I tisdags kväll var jag på ett seminarium med rubriken ”Kunskapssamhällets grundstenar” på IVA. Utgångspunkten var utredningen av lärarutbildningen som jag skrev om den 20 mars. Utredaren Sigbrit Franke presenterade betänkandet och förslagen i det. Därefter följde förberedda kommentarer från Jana Hejzlar, HSV, Thomas Ginner, föreståndare CETIS (Centrum för Teknik i Skolan), Marie Rådbo, astronom vid GU och Sven-Olof Holmgren, professor i elementarpartikelfysik vid SU.
Jana Hejzlar talade bl.a. om vikten av fler disputerade lärarutbildare och att de från HSVs sida ser positivt på förslagen om koncentration och profilering av lärarhögskolorna för att höja nivån på utbildningen.
Det mesta kretsade i övrigt kring matematik, naturvetenskap och teknik, som förstås är IVAs hjärteområden. I sitt remissvar till betänkandet betonar de dessa och tycker att de blivande lärarna får för lite undervisning i dem. Det bemötte Sigbrit med att enligt förslaget måste alla blivande lärare läsa matte och NO – så är det inte nu.
Thomas Ginner pratade om teknikämnet och vad det skulle kunna vara om det togs på allvar i stället för att förpassas till ett ”sysselsättningsämne där man ska göra roliga saker”. Sven-Olof Holmgren talade om nya och bättre arbetssätt för undervisning i naturvetenskap, framför allt en metod som kallas Peer Instruction.
Marie Rådbo delade med sig av sina erfarenheter och berättade om det brinnande intresse för naturvetenskap som hon mött bland barn. Det handlar inte om att väcka deras intresse utan om att hålla liv i elden! Det gör man inte genom att som svar på deras frågor säga att ”det där kommer du att få läsa om i nian”. Då har man definitivt tappat dem! Hon påpekade att barns frågor inte håller sig till ett särskilt skolämne utan utgår från deras tillvaro.
Den tråden tog jag upp och frågade Sigbrit varför de i betänkandet rekommenderar att ta bort kraven på tvärvetenskapliga inslag i lärarutbildningen – något vi ifrågasätter i vårt remissvar. Hon svarade att tvärvetenskaplighet förstås är viktigt, men det ska inte staten detaljstyra. Flera andra deltagare återkom till denna fråga, bland annat Thomas Ginner som anade ett slags ”mode” i att nu betona ämnesdjup mer än tidigare, och i stället tona ner den för några år sedan så viktiga tvärvetenskapen. Ämnesdjup är bra, men leder vidare till frågan om vilken ämneskunskap, menade han.
Att den bild av ingenjörer och forskare som barn och unga har är skev och behöver förändras togs också upp, liksom behovet av förebilder. Genom samverkan med olika andra aktörer kan man få in förebilder. Sigbrit påpekade att de med sina förslag vill åstadkomma att lärarhögskolorna öppnar sig mer. Många lärarhögskolor har varit ”sig selv nok”, menade hon, men det ska förhoppningsvis förändras.
Men, påpekades det, externa aktörer löser inte problemet eftersom det är lärarna som sedan måste finnas kvar där resten av tiden. Frågorna fortsätter ju komma efter att ”besökaren” gått hem!
På det hela taget var det ett givande seminarium, även om det i vanlig ordning blev alldeles för kort tid för frågor och diskussion.
Det enda som stör mig är att jag fortfarande inte lyckats reda ut vad betänkandets framsidesillustration ska symbolisera (se min bloggpost den 20 mars). Så, snälla Sigbrit, om du till äventyrs läser VA-bloggen kan du väl berätta hur ni tänkte! Det är som att komma med autografblocket, du vet, det är för att min son frågat…
Glad påsk!
