Internet of things och The One machine
Jag deltog nyligen när SICS (Swedish Institute of Computer Science) arrangerade sin stora årsdag. Deras VD inledde med att berätta om hur de balanserar projekt mellan industrinytta och behovsstyrd forskning med längre horisont och högre risknivåer. Det stora temat inför framtiden inom SICS område bedöms nu vara prylarnas uppkoppling. Vi ansluter nämligen alltfler apparater till internet. Allt från mobiler till pulsmätare och väckarklockor.
Ett inledande och inspirerande föredrag hölls av ”sociala medier-gurun” Johan Jardenberg, grundare av bl.a. Mindpark. Jag tänkte att det kan vara intressant att återge delar av det i ett blogginlägg för alla er som undrar om vad som händer när det gäller internetutvecklingen och sociala medier.
Jardenberg menade att friktionen mellan människa och maskin snabbt minskar och ansåg att vi nu kan se att offline och online alltmer smälter samman. Det vanliga nätbegreppet ”In real life”, IRL, används alltmer även när det omfattar sådant som sker på nätet. När vi är alltmer uppkopplade blir distinktionen offline och online mindre relevant och alltmer suddig. Jardenberg hade också nyligen varit i det nya biblioteket i Alexandria och diskuterat med internetaktivisterna i Nordafrika. Han var personligt övertygad att det som skett inte hade skett nu utan internet och sociala medier. Han ville dock poängtera att förr pratade vi om digitala medier, sedan gick vi över till att prata om sociala medier. I framtiden kommer vi nog att prata om något annat.
Han ville också understryka vad det betyder för nyhetsspridningen. Förr tog det två dagar för vår befolkning att få information om Tjernobylolyckan. Idag är inte sådant längre möjligt. Vi har en massiv våg av nya nyhetsförmedlare och det påverkar medielandskapet monumentalt. Inte heller är det längre tidningar och radio som är den största kanalen mot allmänheten. Aftonbladet.se var glada över 5 miljoner unika besökare 2010, men Facebook växer snabbare. Då har ändå Aftonbladet.se funnits sedan 1994, men Facebook endast funnits sedan 2006 i Sverige. En undersökning i USA visade också nyligen att 7/10 fick reda på Mikael Jacksons död via Facebook. Många andra googlade till bloggar eller Wikipedia och endast en traditionell nyhetskälla tog sig in på topp-tio-listan.
Han menade att mycket av det som styr är att vi vill vara en del av konversationen. Vi gillar generellt att delta i sociala konversationer och vi reagerar även starkt på feedbacken vi får i sociala medier. När du skrivit något som många bryr sig om så tar du till dig av återkopplingen. Det är det som gör oss så fästa vid sociala medier, vi vill ha återkoppling och aktiveras av den. När vi delar med oss av vad vi gör så är det inte heller bara en projicering av vår identitet – det är en del av skapandet av den.
“We aren’t simply projecting identity, we’re creating it”
Jardenberg påminde oss också om att det enda stället där det går att se Obamas tal oklippt är på nätet (YouTube) och inte på TV. Han tyckte därför inte vi ska anta att digitala medier innebär kortare och mindre analyserande texter. Det finns egentligen fler möjligheter att skriva längre och mer informativa texter idag än förr. Han menade att visst kan vi gå i polemik om dessa frågor och säga att det var bättre förr – eller så försöker vi acceptera och använda de förutsättningar som nu finns.
Han tyckte också att det i sammanhanget är värt att påminna oss om att det mesta vi förutspått om internet har visat sig vara fel. Nya beräkningarna visar på att internet 2030 har samma kapacitet som hela mänskligheten när det gäller tankekraft. Vi har ingen aning vad det kommer att innebära och vad den tankekraften kan åstadkomma. Vi ser nu en stark trend mot att alla skärmar blir fönster in mot en och samma maskin, internet, ”The One Machine”. Vi vill ha allt sammankopplat, datorer, telefoner, iPads, kameror, vardagsrums-TV:n osv. Den utvecklingen sker mycket snabbt.
Tydliga trender Jardenberg sett är att vi rör oss mot att vara online kontinuerligt, att arbetstid och fritid smälter samman och delas upp mer i rolig och tråkig tid, att personligt blir alltmer publikt och att vår mänskliga kommunikation alltmer också sker via maskiner. Internet och sociala medier är inte heller längre en nördfråga. Kvinnor över 55 år är t.ex. den snabbast växande gruppen på Facebook enligt Jardenberg.
Han reflekterade även kort över att när alla kan ha hela världens samlade faktakunskap i fickan så kanske kompetens borde bedömas lite annorlunda än förr?
Klas-Herman Lundgren
Is poker a game of luck or skill?
How much skill is there in a game of poker? And why does it matter?
By law Americans are not allowed to gamble over the web. If poker can be shown to be a game of skill then this could have significant implications for the $6 billion US online gambling industry.
And a new study published this month has shown that there is a fair amount of skill involved.
Steve Levitt, economist (and author of Freakonomics) and Thomas Miles, professor of Law at Chicago University analysed the results from the 2010 World Series of Poker in Las Vegas. With 32 000 players and $185m prize money, this gave them a lot of data.
Whilst “ordinary” player made an average loss of 15%, more skilled players made a gain of 30%.
This story was reported by The Economist this week, and you can read more about it there.
Levitt and Miles make interesting comparisons to other “skilled” activities. They conclude that to a first approximation the outcome for opponents in poker tournaments can be predicted as well as profession Baseball games. And Baseball, they say, is undoubtedly a game of skill.
In contrast similar methods have been used study the genuine ability of mutual fund managers. These results have tended to find “little evidence of skill in this domain”. Perhaps this is the more important aspect of this research…
So, to conclude, for a bigger pension pot you may as well invest your own money in stocks and shares (you have as much chance as overpaid fund managers) and brush up your poker skills. Worth a thought anyhow!
Have a good weekend.
Is the public behind public consultations?
The latest UK study into public attitudes to science was published earlier this month. PAS 2011 – the fourth in a series – represents the Government’s main mechanism for assessing progress on public engagement with science.
One section that caught my attention was about the attitudes of the Brits to public consultations. Public consultations on scientific matters are becoming an increasingly important part of the policy-making process. This study explores people’s views on them with some interesting findings.
The public broadly supports the principle of the public being consulted – 73% agree the government should act in accordance with public concerns. 66% agree scientists should listen more to what ordinary people think.
Listen perhaps, but not necessarily act upon public opinion. 64% of people think experts and not the public should advise the government about the implications of scientific developments.
Also in practice the enthusiasm seems to disappear a little…. when asked whether they would like to be involved personally, many responded that although they would like to know someone was taking part, they would rather it wasn’t them.
Interestingly, the public sees the main benefits of being involved in public participation as those which benefit themselves. For instance the top ranked responses of benefits are “allowing the public to make informed decisions about their lives” and “enabling them to better judge science issues for themselves”.
A more worrying finding is that the public are quite cynical about consultations and see the whole process as a PR stunt.
50% believe “public consultation events are just public relations activities and make no difference to policy”. 47% agree “public consultation events are unrepresentative of public opinion.
A ray of hope is that these negative attitudes may be founded on ignorance. When asked what they know about “public participation”, two fifths of the population say they don’t know, have never heard of it or just gave no response at all.
If you want to know more about this or many other aspects of public engagement click here. There is also a blog about the study here (which Karin also blogged about on the VA blog here).
För någon vecka sedan var jag på ett symposium anordnat av Rifo (Sällskapet riksdagsledamöter och forskare) och KVA (Kungl. Vetenskapsakademien). Temat för kvällen var kemins bidrag till mänsklighetens välmående och om hur kemi kan bidra till samhällsutvecklingen. Detta eftersom år 2011 har av Unesco utsetts till kemins år.
Det var en mycket välarrangerad och lärorik kväll. Ett särskilt intressant inslag var när professor Christina Moberg, KTH, presenterade en bok som hon varit huvudredaktör för. Det var nämligen boken ”Kemi – den gränslösa kunskapen” som är utformad som en ”kemibok för beslutsfattare”. Boken är framtagen på initiativ av KVA och IVA och lyfte många intressanta frågeställningar. Till exempel tar den itu med vanliga frågor som ”vad är ett gift”, ”finns det mat utan kemikalier” och ”vad är syntetiskt och inte”. Ett bra initiativ som till stor del gjorts på helger och sena kvällar av de forskare som deltagit, med modest finansiering.
Boken är ett bra exempel på hur forskning måste tillgängligöras för att politiker och andra beslutsfattare med hektiska scheman ska kunna använda sig av den. Annars kommer vårt samhälle att drabbas av dåligt underbyggda beslut. Vi måste därför främja kontakterna och idéutbytet mellan allmänhet och forskare.
Ett forskningspolitiskt program
För en tid sedan deltog jag på släppet av SULFs (Sveriges universitetslärarförbund) forskningspolitiska program, Forskningens villkor. Det var första gången som de har antagit ett forskningspolitiskt program. Mitt intryck är att programmet är gediget och välskrivet.
Programmet diskuterar forskning ur många olika synvinklar. Det inkluderar en bred diskussion om vad forskning är, reflektioner över förhållandet mellan fri forskning och demokrati och skrivelser om vad forskningen kan betyda för samhället. Dessutom lyfts konkreta åtgärder för att stärka forskningen och förbättra forskarkarriären. I programmet finns också vikten av en dialog med det omgivande samhället med som en central aspekt. Det är glädjande att se.
Det står bland annat följande:
”Kommunikation av forskningsresultat utgör en viktig del av universiteten och högskolornas uppgift att samverka med det omgivande samhället. Viktigt i detta sammanhang är att kommunikationen inte skall vara enkelriktad utan att spridningen av resultat sker parallellt med att forskarna blir medvetna om forskningsbehov i samhället. Adjungeringar är ett sätt att främja utbytet mellan högskolan och samhället i övrigt, inte bara med näringslivet utan också med offentlig sektor.
I kommunikationen med allmänheten är det viktigt att forskaren kommunicerar på ett öppet och förtroendeskapande sätt för att sprida forskningsresultat till allmänheten och väcka dess intresse för forskning, men också för att själv få insikt om forskningsbehov i samhället. Allmänhetens förtroende för forskare och forskningens långsiktiga betydelse är avgörande för ett fortsatt stöd för verksamheten vid våra lärosäten.”
Läs mer om programmet på SULF-bloggen. Här finns själva programmet att beställa eller ladda ner.
SULF har också debatterat om forskning i Göteborgsposten.
Lycka är… en mer vetenskaplig skola?
Ojojoj, debatten om skolan verkar formligen ha exploderat den senaste veckan. Var det Björklunds senaste utspel om att – trots remissinstansernas avrådan – skriva in skolk i betyget som satte fart på det, eller Kurt Fischers besök i Sverige, eller SNS, eller…? Man undrar. Kanske en kombination?
Kort resumé: Samma dag som nyheten om skolk i betygen togs upp i Svenskan hade DN en hearing om skolan, med anledning av Zarembas uppmärksammade artikelserie. Samtidigt hade Rifo seminarium med Kurt Fischer i Riksdagen. Samma dag kom även debattartikel om SNS nya forskningsprogram som ska förbättra svensk utbildning. Och i fredags var Kurt Fischer en av de medverkande i seminariet Hjärnkoll på skolan som vi på VA tillsammans med en rad andra aktörer arrangerade som en del av Vetenskapsfestivalens program.
Eva-Lotta Hulthén, frilansjournalist, undrar varför politiken går på tvärs mot forskningen när hon skriver om sina intryck från det sistnämnda seminariet på sin blogg (även i GP). Linda Linder, pedagog, bloggar om DN-hearingen och sin besvikelse över nivån på debatten. Karin Bojs, DN, gick i stället på riksdagsseminariet med Fischer, och menar i sin söndagskrönika att kunskap borde få konsekvenser även i skolan.
På Twitter kan man följa debattströmmen via taggen #skollyftet och det finns även en sajt med samma namn, skollyftet.se, där lärarna försöker göra sig hörda (genom bruset från alla andra?):
… syfte är att ge lärare möjlighet att ta plats på skoldebattens arena och göra sina röster hörda. På Skollyftet kan vi lärare styra debatten och välja vilka debatter som är viktigast för oss just nu.
Lite skojigt är det, att mycket av det som vi på VA framförde redan 2004, då vi publicerade vår första undersökning av lärares syn på och kontakter med forskare och forskning, nu hamnat på förstasidor och debattfora, i seminarier och bloggar. Våra resultat visade på ett stort avstånd mellan lärarpraktiken och forskningen, och vår slutsats var – redan då – att detta måste minska.
Hur svårt ska det vara? för att citera Christermagister…
Skolan dök också upp i det samtal om kunskap och lycka som vi hade med professor Bo Rothstein på vetenskapsfestivalens stora scen i Nordstan i Göteborg förra veckan. Utgångspunkten var vår studie Vetenskap & värderingar, som visar att de som är ”lyckliga” är också mer positiva till kunskap. ”Lycka” hänger i sin tur samman med faktorer som utbildningsnivå och social bakgrund, och det finns stora skillnader i hur intresserad man är av att ta del av t.ex. populärvetenskap. Bo Rothstein har i sin forskning studerat vad som gör ett samhälle ”lyckligt”, och pekar bland annat på faktorer som jämlikhet och tillit till såväl medmänniskor som samhällsinstitutioner. I samtalet identifierade vi skolan som en nyckel till att få med alla – eller i alla fall fler – på kunskapståget och jämna ut skillnader mellan samhällsgrupper.
Skolan, skolan… Vi lär få anledning att återkomma till den även på VA-bloggen!
/Karin Hermansson
PS. För övrigt tycker jag att skolknotering ett roligt ord. Det tog en stund av funderingar över vad man gör när man ”knoterar” innan jag fattade vad det stod 
If you are interested in learning lessons from history, this website is worth a look. History and Policy is an international network of historians with the aim of “bringing (high-quality) history into the policy making arena”.
The network, which has been going since 2002, claims history is not given as much prominence in policy making decisions as social and natural sciences, and aims to change that. It is run by four eminent historians, has an administrative and external relations team and an advisory board including MPs and cabinet ministers, journalists, newspaper editors and others from the private and public spheres.
Here are some discussions they have contributed to in the media:
The Death of Bin Laden: the long history of displaying the bodies of the defeated. For example the displaying of Richard III’s corpse in 1485 to the piece of bloodstained coat from James IV of Scotland, sent by Catherine of Aragon to Henry VIII to prove his death in 1514.
The Royal Wedding (naturally) and on a more sombre note, the reason why terrorists groups have always found the British Royal family an attractive target throughout history.
Domestic politics have been examined with historical perspectives on the Alterative voting system recently put to the vote in the UK, plus the problems and advantages of coalition governments.
There is also something about how history should be taught in schools, perhaps not surprisingly.
My favourite part is called “Bad History”, a series from 2009 that pulls apart a number of historical “myths”. For example…
- Gervase Phillips (Manchester Metropolitan University) questions the Bush administration’s use of history to legitimise the wars in Afghanistan and Iraq. Read the article: The end of history? Not quite.
- Niall MacKenzie (University of Cambridge) explodes the myth that laissez-faire policies led to economic success in 1980s Britain. Read the article: Minding its business.
- John Langton (St Johns College, Oxford) demolishes Prince Charles’ portrayal of Henry VIII as an early-modern eco-warrior. Read the article: As green as he was compassionate.
This is a great initiative and appears to be having some impact. I feel slightly guilty not to have found it before now!
Have a good weekend!
Forskarröster om forskarförtroende
I senaste numret av Lunds universitets magasin, LUM, ägnas flera sidor åt frågan om vad allmänhetens fallande förtroendet för forskare som vi sett i VA-barometern kan bero på.
I huvudartikeln refereras vår senaste rapport, Slitsamt förvärvat och snabbt fördärvat?, om vad de svarande själva menar ligger bakom att de har högt respektive lågt förtroende för forskare. Tre forskare och en vetenskapsjournalist intervjuas sedan om hur de ser på vad som framkommer i undersökningen:
Professor Wilhelm Agrell, Forskningspolitiska institutet, tror att ”publiceringsraseriet” kan vara en av orsakerna till den mindre positiva bilden av forskningen, men undrar också om det kan ha varit så att ett skäl att professorerna åtnjöt högre förtroende förr var att det var ganska okänt vad de faktiskt gjorde…?
Vetenskapsjournalisten Peter Sylwan pekar på utmaningen i att bygga tillit till en verksamhet som är ständigt föränderlig och vars framgång ofta består i att bevisa att den gamla kunskapen var fel, och menar att forskarna måste föra en dialog på lika villkor med människor utanför akademin.
Elin Bommenel, forskare i vetenskapshistoria, menar att synen på olika vetenskapsområden bland forskarna själva påverkar hur allmänheten ser på den. Till exempel menar hon att det finns en inomvetenskaplig misstro mot tvärvetenskaplig forskning med tydlig inriktning på att lösa samhällsproblem – och den misstron kan spilla över på allmänheten.
Förre rektorn vid LU, professorn i etik Göran Bexell, tycker slutligen att förtroendenedgången bör fungera som en varningsklocka. Han understryker vikten av att ha hög beredskap för att hantera misstänkt fusk i forskningen, att öppenhet och transparens råder och att utbilda doktoranderna i forskningsetik. Men han avslutar också med att påpeka att ett nedåtgående förtroende inte måste vara bara negativt. Det kan också vara ett resultat av en sund skepsis och en lika kritisk attityd som forskarna själva måste ha!
Ja, vad är en rimlig nivå för forskarförtroendet, egentligen? Är det nödvändigtvis bra med ett väldigt högt förtroende? Är ett lägre förtroende snarare ett tecken på sans och balans?
Det är väldigt roligt att våra resultat stimulerar till diskussion och reflektion på olika håll. Det är det VAs rapporter är till för!
/Karin Hermansson
För en tid sedan besökte jag KSLAs, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens seminarium Molekylär gastronomi, och levande mat. Det blev ett intressant möte mellan olika intressenter och vetenskapsinriktningar, bland andra agronomer, veterinärer, gastronomer, djurskyddsinspektörer, journalister, livsmedelsinspektörer, kockar, studenter, Naturskyddsföreningen och nutritionister. Ett möte för dialog mellan vetenskap & allmänhet.
Gastronomi kan definieras som maten och måltidens vetenskap, hantverk och konst. Inom ”matvetenskapen” är molekylär gastronomi i dag en viktig del men är enligt många en utdöende matlagningstrend på lyxkrogar runt om i världen.
Lågtemperaturfysikern Nicholas Kurti var en av de första molekylära gastronomerna på 1900-talet och konstaterade att vi vet mer om atmosfären på planeten Jupiter än om vad som händer i mitten av en sufflé berättade Stefan Wennström, universitetslektor vid Grythytte Akademin under sin programpunkt: Kemin bakom molekylär gastronomi. (Ladda ner pdf här)
Att kombinera det praktiska hantverket med vetenskaper som livsmedelskemi är det Stefan definierar som molekylär gastronomi. Drivkraften är att som forskare vetenskapligt undersöka och utveckla nytt vetande, kunna ta fram och tillaga rätter med den perfekta smaken, texturen och utseendet och som mål ge den ultimata matupplevelsen för alla sinnen.
Exempel: För den ultimata upplevelsen av ett perfekt tillagat ägg, värm det i vattenbad i 64 grader Celsius (+/- 1 grad) i 1 timme.
Inom gastronomiska kretsar är detta inget nytt. Tekniköverföringen från vetenskapliga laboratorier och industri till restaurangkök genom centrifuger, vakuumpumpar, omrörare, pH-mätare och annan utrustning har pågått länge. Inom restaurangutbildningarna lär man sig att använda kockens kemilåda. Tillsatser som den hemlige kocken Mats-Eric Nilsson fått många att sky i industriframställd mat betalas det dyra pengar för på lyxkrogar. Med hjälp av denna kemilåda skapar man geler, skum, pulver och sfärer.
Det intressanta och nya är att alla, troligen med surdegshipstern i täten, kan använda denna kockens kemilåda vid sin egen köksbänk i hemmet. Se Laga maten vetenskapligt och Molekylär mat hemma.
Nu kan kunskapen och medvetenheten om matlagningsfenomen som förklaras med fysik och kemi bli vardaglig och rolig! En positiv trend tycker jag, som själv en kort period arbetat som lärare och försökt få elever att dela den fascination jag har för dessa ämnen. Med tanke på att 2011 utsetts av FN till Kemins år är detta mer än välkommet. Hela november månad kommer I detta sammanhang vigas åt matkemi!
Att få livsmedelskemi som diffusion och osmos, infärgning och karamellisering att bli en del av diskussionsämnena vid köksbordet är ett bra sätt att öka vetenskaplig förståelse och möjlighet till dialog och debatt, både för dig själv och dina barn. Se Scientific Americans artikel: Kids Learn Better When You Bring Science Home.
Att dessutom få möjlighet att skapa med samma material och metoder som lyxkrogar för att få utlopp för sin kreativa och estetiska sida vid middagsbjudningarna tror jag att många kommer att gilla.
Bilden till höger är tagen från den provsmakning som genomfördes med Kent Beyer från Grönsakshallen Sorunda. Smakerna på texturerna (gelé, skum och pulver) var äppelmust och älgört. Flarnet var gjort av jordgubbar och rabarber som kantade en vegetabilisk pannakotta med nypongelé och en blandning av frystorkade frukter och bär.
Se bloggen matmolekyler.taffel.se för den matmolekylärt intresserade och Facebook-sidan för den kommande kokboken Matmolekyler: facebook.com/matmolekyler
När det gäller mattrender på lyxkrogarna är det nya från USA levande föda, så kallad machomat och det diskuterades också under eftermiddagen på KSLA. För att få den enklaste och rakaste smakupplevelsen ska maten vara så färsk och rå som möjligt. Den färska och råa råvaran ger en upplevelse och erfarenhet som leder till att man som gastronom vet vad man pratar om och kan utvecklas, menade Mattias Kroon, redaktör för Mat och vänner (Ladda ner hans bilder här). Han tillagade även ankhjärtan från Frankrike för provsmakning vid seminariet, se bild till vänster.
Tidsspannet innan vi bjuder på levande mat vid köksbordet vågar jag dock inte sia om…
/Lotta Tomasson
(Hela KSLA seminariet kommer även att visas av UR samtiden den 7 maj med repris 13 maj. Det går sedan att se via URplay i efterhand.)
The media coverage of the Royal Wedding in the UK last week was immense, and although m
ost pages were devoted to society and fashion, with a hint of diplomacy, there was still some science-related coverage if you looked hard enough.
Economics
As you can imagine, the wedding cost a small fortune, not to mention the decrease productivity due to the extra bank holiday. Was it worth it (financially speaking?). Several stories cover this including the Belfast Telegraph, with the headline “Money literally could not buy this kind of publicity for Brand Britain”.
Energy demand
With 24 million viewers, there was a surge of 2,400 MW in demand for electricity as the Royal couple reached Buckingham palace. According to statistics from the National Grid, this was the fourth largest surge ever due to a TV programme (I wonder what was popular….?), and equivalent to one million kettles being boiled at the same time.
John Carnwath, power system manager at National Grid, commented:
”It’s been a fascinating day to work in our control room, seeing the huge impact on electricity demand of millions of people across Britain being brought together by William and Kate’s wedding. ”We’re proud of the role we have played in helping the nation share their big day,” he added.
Gender Studies
A unique study by the Sunday Telegraph revealed a difference in the response of men and women to the royal wedding. Joy was the dominant emotion in women, peaking at the second balcony kiss, whereas men were touched by the sight of Kate being walked up the aisle by her father. Men were also more likely to feel a little bored at times. Both sexes were united in feelings of pride, however.
Biology
A very amusing article by Robert Kruger, editor of Cell magazine looks at some royal-wedding related phenomena from biology. Princess Kate stands to be the 6th Queen Catherine. Her namesake Catherine Howard had her head chopped off by Henry VII, and although to us this is a terrible thing, Robert Kruger reports that to some animals such as the freshwater polyp Hydra, for example, it is not a big problem as it can regenerate head structures after being cut in half (midgastric bisection).
Robert Kruger also looks at the selection of the royal mate in comparison to recent biological developments, and the new research that suggests that some bee larvae can be transformed into queens by royal jelly.
Now surely that’s more interesting than who wore what hat???
