Danish Board of Technology threatened with closure

 

The Danish Board of Technology (DBT) is an internationally renowned centre for engaging society with science and technology. This week, this pioneering organisation is threatened with closure by the Danish parliament.

Founded in 1986 it boasts 25 years of experience and knowledge on engaging the public in technological policy making. It has great expertise in participatory techniques such as consensus conferences and citizen hearings.  Many controversial areas such as climate change, GM foods and bioengineering have been tackled through its work. The DBT was at the very forefront of the movement to make science more democratic and continues to be a highly respected and established leader in this field today.

The news of its potential and sudden closure has therefore been greeted with shock and horror across the world. The parliament wants to redirect more of its money towards research and to do this must channel money from other sources. One of these sources is the DBT. With a relatively small annual budget of 10 million DKK (just over 1.3 million Euro), closing the DBT seems like a heavy price to pay for a small amount of money, both for Denmark and the rest of the world.

The decision is not yet final, and is likely to be reviewed at the end of the week. Please show your support for the DBT and let the Danish parliament know how highly the DBT is regarded, valued and respected in international circles. European directors of parliamentary technology assessment offices have already written a letter opposing the closure. Support can be shown at their Facebook page or through the links contained within. Let’s hope enough people make their voice heard before it’s too late.

 

Centerpartiet debatterar för ökad samverkan

Annie Lööf och Ulrika Carlsson från Centerpartiet har nyligen skrivit en debattartikel om samverkansfrågan i Länstidningen Södertälje under rubriken ”Främja lärosätenas samverkansroll”.

De skriver bland annat följande i artikeln:

”Att stärka kvaliteten inom den högre utbildningen är grundläggande. Men den senaste tidens debatt skickar signaler att statens forskningsresurser endast ska premiera etablerad forskning och storskaliga lösningar.”

”Visst är det viktigt att satsa på excellens, men vi måste också få fram nya samverkansmodeller mellan akademi och näringsliv. Att kunskap, forskning och innovativa miljöer finns över hela landet är centralt om Sverige ska klara sig i den globala konkurrensen.”

”Det finns ingen naturlag som säger att de bästa idéerna kläcks på ett fåtal platser. Sveriges lärosäten har flera viktiga uppgifter. Det handlar om att bedriva kvalitativ högre utbildning och forskning, men också att vara en aktör för utveckling och nyttogörande i samarbete med näringsliv och samhälle. Denna samverkan är många gånger de nyare lärosätenas bästa gren.”

”…Centerpartiet föreslår därför att samverkan och nyttogörande av forskning införs som nya kvalitetskriterier vid fördelning av anslag.”

”Från Centerpartiets sida kommer arbetet med klusterverksamhet därför vara en viktig komponent att slå vakt om i regeringens fortsatta arbete.”

Jag tycker det är spännande att se att Centerpartiet nu ger sig in i diskussionerna inför forsknings- och innovationspropositionen och att de lyfter vikten av samverkansaspekten. Det är uppfriskande och lovande i en annars ganska snäv debatt. Möjligen saknar jag några skrivningar i artikeln om de aspekter av samverkansuppgiften som inte är knutna till näringslivet (t.ex. dialog med medborgarna och effekter på samhället i stort). Det får gärna utvecklas vidare i framtida utspel.

Det går också att notera att Centerpartiet tydligt tar en annan vinkel än vad Jan Björklund gjorde i sin debattartikel om framtidens högskolelandskap. Det öppnar för en intressant diskussion till våren.

Nu inväntar jag självklart med spänning fler forskningspolitiska utspel från partierna.

Vi på Vetenskap & Allmänhet arbetar för närvarande med ett eget inspel till departementet inför propositionen. Vi har också tidigare under året skrivit en rapport på uppdrag från Utbildningsdepartementet om samverkan. Den går att ladda ner här.

/Herman

 

Croatian scientists to clash in court

High-profile Croatian scientists have clashed over the efficacy of an anti-oxidant pill dubbed “the elixir of youth” by some in the media.

The pill, made by company Regiopharma, was launched in Zagreb in October and was soundly endorsed by life-scientist Miroslav Radman, co-founder and head of the MediLS life science institute in Split. Professor Radman is a respected scientist and well known for his work on DNA repair and bacterial cell death.

Ivan Đikić another prominent and respected Croatian scientist, and a scientific director of the Frankfurt Institute for Molecular Life Sciences in Germany has critised the product saying there are no peer-reviewed data published nor clinical trials to support Regiopharma’s claims. He has also criticised Radman for endorsing it.

Sadly, instead of the facts being allowed to be debated through normal peer-review processes of science the company Regiopharma has taken the debate to the courts. In a way all too familiar to those following the Libel Reform Campaign  in the UK, scientific debate may again be stifled by the threat of damages.

Đikić sees this lawsuit threat as a way to silence critics and, for now, is refusing to be silenced.

”I don’t think I said anything that was incorrect and I can’t see that they can sue me for what I said, but if that does happen, I will continue to defend scientific facts publicly,” he said.

Radman disagrees. ”Calling the case into the court is just the opposite of ‘silencing the scientific criticism,’ ” Radman says. ”It’s about giving the fair chance to the truth to be established, scientifically, by valid arguments instead of contentious statements in the public media.”

But is this really true? Most of the scientific community would, I think agree, that scientific debate is not for the law courts, particularly when critical scientists can face huge claims for damages.

Read more in Science Insider magazine.

 

Framtidsfokus

I veckan var jag på arrangemanget Framtidsfokus anordnat av Institutet för Framtidsstudier (en av våra medlemmar i VA). Under dagen sammanfattades de senaste tre årens forskningsprogram under rubriken ”Sverige i framtiden”. Presentationerna kretsade kring hur vi i framtiden ska bygga samhället och förhålla oss till omvärlden för att stärka vår och även andras välfärd.

Utgångspunkten beskrevs så här:

Forskningsprogrammet har tagit sin utgångspunkt i grundläggande frågor för det svenska samhället: Hur kommer medborgare och samhälle påverkas av en ökad globalisering och europeisering? Hur kan ett välfärdssamhälle finansieras på lång sikt? Vad innebär det sociala utanförskapet och vad blir dess konsekvenser för människors deltagande i samhället?

Många intressanta forskningsresultat presenterades. Jag ska inte försöka skriva om alla, men här följer några valda exempel.

Hans Rosling (professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet) inledde dagen genom att påpeka att demografin enligt honom är den vetenskapsgren som ser bäst in i framtiden. Han diskuterade demografiförändringen i världen och varför vi kommer bli tre miljarder till på jorden trots att antalet födslar inte ökat sedan år 1990. Skälet för detta är kortfattat att folk som redan fötts kommer att växa upp och få barn, det finns en bromstid på cirka 70 år i systemet.

Europa och världens demografiska utveckling

Bo Malmberg (professor i kulturgeografi) talade om Europas utveckling. Han ansåg att Europa idag egentligen har en otroligt bra situation. Mängden av tillgängliga mänskliga resurser har aldrig varit så stor som idag, men han påpekade också att de kommer att minska framöver.

Han påminde om kopplingen mellan ekonomiskt tillväxt och en ökning av arbetsför befolkning, vilket sedan följs av en åldrande fas. Goda exempel på detta är både Kina och Korea. Indien å andra sidan kommer först 2040 ha en fördelaktig åldersstruktur vilket då ger dem stora möjligheter att bli en stormakt samtidigt som Europa och Kina från 2030 beräknas gå in i en åldrande fas. Brasilien är på väg in i gynnsam utveckling nu, medan Afrika ännu inte är där.

Malmberg påtalade också att det finns fantastiska möjligheter för världen idag och att det som egentligen brister är efterfrågan. ”Alla stoppar i ladorna trots att de egentligen skulle kunna agera mer…”

Han berättade även att de ekonomiska och åldersmässiga skillnaderna mellan Asien och Europa kommer att utplånas med tiden. När det gäller Europa så menade han att syd och nord kommer att byta åldersstrukturer där syd får den fördelaktiga om 20-30 år (”de blir den nya vuxengenerationen och nord blir far- och morföräldrar”). Som kulturgeograf ville han också påpeka att Europa har ett strategiskt geografiskt läge, ”Europa är världens Enköping” konstaterade han.

Malmberg förutspådde också att EU kommer att minska som andel av världsekonomin med en halvering av inflytandet till 2050 (genom att andra delar, främst Asien och Mellanöstern kommer att öka kraftigt). Utifrån dessa förändringar borde EUs globala politik omformuleras tyckte han. Dessutom påtalade han att vi måste se över tillväxten utifrån hållbarhetsperspektiv. De mänskliga resurserna finns, men hur ser det ut med miljön och hållbarheten?

Han såg även en generell brist på expansiv politik och en oförmåga för politiker att ta in de mer långsiktiga perspektiven.

Barndomen i norden                                       

Ingrid Söderlind (docent i tema Barn) talade om barndomen i norden och hur de nordiska länderna samarbetat historiskt för att skapa systemen kring barn och barndomen. Samtidigt finns det också exempel där synen och regelverken gått åt olika håll. Skolmaten är ett exempel där Danmark, Norge och Island tycker att smörgås räcker och Finland och Sverige tycker att det behövs varm mat. Hon lyfte även hur Barnkonventionen har gett politiken en mer internationell prägel och reflekterade över hur vi förr tog emot barnförflyttningarna från Finland mot hur vi hanterar flyktingbarn idag.…

EU2020 och det livslånga lärandet

Joakim Palme (VD för institutet, professor i statskunskap vid Uppsala universitet) lyfte bland annat att investeringarna i livslångt lärande måste börja redan år ett, att kraven på yrkeskunnande i utvecklade postindustriella samhällen riskerar att polarisera ungdomsgrupper och att den ”lärande ekonomin” kräver att såväl företag som anställda ständigt förbättrar kompetenser och förmågor.

Han påpekade att EU2020 fokuserar på expansiva sektorer i kunskapsekonomin, genusneutrala sysselsättningsmål, färdigheter, utbildning och minskning av avhopp i utbildningssystemen, social inkludering och fattigdomsreduktion. Han såg dock problem i att fokus ligger på utgifts-minskningar istället för intäkter och i att det saknas mål för gymnasie- och yrkesutbildning.

Sveriges befolkning 2010-2025

Jan Amcoff (docent i kulturgeografi) pratade om befolkningsförändringen för Sverige 2010-2025. 8,25 % tillväxt förväntas av befolkningen till 2025. Men många regioner (Norrlands inland, landsorter osv.) kommer samtidigt att få se en minskning. Hittills har balansen mellan försörjda och försörjare sett ganska lik ut 1995-2010, men framåt 2025 kommer den att förändras med stora skillnader mellan olika regioner. I storstäderna kommer det vara få personer per försörjare medan bl.a. vissa mindre regioner och Norrlands inland förväntas nå siffror på hela 2,8 försörjda per försörjare. Något som förstås riskerar att bli mycket problematiskt.

Äldreomsorgen, inte en tjänst som andra

Marta Szebehely (professor i socialt arbete) – talade om äldreomsorgen. Hon påpekade att den inte är en tjänst som alla andra, eftersom den har en stor inverkan på samhället i stort. Hon konstaterade också att en välfärdsminskning skett inom området där de anhöriga som konsekvens ökar sina insatser, då främst lågutbildade döttrar. Detta påverkar i sin tur arbetslivet. Hon menade att det är tydligt att pengar på äldreomsorg ger fler förvärvsarbetande kvinnor och att vi måste sluta tänka på äldreomsorgen bara som kostnad, lite på samma sätt som vi gjort med barnomsorgen.

Det sociala utanförskapets orsaker och konsekvenser

Olof Bäckman (docent i sociologi) hade undersökt andelen som varken studerar eller arbetar 7 år efter gymnasiestart. Han konstaterade att det i regel går sämre för de som hoppar av tidigt och att de som hoppar av från det individuella programmet i regel har sämre chanser än andra. Samtidigt kunde han också se att det går bättre för svenska avhoppare än för de i andra länder, detta troligtvis eftersom vi satsat mycket på Komvux som fångar upp många avhoppare.

Han menade att hur det går i skolan beror på bagaget och att det sedan har stor påverkan på hela livsförloppet.

/Herman

 

Geoengineering – the latest hot topic

Geoengineering, the use of large-scale engineering techniques to tackle climate change, is a field rapidly gaining momentum. It covers all sorts of methods – space mirrors to deflect sunlight, cloud-seeding, putting iron compounds into the sea or planting genetically modified highly reflective crops or simply painting all roofs white…

Much may sound like science fiction but scientific and media interest in geoengineering is increasing rapidly.

So what do we think of it all?

The first international survey on public attitudes to geoengineering was published last week. Questioning over 3000 people from the USA, Canada and the UK, it found 72% supported research into solar radiation management.

However like many controversial areas of science, there is some disquiet about the extent to which we interfere with nature. There was significant support for statements such as ”The Earth’s temperature is too complicated to fix with one technology” and ”Humans should not be manipulating nature in this way”.

Analysis of the data shows that the level of support for geoengineering is linked to support for climate change, and is spread across the political spectrum. Reports that it is environmentalists who generally oppose such techniques seems to be unfounded, with the main opposition coming from conservatives who are generally mistrustful of politicians, and are perhaps climate-change deniers.

 

Americans are more distrustful, with 41% opposed to ever introducing such technologies, compared to only 30% of Canadians and Brits.

 

And the survey is published at the crucial time for the UK. Scientists last month postponed the launch of the SPICE project (Stratospheric Particle Injection for Climate Engineering) in order to allow more time for public consultation. The SPICE project will launch a 19m helium filled balloon high in the sky above Norwich and pump tonnes of minute particles into the atmosphere to reflect some of the solar radiation.

 

One thing is clear – public support will be needed before these technologies are introduced.

 

“Such efforts to take the public’s pulse on geoengineering may be crucial for understanding how to involve citizens in future policy making”, says David Goldston, director of government affairs for the Natural Resources Defense Council in Washington, D.C. ”This is something that is going to require a lot of public engagement before decisions are made. Getting a baseline is very important.”

 

Read more about it here and here.