Pedagogisk forskning om forskningspedagogik

Lär sig barn egentligen nÃ¥got i skolan när undervisningen gÃ¥r ut pÃ¥ att de ska ”forska” fram sin kunskap själva genom att t.ex. leta pÃ¥ Internet? Det diskuterades i ett inslag i gÃ¥rdagens Studio Ett i P1. Reportern hade besökt en av Vittras skolor i Solna och pratat med lärare, skolchefen och nÃ¥gra elever. Alla var mycket positiva – inklusive barnen själva – och tyckte att barnen lärde sig mycket. Fast när en kille (som själv samlat fakta om muskler) ombads berätta nÃ¥got av det han mindes av sina kamraters presentationer om andra organ i kroppen kom svaret ”minns inget nu, men jag har ju anteckningar”.

Efter reportaget följde att samtal om s.k. ”forskningspedagogik” mellan Nils-Erik Nilsson, rektor i LuleÃ¥ som doktorerat pÃ¥ lärprocesser hos barn som arbetat med ”forskande” arbetssätt och Hans Ã…ke Scherp, forskare i pedagogik vid Karlstad universitet. Den förre kritisk, den senare positiv. Nilsson tyckte att innehÃ¥llet mÃ¥ste stÃ¥ i centrum och att framför allt de barn som har grunda kunskaper inte fÃ¥r ut nÃ¥got av metodiken. Scherp ansÃ¥g att arbetssättet stimulerar lusten att lära hos barnen och att barn lär sig mer om de tycker att det de gör är meningsfullt. Har man lust att lära lär man sig även det som är trÃ¥kigt, menade han.

Att stimulera viljan och lusten att söka kunskap är bra, och att se till att alla barn får möjlighet att lära är också bra. Hur kan detta kombineras i en och samma skolklass? Eller går inte det? Barnen kanske måste delas upp i olika grupper beroende på förutsättningar och lärstilar? Eller är det bara så att samma metod inte passar lika bra i alla ämnen?

I skolans värld tycks ibland metoder och arbetssätt anammas bara för att ”de lÃ¥ter bra”. Men det är viktigt att grunda pedagogiska beslut pÃ¥ forskningsbaserad kunskap. För forskarna räcker det dock inte med att utvärdera och forska om metoderna. Resultaten mÃ¥ste förmedlas ocksÃ¥! Men det brister i kontakten mellan forskning och skola. En orsak är att lärarna upplever den akademiska världen som svÃ¥rtillgänglig, vilket i sin tur kan bero pÃ¥ att för fÃ¥ lärare har erfarenhet av forskning. En annan orsak kan vara att forskarna inte är tillräckligt bra pÃ¥ att nÃ¥ ut med sin kunskap – kanske för att de inte riktigt vet vad lärarna ute i landets klassrum har för frÃ¥gor och problem?

I VAs studie av lärares syn på vetenskap 2004 instämde fyra av tio lärare (från förskola till gymnasium) helt eller till stor del i att pedagogisk forskning alltför sällan behandlar frågor som är viktiga för lärarens dagliga verksamhet.
Bara en dryg tredjedel av de lärarstudenter vi intervjuade 2005 uppgav att de själva hade haft kontakt med forskare under det senaste året. Och de hade ändå befunnit sig på en högskola! Av grundskollärarna hade en av fyra haft kontakt med forskare.

Slutsatser: Kontakter och dialog mellan forskare och lärare behöver utvecklas. Den nyligen utredda lärarutbildningen är en bra startpunkt.