Forskning

Arkiv för artiklar taggade med Forskning.

Ölforskning – behovsmotiverad eller nyfikenhetsdriven?

03 september 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Inför helgen vill jag tipsa om två spännande nyheter som nyligen presenterats i USA: det friterade ölet och öl-isglassen.

Fried Beer från Fun Fried Beverages är ett resultat av tre års forskning (!), och är någon slags raviolikuddar fyllda med öl, och friterade. En chans att smaka har man på 2010 State Fair of Texas den 26 september. Gör den succé kanske vi har den i Sverige småningom…?

Det mer sommarfräscha alternativet ”the Hopsicle experience” är en djupfryst öl som äts som en sån där ”tryck-upp-isglass”. Alltså: Pinne i botten, tryck upp glassen allt eftersom du konsumerar den. Kan toppas med tequila för den hugade. Hur många års forskning som krävdes för denna fantastiska uppfinning framgår inte, men det behövs tydligen ett samurajsvärd för att öppna den.

Nå, vad tycker ni (à propos mina tidigare tankar kring det där med att etikettera forskning): Är det friterade ölet ett exempel på behovsmotiverad eller nyfikenhetsdriven forskning?

Uppdatering: Ser just att Clas Svahn har en notis om det friterade ölet på dn.se

/Karin Hermansson

Tags: ,

Forskningsbaserad kunskap i politiken

20 augusti 2010 i Allmänt, Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Så är även jag åter igång med jobbet och har lyckats städa skrivbordet så att jag har fria ytor att belamra med nya fräscha papper och rapporter. Det är det där med ställtid, ni vet, som Bodil Jönsson skriver om.

Också skolorna har börjat (de flesta i alla fall). Den närmast traditionsenliga augustiskoldebatten kommer måhända att fortsätta en bra bit in i september i år, med tanke på den pågående valrörelsen, och bli mer ideologisk än annars. I morse diskuterades till exempel företagssponsrat skolmateriel i radions P1 morgon. Vi har hört flera uttalanden om allt från friskolornas vinster till rektorers möjlighet att förbjuda elever att bära ansiktstäckande slöja.

Som vanligt hör vi också många siffror i partiledarnas (och andra politikers) uttalanden. Och statistik är ju som bekant ett svårt kapitel – men också tacksamt eftersom det alltid går att hitta någon procentsiffra som talar för den egna ståndpunkten om man bara letar lite.  Nu i veckan kunde vi läsa att två forskare i nationalekonomi räknat ut att pensionärerna faktiskt inte alls beskattas hårdare än löntagare. I juli påpekade statistiker på SCB att ungdomsarbetslösheten kanske inte är så ”skyhög” som det framställs. Eller… det beror förstås på hur man ser det…

Just riskerna att forskningsresultat och statistik används på kanske inte direkt felaktiga men i vart fall något missvisande sätt gör att det som forskare kan vara ganska svårt att ”ge sig in i samhällsdebatten”, som ju både vi på VA och andra uppmanar dem att göra. Forskare och politiker jobbar och verkar under helt olika förutsättningar, och det kan vara svårt att begripa vad den andre menar. (se t.ex. VAs politikerstudie, och VR-rapporten om projektet MÖFF)

Om bland annat dessa ting fick jag tillfälle att prata i somras när jag blev intervjuad för en artikel i Science Careers, som är en av tidskriften Science’s online-tidskrifter, inriktad på unga forskare och doktorander. Artikeln handlar om hur unga forskare kan bidra i politik/policyfrågor – vad de bör tänka på och vilka fallgropar som finns. Flera personer intervjuas i samma artikel, bland annat Sheila Jasanoff, professor vid Harvard University’s John F. Kennedy School of Government, som poängterar vikten av att lyssna:

”Avoid jargon and be concise and to the point. Also make sure you come with an open mind and listen carefully.”

Japp! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Läs hela artikeln här!

Trevlig helg!

/Karin Hermansson

Tags: , , , , , ,

VA är på väg till ESOF

01 juli 2010 i Seminarium av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Några av mina kolleger på VA packar nu väskorna för att fara till Turin, Italien, och EuroScience Open Forum – ESOF 2010. På måndag morgon arrangerar VA en session om hur kunskapsutbytet mellan näringsliv – särskilt tjänsteföretag – och forskning kan bli bättre. Som inledning presenteras några valda resultat ur vår näringslivsstudie.

Ska du till ESOF hoppas jag att du tittar in! Välkommen!

Tags: , , , ,

Ansökningsträsket

12 maj 2010 i Forskningsförtroende av Karin | 3 kommentarer | Bokmärk eller dela

KVAs forskningsstrategiska utskott har uppmärksammat forskningsansökningseländet. På gårdagens DN debatt presenterar Gunnar Öquist och Jan S Nilsson om en ny rapport som utskottet publicerat, där det bland annat framkommer att det gått åt i runda slängar 80 arbetsår för att åstadkomma alla de ansökningar som Vetenskapsrådet fick in under 2008. Av dessa 80 arbetsår var 60 till föga nytta eftersom drygt tre av fyra ansökningar inte beviljades.

Astrosmurfen tar diskussionen ett steg längre genom att framföra att utveckling och kreativitet hämmas av konkurrensen och de korta projekttiderna:

Ingen vågar ta tag i några högriskprojekt, ingen har tid att jobba med de verkligt stora frågorna och ingen har tid att driva sidoprojekt, spinn-off-idéer och utveckla intressanta tillämpningar av sina resultat som exempelvis kan leda till nya patent. Vill man att forskningen ska ta oss in i framtiden, då måste perspektiven bli mer långsiktiga och unga forskares villkor måste bli bättre.

På ledarplats idag undrar DN om ansökningssystemet dessutom kan vara ett hot mot mångfald och kvalitet. Naturvetarna framför idag på Naturvetarbloggen ytterligare förslag och efterlyser bland annat en blocköverskridande överenskommelse om forskningspolitiken.

Forskning ska komma till nytta, om än inte omedelbart så åtminstone på sikt – så kan man sammanfatta de svar vi får i våra undersökningar av allmänhetens syn på forskning och forskare. Vi frågar inte om vad man tycker om all den tid som forskarna inte lägger på forskning, utan på att författa planer och förslag till forskningsprojekt. Vad tror ni vi skulle få för svar om vi frågade om det?

Diskussionen handlar om tilldelning av svenska forskningsmedel. Min personliga erfarenhet är dock att EUs forskningsmedel är ”värstingar” i det här avseendet. Det går åt enormt mycket tid för att göra beskrivningar av den forskning som ska göras, hur många timmar som varje moment beräknas ta, vilka resultat som förväntas, vilken effekt dessa kommer att ha på olika samhällsproblem och hur man tänkt publicera och sprida resultaten.

Jag har varit med om att granskare från EU-kommissionen sedan nagelfarit och ifrågasatt tidsredovisning på timnivå under pågående projekt, eftersom den inte stämt exakt med projektplanen, så det är viktigt att tänka rätt från början och sedan hålla sig strikt till planen. Upptäcker du något nytt under resans gång gör du klokast i att släppa det och hålla dig till planen. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större…

Det som jag inte sett (ännu) i diskussionen är rapporteringen av pågående och avslutade projekt. Det är förstås nödvändigt att rapportera vad som gjorts och hur pengarna använts, men även här tycker jag att man kan diskutera vad som är rimligt i form av tid och pengar. Hur många timmar ska få gå åt för att undersöka varför en forskargrupp inte arbetat 85 utan bara 80 timmar på ett visst delmoment? Eller varför en siffra som ska vara likadan på två olika ekonomiska redovisningsblanketter diffar på ett par eurocent (jo, det är ett autentiskt fall – projektpartnern i fråga fick inga pengar det året eftersom det var fel i blanketten)?

Det är naturligtvis oerhört viktigt för både allmänhetens förtroende och forskningens utveckling att de projekt som får medel granskas både innan de får pengar och efter att de genomförts. Men det finns en gräns när procedurerna blir så omfattande att de blir både orimligt dyra och kontraproduktiva. Det måste gå att hitta en någorlunda balans. En utmaning för våra folkvalda!

Det här är en intressant forskningspolitisk debatt, som det ska bli spännande att följa.

/Karin Hermansson

Tags: , , ,

Samtala om livet med en filosof?

28 april 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Skulle du kunna tänka dig att gå till en filosof för att prata om dina personliga problem?

Den frågan ställdes i söndagens Filosofiska rummet i P1. Utgångspunkten var ett samtal om filosofi i praktiken, i vården. Kan filosofer hjälpa till i de beslut som vårdpersonal har att fatta? Bör filosofer vara med även i samtal med patienter och/eller anhöriga? Vilket ansvar kan och bör de i så fall ta?

I måndags kom Socialstyrelsen med sitt förtydligande om att avbryta livsuppehållande vård om patienten själv vill. Frågor om läkarens ansvar och en döende människas rätt i livets slutskede aktualiserades när en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus greps misstänkt för dråp, och när en totalförlamad kvinna begärde att få avsluta den respiratorbehandling som håller henne vid liv.

Mer eller mindre aktiv dödshjälp och smärtlindring i livets slutskede väcker mängder av etiska frågor, och debatten lär fortsätta. Hur många utanför de etiska råden tänker på att filosofer har något att bidra med i den diskussionen, eller att filosofi över huvud taget kan ha med vård att göra?

När vi i våra undersökningar har frågat allmänheten hur viktigt det är att satsa statliga medel på forskning inom filosofi svarar bara en av fem att det är mycket eller ganska viktigt – att jämföra exempelvis med de nio av tio som anser miljöforskning lika viktig. Nästan lika många har ingen uppfattning (17 procent). Knappt två av fem menar att filosofi är vetenskapligt ämne, och även i den frågan är det många som inte vet.

Vår hypotes är att de låga siffrorna beror på att många inte riktigt vet vad ämnet i fråga egentligen handlar om. Filosofi – vad är det? Någon som filosoferar över något? Det låter ju ganska oviktigt och inte helt seriöst, eller…? Men om vi hade formulerat frågan i den här stilen: ”hur viktigt anser du att det är att satsa på forskning om etiska frågor kring dödshjälp och vård i livets slutskede?”

Tror ni som jag att svaren sett annorlunda ut då?

Om det är så är förstås nästa fråga: varför vet så många inte vad filosofi är eller vad filosofer gör? Vems ansvar är det att ändra på kunskapsbristen? Kan någon annan än de själva berätta om och visa vad deras kunskap kan användas till – att den kanske inte är så ”omotiverad”…?

Vad tycker du?

/Karin Hermansson

Tags: , , , , , ,

När ”samverkan” går för långt

24 mars 2010 i Forskningsförtroende, Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Universitetens samverkansuppgift handlar om att kommunicera, samverka och ha utbyte med det omgivande samhället. Det handlar bland annat – men inte bara! – om samarbete med näringslivet för att forskningsresultat ska omsättas i pengar och därmed ge pay-back för samhället i form av arbetstillfällen och tillväxt på insatta forskningsmedel. Det var en av huvudpoängerna i regeringens forsknings- och innovationsproposition.

Det talas mycket i detta sammanhang om ”Den svenska paradoxen” – dvs att Sverige investerar mycket i forskning men att det inte ger så hög avkastning. ”Kanske blir den svenska paradoxen ett minne blott om vi får fler forskare i näringslivet och mer näringsliv på universitetet”, skriver Fredrik Larsson i en artikel i Ekonomifakta från i höstas. Andra möjliga orsaker till paradoxen för  Astrosmurfen fram på sin blogg:

”… vem har tid att utveckla sidoprojekt som kanske skulle leda till något nytt (patent) när man måste kämpa för att bara överleva som forskare? En del av problemet kan säkert också vara svensk industris ovilja att anställa forskare.”

Ibland går dock forskningskommersialiseringsviljan väl långt. På Vetenskapsradion i måndags rapporterades om domstolsprocessen mot det amerikanska företaget Myriad för att upphäva deras patent på bröstcancergener. Patentet är så brett att de täcker väldigt mycket mer än just dessa gener, och därför försöker man få det upphävt. En grupp forskare ger nu Myriads motståndare eldunderstöd genom att visa hur stora delar av arvsmassan som täcks av patentet. Henrik Brändén, molekylärbiolog och vetenskapsskribent, beskriver hur i en gästbloggpost på bloggen Sagor från livbåten:

”När forskarna undersökte saken ordentligt visade det sig att en eller flera sådana DNA-sekvenser finns i 80% av alla kända gener. På människans kromosom nummer 1 (…) finns över 300 000 sådana sekvenser. Som Myriad Genetics alltså anser sig ha ensamrätt på att använda till vad som helst.”

Henrik menar att detta är vad som händer ”när politiker och statsmakt hela tiden pratar om att forskning ska leda till nya företag och arbetstillfällen istället för att tala om att de kan leda till nya upptäckter och insikter, som fritt ska kunna användas och utvecklas vidare”.

Det är en balansgång. Forskning ska leda till något ”nyttigt”, det tycker en majoritet av svenskarna i våra undersökningar. De viktigaste områdena att forska om tycker de flesta är de som ger tydlig ”nytta” i vardagen: medicin (cancer, t.ex.), energi, miljöfrågor…

Men när nyttogörandet och kommersialiseringssträvandena går alltför långt, som i Myriadfallet, riskerar det att slå tillbaka på forskarsamhället och föda misstro i stället för tilltro.

Tags: , , , ,

Värsta smittan?

10 mars 2010 i Allmänt, Seminarium av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

”Citizen science” och brukarmedverkan i forskning är något som det pratas om på sina håll. Brukarmedverkan är framför allt en term använd i medicinsk forskning, där patientgrupper deltar i forskningsprojekt som aktiv partner i planering och resultattolkning. Men att allmänheten bidrar på olika sätt i forskningsprojekt förekommer också inom andra områden. Folk räknar fåglar, stjärnor, blommor, mäter regn , upplåter sin datorkraft, osv, och förser på så vis forskare med data. I samband med ForskarFredag i höstas mätte svenska, danska och norska skolbarn kvaliteten på luften i sina klassrum.

Vi har ju alla i någon mening deltagit i ett gigantiskt experiment i samband med den nya influensan och massvaccineringen. Eftersom olika länder kommer att tillämpa olika strategier när det gäller vaccination, borde det gå att jämföra utfall och bedöma vilka val som gav bäst resultat.

Fast… hur hanterar man andra faktorer än just vaccinationen? I min sons klass – som började vaccineras först framåt jul – har det visat sig att sjukfrånvaron var betydligt lägre under höstterminen 2009 än förra året. Kan det bero på allt handspritande före maten, uppmaningar att hosta i armvecket, osv?

OK, jag medger att det inte är mycket till vetenskap att titta på antal sjukfall i en skolklass, men så kom ett nyhetsbrev om en rapport från Gallup, där det visar sig att amerikanerna är mindre sjuka i såväl influensa som förkylningar i år jämfört med förra årets influensasäsong. Den tydliga nedgången kom i oktober, ungefär samtidigt med att vaccin började bli tillgängligt. Men det finns många faktorer som påverkar, påpekar författarna:

An elevated awareness and sensitivity to contracting the flu may have simultaneously increased those seeking out vaccinations for regular seasonal influenza. Schools and community public health officials have also undertaken large-scale efforts to encourage behaviors of more conscientious hygiene such as hand washing and coughing in to shirt sleeves rather than in to hands, as well as preemptive measures such as providing disinfectant wipes at grocery stores and disseminating face masks at clinics and doctors’ offices.

Bild: från FASS.se

Intressant. Kan man av detta dra slutsatsen att folk hade glömt bort det där med att tvätta händerna – tills epidemin kom? Och kommer detta nya hygienfokus att ha effekt även på antal fall av t.ex. den fruktade vinterkräksjukan?

Citizen science började jag med, ja. Influensan är kanske inte något riktigt bra exempel på det eftersom vi medborgare inte aktivt valt att delta just i ett forskningsprojekt, men som ”försökskaniner” kan vi ju i alla fall inbjuda forskarna och ställa frågor!

På Vetenskapsfestivalen i Göteborg arrangerar VA tillsammans med en rad andra organisationer ett seminarium den 20 april där frågan om hur Sverige klarade svininfluensan kommer att diskuteras. Kom gärna dit och lyssna, ställ frågor och diskutera! Anmälan ska göras senast 13 april.

Tags: , , , , , , , , ,

Hur bygga broar till näringslivet?

04 mars 2010 i Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Det stora vetenskapsmötet AAAS Annual Meeting i SanDiego härom veckan samlade en stor mängd forskare från olika länder. Borde inte näringslivet vara intresserat av att vara där och spana efter nya innovativa idéer? Det undrar David Ewing Duncan i en artikel på Fortune Magazine. Temat för konferensen var ”Bridging Science and Society” – en högst relevant idé i tider när många stora världsproblem behöver lösningar, skriver Ewing Duncan. Men:

By and large, however, this was a meeting of scientists talking among themselves. Other elements of society were barely there — including business.

They should be.

Det är förstås viktigt för forskare att få tala med varandra, med vetenskapsjournalister och med forskare inom andra discipliner, menar han, men fortsätter:

But just hearing one expert after another present findings on various issues is a holdover from the days not long ago when the AAAS meeting had a distinct Ivory Tower feeling of pure science purposely standing apart from society, particularly from commerce.

Artikeln avslutas:

With all of the problems besetting the world, neither scientists nor society, including industry, can afford to not talk to each other.

Jag kan inte annat än hålla med – näringsliv och akademi skulle verkligen behöva mer kontakt. Men tyvärr lyser ofta näringslivet med sin frånvaro i akademiska sammanhang. Det var likadant på ESOF – EuroScience Open Forum – i Barcelona för två år sedan, Lissabonstrategin och andra fina visioner till trots.

Vad beror det på?

I vår studie av näringslivets relationer till forskningen landade vi (inte helt oväntat) i att hindren är flera: kommunikationssvårigheter till följd av att man talar olika ”språk”, kulturskillnader och tradition. Våra slutsatser var att det bland annat behövs fler och bättre mötesplatser, ett system som belönar forskares samverkan med omvärlden samt en ökad medvetenhet om och kontakter med den växande tjänstesektorn.

Våra resultat och slutsatser är utgångspunkten för ett seminarium Innovation beyond the lab: sciences and the service sector som VA anordnar på sommarens ESOF-konferens, i Torino måndagen den 5 juli kl 9.00 (för lista över medverkande, se sessionsschemat här).

Seminariet ligger inom ett särskilt program som heter ”Science-to-Business”, ett nytt grepp för årets  upplaga av ESOF tänkt att vara just en mötesplats för forskning och näringsliv. Bland annat erbjuds ett ”research and business speed-dating”-evenemang.

Har du vägarna förbi, är du varmt välkommen att delta och se med egna ögon hur brobyggandet fungerar!

Bilden kommer från http://www.keadyviewfarm.com/

Tags: , ,

En skola byggd på… vadå?

02 mars 2010 i Nyhetskommentarer, Utbildning av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

”… när skoldebattens vågor går höga”, avslutade jag gårdagens inlägg. I dag måste jag bara fortsätta på samma tema.

Tidigare i februari skrev jag om utredningen som föreslår att Skolverket ska få ett större ansvar för att forskningsresultat ”når ut och ända fram” till skolans verklighet. Jo, det låter bra, men det kräver nog en viss ansträngning. För hur ser det ut i dagsläget?

Centerpartiet föreslår att skolor som förbättrar resultaten mycket ska få bonus. Betygssättning av lärare har seglat upp till debatt på nytt. I morse hörde jag på Ekot att Skolverket kritiserar de skriftliga omdömena till lågstadiebarn: ”Alla lärare har inte kunskap om hur man ska bedöma elevernas kunskaper i skriftlig form”, skriver verket på sin hemsida.

I höstas skrev jag under rubriken ”basera beslut på kunskap, inte på känsla” om att Skolverkets representanter knappt verkar läsa sina egna rapporter. I samband med skolstarten skrev jag bl.a. om Svein Sjöberg som menar att både svenska och norska skolpolitiker misstolkar resultat från PISA och TIMSS. Tidigare i somras skrev Eva-Lotta Hulthén i två artiklar i GöteborgsPosten om att forskare inte vågar sig in i skoldebatten: vad ska vi med forskning till om den inte är värd att ta strid för? undrade hon.

Men en del vågar ta strid! I onsdags skrev tre forskare på debattplats i GP om att svenska skolreformer baseras på ”mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar”, snarare än kunskap från utvärdering och forskning. Bland metoder som ger sämre effekt än om barnen inte alls gått i skolan (!!) nämns bland annat åldersblandade klasser och problembaserad inlärning. Läraren är den viktigaste faktorn för inlärningen, skriver författarna: ”… att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta”.

Men det räcker förstås inte med att forskningskunskap finns. För att ”nå ända fram” måste skolor och skolhuvudmän kunna ta emot kunskapen och omsätta den i handling. Med tanke på att fyra av tio lärare och skolledare i vår undersökning menade att man visst kan vara en bra lärare utan att ta del av pedagogisk forskning, och nästan lika många att forskningen är för abstrakt, så har Skolverket en utmaning framför sig.

Men är det inte märkligt att beslut om skolan inte baseras på kunskap? Vad beror det på att det blivit så? Kanske att vi alla tycker att vi vet allt om skolan eftersom vi ju alla gått där? Lilla O är i vart fall trött på alla som tycker sig ha rätt att tycka till i skolfrågan.

Tags: , , , ,

Kontraster, konflikter, konspirationer

22 februari 2010 i Allmänt av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

AAAS annual meeting i San Diego, söndag: I dag hördes plötsligt människor som ropade och skanderade utanför konferenscentret. Det var en grupp demonstranter med plakat som ”No more GMO” och ”Stop Monsanto”.

Monsanto finns med bland utställarna, fast när jag gick omkring där i dag fanns ingen i deras monter. De kanske var ute och förde en dialog med demonstranterna…?

Själv var jag under eftermiddagen på ett symposium med titeln Can Science Feed the World? Det baserades på en rapport om framtidens jordbruk från The Royal Society, Reaping the benefits – Science and the sustainable intensification of global agriculture (okt 2009). Presentationerna handlade om den potential som finns för att öka utbytet, dvs. få ut mer skörd på samma yta. Det kan åstadkommas med hjälp av olika metoder, varav genmodifiering är en. Budskapet var att med ny teknologi och samarbete globalt klarar vi att föda världens befolkning.

I diskussionen efteråt kom några brännande frågor upp, som t.ex. hur hanterar vi befolkningsökningen, hur kommer allmänhetens attityder till GMO att påverka policybeslut och hur går det egentligen med den biologiska mångfalden?

Dessutom framkom att i ett annat symposium, som hölls i går, var budskapet från de forskare som medverkade där ungefär det motsatta: det kommer att bli väldigt svårt att föda världens befolkning hur vi än gör. Kanske behövs det samtal och samarbete mellan olika forskargrupper som ett första steg - to unconfuse, som frågeställaren uttryckte det.

Klimatet är en annan fråga där kontraster och konflikter uppenbaras. I många föredrag och seminarier här talas det om climate change, sustainability, low carbon society, reducing emissions, renewable energy, osv. Igår lyssnade jag på en presentation om s.k. geo-engineering för att bromsa uppvärmningen, t.ex. genom att spruta ut små partiklar eller droppar (aerosol) i atmosfären för att reflektera en del av solljuset. Vissa förespråkar att testa sådana tekniker som en slags akut åtgärd, eftersom minskningen av CO2 går så långsamt.

Kliver man så utanför konferenscentret hamnar man i Marinan, där alla vräkiga
jättemotorbåtar ligger uppradade. Full tank i en av dem gräver nog djupa hål i plånboken.

Family science days (den del som är öppen för allmänheten och erbjuder olika ”prova-på-aktiviteter för barn ) sponsras av ett bilföretag…

Ett lite annorlunda inslag i går: På väg till konferenscentret möttes jag av en skara demonstranter med skyltar ”stop the chemtrails”. Det visade sig vara människor som tror att de vita strimmor som blir efter flygplanen är kemikalier som avsiktligt sprids ut över medborgarna. Detta, menar de, mörkas av regeringen (eller kanske av ”vetenskapsetablissemanget”?). Bl.a. fanns en dekal med budskapet “This is a free country. I have the right to be uninformed.”

Hmmm, tänkte jag, och fortsatte in på den stora konferensen med temat bridging science and society.



Tags: , , , ,

« Äldre inlägg