Nyhetskommentarer

Arkiv för kategorin Nyhetskommentarer.

Ölforskning – behovsmotiverad eller nyfikenhetsdriven?

03 september 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Inför helgen vill jag tipsa om två spännande nyheter som nyligen presenterats i USA: det friterade ölet och öl-isglassen.

Fried Beer från Fun Fried Beverages är ett resultat av tre års forskning (!), och är någon slags raviolikuddar fyllda med öl, och friterade. En chans att smaka har man på 2010 State Fair of Texas den 26 september. Gör den succé kanske vi har den i Sverige småningom…?

Det mer sommarfräscha alternativet ”the Hopsicle experience” är en djupfryst öl som äts som en sån där ”tryck-upp-isglass”. Alltså: Pinne i botten, tryck upp glassen allt eftersom du konsumerar den. Kan toppas med tequila för den hugade. Hur många års forskning som krävdes för denna fantastiska uppfinning framgår inte, men det behövs tydligen ett samurajsvärd för att öppna den.

Nå, vad tycker ni (à propos mina tidigare tankar kring det där med att etikettera forskning): Är det friterade ölet ett exempel på behovsmotiverad eller nyfikenhetsdriven forskning?

Uppdatering: Ser just att Clas Svahn har en notis om det friterade ölet på dn.se

/Karin Hermansson

Tags: ,

Forskningsbaserad kunskap i politiken

20 augusti 2010 i Allmänt, Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Så är även jag åter igång med jobbet och har lyckats städa skrivbordet så att jag har fria ytor att belamra med nya fräscha papper och rapporter. Det är det där med ställtid, ni vet, som Bodil Jönsson skriver om.

Också skolorna har börjat (de flesta i alla fall). Den närmast traditionsenliga augustiskoldebatten kommer måhända att fortsätta en bra bit in i september i år, med tanke på den pågående valrörelsen, och bli mer ideologisk än annars. I morse diskuterades till exempel företagssponsrat skolmateriel i radions P1 morgon. Vi har hört flera uttalanden om allt från friskolornas vinster till rektorers möjlighet att förbjuda elever att bära ansiktstäckande slöja.

Som vanligt hör vi också många siffror i partiledarnas (och andra politikers) uttalanden. Och statistik är ju som bekant ett svårt kapitel – men också tacksamt eftersom det alltid går att hitta någon procentsiffra som talar för den egna ståndpunkten om man bara letar lite.  Nu i veckan kunde vi läsa att två forskare i nationalekonomi räknat ut att pensionärerna faktiskt inte alls beskattas hårdare än löntagare. I juli påpekade statistiker på SCB att ungdomsarbetslösheten kanske inte är så ”skyhög” som det framställs. Eller… det beror förstås på hur man ser det…

Just riskerna att forskningsresultat och statistik används på kanske inte direkt felaktiga men i vart fall något missvisande sätt gör att det som forskare kan vara ganska svårt att ”ge sig in i samhällsdebatten”, som ju både vi på VA och andra uppmanar dem att göra. Forskare och politiker jobbar och verkar under helt olika förutsättningar, och det kan vara svårt att begripa vad den andre menar. (se t.ex. VAs politikerstudie, och VR-rapporten om projektet MÖFF)

Om bland annat dessa ting fick jag tillfälle att prata i somras när jag blev intervjuad för en artikel i Science Careers, som är en av tidskriften Science’s online-tidskrifter, inriktad på unga forskare och doktorander. Artikeln handlar om hur unga forskare kan bidra i politik/policyfrågor – vad de bör tänka på och vilka fallgropar som finns. Flera personer intervjuas i samma artikel, bland annat Sheila Jasanoff, professor vid Harvard University’s John F. Kennedy School of Government, som poängterar vikten av att lyssna:

”Avoid jargon and be concise and to the point. Also make sure you come with an open mind and listen carefully.”

Japp! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Läs hela artikeln här!

Trevlig helg!

/Karin Hermansson

Tags: , , , , , ,

Science, antibiotics and international relations

16 augusti 2010 i Allmänt, In English, Nyhetskommentarer av Esther | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

The fear that “superbugs” resistant to antibiotics will develop is not a new one. This week, the medical journal “The Lancet” published a paper reporting an antibiotic resistant strain of a bacteria, New Delhi metallo-β-lactamase 1 (NDM-1), which poses a “potentially major global health problem”.

This is clearly a worrying and serious development, and many newspapers took the opportunity to use panic-fuelled headlines. The Guardian, for example, declared that “the era of antibiotics is coming to a close” and that “…the post-antibiotic apocalypse is within sight”.

There is also another angle to this which the media have seized upon: this strain of bacteria has reportedly been introduced into the UK by “medical tourists” who travel from the UK to India for surgical procedures. There is an implication that Indian hospitals are somewhat less clean than those in the UK and are therefore responsible for the NDM-superbug entering UK hospitals.

Indian scientists have been quick to respond. “Baseless, unfair and circulated with an intention to malign the country’s flourishing medical tourism industry,” is how senior doctors in Delhi have responded to the controversy. They also take issue with the use of the term “New Delhi” in the name of the antibiotic.

So, we will have to wait and see how this story turns out – a serious debate about the problems of antibiotic resistance, or a diplomatic spat between India and the UK about the ethics of medical tourism and the hygiene of Indian hospitals.

// Esther Crooks

Links:

The Lancet original article

The Guardian article

Irish Times report

Article in the Hindu: Delhi doctors fight back

Kunskap, klass och lycka

05 juli 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Är Kunskapssamhället ett nytt klassamhälle? frågar vi i vår senaste rapport. Svaret tycks vara ja, och detta ska vi diskutera i Visby nu på onsdag.

Nästa fråga är förstås om klasskillnaderna ökar eller minskar, dvs. har vi ett växande problem eller är det på väg att försvinna? I vår studie har vi sett vissa tecken på att klasskillnaderna i förtroende för forskare ökat sedan 2002 då VAs undersökningar startade, men detta bör undersökas närmare.

På kort tid har dock två andra rapporter offentliggjorts som pekar på ökade ”kunskapsklasskillnader”:

Förra veckan kom en rapport från Skolverket (som använt statistik från International Civic and Citizenship Study, ICCS 2009) som visade på stora skillnader i ungas syn på och kunskaper om demokrati och samhällsfrågor beroende på föräldrarnas utbildningsnivå. Inte i något annat undersökt land var skillnaderna m.a.p. föräldrars utbildningsnivå lika stora som i Sverige. Skolverket menar att ”skolsegregation” förstärker skillnaderna. Samtidigt har Sverige enligt rapporten en ”beskedlig” skolsegregation jämfört med andra länder.

Vid ett seminarium i Visby i dag presenterar så Lärarnas Riksförbund en rapport baserad på SCB-statistik, som visar på ökande skillnader mellan hög- och låginkomsttagares barns betyg i grundskolan. LR menar (se till exempel artiklar på SVT eller DN) att det är friheten att välja skola som gör att betygsklyftorna ökar. I september 2009 publicerade Skolverket en rapport med liknande resultat och slutsatser.

(Andra menar som bekant att det faktum att barn inte längre är hänvisade till den skola som ligger närmast hemmet gör att skolsegregationen tvärtom minskar.)

I vår studie finner vi tydliga samband mellan synen på vetenskap/forskare och ”lycka”. Lycka i bemärkelsen tillit till andra människor, nöjdhet med demokrati & samhälle och självförtroende.

Skulle ett system där man mäter människors lyckonivå i stället för BNP – tankar som i dag framförs av lyckoforskaren Filip Fors på SvD Brännpunkt – kunna minska klasskillnaderna i Kunskapssamhället?

Uppdatering: Nu ligger den nya rapporten på LRs hemsida.

/Karin Hermansson

Tags: , , ,

Darth Vader just needed some psychotherapy

23 juni 2010 i Allmänt, Debatt, In English, Nyhetskommentarer av Esther | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

French researchers are doing their bit to make discussing mental health problems acceptable.

Psychiatrist Eric Bui and his colleagues at Toulouse University Hospital have written a letter in the journal Psychiatry Research entitled “Is Anakin Skywalker suffering from borderline personality disorder?”

For those of you not familiar with the Star Wars saga, Anakin Skywalker starts out as a heroic Jedi knight but later turns to the “Dark Side” and becomes the arch-villain Darth Vader.

Bui says Anakin Skywalker meets six out the nine diagnostic criteria for Borderline Personality Disorder (BPD), and could perhaps have been helped by psychotherapy.

Very entertaining research, of course but is it of any use? Bui and his colleagues argue that this study is important in several respects. It can help teach students about BPD; it can help explain the appeal of Star Wars to teenagers who present more frequent BPD traits than others;  and perhaps most importantly it can help increase recognition and acceptance of mental illness.

Recent VA studies have shown that the public have a low confidence in the potential of research to help prevent or cure mental illness. Any high profile sufferer – even if he is fictional – can perhaps help to address this issue.

// Esther Crooks

Some links

Darth Vader: May the Shrink be with you (The Guardian)

Is Darth Vader Mentally Ill? (The Week)

Does Darth Vader meet the diagnostic criteria for borderline personality disorder? (The British Psychological Society)

Tags:

Kommunicera mera, forskare!

22 juni 2010 i Forskningsförtroende, Nyhetskommentarer, Samverkansuppgiften av Karin | 2 kommentarer | Bokmärk eller dela

Lissabonstrategin, som nyligen löpte ut utan att målen kommit särskilt mycket närmare, ersattes tidigare i våras av en ny: Europa 2020. På sin sprillans nya webbportal för European Research Area, ERA, skriver EU-kommissionen:

Member States agreed in March 2000 at Lisbon on a strategy to make the European Union the ”world’s most competitive and dynamic knowledge-based economy, capable of sustainable economic growth with more and better jobs and greater social cohesion.” In the globalised world of today, this ambition can only be realised if society takes the most out of science potential for understanding and changing the world we live in, in a responsible and sustainable way.

The creation of the European Research Area must therefore receive the support of all stakeholders, including citizens and civil society organisations.

Kommunikation med omvärlden, och olika samhällsgruppers/intressenters engagemang och support, är alltså viktigt för forskningen och för ERA. Vad tycker den europeiska allmänheten om det då, kan man undra?

Kommissionen har också just publicerat en ny Eurobarometer om européernas syn på (natur)vetenskap och teknik, ”Science and Technology” (EB 73.1). Jag fick den i min hand i dag, så jag har inte hunnit tugga i mig den i sin helhet, men av sammanfattningen framgår bland annat att en stor majoritet av européerna inte själva engagerar sig i samhällsfrågor som har med vetenskap/teknik att göra. 91% deltar aldrig eller nästan aldrig i öppna möten eller debatter om sådana frågor.

Å andra sidan menar en majoritet, 57%, att forskare borde vara bättre på att kommunicera om sin forskning. Av svenskarna uttryckte 51% den åsikten.

Vidare menade 76% av svenskarna i undersökningen att universitetsforskare är de som är bäst lämpade att förklara hur vetenskaplig och teknisk utveckling kan påverka samhället – långt före exempelvis journalister, politiker, konsument- eller miljöorganisationer. EU-snittet var 63%, vilket är en uppgång med 11 procentenheter sedan 2005!

Å andra sidan menade 66 procent av svenskarna (58% i snitt för EU) att vi inte längre kan lita på att forskare berättar sanningen om kontroversiella vetenskapliga frågor eftersom de blir allt mer beroende av pengar från industrin…

Liknande tankegångar och misstro mot forskare som är ”köpta” har vi fått i öppna frågor vi ställt i VA-barometern. I vår näringslivsstudie menade en av fyra tillfrågade svenskar att universitetsforskare tappar trovärdighet om de samarbetar med företag.

Står forskarsamhället inför ett dilemma när det från olika forskningsfinansiärer – inte minst EU-kommissionen – ställs krav på omfattande samverkan med näringsliv, andra forskningsinstitutioner, NGOs…? Hur tacklar de i så fall detta dilemma?

Jag tror att öppna samtal i olika fora om forskningens metoder, förutsättningar, resultat och användning är en bra väg att gå. Vad tror ni?

/Karin Hermansson

PS. Jag ska försöka återkomma med fler nedslag i Eurobarometern så småningom. När den senaste S&T-eurobarometern kom 2005 gjorde VA en genomgång av den ur svenskt perspektiv. Den rapporten finns att ladda ner här.

Tags: , , , ,

Nu är det bevisat: skolan ger kunskap

15 juni 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Han är så begåvad – han är född sån!

Har ni hört någon fälla den sortens kommentar någon gång? Det har jag. Men nu visar forskning att kunskaper inte hänger så mycket på gener som på skolan. Antalet skolår är dubbelt så betydelsefullt som antal levnadsår för intelligens, läsförståelse eller mer specifika kunskaper i t.ex. naturkunskap. Och mätningar visar att IQ ökar för varje generation – förmodligen en effekt av bättre utbildning.

- Väldigt många tror att om du är begåvad, så är du född sån och sen är du sån resten av livet. Det är ganska svårt att tränga igenom med budskapet att våra generella intellektuella förmågor utvecklas så pass mycket som de gör, säger Christina Cliffordson, professor på Högskolan Väst, i artikeln.

Tänka sig! Skolan är betydelsefull, och man lär sig massor av att gå där! Ibland när man lyssnar till debatten kan man tro något annat…

Något annat intressant som påpekas i samma artikel är att larmen som då och då går om att svenska skolbarn ligger dåligt till kunskapsmässigt i internationella jämförelser ofta bygger på data där hänsyn inte tagits till att svenska barn börjar skolan senare än i många andra länder. Baseras resultaten på antal skolår i stället för ålder, ser det plötsligt mindre illa ut. Statistik är svårt, som sagt.

Tags: , , ,

BP and Crowd-Sourcing

04 juni 2010 i Allmänt, In English, Nyheter, Nyhetskommentarer av Esther | 1 kommentar | Bokmärk eller dela

The tragedy of the leaking oil well in Gulf of Mexico continues. BP is hoping its latest capping scheme will succeed. But in the meantime all we can do is watch, wait and hope.

Right?

Well, no. Why not come up with a solution? BP is dedicating some of its resources to heading a team asking for ideas from the public. It has so far received over 32,000 ideas.

This is crowd-sourcing in action. Originally used in a business context, the term ”crowd-sourcing” refers to the using ideas from a very wide but non-expert audience to try and solve intractable problems that are baffling the experts.  The crowd has a new perspective, has an enormous collective imagination and can suggest something completely unexpected.

However there have been some criticisms of BP for not releasing enough detailed technical information about pressure, pipe diameters, depths and so on.

As summed up by Prof Steven Sears, chairman of the petroleum engineering department at Louisiana State University, it is unlikely that ”a random guy with an English degree” will crack this problem. It is probably going to be someone with a science background. Perhaps ”… someone who has some tangential experience – it isn’t some experience that BP thinks to tap.”

Many parts of the media have ridiculed the whole idea – “If the experts can’t solve it then what is the point of asking us?” they cry.

Personally I salute BP for this – the cost is minimal and although the chances are perhaps small they are exploring all avenues, swallowing their pride and asking the whole of society for help.

So if you have any ideas, let BP know today! You never know, they might not have thought of it…..

Some links

BP and the oil spill

The story on the BBC

Crowd-sourcing

//Esther Crooks

Tags:

Science and the Flight Ban: how did we do?

28 april 2010 i In English, Nyheter, Nyhetskommentarer av Esther | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

 

The flight ban is lifted, regulations have been reviewed. The question is, how did science come out of this crisis?

I am afraid to say, not very well. At least not in Public Relations terms. Watching a popular satirical comedy show on TV (Have I got News for You) the other night I was distraught to hear the events interpreted as follows:

  1. Scientists decide ash is too dangerous for planes to fly through. All flights are grounded.
  2. Airline companies not pleased and start putting pressure on government to lift ban.
  3. Government puts pressure on scientists.
  4. Science changes its conclusions under political/commercial pressure.
  5. Ban is lifted.

Of course this is not what happened. The airline companies were not pleased and therefore carried out 96 hours of test flights. They worked with the plane manufacturers and the CAA (Civil Aviation Authority) to determine what exactly a safe level of ash in the atmosphere is and set new tolerance limits (the original limit was zero).

However this more complicated and less adversarial story was perhaps not as newsworthy.

Or perhaps the CAA just needs a better PR person.

Some links:

A report on the crisis by the Guardian newspaper

Volcanic Ash Cloud restrictions embarrassing – from the Telegraph newspaper

 “The Truth behind the opening of the skies” by the CAA

 Esther Crooks

Tags:

Samtala om livet med en filosof?

28 april 2010 i Nyhetskommentarer av Karin | Inga kommentarer | Bokmärk eller dela

Skulle du kunna tänka dig att gå till en filosof för att prata om dina personliga problem?

Den frågan ställdes i söndagens Filosofiska rummet i P1. Utgångspunkten var ett samtal om filosofi i praktiken, i vården. Kan filosofer hjälpa till i de beslut som vårdpersonal har att fatta? Bör filosofer vara med även i samtal med patienter och/eller anhöriga? Vilket ansvar kan och bör de i så fall ta?

I måndags kom Socialstyrelsen med sitt förtydligande om att avbryta livsuppehållande vård om patienten själv vill. Frågor om läkarens ansvar och en döende människas rätt i livets slutskede aktualiserades när en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus greps misstänkt för dråp, och när en totalförlamad kvinna begärde att få avsluta den respiratorbehandling som håller henne vid liv.

Mer eller mindre aktiv dödshjälp och smärtlindring i livets slutskede väcker mängder av etiska frågor, och debatten lär fortsätta. Hur många utanför de etiska råden tänker på att filosofer har något att bidra med i den diskussionen, eller att filosofi över huvud taget kan ha med vård att göra?

När vi i våra undersökningar har frågat allmänheten hur viktigt det är att satsa statliga medel på forskning inom filosofi svarar bara en av fem att det är mycket eller ganska viktigt – att jämföra exempelvis med de nio av tio som anser miljöforskning lika viktig. Nästan lika många har ingen uppfattning (17 procent). Knappt två av fem menar att filosofi är vetenskapligt ämne, och även i den frågan är det många som inte vet.

Vår hypotes är att de låga siffrorna beror på att många inte riktigt vet vad ämnet i fråga egentligen handlar om. Filosofi – vad är det? Någon som filosoferar över något? Det låter ju ganska oviktigt och inte helt seriöst, eller…? Men om vi hade formulerat frågan i den här stilen: ”hur viktigt anser du att det är att satsa på forskning om etiska frågor kring dödshjälp och vård i livets slutskede?”

Tror ni som jag att svaren sett annorlunda ut då?

Om det är så är förstås nästa fråga: varför vet så många inte vad filosofi är eller vad filosofer gör? Vems ansvar är det att ändra på kunskapsbristen? Kan någon annan än de själva berätta om och visa vad deras kunskap kan användas till – att den kanske inte är så ”omotiverad”…?

Vad tycker du?

/Karin Hermansson

Tags: , , , , , ,

« Äldre inlägg