GP om att svenska skolreformer baseras på ”mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar”, snarare än kunskap från utvärdering och forskning. Bland metoder som ger sämre effekt än om barnen inte alls gått i skolan (!!) nämns bland annat åldersblandade klasser och problembaserad inlärning. Läraren är den viktigaste faktorn för inlärningen, skriver författarna: ”… att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta”.
Men det räcker förstås inte med att forskningskunskap finns. För att ”nå ända fram” måste skolor och skolhuvudmän kunna ta emot kunskapen och omsätta den i handling. Med tanke på att fyra av tio lärare och skolledare i vår undersökning menade att man visst kan vara en bra lärare utan att ta del av pedagogisk forskning, och nästan lika många att forskningen är för abstrakt, så har Skolverket en utmaning framför sig.
Men är det inte märkligt att beslut om skolan inte baseras på kunskap? Vad beror det på att det blivit så? Kanske att vi alla tycker att vi vet allt om skolan eftersom vi ju alla gått där? Lilla O är i vart fall trött på alla som tycker sig ha rätt att tycka till i skolfrågan.
Tags: forskare, Forskning, lärare, skolan, Skolverket
AAAS annual meeting i San Diego, söndag: I dag hördes plötsligt människor som ropade och skanderade utanför konferenscentret. Det var en grupp demonstranter med plakat som ”No more GMO” och ”Stop Monsanto”.
Monsanto finns med bland utställarna, fast när jag gick omkring där i dag fanns ingen i deras monter. De kanske var ute och förde en dialog med demonstranterna…?
Själv var jag under eftermiddagen på ett symposium med titeln Can Science Feed the World? Det baserades på en rapport om framtidens jordbruk från The Royal Society, Reaping the benefits – Science and the sustainable intensification of global agriculture (okt 2009). Presentationerna handlade om den potential som finns för att öka utbytet, dvs. få ut mer skörd på samma yta. Det kan åstadkommas med hjälp av olika metoder, varav genmodifiering är en. Budskapet var att med ny teknologi och samarbete globalt klarar vi att föda världens befolkning.
I diskussionen efteråt kom några brännande frågor upp, som t.ex. hur hanterar vi befolkningsökningen, hur kommer allmänhetens attityder till GMO att påverka policybeslut och hur går det egentligen med den biologiska mångfalden?
Dessutom framkom att i ett annat symposium, som hölls i går, var budskapet från de forskare som medverkade där ungefär det motsatta: det kommer att bli väldigt svårt att föda världens befolkning hur vi än gör. Kanske behövs det samtal och samarbete mellan olika forskargrupper som ett första steg - to unconfuse, som frågeställaren uttryckte det.
Klimatet är en annan fråga där kontraster och konflikter uppenbaras. I många föredrag och seminarier här talas det om climate change, sustainability, low carbon society, reducing emissions, renewable energy, osv. Igår lyssnade jag på en presentation om s.k. geo-engineering för att bromsa uppvärmningen, t.ex. genom att spruta ut små partiklar eller droppar (aerosol) i atmosfären för att reflektera en del av solljuset. Vissa förespråkar att testa sådana tekniker som en slags akut åtgärd, eftersom minskningen av CO2 går så långsamt.
Kliver man så utanför konferenscentret hamnar man i Marinan, där alla vräkiga
jättemotorbåtar ligger uppradade. Full tank i en av dem gräver nog djupa hål i plånboken.
Family science days (den del som är öppen för allmänheten och erbjuder olika ”prova-på-aktiviteter för barn ) sponsras av ett bilföretag…
Ett lite annorlunda inslag i går: På väg till konferenscentret möttes jag av en skara demonstranter med skyltar ”stop the chemtrails”. Det visade sig vara människor som tror att de vita strimmor som blir efter flygplanen är kemikalier som avsiktligt sprids ut över medborgarna. Detta, menar de, mörkas av regeringen (eller kanske av ”vetenskapsetablissemanget”?). Bl.a. fanns en dekal med budskapet “This is a free country. I have the right to be uninformed.”
Hmmm, tänkte jag, och fortsatte in på den stora konferensen med temat bridging science and society.
Tags: AAAS, Forskning, GMO, klimat, konspirationsteori
Jag har det stora nöjet att befinna mig på AAAS annual meeting i San Diego – en överväldigande konferens full av spännande saker som man inte hinner med…! Jag gästbloggade på ScienceBloggers om ett av fredagens symposier.
Ett roligt kvällsseminarum arrangerades av Annals of Improbable Research, som årligen delar ut the IgNobel prize i tio kategorier till ”Research that makes people laugh, then think”. De får in runt 700 nomineringar varje år!
Ett antal tidigare pristagare presenterade sin forskning. En av dem, som verkligen uppfyller kriteriet först skratta – sedan tänka, är Dr. Elena Bodnar. Hon fick priset i kategorin public health 2009 för sin ”emergency-bra”: en BH som snabbt görs om till två ansiktsmasker i en nödsituation. Bilder från prisutdelningen, där två nobelpristagare står med varsin BH-kupa över ansiktet fick förstås alla att skratta. I en publik bestående av en majoritet amerikanska män visste fnissigheten ingen gräns när Bodner ställde sig framför dem och med ett elegant grepp drog av sig sin knallröda glansiga BH och viftade med den, för att sedan raskt förvandla ena kupan till en mask som hon satte framför näsa och mun.
Men hur var det nu… sedan tänka?
Bodnar berättade att idén till uppfinningen kom i samband med att hon vårdade barn i Ukraina efter Tjernobylkatastrofen. Hon började fundera på hur man kan åstadkomma ett andningsskydd som alltid finns till hands, är enkelt att snabbt få på sig, är billigt och därmed tillgängligt även för fattiga människor – inklusive kvinnor och barn.
Det finns förstås redan olika typer av mer eller mindre avancerade andningsmasker, men hur ofta bär man omkring på en sådan till vardags? En BH är närmast idealisk! En stor del av befolkningen bär den alltid på sig, den har inbyggda band att fästa med så att den sitter tajt och man får händerna fria, och det blir två av en.
Hon visade under sin presentation bland annat bilder på springande panikslagna människor just efter terrorkrashcerna i tvilingtornen – hållandes diverse tygtrasor mot ansiktet för att skydda sig mot rök och damm.
Sedan tänka, som sagt.
De första emergency-BHarna ska finnas att köpa i mitten av mars. Se www.ebbra.com
Tags: AAAS, behovsmotiverad, Forskning, IgNobel Prize
SOU 2009:94
Skolverket ska få utökat, mer samlat, ansvar för spridning av forskningsresultat inom skolområdet, enligt en ny utredning från utbildningsdepartementet. För att inte bara sprida information utan också tillse att forskningen kommer till användning föreslås att de s.k. regionala utvecklingscentra, RUC, förstärks och ges ett ökat ansvar för forskningsspridning på regional nivå.
Det är glädjande att utredningen så tydligt uppmärksammar behovet av att forskningresultat kommer dem till del som forskningen berör. Ännu gladare blev jag av att se att utredarna resonerar såpass mycket kring skillnaden mellan att sprida information om forskning och att göra skillnad i praktiken, dvs. att resultaten faktiskt kommer till användning.
Många lärare upplever att avståndet till forskarnas värld är stort. Det såg vi i våra studier av lärares syn på vetenskap, forskare och forskning. De lever också i en verklighet där tid är en bristvara och med krav på att hantera alla möjliga samhällsproblem – från fetma till kriminalitet.
Utredningen har bland annat genomfört enkäter med skolchefer. En av dem uttrycker problemet så här:
”Jag tror att många lärare inte tar sig tid, inte har ork. Med detta sagt menar jag att man kan skapa hur många informationsvägar som helst utan att kunskaperna når ut.”
Ett annat hinder kan vara brist på erfarenhet och vana att ta del av forskningsresultat. En av skolcheferna som utredarna tillfrågat uttrycker det så här:
”Insikten om forskningens möjliga konsekvenser är underskattad. Vi lever i en så stark erfarenhetskultur som begränsar perspektiven.”
Utredarna drar dessutom av enkätsvaren slutsatsen att ordet ”evidens” inte tycks vara ett särskilt känt begrepp bland skolcheferna. Jag kan tycka att ”evidenskaraktär” inte verkar vara ett helt lyckat ordval i en enkät, och att man nog inte ska dra för långtågende slutatser av att alla inte förstår det. Men de har nog ändå en poäng i sin slutsats.
Att nå en tidspressad grupp som inte brukar tänka på forskning eller själva har kontakt med forskare kräver något mer än att skicka ut nyhetsbrev och göra en hemsida. Det kräver att man också lyssnar på målgruppen, efterfrågar deras erfarenheter, frågar vilken forskningskunskap de skulle behöva och intresserar sig för vari svårigheterna med att ta tillvara ny kunskap ligger. Dialog dialog dialog…
Det återstår att se om Skolverket m.fl. nu tar sig an sitt utökade ansvar genom att verkligen öppna för mer dialog.
Utredarna skriver att Skolverket skapat ”en särskild webbplats gällande forskning”. Det tog mig en stund att hitta den, långt nere i menyerna. Inte innehöll den så mycket heller, ännu. I verkets fortsatta verksamhet – där de enligt utredarna ”har för avsikt att ta ett helhetsgrepp om spridning av forskningsresultat” – hoppas jag att frågan lyfts något högre upp på både dagordning och webbmeny.
Tags: forskare, Forskning, forskningskommunikation, lärare, skola, skolan, Skolverket
