På ett frukostseminarium som jag besökte fick jag en massa tips på politiska bloggar som kan vara spännande att följa inför valet i september. Politometern, som arrangerade seminariet i samarbete med Almega, analyserar politiska bloggosfären och listar vilka som har mest inflytande. Om politiska bloggare har ”makt” och huruvida de kommer att påverka valrörelsen var frågor som diskuterades av panelen – som dock var eniga i att bloggarnas betydelse inte ska överdrivas utan ses som en del i det politiska samtalet. Emma Opassande (pp) och Mary Jensen (m) refererar, länkar till övriga medverkandes bloggar och till den filmade versionen.

Den som är nyfiken på vad ESOF 2010 i Turin hade att erbjuda kan läsa vad SVTs bloggare på plats tyckte om exempelvis var forskarna var på den flotta invigningen eller hur viktigt det egentligen är med just europeisk forskning. Referat av VAs session om hur näringsliv och forskning kan samverka bättre kommer småningom.

För dig som funderar på att starta en egen blogg har Åsa startat en läsvärd Vetenskapsbloggskola som jag kan rekommendera som semesterläsning. Tre delar har det blivit än så länge, och vi ser fram emot mer!

Och så har ju Malin listat årets sommarpratande forskare, så det är bara att rita in dem i semesteralmanackan och beväpna sig med en radio.

Med detta är man rustad för åtminstone ett par dagar på stranden eller i hängmattan. Vi hörs i augusti!

/Karin Hermansson

Psychiatrist Eric Bui and his colleagues at Toulouse University Hospital have written a letter in the journal Psychiatry Research entitled “Is Anakin Skywalker suffering from borderline personality disorder?”

For those of you not familiar with the Star Wars saga, Anakin Skywalker starts out as a heroic Jedi knight but later turns to the “Dark Side” and becomes the arch-villain Darth Vader.

Bui says Anakin Skywalker meets six out the nine diagnostic criteria for Borderline Personality Disorder (BPD), and could perhaps have been helped by psychotherapy.

Very entertaining research, of course but is it of any use? Bui and his colleagues argue that this study is important in several respects. It can help teach students about BPD; it can help explain the appeal of Star Wars to teenagers who present more frequent BPD traits than others;  and perhaps most importantly it can help increase recognition and acceptance of mental illness.

Recent VA studies have shown that the public have a low confidence in the potential of research to help prevent or cure mental illness. Any high profile sufferer – even if he is fictional – can perhaps help to address this issue.

// Esther Crooks

Some links

Darth Vader: May the Shrink be with you (The Guardian)

Is Darth Vader Mentally Ill? (The Week)

Does Darth Vader meet the diagnostic criteria for borderline personality disorder? (The British Psychological Society)

Radioprogrammet Människor och Tro presenterade en undersökning som visade att  det är lika vanligt att skolor håller sina avslutningar i kyrkan som någon annanstans. De fann också att det var föräldrarna som var de starkaste förespråkarna för att vara i kyrkan – barnen brydde sig mindre. Dessutom visade det sig att det inte främst är de med annan religion som är motståndare mot att vara i kyrkan, utan de föräldrar som själva är ateister.

Troende får också lättare ihop tro med vetenskap. I den undersökning vi presenterade i november menade 43 procent av de svarande att en vetenskaplig syn på tillvaron går att förena med en religiös tro. 47 procent tyckte det inte. De som själva uppger sig vara icke troende svarar i högre utsträckning än andra att det inte går att förena tro och vetenskap.

I USA är som bekant ”konflikten” mellan religion och vetenskap en mycket mer laddad fråga, året runt.

För ett par veckor sedan gick World Science Festival av stapeln i New York. Festivalen sponsras bland annat av John Templeton Foundation, en finansiär som enligt egen utsago finansierar forskning om ”the big questions” – och en aktör som inte alla applåderar. Ett av inslagen under festivalen hette Faith and Science och behandlade inte helt oväntat förhållandet mellan tro och vetenskap. Panelsamtalet annonserades som följer:

- For all their historical tensions, scientists and religious scholars from a wide variety of faiths ponder many similar questions—how did the universe begin? How might it end? What is the origin of matter, energy, and life? The modes of inquiry and standards for judging progress are, to be sure, very different. But is there a common ground to be found?

Via bloggen Science + Religion Today har jag förstått att det uppstått en viss diskussion om att arrangörerna valt att i panelen inte ha med någon med uppfattningen att tro och vetenskap inte kan förenas.

Kosmologen Sean Carroll menar att:

- A panel like this does a true disservice to people who are curious about these questions and could benefit from a rigorous airing of the issues, rather than a whitewash where everyone mumbles pleasantly about how we should all just get along.

Chad Orzel (professor i fysik) å sin sida, menar att extremisterna är ointressanta eftersom målet troligen är att diskutera hur vissa forskare klarar att förena tro och vetenskap:

- That’s presumably what they’re aiming for with the panel, and given competent moderation, they could get something a lot more interesting out of that than they could by putting a militant atheist or a Biblical literalist on the panel.

Joshua Rosenau på National Center for Science Education instämmer och tror att om de som absolut inte tycker att tro och vetenskap kan förenas vore där skulle hela samtalet vara helt meningslöst:

- …the panel would descend into a metaconversation about whether there should even be conversations like the one they were supposed to be having. And that wouldn’t inform anyone.

Egentligen handlar väl detta om själva förutsättningen för dialog: att de som deltar inte bara pratar utan lyssnar också? Om man inte kan lyssna och försöka förstå hur den andre tänker är det kanske lika bra att avstå från att delta i en dialog. Oavsett livsåskådning.

/Karin Hermansson

Right?

Well, no. Why not come up with a solution? BP is dedicating some of its resources to heading a team asking for ideas from the public. It has so far received over 32,000 ideas.

This is crowd-sourcing in action. Originally used in a business context, the term ”crowd-sourcing” refers to the using ideas from a very wide but non-expert audience to try and solve intractable problems that are baffling the experts.  The crowd has a new perspective, has an enormous collective imagination and can suggest something completely unexpected.

However there have been some criticisms of BP for not releasing enough detailed technical information about pressure, pipe diameters, depths and so on.

As summed up by Prof Steven Sears, chairman of the petroleum engineering department at Louisiana State University, it is unlikely that ”a random guy with an English degree” will crack this problem. It is probably going to be someone with a science background. Perhaps ”… someone who has some tangential experience – it isn’t some experience that BP thinks to tap.”

Many parts of the media have ridiculed the whole idea – “If the experts can’t solve it then what is the point of asking us?” they cry.

Personally I salute BP for this – the cost is minimal and although the chances are perhaps small they are exploring all avenues, swallowing their pride and asking the whole of society for help.

So if you have any ideas, let BP know today! You never know, they might not have thought of it…..

Some links

BP and the oil spill

The story on the BBC

Crowd-sourcing

//Esther Crooks

Åsa Larsson skrev härom dagen på sin blogg Ting och tankar om sina erfarenheter av den nya ”Facebook för forskare”, academia.edu. Internet öppnar verkligen upp nya möjligheter för forskare, precis som för alla andra människor, men de nya möjligheterna innebär också nya utmaningar!

Martin Jönsson skriver på sin blogg Med fingrarna i ekorrhjulet om ”köttvetenskap”. Klart intressant och tänkvärt i debatten om tillsatser i mat – och tips om en för mig tidigare helt okänd tidskrift, nämligen Meat Science - ett alternativ till Hemlige kocken, tycker Martin.

Slutligen, för de som gillar tankenötter, rekommenderas förstås Richard Wisemans Friday Puzzle. I dag handlar det om sifferpalindrom!

Trevlig helg!

/Karin Hermansson

1. TED - för att den tillgängliggör så många föreläsningar av kunniga människor från jordens alla hörn.

2. UR Samtiden – för att den genom bl.a. filmklipp från svenska föreläsningar och seminarier sprider kunskap om allt möjligt.

3. Naturskyddsföreningen - för att den ger tips, länkar till artiklar och skapar dialog om natur och miljö.

4. Slutligen tar jag mig friheten att tipsa om vår egen facebooksida: Vetenskap & Allmänhet – för att den sprider lästips och kunskap om forskningens roll i samhället.

Jag tackar Kunskapsbloggen för tipset om Språkrådet på Facebook!

/Karin Hermansson

I morse hörde jag en reporter på Ekot säga att den svenska delegation som med Kungen i spetsen just nu är i Kina är där ”för att sälja in Sverige som ett uppfinnarland”. Därefter säger Maud Olofsson: ”Vår innovationsförmåga, det att vi trots att vi är ett litet land klarar av att konkurrera på en tuff global marknad, det har imponerat….”

Slutats: Innovation  = uppfinning ?

Ekot är inte precis ensamma om att sätta likhetstecken mellan begreppen. För en tid sedan bevistade jag ett seminarium där politiker från alla riksdagspartierna skulle debattera forskning och innovation. Alla talade om ”innovationssystemet” och hur viktigt det är med innovation för att Sverige ska må bra. Men i bänkraderna viskades det: ”vet de egentligen vad de pratar om… vet de vad innovation är eller är det bara ett fint ord som de lärt sig att säga?”.

Wikipedia är behjälpligt med att förklara att ordet innovation kommer från latinets innovare=förnyelse. Vidare står att läsa:

En innovation behöver bara vara en teoretisk tanke som har dokumenterats eller någonting som har utvecklats för eget bruk. En innovation är resultatet (produkten) av en innovationsprocess, men behöver inte vara en vara ett föremål man kan ta på. En innovation kan lika gärna vara en tjänst, en ny filosofi eller ett nytt sätt att göra någonting.

Därefter följer bland annat favoritexemplet IKEAs idé att packa möbler i platta paket och låta kunden montera själv, som är en smart innovation. Men är det en ”uppfinning”? Njaaaeee…

IVA har ett projekt som heter ”Innovation för tillväxt”. På dess hemsida finns följande definition:

Med innovation menar vi att kunskap omsätts till nya värden. Det handlar om att utveckla produkter, tjänster och organisationer i såväl privat som offentlig verksamhet. Det kan gälla allt från industrirobotar, betalningssystem och energieffektivisering till ledarskap, affärsmodeller och hälsovård.

När IVA inom ramen för projektet frågade allmänheten om vad de tänker på när de hör ordet innovation svarade 35% ”vet ej”. De som kunde komma på något associerade oftast till något i stil med ”forskning” eller ”uppfinning”, därnäst kom svar som ”nytänkande” och ”förnyelse” (dryga 20%). (rapport kan laddas ner här)

Bland opinionsbildare och ledningspersoner inom privata företag och och offentlig sektor var tveksamheten mycket mindre om vad innovation betyder, skriver rapportförfattarna, och drar slutsatsen:

Det verkar därför som att begreppet behöver lanseras och förankras tydligare framför allt hos den stora allmänheten.

Jo, det är nog riktigt. Men om journalister och politiker inte har klart för sig vad det betyder, så är det nog läge att börja där!

I IVAs undersökning har f.ö. också frågor om attityder till entreprenörer ställts. Entreprenör och entreprenörskap är andra svåra ord som även vi frågat om i en undersökning av lärares syn på att arbeta med företagsamma förmågor hos sina elever. Då vi frågade lärare på olika nivåer vad de tänkte på när de hörde ordet entreprenörskap, svarade många byggföretag och grävmaskiner.

Vad är det för fel på ordet företagsam? Eller rentav ta-sig-för-samhet, om det är det man menar?

Ord är fantastiska, knepiga och bedrägliga – det har jag varit inne på förut här på bloggen. Detta kanske kan bli en hel ordserie!

Slutligen ett tips inför helgen: Ta lite chili i fredagsmiddagen, och bli en lyckligare människa! Läs hur och varför på Lyckobloggen.

/Karin Hermansson

”Risken att dö i tarmcancer fördubblas för den som äter…”

”Sju av tio har varit utsatta för…”

”Dubbelt så många tycker att Sverige borde satsa på…”

Risker och möjligheter, liksom allmänhetens åsikter om allt mellan himmel och jord, kommuniceras ofta med statistik. Men vad betyder de där siffrorna egentligen? Hur ska jag som individ ställa mig till en fördubblad risk för att råka ut för en viss sjukdom ifall jag dricker fem koppar kaffe per dag i stället för tre? Och hur stor är den risken egentligen jämfört med att vistas i trafiken varje dag? Eller möjligheten att kaffet skyddar mot en annan sjukdom?

Jag tror att väldigt många har svårt att förhålla sig till statistiska uppgifter, kanske framför allt när det handlar om risk, så egentligen är det synd att de används så ofta. Problemet är väl att det är svårt att hitta något bra alternativ. Forskare utgår ju ofta från antal fall av till exempel sjukdom, olyckor eller brott i en viss population – och då hamnar man genast i en statistisk siffra.

Den brittiska organisationen Sense About Science, som vi skrivit om tidigare både här på bloggen och på VAs hemsida, tar sig an statistiken i en ny liten ”handbok”: Making sense of statistics. Den finns att ladda ner på deras hemsida, och behandlar frågor som: Vilka är fallgroparna, och hur kan man som läsare/mottagare undvika dem? Vad är skillnaden på absolut och relativ förändring i till exempel en risknivå? Hur säker kan man vara på siffran och vad betyder ”statistisk signifikant? ?

Kunskap om vad statistiken egentligen säger är viktig för att förstå vad de forskningsresultat som presenteras i media betyder. Making sense of statistics är förstås på engelska. Den är ganska lättläst för den som är någorlunda bra på engelska, men jag skulle önska att det funnes en svensk motsvarighet så att det blev ännu mer lättbegripligt för ännu fler. Känner någon till något liknande på svenska?

/Karin Hermansson

No bad thing of course and no one really believes it’s true. Do they?

Well, yes they do. And it is having some far reaching consequences.

A recent article in the Economist magazine  highlights American research that shows how TV programmes about forensic science have affected the American legal system.  The most obvious problem in the court rooms is that jurors think they understand about forensic science when they do not.

The whole legal process is being slowed down considerably. Jury selection is taking longer to eliminate people who judge science by television standards; prosecutors are introducing a “negative evidence” witness to explain why types of evidence are not found at the scene; and there is a lot of time spent explaining probability – despite getting 100% certain matches from a micro-spot of blood on CSI, this is rarely the case in real life.

A secret fan of CSI myself, I particularly like the wonderful machine which can identify a sample of anything at all (mud from the far west side of New York, clay from Ireland, sand from Sweden….). You just put in your sample, press a button and hey presto! A match is found. This, unfortunately, is also pure fiction. Something else some jury members are surprised by.

Criminals also watch TV and there has been evidence of more glove wearing, more bleaching and less envelope licking at crime scenes around the USA.

But jurors are questioning more, which can never be a bad thing. And hopefully the judges and lawyers are up to the job of answering their concerns. Let’s just hope they themselves  do not rely on the TV for their knowledge of forensic science.

Esther Crooks

Research by Evan Durnal of the University of Central Missouri’s Criminal Justice Department. The conclusions have just been published in Forensic Science International.

Det blev svårt att välja, för det dök upp så många olika saker i huvudet. Men med hjälp av mina kolleger har jag valt ut följande tre tips, inriktade på olika åldersgrupper och med ganska olika målsättningar:

1. Eva Funcks olika funkar- och superkollprogram i SVT Barnkanalen – för att de på ett påhittigt och spänstigt sätt visualiserar och sprider både kunskap och kunskapsglädje till barn, om allt från myggbett till Kungen.

2. Teknikdelegationens Youtube-filmer i kampanjen Den breda linjen – för att de sprider kunskap om vad NV-programmet innebär, i syfte att öka antalet nior som väljer NV (och teknik) i sitt gymnasieval.

3. Tv-serien klass 9A – för att den sprider kunskap om vikten av bra och engagerade lärare i skolan.

Som en bonus skulle jag vilja tipsa om det här Youtubeklippet som visar experiment med majsstärkelse - för att det bara är så helt knasigt coolt!

/Karin Hermansson