Samverkansuppgiften

Arkiv för kategorin Samverkansuppgiften.

Kommunicera mera, forskare!

22 juni 2010 i Forskningsförtroende, Nyhetskommentarer, Samverkansuppgiften av Karin | 2 kommentarer | Bokmärk eller dela

Lissabonstrategin, som nyligen löpte ut utan att målen kommit särskilt mycket närmare, ersattes tidigare i våras av en ny: Europa 2020. På sin sprillans nya webbportal för European Research Area, ERA, skriver EU-kommissionen:

Member States agreed in March 2000 at Lisbon on a strategy to make the European Union the ”world’s most competitive and dynamic knowledge-based economy, capable of sustainable economic growth with more and better jobs and greater social cohesion.” In the globalised world of today, this ambition can only be realised if society takes the most out of science potential for understanding and changing the world we live in, in a responsible and sustainable way.

The creation of the European Research Area must therefore receive the support of all stakeholders, including citizens and civil society organisations.

Kommunikation med omvärlden, och olika samhällsgruppers/intressenters engagemang och support, är alltså viktigt för forskningen och för ERA. Vad tycker den europeiska allmänheten om det då, kan man undra?

Kommissionen har också just publicerat en ny Eurobarometer om européernas syn på (natur)vetenskap och teknik, ”Science and Technology” (EB 73.1). Jag fick den i min hand i dag, så jag har inte hunnit tugga i mig den i sin helhet, men av sammanfattningen framgår bland annat att en stor majoritet av européerna inte själva engagerar sig i samhällsfrågor som har med vetenskap/teknik att göra. 91% deltar aldrig eller nästan aldrig i öppna möten eller debatter om sådana frågor.

Å andra sidan menar en majoritet, 57%, att forskare borde vara bättre på att kommunicera om sin forskning. Av svenskarna uttryckte 51% den åsikten.

Vidare menade 76% av svenskarna i undersökningen att universitetsforskare är de som är bäst lämpade att förklara hur vetenskaplig och teknisk utveckling kan påverka samhället – långt före exempelvis journalister, politiker, konsument- eller miljöorganisationer. EU-snittet var 63%, vilket är en uppgång med 11 procentenheter sedan 2005!

Å andra sidan menade 66 procent av svenskarna (58% i snitt för EU) att vi inte längre kan lita på att forskare berättar sanningen om kontroversiella vetenskapliga frågor eftersom de blir allt mer beroende av pengar från industrin…

Liknande tankegångar och misstro mot forskare som är ”köpta” har vi fått i öppna frågor vi ställt i VA-barometern. I vår näringslivsstudie menade en av fyra tillfrågade svenskar att universitetsforskare tappar trovärdighet om de samarbetar med företag.

Står forskarsamhället inför ett dilemma när det från olika forskningsfinansiärer – inte minst EU-kommissionen – ställs krav på omfattande samverkan med näringsliv, andra forskningsinstitutioner, NGOs…? Hur tacklar de i så fall detta dilemma?

Jag tror att öppna samtal i olika fora om forskningens metoder, förutsättningar, resultat och användning är en bra väg att gå. Vad tror ni?

/Karin Hermansson

PS. Jag ska försöka återkomma med fler nedslag i Eurobarometern så småningom. När den senaste S&T-eurobarometern kom 2005 gjorde VA en genomgång av den ur svenskt perspektiv. Den rapporten finns att ladda ner här.

Tags: , , , ,

Debattvågor från debattartikel om dialog

31 mars 2010 i Debatt, Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

För tre veckor sedan skrev VAs generalsekreterare tillsammans med högsta cheferna vid KVA, IVA och KSLA en debattartikel i UNT om vikten av att universiteten satsar på ODE (OmvärldsDialog och Engagemang), eller ”samverkan” på högskolelagsspråk. Jag skrev om artikeln här på bloggen samma dag.

Artikeln har väckt debatt i olika fora och vi har även fått direkta mejl och samtal. Här följer några glimtar från och reflektioner kring den offentliga debatten.

I söndags fanns en debattreplik från Björn Brorström och Staffan Lööf, högskolan i Borås i UNT. De vill balansera det som de beskriver som ”det mörka perspektiv” som tecknas i debattartikeln genom att visa på goda exempel vid sin egen högskola. De skriver bland annat:

”Debattörerna manar svenska lärosäten att i högre grad lyssna på det omgivande samhället. Vi vågar inte påstå att vi har lyckats med uppgiften, men kan peka på att ansträngningar har gjorts för att fånga det kvalificerade yrkeslivets egenupplevda utvecklingsbehov.”

Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, är mer drastisk på sin blogg. Han skriver att det är ”ett djävla tjat” på forskarna och att universitetet redan lägger mycket resurser på ”att informera om forskning”. Bremers ordval låter för mig som om han tänker sig att samverkan är en enkelriktad verksamhet, medan vi på VA eftersträvar något dubbelriktat – en dialog.

Stockholmsuniversitets Studentkår pekar på att sådan dialog kräver aktivitet från två parter, och att intresset från exempelvis näringsliv och politiker ibland är svalt.

Doktoranden Jeanette Fors å sin sida har en intressant vinkel när hon tycker att det handlar om ett mycket större problem än att forskare saknar incitament och kunskap om kommunikation:

”Det problemet handlar om ett slags motstånd bland forskare själva att diskutera offentligt och ta ställning till resultat. På något sätt ligger det i kulturen att publicera för de likasinnade (de som skriver eller forskar inom precis samma område), och inte för allmänheten. Det handlar snarare om att man inte vill vara öppen än om att man inte kan vara öppen.”

Björnbrum tar upp debattartikeln i ett resonemang om hur ”knäppgökar”, till exempel förnekare av den globala uppvärmningen eller evolutionen ska bemötas. Han menar att vetenskapsbloggarna i bloggosfären – som inte debattartikelförfattarna nämnde – har en viktig roll att spela.

I UNTs kommentarsfält till debattartikeln framför Hans Calais och Maj-britt Hagman att hela problematiken beror på att svenska politiker ”har otroligt låg utbildningsnivå”.

Det är förstås riktigt att politiker är lågutbildade i jämförelse med de som forskar vid exempelvis ett universitet. I jämförelse med allmänheten har dock politiker hög utbildningsnivå, det såg vi i vår politikerstudie 2006.

Man kan naturligtvis diskutera vad utbildningskraven på exempelvis en riksdagsledamot eller en minister bör vara. Men våra politiker är valda av allmänheten för att representera dem. Om alla politiker hade forskarutbildning, och alla ministrar professorstitel, skulle de representera allmänheten då?

Nu är ju nivån på utbildningen inte det enda som betyder något. Vår studie visade också att de allra flesta politiker har en utbildning inom samhällsvetenskap. Få har en bakgrund i naturvetenskap, teknik eller medicin.

Skillnader i utbildning (både ämne och nivå) komplicerar självfallet dialogen – särskilt med forskare inom just dessa ämnen. Men om folk inte kan kommunicera med någon annan än de som har samma utbildning och utbildningsnivå som de själva har lär vi få problem – åtminstone om vi eftersträvar ett fritt, jämställt, öppet och demokratiskt samhälle.

Den viktiga frågan för samhället handlar väl om hur människor kan mötas, kommunicera och förstå varandra också när de har olika bakgrund – såväl socialt och kulturellt, som utbildningsmässigt? Även forskarsamhället måste anta den utmaningen – till exempel genom att anstränga sig för att begripa vad andra människor menar, varför de inte förstår eller vad det är som oroar dem.

Tags: , , , ,

När ”samverkan” går för långt

24 mars 2010 i Forskningsförtroende, Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Universitetens samverkansuppgift handlar om att kommunicera, samverka och ha utbyte med det omgivande samhället. Det handlar bland annat – men inte bara! – om samarbete med näringslivet för att forskningsresultat ska omsättas i pengar och därmed ge pay-back för samhället i form av arbetstillfällen och tillväxt på insatta forskningsmedel. Det var en av huvudpoängerna i regeringens forsknings- och innovationsproposition.

Det talas mycket i detta sammanhang om ”Den svenska paradoxen” – dvs att Sverige investerar mycket i forskning men att det inte ger så hög avkastning. ”Kanske blir den svenska paradoxen ett minne blott om vi får fler forskare i näringslivet och mer näringsliv på universitetet”, skriver Fredrik Larsson i en artikel i Ekonomifakta från i höstas. Andra möjliga orsaker till paradoxen för  Astrosmurfen fram på sin blogg:

”… vem har tid att utveckla sidoprojekt som kanske skulle leda till något nytt (patent) när man måste kämpa för att bara överleva som forskare? En del av problemet kan säkert också vara svensk industris ovilja att anställa forskare.”

Ibland går dock forskningskommersialiseringsviljan väl långt. På Vetenskapsradion i måndags rapporterades om domstolsprocessen mot det amerikanska företaget Myriad för att upphäva deras patent på bröstcancergener. Patentet är så brett att de täcker väldigt mycket mer än just dessa gener, och därför försöker man få det upphävt. En grupp forskare ger nu Myriads motståndare eldunderstöd genom att visa hur stora delar av arvsmassan som täcks av patentet. Henrik Brändén, molekylärbiolog och vetenskapsskribent, beskriver hur i en gästbloggpost på bloggen Sagor från livbåten:

”När forskarna undersökte saken ordentligt visade det sig att en eller flera sådana DNA-sekvenser finns i 80% av alla kända gener. På människans kromosom nummer 1 (…) finns över 300 000 sådana sekvenser. Som Myriad Genetics alltså anser sig ha ensamrätt på att använda till vad som helst.”

Henrik menar att detta är vad som händer ”när politiker och statsmakt hela tiden pratar om att forskning ska leda till nya företag och arbetstillfällen istället för att tala om att de kan leda till nya upptäckter och insikter, som fritt ska kunna användas och utvecklas vidare”.

Det är en balansgång. Forskning ska leda till något ”nyttigt”, det tycker en majoritet av svenskarna i våra undersökningar. De viktigaste områdena att forska om tycker de flesta är de som ger tydlig ”nytta” i vardagen: medicin (cancer, t.ex.), energi, miljöfrågor…

Men när nyttogörandet och kommersialiseringssträvandena går alltför långt, som i Myriadfallet, riskerar det att slå tillbaka på forskarsamhället och föda misstro i stället för tilltro.

Tags: , , , ,

Ut med kunskapen från universiteten!

11 mars 2010 i Debatt, Samverkansuppgiften av Karin | 3 kommentarer | Bokmärk eller dela

I en debattartikel i UNT i dag uppmanas universitetsledningarna att på allvar integrera samverkan med det omgivande samhället i forskarnas arbete. De som står för denna uppmaning är de högsta cheferna vid KVA, IVA, KSLA och VA: Gunnar Öquist, Björn O Nilsson, Åke Barklund och Camilla Modéer.

Kunskap från Sveriges universitet och högskolor tas inte tillräckligt tillvara, vare sig i debatten eller inför politiska beslut, skriver de och exemplifierar med bland annat licensjakten på varg, vaccinationen mot den nya influensa och frågan om GMO. Anledningen är att universitetens samverkan med det omgivande samhället fortfarande har låg prioritet och status.

Låt retoriken om samverkan i de akademiska högtidstalen omsättas i praktisk handling! Vi står beredda att bistå med vår kunskap och erfarenhet på området, slutar de fyra skribenterna som alla stått bakom och tagit aktiv del i ODE-projektet (som jag också skrev om i förrgår).

Läs och kommentera gärna!

Tags: , ,

ODE till vetenskapen för bättre kvalitet

09 mars 2010 i Nyheter, Samverkansuppgiften av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

Forskningens kvalitet ökar när universiteten samverkar med det omgivande samhället. Men forskarna saknar stöd och utbildning i hur man praktiskt går tillväga. Det är de huvudsakliga slutsatserna som vi drog i projektet ODE, OmvärldsDialog och Engagemang, som vi berättat om tidigare här på bloggen och som också Malin skrivit om.

Dessa slutsatser, resonemangen bakom dem och rekommendationer inför det fortsatta arbetet kan man nu ta del av i en ny skrift som kan laddas ner här. Där finns också tankar och reflektioner från de medverkande och en handledning för hur ODE-seminarier kan anordnas. Förhoppningen är att flera liknande seminarier hålls på flera håll i landet.

För att få en bättre känsla av vad som utspelade sig på seminariet rekommenderar jag ett besök här. Där hittar du bland annat videofilmer med alla talare samt intervjuer som Kristoffer Gunnartz gjort med talarna efteråt för att följa upp deras intryck och slutsatser av seminariet.

Syftet med ODE-projektet är att stödja forskare i att prioritera och värdera dialog och kommunikation med det omgivande samhället. Det drivs av VA, Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och Vetenskapsrådet.

Tags: , , ,

Hur bygga broar till näringslivet?

04 mars 2010 i Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Det stora vetenskapsmötet AAAS Annual Meeting i SanDiego härom veckan samlade en stor mängd forskare från olika länder. Borde inte näringslivet vara intresserat av att vara där och spana efter nya innovativa idéer? Det undrar David Ewing Duncan i en artikel på Fortune Magazine. Temat för konferensen var ”Bridging Science and Society” – en högst relevant idé i tider när många stora världsproblem behöver lösningar, skriver Ewing Duncan. Men:

By and large, however, this was a meeting of scientists talking among themselves. Other elements of society were barely there — including business.

They should be.

Det är förstås viktigt för forskare att få tala med varandra, med vetenskapsjournalister och med forskare inom andra discipliner, menar han, men fortsätter:

But just hearing one expert after another present findings on various issues is a holdover from the days not long ago when the AAAS meeting had a distinct Ivory Tower feeling of pure science purposely standing apart from society, particularly from commerce.

Artikeln avslutas:

With all of the problems besetting the world, neither scientists nor society, including industry, can afford to not talk to each other.

Jag kan inte annat än hålla med – näringsliv och akademi skulle verkligen behöva mer kontakt. Men tyvärr lyser ofta näringslivet med sin frånvaro i akademiska sammanhang. Det var likadant på ESOF – EuroScience Open Forum – i Barcelona för två år sedan, Lissabonstrategin och andra fina visioner till trots.

Vad beror det på?

I vår studie av näringslivets relationer till forskningen landade vi (inte helt oväntat) i att hindren är flera: kommunikationssvårigheter till följd av att man talar olika ”språk”, kulturskillnader och tradition. Våra slutsatser var att det bland annat behövs fler och bättre mötesplatser, ett system som belönar forskares samverkan med omvärlden samt en ökad medvetenhet om och kontakter med den växande tjänstesektorn.

Våra resultat och slutsatser är utgångspunkten för ett seminarium Innovation beyond the lab: sciences and the service sector som VA anordnar på sommarens ESOF-konferens, i Torino måndagen den 5 juli kl 9.00 (för lista över medverkande, se sessionsschemat här).

Seminariet ligger inom ett särskilt program som heter ”Science-to-Business”, ett nytt grepp för årets  upplaga av ESOF tänkt att vara just en mötesplats för forskning och näringsliv. Bland annat erbjuds ett ”research and business speed-dating”-evenemang.

Har du vägarna förbi, är du varmt välkommen att delta och se med egna ögon hur brobyggandet fungerar!

Bilden kommer från http://www.keadyviewfarm.com/

Tags: , ,

Bloggande forskare allt fler

21 februari 2010 i Ingen kategori, Samverkansuppgiften av Cissi | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

Uppsala universitet har nyligen startat en stafettblogg där forskare turas om att skriva inlägg. Deras kollegor på SLU har sedan flera år en gemensam forskarblogg. Lunds universitet har inrättat en särskild webbportal där forskares och studenters bloggar finns samlade tillsammans med universitetets officiella nyheter.

Stockholms universitet har också en förteckning över bloggar. Rektor Kåre Bremer är en av dem som bloggar regelbundet. En rad andra bloggande svenska forskare finns listade här på VA-bloggen. En av dem, doktoranden Jeanette Fors, beskriver i en intervju i Jusek-tidningen att hon ser bloggen som en del av sin tankeprocess. Hennes forskning handlar också om kommunikation, närmare bestämt om kommunikationens roll i förändringsprocesser.

Min kollega Karin Hermansson är en annan flitig forskande bloggare. Just nu bevakar hon AAAS-mötet i San Diego, en gigantisk vetenskaplig konferens arrangerad av världens största vetenskapliga organisation American Association for the Advancement of Science, AAAS. Årets tema är Bridging Science and Society. VA är på plats för att ta del av nya rön, öka kunskaperna och bredda kontaktnätet på vårt område.

Väldigt många deltagare lär blogga och twittra från konferensen. För första gången tar tidskriften Science hjälp av dem för att kunna täcka fler av de många parallella sessionerna. Gästbloggare är välkomna att skriva om intressanta diskussioner och sina egna tankar och intryck kring det som tas upp. För att öka intresset har de bästa inläggen också chans att vinna priser.

Karin gästbloggade i går om en session hon deltagit i: Communicating on the State and Local Level: How can Scientists Support Policy Makers? Steve Schneiders, professor vid Stanford, framförde tre ”budord” till forskare som vill kommunicera för att bland annat påverka politiker: Know thy audience! Know thy self! Know thy stuff! Det blev också rubriken för Karins inlägg.

Från att ha varit en ganska marginell företeelse verkar bloggande och användning av andra sociala medier bli allt vanligare i forskarvärlden. På så sätt ökar möjligheten till dialog och nya perspektiv, både för forskarna själva och för dem som följer och kommenterar deras inlägg. Även mellan forskare pågår diskussionerna, inte minst bland yngre doktorander.

Stockholms universitets studentkår har en blogg med många intressanta inlägg. Häromdagen skrev t.ex. Åsa M Larsson, doktorandombud, om samverkansuppgiften:

”Den tredje uppgiften är ibland lite som den hopplösa tredje sonen i alla gamla sagor, han som ses mer som en tärande närvaro i stugan, en smått pinsam efterhängsam person man bara inte kan bli av med. Att det är han som alltid vinner prinsessans gunst kanske tär lite extra på familjekärleken. Tyvärr har den styvmoderliga (storebroriga?) behandlingen ofta lett till att de forskare som vill nå ut med sin forskning, sina reflektioner, sina åsikter får famla sig fram i blindo med mycket liten hjälp. En del är gudabenådade kommunikatörer ändå, men de flesta av oss behöver träning, träning, träning. Bloggande är ett utmärkt sätt att träna dessa pedagogiska muskler konsekvent och i lagom skala. Men det är också ett fantastiskt sätt att öppna upp för dialog. Till skillnad från artiklar och böcker finns det möjlighet för läsaren att direkt kommentera, spinna vidare, korrigera och tipsa.”

Fortfarande är det dock en smal rännil inlägg som rör forskning och vetenskap på de svenska bloggportalerna. De vanligaste ämnena som avhandlas just nu är snökaos, OS- och schlagerstjärnor. Å andra sidan är det ju så samhällsdebatten ser ut. Med undantag för klimatfrågan och svininfluensan är det sällan som forskningsrelaterade frågor hamnar överst på dagordningen.

Men i sociala medier är det kvalitet mer än kvantitet som räknas. Ett intressant inspel eller en enda klok kommentar på ett inlägg kan ge en bloggande forskare lika mycket som att figurera i traditionella medier.

Tags: , , ,

Prata fysik med hunden?

08 februari 2010 i Allmänt, Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Allmänhetens kunskaper om vetenskap är deprimerande dåliga, men varken politiker, religion eller lärare kan klandras för det. Det är vi som har misslyckats i våra jobb som forskare!

Detta är ett huvudbudskap i fysikforskaren Chad Orzels föredrag Talking to My Dog About Science: Why Public Communication of Science Matters, and How Weblogs Can Help – ett föredrag som han lagt ut i form av ett bildspel på sin blogg Uncertain Principles.

Klicka upp bildspelet, som är lätt att följa trots att ingen talar till det, begrunda skillnaden mellan newtonskt och galileiskt sätt att publicera och reflektera över olika aspekter på att som forskare blogga – om sin egen forskning och annat. Kommentarer? Reaktioner?

Undrar du över det där med hunden? Orzel utkom strax före jul med boken How to teach physics to your dog. Jag hoppas att han inte likställer allmänhetens fattningsförmågor med sin hunds, men jag vet inte för jag har inte läst den (någon som har det får gärna kommentera!). Den finns dock att beställa på exempelvis Adlibris och Bokus, och jag har satt upp den på önskelistan!

med_cover_draft_atom

Tags: , , , ,

Förvillelse och folkbildning 2009

31 december 2009 i Nyhetskommentarer, Samverkansuppgiften av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

I dessa årets sista skälvande dagar, då årskrönikor och tillbakablickar står som spön i backen, har Föreningen Vetenskap och Folkbildning utsett den som de menar har spridit mest ovetenskapligheter omkring sig under 2009.

Utmärkelsen årets förvillare ges till den person ”som i Sverige under året, frivilligt eller av grov oaktsamhet, bidragit till att skapa förvirring och oklarhet om vetenskapens metoder och resultat.”

För 2009 går priset till läkaren Annika Dahlqvist, i kvällspressen känd som ”fettdoktorn”, för att ”hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.”

Dahlqvist har förespråkat en fettrik, kolhydratsnål diet, och hävdat att den inte bara motverkar övervikt utan även t.ex. skyddar mot cancer. Enligt såväl Aftonbladet som sin egen blogg är hon förkrossad över utmärkelsen och menar att hon feltolkats. Men hon verkar i artikelns avslutningskommentar bekräfta att hon litar mer till sin egen känsla än vetenskapen: ”många av mina råd är baserade på resultat som jag sett på min egen kropp och vittnesmål från tusentals andra personer.”

Hon utvecklar det resonemanget på sin blogg.

Föreningen utdelar dock också ett betydligt mer smickrande pris – årets folkbildare. Det ges till den ”som i Sverige under året bidragit till det mödosamma och långsiktiga arbetet med att göra vetenskapens metoder och resultat kända för en större allmänhet.”

Denna utmärkelse går 2009 till Staffan Ulfstrand, professor emeritus i zoologisk ekologi, för ”hans entusiasmerande och pedagogiska böcker om evolutionen och hans många populärvetenskapliga föredrag, särskilt under det dubbla Darwin-jubileet 2009. Staffan Ulfstrand medverkar flitigt i naturprogram, frågespalter och debatter om biologi och beteenden. Han har även vid ett flertal tillfällen på ett pedagogiskt sätt förklarat evolutionen när den utsatts för vantolkningar och missförstånd.”

En förebild för andra forskare när det gäller kommunikation med omvärlden! Exempel på andra sådana goda forskarförebilder, som tilldelats priset tidigare år, är Marie Rådbo, Nils Uddenberg och Hans Rosling.

De fullständiga motiveringarna, liksom tidigare års pristagare, finns på föreningens hemsida och i pressmeddelandet.

Med detta önskar jag er ett gott nytt kunskapsår!

Tags: , , , , , , , , ,

Dialogen är det centrala

23 december 2009 i Samverkansuppgiften av Karin | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

the-masis-report-cover (1)

EU-kommissionen har nyligen publicerat en rapport, Challenging Futures of Science in Society – Emerging Trends and cutting-edge issues, framtagen av en expertgrupp som kallas MASIS (=Monitoring Activities of Science in Society in Europe).

För den som inte får någon smaskig juldeckare av Tomten, kan denna vara bra läsning under helgerna. Jag ska ge en kort resumé av de delar som jag tyckte var mest intressanta:

Expertgruppens uppgift har varit att undersöka vetenskapens roll i samhället, analysera trender och och ge rekommendationer inför nästa ramprogram. Vilka är de främsta utmaningarna i framtiden?

När jag först läste Executive Summary förstod jag inte mycket. Till exempel fick de här meningarna mig att lägga pannan i förbryllade veck:

“Institutions and practices of science become more and more re-contextualised in society. This is an ongoing process, with overlapping partial transformations, and it is not without contestation.”

Efter att ha läst hela rapporten förstod jag mer, exempelvis att just den förändring de pekar på i citatet ovan är central för hela resonemanget i rapporten. Fri tolkning av ovanstående: ”Vetenskapens och universitetens roll i samhället omdefinieras. Förändringsprocessen består av många delvis överlappande förändringar, och den innebär en del svårigheter.”

Ett kapitel ägnas åt att diskutera just vetenskapens roll, eller dess ”plats”, i samhället. Frågan får dock inget svar, utan gruppen konstaterar att debatten bör hållas öppen och att experiment som testar spänningar mellan aktörer, såväl som andra utmaningar, bör välkomnas.

Vidare diskuteras vetenskapens ”stakeholders”: skolor och universitet, nationer och dess regering/riksdag, företag, media och kulturella institutioner, samt vad de kallar ”tredje sektorn”, en paraplyterm för olika intressegrupper.

Det växande antalet intressenter, samt att mönster och koalitioner förändras är viktigt och utgör en stor utmaning, menar MASIS-gruppen.

När rapporten så kommer till ämnet forskningskommunikation påpekas följdriktigt att det finns både en ”multiplicity of publics” och många olika ”sändare”, dvs. kommunikatörer som talar utifrån olika sammanhang.

En utmaning, menar gruppen, är att många forskare, policymakare och journalister sitter fast i ”the deficit model”. Det är en modell som utgår från att forskningskommunikation enbart handlar om ”public understanding of science”, dvs. allmänheten är okunnig och forskarna måste undervisa den om vetenskap och ny teknik.

MASIS-gruppen framhåller att:

Lösningen är således inte att producera mer information utan att tillgängliggöra den i former som möjliggör dialog.

Med detta visdomsord vill jag önska er en riktigt GOD JUL!

Tags: , , , , ,

« Äldre inlägg