Forskning

Arkiv för artiklar taggade med Forskning.

Värsta smittan?

Citizen science” och brukarmedverkan i forskning är något som det pratas om på sina håll. Brukarmedverkan är framför allt en term använd i medicinsk forskning, där patientgrupper deltar i forskningsprojekt som aktiv partner i planering och resultattolkning. Men att allmänheten bidrar på olika sätt i forskningsprojekt förekommer också inom andra områden. Folk räknar fåglar, stjärnor, blommor, mäter regn , upplåter sin datorkraft, osv, och förser på så vis forskare med data. I samband med ForskarFredag i höstas mätte svenska, danska och norska skolbarn kvaliteten på luften i sina klassrum.

Vi har ju alla i någon mening deltagit i ett gigantiskt experiment i samband med den nya influensan och massvaccineringen. Eftersom olika länder kommer att tillämpa olika strategier när det gäller vaccination, borde det gå att jämföra utfall och bedöma vilka val som gav bäst resultat.

Fast… hur hanterar man andra faktorer än just vaccinationen? I min sons klass – som började vaccineras först framåt jul – har det visat sig att sjukfrånvaron var betydligt lägre under höstterminen 2009 än förra året. Kan det bero på allt handspritande före maten, uppmaningar att hosta i armvecket, osv?

OK, jag medger att det inte är mycket till vetenskap att titta på antal sjukfall i en skolklass, men så kom ett nyhetsbrev om en rapport från Gallup, där det visar sig att amerikanerna är mindre sjuka i såväl influensa som förkylningar i år jämfört med förra årets influensasäsong. Den tydliga nedgången kom i oktober, ungefär samtidigt med att vaccin började bli tillgängligt. Men det finns många faktorer som påverkar, påpekar författarna:

An elevated awareness and sensitivity to contracting the flu may have simultaneously increased those seeking out vaccinations for regular seasonal influenza. Schools and community public health officials have also undertaken large-scale efforts to encourage behaviors of more conscientious hygiene such as hand washing and coughing in to shirt sleeves rather than in to hands, as well as preemptive measures such as providing disinfectant wipes at grocery stores and disseminating face masks at clinics and doctors’ offices.

Bild: från FASS.se

Intressant. Kan man av detta dra slutsatsen att folk hade glömt bort det där med att tvätta händerna – tills epidemin kom? Och kommer detta nya hygienfokus att ha effekt även på antal fall av t.ex. den fruktade vinterkräksjukan?

Citizen science började jag med, ja. Influensan är kanske inte något riktigt bra exempel på det eftersom vi medborgare inte aktivt valt att delta just i ett forskningsprojekt, men som ”försökskaniner” kan vi ju i alla fall inbjuda forskarna och ställa frågor!

Vetenskapsfestivalen i Göteborg arrangerar VA tillsammans med en rad andra organisationer ett seminarium den 20 april där frågan om hur Sverige klarade svininfluensan kommer att diskuteras. Kom gärna dit och lyssna, ställ frågor och diskutera! Anmälan ska göras senast 13 april.

Tags: , , , , , , , , ,

Hur bygga broar till näringslivet?

Det stora vetenskapsmötet AAAS Annual Meeting i SanDiego härom veckan samlade en stor mängd forskare från olika länder. Borde inte näringslivet vara intresserat av att vara där och spana efter nya innovativa idéer? Det undrar David Ewing Duncan i en artikel på Fortune Magazine. Temat för konferensen var ”Bridging Science and Society” – en högst relevant idé i tider när många stora världsproblem behöver lösningar, skriver Ewing Duncan. Men:

By and large, however, this was a meeting of scientists talking among themselves. Other elements of society were barely there — including business.

They should be.

Det är förstås viktigt för forskare att få tala med varandra, med vetenskapsjournalister och med forskare inom andra discipliner, menar han, men fortsätter:

But just hearing one expert after another present findings on various issues is a holdover from the days not long ago when the AAAS meeting had a distinct Ivory Tower feeling of pure science purposely standing apart from society, particularly from commerce.

Artikeln avslutas:

With all of the problems besetting the world, neither scientists nor society, including industry, can afford to not talk to each other.

Jag kan inte annat än hålla med – näringsliv och akademi skulle verkligen behöva mer kontakt. Men tyvärr lyser ofta näringslivet med sin frånvaro i akademiska sammanhang. Det var likadant på ESOF – EuroScience Open Forum – i Barcelona för två år sedan, Lissabonstrategin och andra fina visioner till trots.

Vad beror det på?

I vår studie av näringslivets relationer till forskningen landade vi (inte helt oväntat) i att hindren är flera: kommunikationssvårigheter till följd av att man talar olika ”språk”, kulturskillnader och tradition. Våra slutsatser var att det bland annat behövs fler och bättre mötesplatser, ett system som belönar forskares samverkan med omvärlden samt en ökad medvetenhet om och kontakter med den växande tjänstesektorn.

Våra resultat och slutsatser är utgångspunkten för ett seminarium Innovation beyond the lab: sciences and the service sector som VA anordnar på sommarens ESOF-konferens, i Torino måndagen den 5 juli kl 9.00 (för lista över medverkande, se sessionsschemat här).

Seminariet ligger inom ett särskilt program som heter ”Science-to-Business”, ett nytt grepp för årets  upplaga av ESOF tänkt att vara just en mötesplats för forskning och näringsliv. Bland annat erbjuds ett ”research and business speed-dating”-evenemang.

Har du vägarna förbi, är du varmt välkommen att delta och se med egna ögon hur brobyggandet fungerar!

Bilden kommer från http://www.keadyviewfarm.com/

Tags: , ,

En skola byggd på… vadå?

”… när skoldebattens vågor går höga”, avslutade jag gårdagens inlägg. I dag måste jag bara fortsätta på samma tema.

Tidigare i februari skrev jag om utredningen som föreslår att Skolverket ska få ett större ansvar för att forskningsresultat ”når ut och ända fram” till skolans verklighet. Jo, det låter bra, men det kräver nog en viss ansträngning. För hur ser det ut i dagsläget?

Centerpartiet föreslår att skolor som förbättrar resultaten mycket ska få bonus. Betygssättning av lärare har seglat upp till debatt på nytt. I morse hörde jag på Ekot att Skolverket kritiserar de skriftliga omdömena till lågstadiebarn: ”Alla lärare har inte kunskap om hur man ska bedöma elevernas kunskaper i skriftlig form”, skriver verket på sin hemsida.

I höstas skrev jag under rubriken ”basera beslut på kunskap, inte på känsla” om att Skolverkets representanter knappt verkar läsa sina egna rapporter. I samband med skolstarten skrev jag bl.a. om Svein Sjöberg som menar att både svenska och norska skolpolitiker misstolkar resultat från PISA och TIMSS. Tidigare i somras skrev Eva-Lotta Hulthén i två artiklar i GöteborgsPosten om att forskare inte vågar sig in i skoldebatten: vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för? undrade hon.

Men en del vågar ta strid! I onsdags skrev tre forskare på debattplats i GP om att svenska skolreformer baseras på ”mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar”, snarare än kunskap från utvärdering och forskning. Bland metoder som ger sämre effekt än om barnen inte alls gått i skolan (!!) nämns bland annat åldersblandade klasser och problembaserad inlärning. Läraren är den viktigaste faktorn för inlärningen, skriver författarna: ”… att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta”.

Men det räcker förstås inte med att forskningskunskap finns. För att ”nå ända fram” måste skolor och skolhuvudmän kunna ta emot kunskapen och omsätta den i handling. Med tanke på att fyra av tio lärare och skolledare i vår undersökning menade att man visst kan vara en bra lärare utan att ta del av pedagogisk forskning, och nästan lika många att forskningen är för abstrakt, så har Skolverket en utmaning framför sig.

Men är det inte märkligt att beslut om skolan inte baseras på kunskap? Vad beror det på att det blivit så? Kanske att vi alla tycker att vi vet allt om skolan eftersom vi ju alla gått där? Lilla O är i vart fall trött på alla som tycker sig ha rätt att tycka till i skolfrågan.

Tags: , , , ,

Kontraster, konflikter, konspirationer

AAAS annual meeting i San Diego, söndag: I dag hördes plötsligt människor som ropade och skanderade utanför konferenscentret. Det var en grupp demonstranter med plakat som ”No more GMO” och ”Stop Monsanto”.

Monsanto finns med bland utställarna, fast när jag gick omkring där i dag fanns ingen i deras monter. De kanske var ute och förde en dialog med demonstranterna…?

Själv var jag under eftermiddagen på ett symposium med titeln Can Science Feed the World? Det baserades på en rapport om framtidens jordbruk från The Royal Society, Reaping the benefits – Science and the sustainable intensification of global agriculture (okt 2009). Presentationerna handlade om den potential som finns för att öka utbytet, dvs. få ut mer skörd på samma yta. Det kan åstadkommas med hjälp av olika metoder, varav genmodifiering är en. Budskapet var att med ny teknologi och samarbete globalt klarar vi att föda världens befolkning.

I diskussionen efteråt kom några brännande frågor upp, som t.ex. hur hanterar vi befolkningsökningen, hur kommer allmänhetens attityder till GMO att påverka policybeslut och hur går det egentligen med den biologiska mångfalden?

Dessutom framkom att i ett annat symposium, som hölls i går, var budskapet från de forskare som medverkade där ungefär det motsatta: det kommer att bli väldigt svårt att föda världens befolkning hur vi än gör. Kanske behövs det samtal och samarbete mellan olika forskargrupper som ett första steg - to unconfuse, som frågeställaren uttryckte det.

Klimatet är en annan fråga där kontraster och konflikter uppenbaras. I många föredrag och seminarier här talas det om climate change, sustainability, low carbon society, reducing emissions, renewable energy, osv. Igår lyssnade jag på en presentation om s.k. geo-engineering för att bromsa uppvärmningen, t.ex. genom att spruta ut små partiklar eller droppar (aerosol) i atmosfären för att reflektera en del av solljuset. Vissa förespråkar att testa sådana tekniker som en slags akut åtgärd, eftersom minskningen av CO2 går så långsamt.

Kliver man så utanför konferenscentret hamnar man i Marinan, där alla vräkiga
jättemotorbåtar ligger uppradade. Full tank i en av dem gräver nog djupa hål i plånboken.

Family science days (den del som är öppen för allmänheten och erbjuder olika ”prova-på-aktiviteter för barn ) sponsras av ett bilföretag…

Ett lite annorlunda inslag i går: På väg till konferenscentret möttes jag av en skara demonstranter med skyltar ”stop the chemtrails”. Det visade sig vara människor som tror att de vita strimmor som blir efter flygplanen är kemikalier som avsiktligt sprids ut över medborgarna. Detta, menar de, mörkas av regeringen (eller kanske av ”vetenskapsetablissemanget”?). Bl.a. fanns en dekal med budskapet “This is a free country. I have the right to be uninformed.”

Hmmm, tänkte jag, och fortsatte in på den stora konferensen med temat bridging science and society.



Tags: , , , ,

Osannolik men behovsmotiverad

Jag har det stora nöjet att befinna mig på AAAS annual meeting i San Diego – en överväldigande konferens full av spännande saker som man inte hinner med…! Jag gästbloggade på ScienceBloggers om ett av fredagens symposier.

Ett roligt kvällsseminarum arrangerades av Annals of Improbable Research, som årligen delar ut the IgNobel prize i tio kategorier till ”Research that makes people laugh, then think”. De får in runt 700 nomineringar varje år!

Ett antal tidigare pristagare presenterade sin forskning. En av dem, som verkligen uppfyller kriteriet först skratta – sedan tänka, är Dr. Elena Bodnar. Hon fick priset i kategorin public health 2009 för sin ”emergency-bra”: en BH som snabbt görs om till två ansiktsmasker i en nödsituation. Bilder från prisutdelningen, där två nobelpristagare står med varsin BH-kupa över ansiktet fick förstås alla att skratta. I en publik bestående av en majoritet amerikanska män visste fnissigheten ingen gräns när Bodner ställde sig framför dem och med ett elegant grepp drog av sig sin knallröda glansiga BH och viftade med den, för att sedan raskt förvandla ena kupan till en mask som hon satte framför näsa och mun.

Men hur var det nu… sedan tänka?

Bodnar berättade att idén till uppfinningen kom i samband med att hon vårdade barn i Ukraina efter Tjernobylkatastrofen.  Hon började fundera på hur man kan åstadkomma ett andningsskydd som alltid finns till hands, är enkelt att snabbt få på sig, är billigt och därmed tillgängligt även för fattiga människor – inklusive kvinnor och barn.

Det finns förstås redan olika typer av mer eller mindre avancerade andningsmasker, men hur ofta bär man omkring på en sådan till vardags? En BH är närmast idealisk! En stor del av befolkningen bär den alltid på sig, den har inbyggda band att fästa med så att den sitter tajt och man får händerna fria, och det blir två av en.

Hon visade under sin presentation bland annat bilder på springande panikslagna människor just efter terrorkrashcerna i tvilingtornen – hållandes diverse tygtrasor mot ansiktet för att skydda sig mot rök och damm.

Sedan tänka, som sagt.

De första emergency-BHarna ska finnas att köpa i mitten av mars. Se www.ebbra.com

Tags: , , ,

Forskning ska nå ut till skolverkligheten

Råd att utvärdera

SOU 2009:94

Skolverket ska få utökat, mer samlat, ansvar för spridning av forskningsresultat inom skolområdet, enligt en ny utredning från utbildningsdepartementet. För att inte bara sprida information utan också tillse att forskningen kommer till användning föreslås att de s.k. regionala utvecklingscentra, RUC, förstärks och ges ett ökat ansvar för forskningsspridning på regional nivå.

Det är glädjande att utredningen så tydligt uppmärksammar behovet av att forskningresultat kommer dem till del som forskningen berör. Ännu gladare blev jag av att se att utredarna resonerar såpass mycket kring skillnaden mellan att sprida information om forskning och att göra skillnad i praktiken, dvs. att resultaten faktiskt kommer till användning.

Många lärare upplever att avståndet till forskarnas värld är stort. Det såg vi i våra studier av lärares syn på vetenskap, forskare och forskning. De lever också i en verklighet där tid är en bristvara och med krav på att hantera alla möjliga samhällsproblem – från fetma till kriminalitet.

Utredningen har bland annat genomfört enkäter med skolchefer. En av dem uttrycker problemet så här:

”Jag tror att många lärare inte tar sig tid, inte har ork. Med detta sagt menar jag att man kan skapa hur många informationsvägar som helst utan att kunskaperna når ut.”

Ett annat hinder kan vara brist på erfarenhet och vana att ta del av forskningsresultat. En av skolcheferna som utredarna tillfrågat uttrycker det så här:

”Insikten om forskningens möjliga konsekvenser är underskattad. Vi lever i en så stark erfarenhetskultur som begränsar perspektiven.”

Utredarna drar dessutom av enkätsvaren slutsatsen att ordet ”evidens” inte tycks vara ett särskilt känt begrepp bland skolcheferna. Jag kan tycka att ”evidenskaraktär” inte verkar vara ett helt lyckat ordval i en enkät, och att man nog inte ska dra för långtågende slutatser av att alla inte förstår det. Men de har nog ändå en poäng i sin slutsats.

Att nå en tidspressad grupp som inte brukar tänka på forskning eller själva har kontakt med forskare kräver något mer än att skicka ut nyhetsbrev och göra en hemsida. Det kräver att man också lyssnar på målgruppen, efterfrågar deras erfarenheter, frågar vilken forskningskunskap de skulle behöva och intresserar sig för vari svårigheterna med att ta tillvara ny kunskap ligger. Dialog dialog dialog…

Det återstår att se om Skolverket m.fl. nu tar sig an sitt utökade ansvar genom att verkligen öppna för mer dialog.

Utredarna skriver att Skolverket skapat ”en särskild webbplats gällande forskning”. Det tog mig en stund att hitta den, långt nere i menyerna. Inte innehöll den så mycket heller, ännu. I verkets fortsatta verksamhet – där de enligt utredarna ”har för avsikt att ta ett helhetsgrepp om spridning av forskningsresultat” – hoppas jag att frågan lyfts något högre upp på både dagordning och webbmeny.

Tags: , , , , , ,

”Radikal dialog” mellan religion och vetenskap

Mötet mellan religion och vetenskap är ett spännande ämne.

Elaine Howard Ecklund, forskare vid Rice University i USA, har som jag berättat tidigare här på bloggen bland annat studerat forskares religiösa tro. På bloggen science + religion today skriver hon om hur religiösa människor missförstår forskare, men också om hur forskare missförstår religiösa människor.

Skälet till att forskare och religiösa hamnar i ändlösa konflikter är att de missförstår varandra, menar Ecklund. För att undvika det måste de öppna sig och börja föra en dialog.

Varför är det viktigt då? Ecklund skriver:

According to a recent report from the National Center for Education Statistics, U.S. schoolchildren receive poorer science education than do students in most other industrialized nations. <….>  Better science skills and understanding often correlate with greater overall success and socioeconomic stability. So if religious folks want their children to succeed—and as a scholar of American religion, I have every reason to believe they do—they need to learn how to be in better dialogue with the scientists among them. For their part, religious students must be encouraged by their faith leaders, educators, and parents to ask difficult questions of science and their beliefs.

Men det är alltså inte bara de religiösa människorna som Ecklund kritiserar utan även forskarna, som hon menar i många fall saknar förmåga eller vilja att lyssna på och intressera sig för de religiösa människornas synsätt. Hon listar tre punkter som hon anser att forskarsamhället bör minnas: 1) De flesta människor tror både på religion och vetenskap, 2) Den stereotypa bilden av en religiös människa som ”outbildad och kristen” stämmer inte – även religiösa är olika, samt 3) Alla evangelikanska kristna är inte mot vetenskapen.

Ecklunds bot mot missförstånd och ställningskrig uttrycker hon så här: We need “radical dialogue,” when scientists and people of faith become truly open to learning from one another.

Ordet dialog är förvisso enkelt att säga men svårare att förverkliga. Ecklund tillägger: Such radical dialogue would never have convinced Jerry Falwell and it won’t convince Richard Dawkins. But my research shows that most religious people do not take after Falwell, and most scientists are not like Dawkins.

AAAS har ett program för att underlätta dialog mellan religion och vetenskap. Hur ”radikal” den dialogen är och vad AAAS satsning åstadkommit har jag dock (för stunden) inte någon uppfattning om.

USA och Sverige må kännas som skilda världar vad gäller religiositet och kontroverser mellan religion och vetenskap. Men visst finns det skäl att intressera sig för de här frågorna även på hemmaplan. Maria Gunther Axelsson är en av dem som gjort det. Hon försöker i sin bok ”Big Bang eller Varde ljus: skapelsemyten som pseudovetenskap” (Wahlström & Widstrand 2006) ge läsaren en insikt i vad skapelsetro egentligen betyder och varför vetenskapen av vissa kan uppfattas som ett hot. Först när man förstår det kan man börja fundera över hur man ska möta människorna och bemöta argumenten.

Tydligt i den rapport som vi presenterade i november var att även svenskar i stor utsträckning tror på någon form av högre makt. Men också att många både gör det och har tilltro till vetenskaplig forskning. Ecklund pekar på att de troende människornas inställning till vetenskap beror på vilken religion eller samfund de tillhör. Vi kunde inte urskilja attitydskillnader mellan människor med olika religionstillhörighet i vår studie av den enkla anledningen att antalet svarande ”troende-men-inte-kristna” var alltför få. I USA har man inte det problemet, utan kan göra statistik på exempelvis politisk preferens versus religiös övertygelse (Gallup).

Man kan förmoda att det också i Sverige finns skillnader i attityder till vetenskap mellan olika grupper av religiösa. Vad vi inte vet är hur stora de är jämfört med attitydskillnaderna mellan troende och icke troende. Eller vilken roll de spelar jämfört med skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän, norrlänningar och skåningar eller kvinnor och män?

Det vi med säkerhet vet är att det alltid är viktigt att intressera sig för och lyssna på den/de andra när vi ska mötas och föra en dialog.

Tags: , , , ,

Hjärnan är förunderlig

Hur skulle det vara med en liten läsförståelseövning så här på måndag morgon? Jag fick nämligen tack vare FaceBook se en rolig och (i alla fall för oss som är intresserade av språk och skriver mycket) också intressant och tänkvärd liten textsnutt:

Aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno’t mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. If you can raed tihs, psot it to yuor wlal. Olny 55% of plepoe can.

Uppmaningen i näst sista meningen, efter kommat, borde jag kanske här på bloggen ändra till ”lmäna en kmtemonar”.

Om siffran 55% är riktig känns det ändå fortfarande värt att låta korrekturläsa sina texter…!

Tags: , ,

Forskare är ju också män’skor

Helt kort kommer här ett lästips och ett hörtips.

Lästipset är dagens inlägg på Stjärnstoft och kugghjul. Åka refererar där en läsvärd intervju i GP med astronomen Carina Persson, som illustrerar det vi försöker förmedla, till exempel på ForskarFredag:

Forskare är vanliga människor med ovanligt spännande jobb!

Vetandets värld i P1 i dag är mitt hörtips, som går lite på samma tema. Där intervjuas 85-årige Torsten Wiesel, svensk forskare och nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1981. Han berättar om sig själv och sin forskning och varför han tyckte det var skönt att det dröjde ett tag innan han fick Nobelpriset…

Mindre trevliga tecken på att forskare också är människor är när de gör sådant man inte får göra. Som professorn på Karlstads universitet som vi läst om i dag. Varför, undrar man, varför…?

Tags: , ,

Kan samhällsdebatt vara av ondo?

Kan det finnas lägen då det inte är bra att föra en öppen dialog om en fråga? Finns det ämnen som är så svåra för allmänheten, att det är bättre att låta bli att förklara och föra ett offentligt samtal om dem? Det diskuterades i P1-morgon tisdag för en vecka sedan. Det var en mycket intressant diskussion som jag plötsligt kom att tänka på efter att nu under morgonen ha tagit del av en del av nyhetsfloden inför det omtalade Köpenhamnsmötet, t.ex. den senaste veckans debattartikelserie om klimatfrågan på Svenska Dagbladets Brännpunkt.

I P1-morgondebatten menade den tyske forskaren, tillika experten i FNs klimatpanel, Mojib Latif att det är för många okunniga människor som uttalar sig i klimatfrågan, och att de borde stoppas på något sätt. Han menade att klimatet är så komplicerat att det inte går att begripa för människor som inte har gedigna kunskaper. Därför kan det bli problem att få allmänheten att fortsätta jobba för klimatåtgärder, särskilt i perioder då vi befinner oss i en tillfällig nedgång i den globala temperaturen – vilket är fallet just nu. Risken är att folk tror att faran är över fastän den inte är det. Latif förklarar sin skepsis mot att tala om vetenskap med allmänheten:

”The question is whether you can discuss hard core science in the public or not. I’ll give you an example: Einstein’s relativity, ok… Can you discuss this in the public? I don’t think so.”

Med i programmet var också den svenske professorn Björn-Ola Linnér, Linköpings universitet. Han menade att det trots allt är bättre att föra en öppen dialog, diskutera, bemöta och informera så mycket som möjligt. Han trodde att vi knappast får bättre uppslutning kring klimatåtgärder om folk inte alls förstår bakgrunden. Att det förekommer inlägg som vi tycker är missvisande eller till och med farliga är ett pris vi får ta, menade Linnér. Alternativet till en öppen debatt vore någon typ av expertstyre.

Jag är förstås en varm anhängare av Linnérs linje, inte bara i klimatfrågan, även om jag förstår att många forskare kan bli frustrerade. Det är nog lätt att känna t.ex. ”jag har redan dragit allt det här tusen gånger förut”, ”folk missförstår ändå vad jag säger” eller ”jag skulle göra bättre nytta i labbet i stället för att ödsla min tid på detta…”

Men den där öppna dialogen handlar ju inte bara om Kalle och Bettan nere på stan, utan också om Fredrik, Mona och Maud. Våra beslutsfattare har ungefär lika sällan som ”den breda allmänheten” en utbildningsbakgrund med naturvetenskap på högskolenivå. Likväl måste en diskussion på politisk nivå föras – baserad på bästa möjliga tillgängliga kunskap – för att väl avvägda beslut ska kunna fattas. Och för att de politiska besluten ska kunna tas och fungera måste väljarna – dvs. den breda allmänheten - involveras och få del av samma kunskap.

Forskarsamhället besitter den kunskapen, och därför måste de delta i dialogen. Alternativen känns helt orimliga.

Tags: , , , , , ,

« Äldre inlägg