VA-type dialogues at Speakers’ Corner
As VA knows there is no better way of having dialogue with the public than to talk with them directly. And some scientists from London Zoo were doing just this last week in impressive fashion.
Fifteen brave scientists from the Zoological Society of London went to Speakers’ Corner in London’s Hyde Park with a mission to talk about the scientific issues the public care about.
These “soapbox scientists” either gave mini-lectures, or asked controversial and stimulating questions to try and attract passers-by.
There was a diverse range of subjects:
”Life on Mars from life on Earth”, ”Where do species come from anyway?” and ”Pheromones: Smells at the heart of life”;”Bees in crisis: Well known fact or widely held belief?”, ”Global warming and a cold winter”.
Members of the Zoological society kicked off the questioning with questions sent via Twitter and then the public joined in. Questions included “Is global warming real? If it is, what can we do about it?” “Will humans evolve?” and “Are polar bears becoming cannibals?”
The scientists also had questions for the public – “Why fight to preserve the British green belt, but not the foreign rainforests?”; “Is development worth the price of diversity?”
The event was funded by the Research Councils UK for a modest £6000 (70 000 SEK) and so perhaps may become a more popular method in these difficult times. And hopefully it is something that will happen more often.
Commenting after event, one of the speakers professor Stephan Harrison from Exeter University , said he had come round to the view that engaging with the public was not just an important thing to do, it is a scientist’s obligation.
And Alun Anderson from New Scientist added that this kind of one-on-one connection could be positively ”life-changing”.
// Esther Crooks
Kunskapssamhällets lyckliga invånare
I den nya rapport VA presenterar i dag, Kunskap i en klass för sig?, ställer vi oss frågan om kunskapssamhället är ett nytt klassamhälle. Vårt svar blir ja.
Att människors attityder till forskning och forskare är mer positiva ju högre utbildningsnivå de har – det vet vi sedan tidigare. Att liknande skillnader finns med avseende på ”socialklass” har vi också sett förut. I den nya studien analyserar vi klasskillnaderna mer ingående och går ett steg längre för att försöka hitta dess orsaker.
I stora drag finner vi att de som är tillfreds med sina liv och med folk runt omkring, är nöjda med hur demokratin fungerar, och har förtroende för samhällsinstitutioner – de har också en mer positiv syn på forskare och forskning än andra. De högutbildade, de med tjänstemannayrken och de som sympatiserar med Allianspartierna tillhör ofta denna ”lyckliga” grupp.
De med lägre utbildning och i arbetaryrken uttrycker egentligen inte särskilt ofta att de har lågt förtroende för forskare och forskning. Men de saknar ofta uppfattning – de tycker inte att de vet tillräckligt om frågan, eller bryr sig inte. De tar också mer sällan del av populärvetenskap och forskningsinformation. Det här är en utmaning. Hur ska vi som arbetar med att kommunikation mellan forskning och samhälle få denna dialog att omfatta alla?
Läs pressmeddelande och ladda ner rapporten här.
Studiens resultat kommer att diskuteras vid ett seminarium i Almedalen den 7 juli. Välkommen dit!
/Karin Hermansson
Darth Vader just needed some psychotherapy
French researchers are doing their bit to make discussing mental health problems acceptable.
Psychiatrist Eric Bui and his colleagues at Toulouse University Hospital have written a letter in the journal Psychiatry Research entitled “Is Anakin Skywalker suffering from borderline personality disorder?”
For those of you not familiar with the Star Wars saga, Anakin Skywalker starts out as a heroic Jedi knight but later turns to the “Dark Side” and becomes the arch-villain Darth Vader.
Bui says Anakin Skywalker meets six out the nine diagnostic criteria for Borderline Personality Disorder (BPD), and could perhaps have been helped by psychotherapy.
Very entertaining research, of course but is it of any use? Bui and his colleagues argue that this study is important in several respects. It can help teach students about BPD; it can help explain the appeal of Star Wars to teenagers who present more frequent BPD traits than others; and perhaps most importantly it can help increase recognition and acceptance of mental illness.
Recent VA studies have shown that the public have a low confidence in the potential of research to help prevent or cure mental illness. Any high profile sufferer – even if he is fictional – can perhaps help to address this issue.
// Esther Crooks
Some links
Darth Vader: May the Shrink be with you (The Guardian)
Is Darth Vader Mentally Ill? (The Week)
Lissabonstrategin, som nyligen löpte ut utan att målen kommit särskilt mycket närmare, ersattes tidigare i våras av en ny: Europa 2020. På sin sprillans nya webbportal för European Research Area, ERA, skriver EU-kommissionen:
Member States agreed in March 2000 at Lisbon on a strategy to make the European Union the ”world’s most competitive and dynamic knowledge-based economy, capable of sustainable economic growth with more and better jobs and greater social cohesion.” In the globalised world of today, this ambition can only be realised if society takes the most out of science potential for understanding and changing the world we live in, in a responsible and sustainable way.
The creation of the European Research Area must therefore receive the support of all stakeholders, including citizens and civil society organisations.
Kommunikation med omvärlden, och olika samhällsgruppers/intressenters engagemang och support, är alltså viktigt för forskningen och för ERA. Vad tycker den europeiska allmänheten om det då, kan man undra?
Kommissionen har också just publicerat en ny Eurobarometer om européernas syn på (natur)vetenskap och teknik, ”Science and Technology” (EB 73.1). Jag fick den i min hand i dag, så jag har inte hunnit tugga i mig den i sin helhet, men av sammanfattningen framgår bland annat att en stor majoritet av européerna inte själva engagerar sig i samhällsfrågor som har med vetenskap/teknik att göra. 91% deltar aldrig eller nästan aldrig i öppna möten eller debatter om sådana frågor.
Å andra sidan menar en majoritet, 57%, att forskare borde vara bättre på att kommunicera om sin forskning. Av svenskarna uttryckte 51% den åsikten.
Vidare menade 76% av svenskarna i undersökningen att universitetsforskare är de som är bäst lämpade att förklara hur vetenskaplig och teknisk utveckling kan påverka samhället – långt före exempelvis journalister, politiker, konsument- eller miljöorganisationer. EU-snittet var 63%, vilket är en uppgång med 11 procentenheter sedan 2005!
Å andra sidan menade 66 procent av svenskarna (58% i snitt för EU) att vi inte längre kan lita på att forskare berättar sanningen om kontroversiella vetenskapliga frågor eftersom de blir allt mer beroende av pengar från industrin…
Liknande tankegångar och misstro mot forskare som är ”köpta” har vi fått i öppna frågor vi ställt i VA-barometern. I vår näringslivsstudie menade en av fyra tillfrågade svenskar att universitetsforskare tappar trovärdighet om de samarbetar med företag.
Står forskarsamhället inför ett dilemma när det från olika forskningsfinansiärer – inte minst EU-kommissionen – ställs krav på omfattande samverkan med näringsliv, andra forskningsinstitutioner, NGOs…? Hur tacklar de i så fall detta dilemma?
Jag tror att öppna samtal i olika fora om forskningens metoder, förutsättningar, resultat och användning är en bra väg att gå. Vad tror ni?
/Karin Hermansson
PS. Jag ska försöka återkomma med fler nedslag i Eurobarometern så småningom. När den senaste S&T-eurobarometern kom 2005 gjorde VA en genomgång av den ur svenskt perspektiv. Den rapporten finns att ladda ner här.
Vem bör delta i dialog om vetenskap och religion?
Nu har nog alla svenska barn och deras föräldrar klarat av sina skolavslutningar – somliga i kyrkorum, andra i idrottshallar och ytterligare några (undertecknad, till exempel) utomhus i hällregn. Lagom till dessa försomriga begivenheter dök förstås frågan om att ha avslutning i kyrkan upp i olika debattfora.
Radioprogrammet Människor och Tro presenterade en undersökning som visade att det är lika vanligt att skolor håller sina avslutningar i kyrkan som någon annanstans. De fann också att det var föräldrarna som var de starkaste förespråkarna för att vara i kyrkan – barnen brydde sig mindre. Dessutom visade det sig att det inte främst är de med annan religion som är motståndare mot att vara i kyrkan, utan de föräldrar som själva är ateister.
Troende får också lättare ihop tro med vetenskap. I den undersökning vi presenterade i november menade 43 procent av de svarande att en vetenskaplig syn på tillvaron går att förena med en religiös tro. 47 procent tyckte det inte. De som själva uppger sig vara icke troende svarar i högre utsträckning än andra att det inte går att förena tro och vetenskap.
I USA är som bekant ”konflikten” mellan religion och vetenskap en mycket mer laddad fråga, året runt.
För ett par veckor sedan gick World Science Festival av stapeln i New York. Festivalen sponsras bland annat av John Templeton Foundation, en finansiär som enligt egen utsago finansierar forskning om ”the big questions” – och en aktör som inte alla applåderar. Ett av inslagen under festivalen hette Faith and Science och behandlade inte helt oväntat förhållandet mellan tro och vetenskap. Panelsamtalet annonserades som följer:
- For all their historical tensions, scientists and religious scholars from a wide variety of faiths ponder many similar questions—how did the universe begin? How might it end? What is the origin of matter, energy, and life? The modes of inquiry and standards for judging progress are, to be sure, very different. But is there a common ground to be found?
Via bloggen Science + Religion Today har jag förstått att det uppstått en viss diskussion om att arrangörerna valt att i panelen inte ha med någon med uppfattningen att tro och vetenskap inte kan förenas.
Kosmologen Sean Carroll menar att:
- A panel like this does a true disservice to people who are curious about these questions and could benefit from a rigorous airing of the issues, rather than a whitewash where everyone mumbles pleasantly about how we should all just get along.
Chad Orzel (professor i fysik) å sin sida, menar att extremisterna är ointressanta eftersom målet troligen är att diskutera hur vissa forskare klarar att förena tro och vetenskap:
- That’s presumably what they’re aiming for with the panel, and given competent moderation, they could get something a lot more interesting out of that than they could by putting a militant atheist or a Biblical literalist on the panel.
Joshua Rosenau på National Center for Science Education instämmer och tror att om de som absolut inte tycker att tro och vetenskap kan förenas vore där skulle hela samtalet vara helt meningslöst:
- …the panel would descend into a metaconversation about whether there should even be conversations like the one they were supposed to be having. And that wouldn’t inform anyone.
Egentligen handlar väl detta om själva förutsättningen för dialog: att de som deltar inte bara pratar utan lyssnar också? Om man inte kan lyssna och försöka förstå hur den andre tänker är det kanske lika bra att avstå från att delta i en dialog. Oavsett livsåskådning.
/Karin Hermansson
Nu är det bevisat: skolan ger kunskap
Han är så begåvad – han är född sån!
Har ni hört någon fälla den sortens kommentar någon gång? Det har jag. Men nu visar forskning att kunskaper inte hänger så mycket på gener som på skolan. Antalet skolår är dubbelt så betydelsefullt som antal levnadsår för intelligens, läsförståelse eller mer specifika kunskaper i t.ex. naturkunskap. Och mätningar visar att IQ ökar för varje generation – förmodligen en effekt av bättre utbildning.
- Väldigt många tror att om du är begåvad, så är du född sån och sen är du sån resten av livet. Det är ganska svårt att tränga igenom med budskapet att våra generella intellektuella förmågor utvecklas så pass mycket som de gör, säger Christina Cliffordson, professor på Högskolan Väst, i artikeln.
Tänka sig! Skolan är betydelsefull, och man lär sig massor av att gå där! Ibland när man lyssnar till debatten kan man tro något annat…
Något annat intressant som påpekas i samma artikel är att larmen som då och då går om att svenska skolbarn ligger dåligt till kunskapsmässigt i internationella jämförelser ofta bygger på data där hänsyn inte tagits till att svenska barn börjar skolan senare än i många andra länder. Baseras resultaten på antal skolår i stället för ålder, ser det plötsligt mindre illa ut. Statistik är svårt, som sagt.
Rocket Science: might it escape the cuts?
Germany and Britain are heading for deep and severe cuts in public spending. The politicians have given sombre speeches about the “tough times” that lie ahead.
However there have been indications in both countries that “Space research” will escape.
Speaking at the Berlin Air Show this week, Professor Jan Woerner, chairman of the German Aerospace Centre (DLR), said “he does not expect space to be affected by the nation’s big austerity drive”.
In the UK, the new science minister David Willets has said in a BBC interview, ”I believe in the space industry. Britain has a comparative advantage and we will carry on backing space.”
It remains to be seen whether the two countries allow space research to escape the cuts. However it is interesting and heartening that the politicians do not want to be associated with cutting all investment in science. Money may be found to invest in our technological future in the most glamorous way possible – space exploration and rocket science. In these times where little is exempt from cuts this is perhaps some reason for optimism.
Some links:
German space escapes budget cuts – link to the BBC article
Coalition wants UK space lift-off – Link here
// Esther Crooks
Ny VA-rapport – och vikten av att tänka på sammanhangen
I dag presenterade vi den ena av våra två årliga undersökningar av förtroende för forskning och forskare. Mätningarna, som gjordes första gången 2002, visar en långsamt nedåtgående trend vad gäller forskningsförtroende. Knappt fyra av tio tycker att svensk forskning är internationellt konkurrenskraftig – vilket är en nedgång sedan 2003 då den frågan ställdes senast.
Enkäten besvarades under hösten och vintern 2009/2010. Kanske svarade många egentligen på om Sverige (läs: bilindustrin…) är konkurrenskraftigt? Den tolkningen föreslog Patrik Hadenius, chefredaktör bland annat på Språktidningen, vid ett seminarium i torsdags. Hans skarpsynta kommentar belyser hur viktigt det är att fundera över sammanhang och formuleringar när man tolkar undersökningsresultat. I vår rapport har vi gjort en tidslinje med exempel på sådant som hände under 2009 och början av 2010 – som en hjälp för minnet för den som funderar över svaren.
Sammanhang, ja…
Undersökningen som vi rapporterar i dag gör VA i samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Frågorna ställs inom ramen för den stora Riks-SOM-enkäten, där det också finns en mängd frågor om politik, medieanvändning, kulturkonsumtion mm. SOM presenterade en del av alla nya resultat vid ett seminarium i april, som jag bloggade helt kort om då. Eftersom undersökningen är bred, kan den användas för att analysera och kommentera i många sammanhang.
Några av de forskare som använder SOM-undersökningens data är bloggare, bland annat professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld som i går på sin blogg kommenterade svenskarnas syn på Israel med anledning av Ship to Gaza.
En som absolut inte bloggar är professorn i statsvetenskap Bo Rothstein. Han framför hellre sina synpunkter på andra sätt – till exempel på tidningarnas debattsidor. Nyligen skrev han en intressant artikel i SvD om vikten av att människor litar på sina medmänniskor och på de offentliga institutionerna – a propos den ekonomiska krisen i Grekland.
I den VA-rapport vi presenterade i november – Vetenskap att tro på? – började vi (utöver, förstås, att analysera samband mellan tro och vetenskapssyn) att nosa på samband mellan attityder till forskning och social tillit. Det var den första delrapporten i en större studie. Snart kommer nästa – missa inte den!
/Karin Hermansson
The tragedy of the leaking oil well in Gulf of Mexico continues. BP is hoping its latest capping scheme will succeed. But in the meantime all we can do is watch, wait and hope.
Right?
Well, no. Why not come up with a solution? BP is dedicating some of its resources to heading a team asking for ideas from the public. It has so far received over 32,000 ideas.
This is crowd-sourcing in action. Originally used in a business context, the term ”crowd-sourcing” refers to the using ideas from a very wide but non-expert audience to try and solve intractable problems that are baffling the experts. The crowd has a new perspective, has an enormous collective imagination and can suggest something completely unexpected.
However there have been some criticisms of BP for not releasing enough detailed technical information about pressure, pipe diameters, depths and so on.
As summed up by Prof Steven Sears, chairman of the petroleum engineering department at Louisiana State University, it is unlikely that ”a random guy with an English degree” will crack this problem. It is probably going to be someone with a science background. Perhaps ”… someone who has some tangential experience – it isn’t some experience that BP thinks to tap.”
Many parts of the media have ridiculed the whole idea – “If the experts can’t solve it then what is the point of asking us?” they cry.
Personally I salute BP for this – the cost is minimal and although the chances are perhaps small they are exploring all avenues, swallowing their pride and asking the whole of society for help.
So if you have any ideas, let BP know today! You never know, they might not have thought of it…..
Some links
//Esther Crooks
