Mindre än hälften av jordens befolkning tror på evolutionsteorin
Enligt en internationell undersökning som nyligen utförts av marknadsundersökningsföretaget Ipsos på uppdrag från nyhetsbyrån Reuters tror endast 41 procent av världens befolkning på Darwins evolutionsteori. 28 procent tror på kreationism och religiösa framställningar av skapelsen, medan 31 procent inte vet vad de ska tro om världens och människans ursprung. Endast 18 procent tror inte på någon gud. Ipsos hade frågat 18 829 personer i 23 länder.
I helgen har också Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, bloggat om att ökad utbildningsnivå troligtvis leder till en försvagad ställning för religionen. Han hänvisar till data om hur ökad utbildningsnivå i Kanada lett till lägre grad av religiositet i samhället.
Ett inlägg som istället kritiserar att modernisering, högre utbildningsnivå och (ekonomisk) utveckling skulle leda till religionens tillbakagång har också skrivits av Marta Axner, doktorand i religionssociologi. Hon menar att denna så kallade sekulariseringstes utgått mestadels från norra Europa, medan vi i t.ex. USA inte alls ser något tydligt samband mellan modernitet och låg religiositet. Hon tar också upp att vi i Asien ser stark ekonomisk utveckling och modernisering hand i hand med växande religiösa grupper.
Text och bild
Klas-Herman Lundgren
Happy Easter! Following the VA tradition of holiday-related science stories, here are two for Easter…
Scientists at the University of Nottingham have been using some of their high-tech apparatus to test out the physical and chemical properties of Cadbury’s Creme Eggs*.
Findings include the very interesting fact that the eggs can withstand 110 Newtons in a compression test before collapsing in a sticky mess.
The experiments can be seen on the Universities Sixty Symbols website, where there are videos related to 60 symbols of physics and astronomy. Definitely worth a look when the weather gets a bit wetter…
*Cadbury’s Creme eggs are chocolate eggs with delicious, creamy and very sweet white and yellow filling. A central part of Easter in UK, if they are not available in Sweden I suggest you demand their introduction at once.
On a slightly more serious note, research by Professor Colin Humphreys from Cambridge University believes that the Last Supper was not on Maundy Thursday but a day earlier.
This research has implications for an accurate dating of Easter, which would give weight to the argument for fixing the date of Easter and so the annual holidays. Changing it every year has implications for schools, universities and many businesses.
Gospel accounts give alternative days for the last supper and this has long puzzled biblical researchers. John says it took place before the Passover, whereas the others on the Passover itself. This is strange (says Prof Humphreys) as Jews were very unlikely to confuse the Feast of the Passover with another meal, but the discrepancy can be explained by Jesus (and John) using an older version of the calendar, and the others a more modern lunar calendar. It would also explain how the events leading up to the crucifixion happened over a seemingly short time– there was in fact an extra day for them.
Using this explanation alongside the modern solar calendar we can date Easter Sunday to April 5th and thus avoid the changing date of Easter.
Wishing you all a very happy and sunny weekend.
Bättre samverkan inom skolforskningen efterlyses av utbildningsutskottet
Ett enigt utbildningsutskott anser att forskningen om skolan behöver utvecklas och att forskningens samverkan med beslutsfattarna behöver stärkas. I ett pressmeddelande skriver utbildningsutskottet att forskningsresultaten inom skolforskningen måste förmedlas vidare till de som arbetar inom skolan på ett bättre sätt idag. Utskottet vill också se att fler yrkesverksamma lärare bör få möjlighet att forska.
Nästa vecka är det påsklov, och tur är väl det så barnen får lite paus ifrån denna galna verksamhet – kan man lätt tänka efter att ha läst Maciej Zarembas artikelserie i DN den senaste tiden. I den senaste artikeln skriver Zaremba att lärarna förlorat sitt yrke:
”Kravet att avprofessionalisera läraryrket kom från flera håll. Från Kommunförbundet, som länge velat slopa alla krav på behörighet (man ville ha lärare som var mer flexibla), Lärarförbundet, som önskade att förskollärare och gymnasielärare skulle ha samma examen (det skulle höja de förras status), samt från akademiska experter, som menade att undervisning var av ondo.”
DN skriver i dag på ledarplats att forskarna svikit skolan och pekar på utvecklingen av den pedagogiska forskningen på 60- och 70-talen:
”Forskningen inriktades på att ge handfasta råd om till exempel läroplanernas utformning. Det saknades utblickar och internationella jämförelser, vilket bidrog till att avskärma den pedagogiska forskningen från omvärlden.”
I dag efterlyser dock bland andra Lärarförbundet och SKL i en debattartikel i SvD en satsning på höjd lärarkompetens och till och med forskarutbildning för lärare. Om detta ämne skrev docent Annika Andrae Thelin en artikel i Skola och Samhälle nyligen, baserat på en studie som bland annat visar på behovet av att förbättra samverkan mellan skola och forskning. Hon understryker också vikten av att båda sidor lyssnar på varandra:
”Dels behöver universitetet öppna sig för och respektera lärares kunskap om undervisning och utbildning och dels behöver verksamheten i skolan öppna sig för och respektera, att skolarbetet handlar om ”görande” och om hur det kan förstås. Det handlar om ömsesidig respekt för de kunskapsprocesser som äger rum i båda miljöerna och om hur dessa kan speglas i forskarutbildningen.”
Uppenbart finns det mycket att göra för att överbrygga gapet mellan forskning och praktik inom skolområdet. När VA gjorde en undersökning av lärares attityder till forskning och forskare för ett antal år sedan framkom att 41% av de tillfrågade (skolledare, lärare från förskola till gymnasium samt lärarstudenter) instämde helt eller till stor del i påståendet ”pedagogisk forskning alltför ofta behandlar frågor som är viktiga för lärarnas dagliga verksamhet”. Bara 20% tog helt avstånd från påståendet. Många talade i öppna svar om tidsbrist och hög arbetsbörda som skäl till att man inte har mer kontakt med forskare, liksom om att det är svårt för att man upplever ett stort avstånd till forskningen.
Hjärnforskningen skulle kunna revolutionera skolan, menade Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, i en intervju i SvD nyligen. Martin Ingvar, också han KI-professor, har tidigare varit inne på samma spår i en DN-Debattartikel.
VA är med och arrangerar ett seminarium kring dessa frågor – används forskningsrön när skolreformerna planeras, struntar skolan i hur barns hjärnor fungerar och hur kan glappet mellan skola och forskning överbryggas – under Vetenskapsfestivalen i Göteborg fredagen den 13 maj. Läs mer om seminariet Hjärnkoll på skolan här, och anmäl dig senast 3 maj!
För övrigt är det världsbokdagen i dag, så hem och läs en bok, vetja! Eller ge en till närmsta skolbarn som påsklovspresent.
/Karin Hermansson
Uppdatering 14 april: För att få lite motbilder till Zarembas artikelserie, läs gärna läraren Björn Kindenbergs artikel i Medievärlden i dag (också publicerad på Lärarlistan).
ForskarFredag Trollhättan 2010
Gymnasieungdomar lyssnade på Folke Rydén med forskare från Högskolan Väst.
Professors worried about the impact their social “tweets” have on their image and student relationships need worry no longer. A new study has revealed that professors who make social tweets are perceived as more credible than those who stick to purely academic comments.
The study, published in the March edition of Learning, Media and Technology is by Kirsten Johnson, professor of communications at Elizabethtown College, Pennsylvania and student Jamie Bartolino. It examines how students perceive the professors they follow on Twitter.
Professor Johnson sets out to compare whether online “self-disclosure” is treated the same way as it would be in a classroom environment. Studies have shown that revealing personal information helps you relate better to students – but there is of course a fine line before you stray into “too much information”.
The research showed that social tweeting raised the credibility of the professor far more than scholarly tweets. There was also a significant difference in ratings for professors thought to be “caring”.
”These results support previous research that shows revealing personal information can increase a professor’s perceived credibility,” says the paper. ”[I]t was interesting to note that the scholarly tweets did not significantly raise competence ratings in the groups that saw the scholarly posts. This could be an indication that caring, not competence, is the most important dimension when it comes to assessing perceived credibility on social networking sites.”
So professors – it’s OK to show your caring, human side. Tweet away about your holidays, pets and hobbies.
Just two small notes of caution: your older students may be made uneasy by all this. Older students gave lower credibility scores after viewing Twitter accounts, and were more likely to think twittering professors are a bad idea, risking an awkard student/teacher relationship from too much personal information. Also, all the fake professors in the study were female…. it remains to be seen if gender makes a difference in these matters.
Måndag igen – en gråmulen och ruggig sådan. Men här i Stockholmstrakten är snart till och med snöhögarna bortsmälta. Nu väntar vi (åtminstone hemma hos mig) på de där bilarna som sopar bort gruset från gatorna.
För den som liksom jag behöver något att pigga upp sig med så här en måndagmorgon i väntan på vårsolen, kan jag rekommendera tidskriftens Science’s samling av vetenskapliga aprilskämt.
Önskar er en fin vecka!
/Karin Hermansson
En vecka av forskningsförtroende-funderingar
Dé é mycke nu… skulle man kunna sammanfatta den gångna veckan. Det har kliat i fingrarna att blogga om diverse vetenskapsrelaterat som farit förbi i nyhetsflödet, men först i dag fick jag tid att sätta mig och skriva. Så här kommer en tillbakablick på veckan som gick:
Kärnkraftsdebatten har väckts till liv efter decennier av relativt lugn. Till och med forskningen hade kommit igång efter hävandet av ”tankeförbudet”. Och så händer det osannolikaste. Den största tsunami som någon har sett släcker både tiotusentals liv och strömmen. Och härdsmältorna är ett faktum (troligen).
I Tyskland har katastrofen i Japan fått dramatiska politiska konsekvenser. I Sverige verkade ett tag s-partiledarvalet lägga en våt filt över all annan politisk diskussion, men när det väl var klart kom det i gång med bl.a. en debatt mellan Maria Wetterstrand och Maud Olofsson i måndags. Och i förmiddags hölls en debatt i Riksdagen.
VA konstaterade ju i vår senaste rapport om forskningsförtroende att det finns en viss skepsis mot forskning som uppfattas som styrd – av industri eller politik.
Därför var det intressant att P1-programmet Medierna i helgen som gick skulle handla om forskarnas trovärdighet i debatten om kärnkraft. Vem finansierar deras forskning och vems intressen representerar de? I en granskning av de forskare som figurerat i media efter Fukushima-katastrofen visade det sig att 23 av 29 i någon utsträckning hade forskningspengar från kärnkraftsindustrin. Är de inte köpta då? Går det verkligen att lita på dem? Reportaget var tonsatt med suggestiv musik, vilket underströk känslan av konspiration.
Att värja sig mot misstanken att man talar i egen sak är aldrig lätt. Inte blev det lättare när det hävdades att även de forskare som inte har forskningspengar från industrin förstås har ett egenintresse av att framställa kärnkraften i positiv dager – för de har ju ett intresse av att få fortsätta forska (även om det sker på skattepengar).
Det är nog bra att problematisera, men… existerar den forskare som inte är intresserad av att forska om den fråga han/hon forskar om?
Malin skrev redan i måndags (alla är inte lika senfärdiga som jag) läsvärt om programmet Mediernas granskning och idén om den ”fria forskningen” under rubriken Ett anslag är inte en muta, på Vetenskapsnytt. Hon avslutar med att konstatera:
Vill vi som samhälle hålla oss med den ytliga trygghet som en på pappret totalt alliansfri forskarkår innebär behöver forskningsfinansieringen se helt annorlunda ut än idag. Och samtidigt skulle vi bryta många av de länkar som för kunskap ut från universiteten till det omgivande samhället.
Delvis har dock kärnkraftsdebatten i veckan överskuggats av det även i Sverige funna sambandet mellan influensavaccinet pandemrix och narkolepsi hos unga. I kommentarer och reaktioner från drabbade barns föräldrar har flera gånger hörts krav på satsningar på forskning för att nu få fram bättre mediciner. Tilltron till forskningens möjligheter på medicinområdet är stor bland svenskarna. Det syns tydligt i vår Barometer.
Men tilltro och förtroende ska man vara rädd om. DNs ledarsida diskuterade i veckan Biobanksutredningens förslag till förändring av hur PKU-registret ska få användas. Utredningen föreslår att det inte längre ska behövas tillstånd från de vars blod forskare vill använda i sin forskning eftersom ”Det finns goda skäl att utgå från att provgivarna i allmänhet är positivt inställda till att låta proverna användas för såväl vård och behandling som forskning, men inga skäl att förutsätta att alla provgivare skulle ha den inställningen.”, som utredaren skriver.
Just det, tycker DN, därför ska man fråga! Risken med att börja använda registret till annat än det var tänkt för är förstås att många väljer att plocka ut sina prover. DN uppmanar Socialdepartementet att ”i stället fundera över vilka värden som går förlorade om kvinnor slutar ta cellprov eller anförtro vården ett rör med sina barns blod. Forskning är absolut viktigt inom vården. Men ännu viktigare är förtroende. För utan det blir det i längden heller inget av det andra.”
Förtroende som en förutsättning för viljan att skjuta till medel för forskning, alltså. Och förtroende kan åtminstone delvis byggas genom öppenhet och dialog – kanske till exempel fråga om medgivande från den man tänker forska på.
–
För övrigt har nu forskarna funnit svaret på frågan varför män blir mycket sjukare än kvinnor. Skönt att äntligen veta vad det beror på!
Trevlig helg!
/Karin Hermansson
