Global Scientific trends – a new report

The UK’s Royal Society has just published Knowledge, Nations and Networks, a major new report on the “Global Scientific Landscape”.

This is a long report (114 pages) in two sections, setting out the global scientific landscape and the state of international scientific collaboration.

Several aspects have grabbed the media’s attention:

China ‘to overtake US on science’ in two years reads the headline on the BBC news website, with Brazil, India and Korea are not far behind.

Quantity does not mean quality though and China still lags behind in the important measure of how many times a paper is cited.

The fastest growing scientific output over the last decade is from Iran, highlighted in New Scientist magazine. The total rose from 736 published papers in 1996 to 13,238 in 2008. And it seems despite the political difference between the USA and Iran, scientists are showing the way forward through a five-fold increase in collaborative papers.

The report also outlines the importance of “blue skies” research, and allowing scientists to follow their own research agenda. This is picked up in the Daily Telegraph under the headline “Would Einstein get  funded today?”.

”Science at the margins, where great discoveries are made, is in a total mess,” says Don Braben a physicist and honorary professor at UCL. ”Many of the scientists like Einstein and Planck who made the major discoveries of the 20th century wouldn’t have got funding under today’s rules,” he says.

Over in the USA, Science Insider reflects America is still doing well in science, and suggest “China’s impending ascension should be “viewed as a good thing”.

Sweden is also highlighted in the report for its high spending on research and development:

“In 2007, Sweden spent nearly 3.7% GDP on research and development, Canada spent 2%, ‘emerging’ India spent 0.8%, and oil rich Saudi Arabia 0.04%”

Read the full report (if you have time!) here.

Du kan namnge EU:s nästa forsknings- och innovationsprogram

EU har nu utlyst en spännande tävling för att hitta ett namn på sitt nästa forsknings- och innovationsprogram.

Den som hittar på det vinnande namnet kommer att som pris få en betald resa till ”the European Innovation Convention” som äger rum i Bryssel i slutet på 2011. Vinnaren får dessutom träffa kommissionären och andra nyckelpersoner inom politiken, forskningen och näringslivet.

Det som måste reflekteras i ett vinnande namn är att programmet ska stödja forskare och innovatörer i Europa, främja excellens och försäkra att bra idéer når marknaden för att där leda till nya jobb och tillväxt. Dessutom ska namnet vara slående (”catchigt”). Fler kriterier för namnet är att det ska vara originellt, minnesvärt, lätt användbart i många länder eller lätt översättbart, samt enkelt att uttala och stava.

Att hitta ett bra namnförslag kan därför kräva en del eftertanke.

Deadline för att lämna förslag är vid midnatt den 10 maj. En jury kommer sedan att kora vinnaren och det vinnande förslaget tillkännages den 10 juni.

Förslag på namn lämnas på den här hemsidan.

En bild säger mer än tusen ord

 

Nu pratas det mycket skola igen. Jag tänkte haka på, fast inte om vare sig skoluniform eller katederundervisning utan om vilka bilder som skolan förmedlar.

 

Fotot till höger visar en matteläxa som ett av mina barn kom hem med en dag. Rubriken är ”En förvirrad professor” och uppgiften inleds: Alla vet att professorer är förvirrade ibland. Detta är precis vad professor Geni är.

Så följde en i och för sig rolig och knepig uppgift där eleven genom att räkna fram och tillbaka i flera steg skulle lista ut professorns låskombination till kassaskåpet. Den hade han nämligen glömt, förstås, förvirrad som han var.

 

 

Förra torsdagen deltog jag i en debattdag om kemi, med anledning av att 2011 är det internationella kemiåret. Mycket av diskussionen kom att kretsa kring varför kemi har ”dåligt rykte” och vad man kan göra åt det.

Svein Sjøberg, professor i naturvetenskaplig didaktik vid universitetet i Oslo och ansvarig för ROSE (Relevance of Science Education)-projektet, redovisade i detta sammanhang en genomgång av norska läroböcker i ”orienteringsämnen”, eller numera ”naturfag” (OÄ resp. NO) på låg/mellanstadienivå, från efterkrigstiden och framåt. Bilderna säger mycket om tidens anda, och förklarar kanske en del av det vi nu ser av attityder till exempelvis kemi.

Här kommer några exempel från Svein Sjøbergs presentation.

På 50- och 60-talen, efter världskrigen, sågs ingenjören som hjälte och tekniken som det som skulle hjälpa oss att få enklare och behagligare liv. I skolböckerna från den tiden kunde de norska barnen bland annat få lära sig att kemiska ämnen ökar jordens avkastning, att sprängämnen och stora arbetsmaskiner möjliggör väg- och järnvägsbyggen, att läkarvetenskapen gör oss friskare och att kemiska ämnen ger oss moderna tvättmedel och behaglig fritid.

 

 

 

Någon gång runt mitten av 70-talet sker ett skifte. Oron för miljöförstöring blir allt starkare och teknikens baksidor har börjat synas. Nu hittade de norska barnen i stället soptippar, oljeutsläpp, försurning och kärnkraftsolyckor i sina skolböcker.

 

Bilder från mitten/senare delen av 70-talet. Notera de stackars renarna som vandrar nära den palmbevuxna stranden...

 

Tekniken ställdes också i motsatsställning till den goda naturen, där alla lever i harmoni – en värld där självaste ”reven spiser gulerøtter”, som Svein Sjøberg uttryckte det i sin kommentar till bilden till höger.

Kemikalier har nu blivit något onaturligt och farligt. I ett textstycke står det:

Kjemiske stoff højrer ikke til naturen. Dei er laga av menneske på kunstig vis. <…> Men dei kunstige stoffa vil ikkje naturen ha noko me og gjera. Dei gjer skade på naturen.

Är det konstigt om de som gick i skolan den här tiden fick en hyfsat negativ bild av kemiämnet, och kanske hellre valde något annat?

Hur ser det ut i svenska läroböcker under motsvarande tidsperiod, undrade förstås jag genast och kände plötsligt att jag måste gräva mig ner i förrådskartongerna och leta efter gamla läroböcker i OÄ.

Eller är det kanske någon av er läsare som känner till om någon liknande genomgång av svenska läroböcker gjorts? Hör gärna av er i så fall!

 

En annan av kemidagens talare, Karolina Broman från Umeå universitet, visade ett exempel från en Bamse-tidning med bara några år på nacken. I historien som tecknas upptäcker Bamse och hans kompisar att fisken i en sjö dött. Det uppdagas att det beror på ett utsläpp från KS Kemifabrik (KS=Krösus Sork) där fabrikör Floskel är chef. Nina Kanin, som är journalist (och dessutom gift med Lille Skutt), gör ett wallraff-jobb och det blir spännande…

Den livliga debatten som varit om tillsatsämnen i mat, mjukgörare i plastleksaker, etc har förstås inte direkt gjort barnens föräldrar mindre oroliga. I en enkätundersökning med föräldrar till 15-åringar som Skolverket gjorde i en utredning 2003 (NU-03) visade det sig att de tyckte att kemi var lika oviktigt att lära sig i skolan som 15-åringarna själva tyckte. Äpplet faller inte långt från päronträt, eller hur det nu är man säger.

De tycks alltså ha lite att jobba med, kemisterna, för att ändra bilden av kemi och kemikalier. Hur ska de påverka de negativa attityderna och förmedla att kemi är en nyckel till hållbar utveckling? Det var det som debattdagen handlade om men som deltagarna kanske inte helt fann svaret på.

En av de andra talarna, Mikael Damberg (s), tyckte till och med att han kände ett ”dåligt självförtroende” i lokalen – en ”alla är emot oss-inställning”. Jag förstår inte riktigt varför, sa han. Kemister har ju stora möjligheter att förändra samhället! Skräddarsydda läkemedel, materialforskning, nya drivmedel…

Han uppmanade de närvarande kemilärarna, forskarna och informatörerna att se möjligheterna i stället för hindren:

Värderingsstudier bland unga visar att de vill göra skillnad! De vill göra sånt som är moraliskt schysst för andra. Ni har ju en möjlighet att säga: här är ett forskningsområde där ni kan vara med och skapa hållbar utveckling i världen!

 

Men hur var det nu med den virrige professorn av modell professor Kalkyl? I VAs undersökning 2007 visade det sig att ungas bild av forskare fortfarande är stereotyp: ensam virrig man med ful frisyr och labrock. Samtidigt var det få som menade att man måste vara ett geni för att bli forskare. Och en av tre unga mellan 16 och 29 skulle själv vilja bli forskare i framtiden. Det är en hög siffra!

Jag är böjd att hålla med Damberg: Se möjligheterna och hitta motvikter till det negativa! Hemma försöker jag så ofta jag kan att ”råka” visa barnen bilder på professorer (eller forskare) som inte ser ut som vare sig Professor Geni eller hans kompis Kalkyl.

Fast för inte så länge sedan hade ett av barnen hittat ett par gamla glasögon i utklädningslådan och ropade till brorsan: ”kolla! nu är jag professor!”

Over and out.

/Karin Hermansson

 

 

 

Genusforskning, tvärvetenskap och vårt samhälle

Förra veckan var jag på forskarstafetten GenusFokus, en heldag på Kulturhuset anordnad av universiteteten i Linköping, Umeå, Uppsala, Örebro och Mittuniversitetet. Arrangemangets syfte var att synliggöra vilken komplexitet och mångfald som ryms inom svensk genusforskning, samt visa hur den är både excellent, angelägen och samhällsrelevant. De olika lärosätena som anordnade GenusFokus har alla av Vetenskapsrådet blivit utsedda till ”Centres of Gender Excellence” under 2007-2011.

Konferensen inleddes av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni. Hon nämnde i inledningen om hur arbetet med en ny forskningsproposition börjat och sade att år 2012 väntar en ny proposition med ytterligare höjningar. Här följer en bit av hennes inledningstal:

”Det här är viktigt. Därför att framstående genusforskning bedrivs idag på minst tolv lärosäten i Sverige. Tre stycken Center of Gender Excellence har etablerats. För ett forskningsfält med bred förankring på högskolor och universitet innebär stora höjningar av fakultetsanslaget mycket. Samtidigt får vi inte vara rädda för att rikta resurser till särskilt angelägna forskningsområden. På mitt ansvarsområde har vi identifierat tre fält vi behöver identifiera kunskaper kring.

Det ena är fältet är mäns våld mot kvinnor. Regeringen har inrättat ett forskningsprogram för att fördjupa kunskaperna kring mekanismerna bakom våld i nära relationer. Vi behöver insatser för våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld samt – och det är lika viktigt – våldsutövande män. Från första dagen har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min högsta prioritet. Det andra fältet är prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Vi behöver ökade kunskaper även på detta område. Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Precis som det transatlantiska slaveriet måste detta upphöra. Det tredje fältet är forskning kring kvinnors hälsa. Vården idag är inte jämställd och det måste den bli.

Forskare måste stå fria från politiker – men jag ser det som en del i mitt uppdrag att fortsätta lyfta de forskningsfält som är avgörande för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Svensk genusforskning är också en framgångssaga för att den vågat och vågar bryta tankar och mönster. Bara rubrikerna på seminarierna här idag kan vara nog så provocerande för de som inte tror på fri forskning.

Låt mig vara tydlig: Jag är politiker – inte vetenskapskvinna. Jag tar inte ställning för eller emot enskilda teoribildningar. Jag lyssnar inte till någon enskild akademiker. Jag lyssnar på alla som vill vara med och göra Sverige jämställt. Jag kommer inte kunna genomföra allt forskare vill – jag kommer inte vilja genomföra allt forskare föreslår men jag lyssnar på alla.”

Dagen innehöll många intressanta föreläsningar, jag har valt att nedan återge två av dem som belyser intressanta tvärvetenskapliga kopplingar mellan genus, historia och naturvetenskap.

Staffan Bergwik om historiska genusperspektiv på naturvetenskaperna

Staffans Bergwik (Fil. dr i idé- och lärdomshistoria) berättade om hur hans forskning handlar om hur historiska exempel kan användas när vi idag diskuterar entreprenörskap och framgång inom naturvetenskaperna. Han har nämligen funnit att naturvetenskapernas kultur varit, och till stor del fortfarande är, byggd kring genusstrukturer.

Hans forskning visar att den könsbundna forskningskulturen historiskt sett har påverkat möjligheten att lyckas, drömma och se ”framtiden an” inom naturvetenskaperna. Som exempel tog han upp den kände nobelpristagaren Svante Arrhenius (1859-1927) i jämförelse med Naima Sahlbom (1871-1957), en svensk outsider i naturvetenskapernas forskningshistoria. Staffan menar att Arrhenius och andra forskare över hela världen hade hjälp av starka stödstrukturer utifrån könsrollerna som till stor del möjliggjorde deras forskning. De hade nämligen som regel fruar som agerade värdinnor och husfruar. När de manliga forskarna nätverkade hjälptes de också av sina fruar, som utgjorde ett stödjande nätverk, och av sina familjer. Naima Sahlbom å andra sidan var en kvinna som studerade vid ett privat lärosäte, Stockholms högskola, eftersom de statliga lärosätena förbjöd kvinnor. Sedan tog hon sin doktorsexamen i Schweiz, där kvinnor fick ta en sådan. Efter disputationen fick hon inte fortsätta sin akademiska karriär och istället startade hon ett eget privat laboratorium som gjorde analyser och underlag till andra forskare. Hon blev en märkeskvinna inom mineralanalysen och laboratoriet blev unikt i Europa.

Både Arrhenius och Sahlbom var alltså framgångsrika entreprenörer, men det vore absurt att säga att de var lika och hade samma förutsättningar. Därför vill Staffan poängtera problemet med trenden att beskriva framgångssagor individuellt, då det döljer kollektiva företeelser samt framgång och handlingskraft som en strukturell fråga. Genom historien har framgångssagorna varit länkade till maktrelationer, tysta samarbeten och utanförskap.

Kvinnliga vetenskapsmän hade också en ambivalent hållning till sina framtidsdrömmar, medan Arrhenius kunde drömma i sina brev och tankar. Staffan vill därför lyfta betydelsen av framtidsdrömmens kulturhistoria. Han menar att framtidsdrömmar behöver tillhörighet, och då är det relevant att fråga vem som känner tillhörighet till naturvetenskapen.

Malin Ah-King om naturens mångfald och normer i biologisk forskning.

Malins (Fil. dr i zoologi) forskning är inriktad på att inom biologin ifrågasätta polariseringen manligt och kvinnligt, samt bilden av heterosexualitet som det enda naturliga. Hon lyfte inledningsvis ett exempel på hur Darwin 1871 beskrev parningsmönster hos vissa djur i mänskliga termer om honor som ”svårflörtande” och hanar som ”uppvaktande”, utifrån hans egna normer.

Hon lyfte också ett exempel på hur forskare helt missat hierarkier och aggressivitet hos fågelarten Tallskrikor. Det här skedde för att forskarna fann hanarna lugna och stillsamma samtidigt som de förminskade honornas aggressivitet som ”PMS-liknande”, trots att det senare skulle visa sig att det faktiskt var honorna som försvarade territoriet hos Tallskrikorna.

Vi vet nu att kön inte alls är så polariserade i naturen som vi ofta försöker få det till. Istället kan kön förändras för många djur utifrån omgivning, temperatur, storlek och andra faktorer. Trots alla föreställningar som finns visar den biologiska forskningen också på att de enda egenskaper som alltid är kopplade till kön är förmågan att producera spermier eller ägg.

Klas-Herman Lundgren

Online experiments part of UK National Science and Engineering Week

It’s National Science and Engineering week in the UK.

Organised by the British Science Association, this annual event is a UK-wide locally driven extravaganza, involving many local science festivals and events up and down the country.

However for those who prefer the comfort of the arm-chair, this year they can take part in on-line experiments without leaving the house!

Your Hidden Reality is an online survey about parallel universes. People are invited to take an imaginative leap into the wonders of the cosmos and reveal what parallel worlds they imagine themselves living in.

The Ad-Lab is an on-going experiment mapping out the influences of advertising on our attitudes and buying habits.

The Musical Moods sound experiment is designed and run by the BBC and acoustics expert Professor Trevor Cox. People will be asked about their feelings towards a range of different TV theme tunes from soap operas to the news to comedy shows, and the emotional response they provoke. The aim is to have a new way to map out decades of TV history through sound.

Something to do if you are feel like staying inside this weekend…..

Fiffiga och flitiga eller flummiga och fuskiga?

Andel med stort eller mycket stort förtroende för forskare vid U&H respektive företag.

I den senaste VA-barometern (hösten 2010) sjönk andelen med stort eller mycket stort förtroende för universitetsforskare med 12 procentenheter, från 75 procent 2009 till 63 procent 2010. 

Vad beror detta på? Vad ligger över huvud taget bakom människors förtroende för forskare? Vilken betydelse har media för förtroendet? För att söka svar på sådana frågor har vi gjort en fördjupad undersökning i form av webbintervjuer där 1000 svenskar fick svara på flera öppna frågor om forskare och forskning. Resultaten presenteras i dag.

Av dem som svarar att de har stort förtroende anger hälften att deras förtroende beror på att forskare är kunniga och engagerade. Det handlar alltså mycket om människorna, att de inger förtroende genom sin utbildning och sitt engagemang i det de sysslar med.

Att man ser att forskningen ger resultat förekommer också ofta bland svaren. Den vetenskapliga metoden och att det finns en hård kontroll nämns också som skäl till förtroende.

De flesta med litet förtroende menar att forskningen antingen är styrd – av företag, politiker eller forskares egna intressen – eller komprometterad av fusk och oegentligheter. Vissa misstänker att oönskade resultat mörkas, andra nämner revirtänkande och interna bråk om tjänster.

Många anger även att forskningen är för flummig eller konstig, att den ger för lite resultat eller helt enkelt är onödig och kostar mer än den smakar.

Vilken roll spelar media för synen på forskare? En av tre uppger i vår undersökning att de sett eller hört nyheter som gjort dem mer positiva till forskare eller forskning. Som exempel nämns framför allt nya rön från medicinsk forskning.

Bara 12 procent uppger att de påverkats i negativ riktning av nyheter de sett eller hört. De flesta exempel de minns handlar om forskningsfusk eller ”styrd” forskning.

ForskarFredag Trollhättan 2010<br />
Fotograf: Stig Hedström.<br />
Science Café under ForskarFredag. Professor Per Nylén och docent Anna-Karin Christiansson samtalade under temat: Svensk produktion försvinner utomlands - kan forskning på Produktionstekniskt Centrum i Trollhättan förhindra det?
Close

ForskarFredag Trollhättan 2010
Fotograf: Stig Hedström.
Science Café under ForskarFredag. Professor Per Nylén och docent Anna-Karin Christiansson samtalade under temat: Svensk produktion försvinner utomlands – kan forskning på Produktionstekniskt Centrum i Trollhättan förhindra det?24-Sep-2010 16:37, NIKON CORPORATION NIKON D3, 5.0, 22.0mm, 0.005 sec, ISO 800

 

Resultaten visar att det finns behov av att lärosätena arbetar för ökad öppenhet kring externa finansiärer och samarbetspartners och tar tydligare avstånd vid misstanke om fusk och oegentligheter. Större kännedom om vilka lagar och etiska regler som reglerar forskning behövs också.

Mer generellt belyser resultaten behovet av ökad samverkan mellan forskare och omvärlden. För att åstadkomma det behövs bättre incitament för forskare att medverka i samverkansaktiviteter.

Ladda ner rapporten här och kommentera gärna här på bloggen!

/Karin Hermansson

 

Returning human remains: collaboration between researchers and indigenous communities

The skeletal remains of 138 people are to be returned to their native land, the Torres Strait Islands, by the London Natural History Museum (LNHM).

The bones were originally taken by explorers and missionaries as curiosities, and for the last 100 years have resided in the LNHM.

They skeletons are not alone – the museum has an enormous collection of old bones. And through research it is possible to learn about human migration and the spread and development of diseases. Much of this research is relevant to problems facing us today.

However the Islanders have been campaigning for years for the return of the remains, believing that the bones of the dead cannot rest so far away from home.

This is a common problem – the clash between religious beliefs and science. But in this case, it seems dialogue has saved the day. Eighteen months of talks between the islanders, the museum and the Australian government have concluded with progress and understanding.

The museum will return the remains but it hopes still to have access not only to the remains but also potentially the living local population whose DNA could fill in more gaps in the puzzle.

The islanders are beginning to understand the potential good these studies could do. Mr Ned David, an Islander representing his community said

…….in the process of dealing with repatriation I have learnt that there may well be developments in the scientific field that will assist all of us – perhaps, more so my people than anyone else.

Richard Lane director of science at the LNHM said:

We are pleased that through dialogue and mutual respect our team has been able to work closely with the TSI community, demonstrating for the first time in the UK a new way of approaching repatriation claims in what has previously been a hugely polarised debate.

In addition there will be a placement at the LNHM for a Torres Strait Islander to come and learn more about the potential of studying the remains of indigenous people and the benefits it can bring to the islanders, and the rest of the world.

So, a victory for dialogue, it seems. Long may it continue!

Politiken och den jämställda familjen

I veckan deltog jag på ett seminarium på Riksdagen med den spännande titeln ”Den jämställda familjen – kan politiken påverka?” Det anordnades av samverkansgruppen för forsknings- och framtidsfrågor (där Rifo ingår). Efter en inledning av Jenny Petersson (riksdagsledamot Moderaterna, ledamot av talmannens referensgrupp för jämställdhetsfrågor) modererades arrangemanget av Eva Krutmeijer (Vetenskapskommunikatör, Vetenskapsrådet).

Det första inlägget gjordes av Anna Sjögren som är ekonomie doktor och forskare vid IFAU i Uppsala. Hon visade intressanta data på hur barn och karriär hänger ihop och hur det kan påverka jämställdheten. Hon visade intressanta data på hur barnafödande och antalet barn påverkar män och kvinnor. Till exempel kunde hon visa på hur andelen som inte skaffar barn ökar bland olika manliga yrkesgrupper (”professionals, non-university, university non-prof.”) medan andelen konvergerar bland samma grupper hos kvinnorna. Hon visade också har män får en höjd årsinkomst om de har barn, medan kvinnor får en lägre årsinkomst om de har barn. Det har dock blivit lite bättre med åren, men för båda grupper så det finns fortfarande en skillnad. Genom forskningen kan vi alltså analysera intressanta data om barnafödande och karriär, samt hur avvägningen mellan dem förändrats för kvinnor och män.

Sedan talade Kristina Engwall, docent i historia, från Institutet för Framtidsstudier om familjeformer och hur synen på vad som egentligen är en familj förändrats genom historien. Ett bra exempel på hur historisk forskning kan ge användbara data för framtidens politiska beslut. Hon kunde se stora förändringar i synen på familjen och att den till stor del beror på seglivade strukturer och starka känslor, som även ligger bakom vilka lagstadgade rättigheter som ges eller inte ges. Hon berättade dessutom om olika tendenser kopplade till familjesynen, som att det är ganska vanligt med rasistisk kritik mot barnlösa i Sverige, men att det finns en hög acceptans i de nordiska länderna för att betala skatt för andras barn. Engwall kunde även se en stor förändring över tid i synen på ensamstående föräldrar. Hon avslutade sitt anförande med att sammanfatta det hela med den tänkvärda meningen ”familj är inte något som är, det är något vi gör.”

Efter Engwall talade Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Han lyfte upp kopplingen mellan politiska beslut och reell jämställdhet i vardagen. Ett fokus för honom var hur svårt det faktiskt är att omsätta jämställdhetspolitik i praktiken. Det har enligt hans forskning till stor del visat sig vara beroende av att traditioner och rutiner styr vår vardag mer än förhandlingar och beslut. Han hade också observerat att jämställda hushåll är stabilare men att de tenderar att ha fler konflikter, eftersom konflikter ofta driver förändringar och att jämställdhet kräver förhandlingar inom förhållandet. Han lyfte även upp flera konkreta exempel, som att det ofta anses vara en social skuld att ta emot pengar av någon, vilket gör det svårt för par med olika inkomst att inte vilja dela lika på gemensamma kostnader (t.ex. för semestrar). Dessutom lyfte Halleröd hur problematiskt det är att män ofta ses som norm både i allmänhet och i jämställdhetspolitiken.

Efter de olika inläggen skedde en sammanfattande frågestund där forskarna fick möjlighet att ge politiska förslag. Halleröd var den som gav sig på ett konkret förslag genom att föreslå politikerna att ge sig på föräldraförsäkringen om de ville förändra något.

Jag tycker att seminariet var ett utmärkt och lärorikt exempel på hur forskning kan ge underlag och analyser som är oerhört värdefulla för våra politiker inför deras beslutsfattande.

VA gjorde 2006 en del studier angående just politik och vetenskap som fortfarande är läsvärda.

Den heta debatten om forskningens samhällsnytta

Har du hängt med i de senaste veckornas forskningspolitiska debatt? Den senaste tiden har nämligen diskussionen om forskningens och forskarutbildningens samhällsnytta tagit fart på riktigt. Förutom debatten om forskningsmedlen, som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, diskuteras det nu om hur reell samhällsnytta forskningen måste ge och hur bra forskarutbildningen är. Svenskt Näringsliv har gått ut i debatten genom en artikel i UNT och en i DN, där de debatterar för att forskarutbildningen är dåligt anpassad efter näringslivets behov och att det mäts för lite om den verkligen bidrar till tillväxt och ökad konkurrenskraft. Något de finner mycket allvarligt.

I DN inleds artikeln från Emil Görnerup med;

”Att stelbenta viseringsregler försvårar för doktorander från länder utanför EU att komma hit är bara ett problem. Den dåliga matchningen mellan forskarutbildningen och näringslivets behov av spetskompetens är ett annat. Det riskerar att urholka Sveriges konkurrenskraft…”

I UNT inleds artikeln från Mikaela Almerud mfl. med;

”Bara hälften får jobb som är direkt relaterade till deras forskarutbildning. Forskningens samhällsnytta behöver utvärderas…”

Svaret från den akademiska världen har inte låtit vänta på sig. I studenttidningen Ergo i Uppsala uttalade sig doktoranden Pär-Anders Söderström i en längre intervju om att problemet snarare är att näringslivet inte förstår att utnyttja nydisputerade forskares kompetens. På DN debatt har sedan doktoranderna Mattias Wiggberg, Marta Axner (ordförande Doktorandnämnden Uppsala studentkår) och Odd Runevall (ordförande SFS doktorandkommitté) svarat. Deras replik inleds så här;

”Samhällsnytta och vad som ger tillväxt i samhället är ett mycket större begrepp än vad som kan mätas i hur många patent eller företag som enskilda doktorander producerar. Hade Svenskt Näringslivs undersökning koncentrerat sig på det, i stället för att förutsätta att företagande och patent ser likadana ut för jurister, antropologer och experimentella kärnfysiker som för tekniska ämnen hade rapporten gett ett helt annat underlag för diskussion, skriver tre forskare i en replik till Svenskt Näringsliv.”

Alexandra Waluszewski, professor vid Centrum för Teknik- och Vetenskapsstudier har också hon kritiserat Svenskt Näringsliv och deras studie i en replik i UNT under rubriken ”När vildvittror tänker högt”.

Mikaela Almerud från Svenskt Näringsliv har fortsatt debatten med en artikel på debattsajten Newsmill, där också Gröna studenters språkrör Gabriel Liljenström och forskningspolitiska talesperson Magnus Lundgren skrivit om forskningsnyttan och om Svenskt Näringslivs rapport.

Även Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska Institutet, har gett sig in i forskningsdebatten. Hans vinkel är en annan, han lyfter problemen med att anslagsjakten stjäl all tid från forskningen. Hans artikel inleds med följande ord;

”Att söka anslag har blivit viktigare än att söka efter sanningen i dagens vetenskapssamhälle. Som forskare måste man i amerikansk stil ägna större delen av sin vakna tid till att söka forskningsanslag inte bara för utrustning, doktorander, teknisk och administrativ personal utan också för sin egen lön.”

Bo Andrén, Dekanus vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet, har skrivit på samma tema på Newsmill under rubriken ”Systemfel i Svensk forskningsfinansiering”.

Det pågår alltså en livlig debatt om vår forskningspolitik ute i landet. Hur den kommer att påverka nästa forskningspolitiska proposition återstår att se, men den är verkligen viktig för hela vårt samhälle.

Klas-Herman Lundgren   (även fotografiet)


Scientific advice could have reduced ash cloud chaos

It’s almost a year since the volcanic ash from the Icelandic volcanoes caused mayhem for air travel.

Many voices at the time were asking “Why could we not have predicted this?”.

This sentiment is echoed in a new report from the UK’s Commons Science and Technology Committee (CSTC), which described the crisis – with remarkable understatement – as an example of poor risk assessment.

Hindsight is of course a marvellous thing, but it appears the problem is that government officials were just not talking to the right people.

The airline industry may have been surprised but the volcanologists had known this was likely to happen for some time.

This lack of communication is not confined to this issue. Members of the CSTC point out that “neither the government’s chief scientific adviser nor his team of chief scientists, were involved in evaluating risks to the nation”.

So it appears that in the UK, the process of national risk assessment which looks at scenarios such as pandemics, cyber attacks and severe weather goes on without much input from scientists.

It is difficult to believe this is true and points to a serious lack of scientific awareness within the UK government. Let’s hope this report and the CSTC can make a difference and bring science to the heart of risk assessment.

  • Sida 1 av 2
  • 1
  • 2
  • >