Barbie blir geek-chic ingenjör
Leksaksproducenten Mattel har lyssnat till opinionen och gjort en ”geek chic” Barbiedocka som är IT-ingenjör. Det är nämligen nya trendjobbet enligt företagets undersökning. En kvinnlig ingenjör är, har de kommit fram till, lite nördig (geek) och har glasögon – men de är förstås chict rosa, liksom laptopen. Så att de matchar städ-leksakerna i butikshyllan intill…
Dockan släpps först den 15 oktober, men kan förbeställas på Mattels hemsida för den som är ivrig.
Manpowers undersökning, som jag skrev om här på bloggen för ett par veckor sedan, visade ju att ingenjör är i topp också bland svenska ungdomars drömyrken. Det gäller dock inte tjejer! Återstår således att se om den nya Barbien går hem hos de svenska småflickorna. Kommer i så fall ingenjörsyrket att segla upp till topplacering även bland tjejer i framtida undersökningar?
Har Teknikdelegationen månne tänkt på att ta med den eventuella Barbie-effekten i den kommande rapporten?
Nina på Gröna små äpplen låter sig i alla fall inte imponeras av geek-Barbie.
Innan jag åkte hemifrån mot USA förra veckan skrevs och pratades det om det dåliga OS-vädret i Vancouver och skidåkarnas – eller kanske framför allt vallarnas – vedermödor.
I USA lamslogs Washington DC av en dryg meter snö för någon vecka sedan och i San Diego, där AAAS-mötet ägde rum, hördes allt som oftast ”and the weather is ok, I think” – som om det var en överraskning.
På flyget tillbaka läste jag om snökaoset hemma: inställda tåg, totalstopp i T-banan och onda ryggar pga all snöskottning.
Men, påpekar DNs ledarsida, den globala uppvärmningen fortsätter fastän det snöar i Stockholm!
I förrgår, måndag, avslutades AAAS-mötet. Som sista punkt på mitt program var jag på ett mycket välbesökt seminarium med titeln Understanding Climate Skepiticsm: Its sources and Strategies.
Det var så fullt på seminariet att folk satt på golvet. Annonsrubriken på skärmen lyder: If the Earth is getting warmer, why is Kentucky getting colder?
Talarna resonerade kring vilka strategier som används av ”skeptikerna” – dvs. de som argumenterar mot att den globala uppvärmningen orsakas av mänsklig påverkan, alternativt att den existerar över huvud taget.
Riley E. Dunlap, Oklahoma State University, presenterade en studie av böcker med ”klimatskeptiskt” budskap som publiceras i USA. Antalet har ökat dramatiskt de senaste åren, och åtta av tio är på något sätt relaterade till konservativa tankesmedjor. Fyra av tio är skrivna av personer som inte är forskare och ett ökande antal är egenutgivna. ”Anyone can publish a book”, kommenterade Dunlap.
Maxwell T. Boykoff, University of Colorado, menade att “skeptikernas” framgång beror på att media hoppat på tåget och, genom att till exempel ställa en ”skeptiker” mot en ”mainstream-forskare” i klassisk medial konflikt, förstärker motståndarsidan och överdriver förnekandet.
Myanna Lahsen, National Institute for Space Research, Brasilien, instämde visserligen i att ”skeptikersidan” varit framgångsrik i sin strategi – men tänk om det beror på att vetenskapssamhället haft en kass strategi (eller ingen strategi alls)?
Forskare hamnar oftast i det som kallas ”deficit model” när de diskuterar kommunikation i exempelvis klimatfrågan, förklarade Lahsen. Dvs. man antar att hela problemet handlar om att allmänheten är obildad och måste upplysas. Åtgärden blir därför att argumentera för bättre skolundervisning i naturvetenskap och teknik, ”public outreach” och statements på tråkiga websidor. Men…
– Maybe the public is confused not because they are ignorant, but because someone actually confused them!
För, menade Lahsen, ”oppositionen” anlitade PR-byråer och marknadsföringsforskare, gick ut i annonskampanjer, utvärderade dem och förbättrade sina metoder utifrån resultaten. De använde alltså ett i många stycken vetenskapligt angreppssätt! Till skillnad från universiteten…
– Why are we so unscientific in our communication efforts? Should we hire PR firms? – But how would that affect credibility of the scientific community?
Nej, konstaterade hon, just det kanske inte är någon bra idé, men:
… since the other strategy has shown not to work, it might be a good idea to consider alternatives!
Eller i andra ordalag: Ryck upp er, IPCC, och ta ett snack med en kommunikationsexpert!
Kontraster, konflikter, konspirationer
AAAS annual meeting i San Diego, söndag: I dag hördes plötsligt människor som ropade och skanderade utanför konferenscentret. Det var en grupp demonstranter med plakat som ”No more GMO” och ”Stop Monsanto”.
Monsanto finns med bland utställarna, fast när jag gick omkring där i dag fanns ingen i deras monter. De kanske var ute och förde en dialog med demonstranterna…?
Själv var jag under eftermiddagen på ett symposium med titeln Can Science Feed the World? Det baserades på en rapport om framtidens jordbruk från The Royal Society, Reaping the benefits – Science and the sustainable intensification of global agriculture (okt 2009). Presentationerna handlade om den potential som finns för att öka utbytet, dvs. få ut mer skörd på samma yta. Det kan åstadkommas med hjälp av olika metoder, varav genmodifiering är en. Budskapet var att med ny teknologi och samarbete globalt klarar vi att föda världens befolkning.
I diskussionen efteråt kom några brännande frågor upp, som t.ex. hur hanterar vi befolkningsökningen, hur kommer allmänhetens attityder till GMO att påverka policybeslut och hur går det egentligen med den biologiska mångfalden?
Dessutom framkom att i ett annat symposium, som hölls i går, var budskapet från de forskare som medverkade där ungefär det motsatta: det kommer att bli väldigt svårt att föda världens befolkning hur vi än gör. Kanske behövs det samtal och samarbete mellan olika forskargrupper som ett första steg - to unconfuse, som frågeställaren uttryckte det.
Klimatet är en annan fråga där kontraster och konflikter uppenbaras. I många föredrag och seminarier här talas det om climate change, sustainability, low carbon society, reducing emissions, renewable energy, osv. Igår lyssnade jag på en presentation om s.k. geo-engineering för att bromsa uppvärmningen, t.ex. genom att spruta ut små partiklar eller droppar (aerosol) i atmosfären för att reflektera en del av solljuset. Vissa förespråkar att testa sådana tekniker som en slags akut åtgärd, eftersom minskningen av CO2 går så långsamt.
Kliver man så utanför konferenscentret hamnar man i Marinan, där alla vräkiga
jättemotorbåtar ligger uppradade. Full tank i en av dem gräver nog djupa hål i plånboken.
Family science days (den del som är öppen för allmänheten och erbjuder olika ”prova-på-aktiviteter för barn ) sponsras av ett bilföretag…
Ett lite annorlunda inslag i går: På väg till konferenscentret möttes jag av en skara demonstranter med skyltar ”stop the chemtrails”. Det visade sig vara människor som tror att de vita strimmor som blir efter flygplanen är kemikalier som avsiktligt sprids ut över medborgarna. Detta, menar de, mörkas av regeringen (eller kanske av ”vetenskapsetablissemanget”?). Bl.a. fanns en dekal med budskapet “This is a free country. I have the right to be uninformed.”
Hmmm, tänkte jag, och fortsatte in på den stora konferensen med temat bridging science and society.
Uppsala universitet har nyligen startat en stafettblogg där forskare turas om att skriva inlägg. Deras kollegor på SLU har sedan flera år en gemensam forskarblogg. Lunds universitet har inrättat en särskild webbportal där forskares och studenters bloggar finns samlade tillsammans med universitetets officiella nyheter.
Stockholms universitet har också en förteckning över bloggar. Rektor Kåre Bremer är en av dem som bloggar regelbundet. En rad andra bloggande svenska forskare finns listade här på VA-bloggen. En av dem, doktoranden Jeanette Fors, beskriver i en intervju i Jusek-tidningen att hon ser bloggen som en del av sin tankeprocess. Hennes forskning handlar också om kommunikation, närmare bestämt om kommunikationens roll i förändringsprocesser.
Min kollega Karin Hermansson är en annan flitig forskande bloggare. Just nu bevakar hon AAAS-mötet i San Diego, en gigantisk vetenskaplig konferens arrangerad av världens största vetenskapliga organisation American Association for the Advancement of Science, AAAS. Årets tema är Bridging Science and Society. VA är på plats för att ta del av nya rön, öka kunskaperna och bredda kontaktnätet på vårt område.
Väldigt många deltagare lär blogga och twittra från konferensen. För första gången tar tidskriften Science hjälp av dem för att kunna täcka fler av de många parallella sessionerna. Gästbloggare är välkomna att skriva om intressanta diskussioner och sina egna tankar och intryck kring det som tas upp. För att öka intresset har de bästa inläggen också chans att vinna priser.
Karin gästbloggade i går om en session hon deltagit i: Communicating on the State and Local Level: How can Scientists Support Policy Makers? Steve Schneiders, professor vid Stanford, framförde tre ”budord” till forskare som vill kommunicera för att bland annat påverka politiker: Know thy audience! Know thy self! Know thy stuff! Det blev också rubriken för Karins inlägg.
Från att ha varit en ganska marginell företeelse verkar bloggande och användning av andra sociala medier bli allt vanligare i forskarvärlden. På så sätt ökar möjligheten till dialog och nya perspektiv, både för forskarna själva och för dem som följer och kommenterar deras inlägg. Även mellan forskare pågår diskussionerna, inte minst bland yngre doktorander.
Stockholms universitets studentkår har en blogg med många intressanta inlägg. Häromdagen skrev t.ex. Åsa M Larsson, doktorandombud, om samverkansuppgiften:
”Den tredje uppgiften är ibland lite som den hopplösa tredje sonen i alla gamla sagor, han som ses mer som en tärande närvaro i stugan, en smått pinsam efterhängsam person man bara inte kan bli av med. Att det är han som alltid vinner prinsessans gunst kanske tär lite extra på familjekärleken. Tyvärr har den styvmoderliga (storebroriga?) behandlingen ofta lett till att de forskare som vill nå ut med sin forskning, sina reflektioner, sina åsikter får famla sig fram i blindo med mycket liten hjälp. En del är gudabenådade kommunikatörer ändå, men de flesta av oss behöver träning, träning, träning. Bloggande är ett utmärkt sätt att träna dessa pedagogiska muskler konsekvent och i lagom skala. Men det är också ett fantastiskt sätt att öppna upp för dialog. Till skillnad från artiklar och böcker finns det möjlighet för läsaren att direkt kommentera, spinna vidare, korrigera och tipsa.”
Fortfarande är det dock en smal rännil inlägg som rör forskning och vetenskap på de svenska bloggportalerna. De vanligaste ämnena som avhandlas just nu är snökaos, OS- och schlagerstjärnor. Å andra sidan är det ju så samhällsdebatten ser ut. Med undantag för klimatfrågan och svininfluensan är det sällan som forskningsrelaterade frågor hamnar överst på dagordningen.
Men i sociala medier är det kvalitet mer än kvantitet som räknas. Ett intressant inspel eller en enda klok kommentar på ett inlägg kan ge en bloggande forskare lika mycket som att figurera i traditionella medier.
Jag har det stora nöjet att befinna mig på AAAS annual meeting i San Diego – en överväldigande konferens full av spännande saker som man inte hinner med…! Jag gästbloggade på ScienceBloggers om ett av fredagens symposier.
Ett roligt kvällsseminarum arrangerades av Annals of Improbable Research, som årligen delar ut the IgNobel prize i tio kategorier till ”Research that makes people laugh, then think”. De får in runt 700 nomineringar varje år!
Ett antal tidigare pristagare presenterade sin forskning. En av dem, som verkligen uppfyller kriteriet först skratta – sedan tänka, är Dr. Elena Bodnar. Hon fick priset i kategorin public health 2009 för sin ”emergency-bra”: en BH som snabbt görs om till två ansiktsmasker i en nödsituation. Bilder från prisutdelningen, där två nobelpristagare står med varsin BH-kupa över ansiktet fick förstås alla att skratta. I en publik bestående av en majoritet amerikanska män visste fnissigheten ingen gräns när Bodner ställde sig framför dem och med ett elegant grepp drog av sig sin knallröda glansiga BH och viftade med den, för att sedan raskt förvandla ena kupan till en mask som hon satte framför näsa och mun.
Men hur var det nu… sedan tänka?
Bodnar berättade att idén till uppfinningen kom i samband med att hon vårdade barn i Ukraina efter Tjernobylkatastrofen. Hon började fundera på hur man kan åstadkomma ett andningsskydd som alltid finns till hands, är enkelt att snabbt få på sig, är billigt och därmed tillgängligt även för fattiga människor – inklusive kvinnor och barn.
Det finns förstås redan olika typer av mer eller mindre avancerade andningsmasker, men hur ofta bär man omkring på en sådan till vardags? En BH är närmast idealisk! En stor del av befolkningen bär den alltid på sig, den har inbyggda band att fästa med så att den sitter tajt och man får händerna fria, och det blir två av en.
Hon visade under sin presentation bland annat bilder på springande panikslagna människor just efter terrorkrashcerna i tvilingtornen – hållandes diverse tygtrasor mot ansiktet för att skydda sig mot rök och damm.
Sedan tänka, som sagt.
De första emergency-BHarna ska finnas att köpa i mitten av mars. Se www.ebbra.com
Misunderstood pet research causes outcry!
Cat owners are more likely to have a degree than dog owners, according to new research by the Department of Clinical Veterinary Science at Bristol University, UK.
Some headline writers have translated this as “Cat owners more intelligent than dog owners”.
As a goldfish owner myself, I will not take sides. But widely reported in the British press, the research has attracted a high volume of comments from the public.
These comments can be essentially summarised by the following:
Why have they done this pointless research?
Answer: The aim of the research was to find out about pet ownership in order for e.g. animal rescue organisations to plan effectively.
Why have we as tax payers paid for it?
Answer: we haven’t! The researcher is funded by the charity Cats Protection. Interestingly this fact was not mentioned in the press or on the charity’s website.
Why is having a degree relevant? It does not mean greater intelligence?
Answer: The researchers did not mention intelligence. The research was aiming to understand what sort of people own dogs and cats in the UK.
So although this headline attracts attention, the comments show many people have misunderstood the aims and conclusions of the study, and the article has not done much to enhance the reputation of researchers. Clearly a lot of people must support the charity Cats Protection if they can afford to fund research. Perhaps this aspect may have won more sympathy. I wonder why it was not mentioned…?
Link to the University of Bristol
http://www.vetschool.bris.ac.uk/
Links to the media coverage:
http://www.timesonline.co.uk/tol/life_and_style/article7017260.ece
http://newsforums.bbc.co.uk/nol/thread.jspa?forumID=7481&start=270&edition=2&ttl=20100216134718
Intensifierad kampanj – och kärlekstips!
I somras skrev jag om Simon Singh och den brittiska förtalslagstiftningen (libel laws), som används för att ”hinder and discourage scientific debate”, som Sir David King uttryckt det.
Nu har Sense About Science gått samman med ett antal andra aktörer och driver kampanjen och namninsamlingen från en annan plattform. Uppmaningar att skriva på cirkulerar bland annat via mejl där Singh ber om hjälp att få ihop tillräckligt många underskrifter.
Men varför ska vi som inte är britter engagera oss i att påverka brittisk lagstiftning? Angår det oss? Singh skriver så här:
Our laws give rise to libel tourism, whereby the rich and the powerful (Saudi billionaires, Russian oligarchs and overseas corporations) come to London to sue writers because English libel laws are so hostile to responsible journalism. (In fact, it is exactly because English libel laws have this global impact that we welcome signatories to the petition from around the world.)
Orsakverkan sammanfattar på svenska varför du och jag ska engagera oss.
Läs också Singh’s brev med argument för att delta i namninsamlingen och skriv på här!
Efter denna insats kan vi snart ta helg, och fira Alla hjärtans dag. Som förberedelse inför denna högtid rekommenderas Richard Wiseman’s 10 tips om hur du kan förbättra ditt kärleksliv på ett vetenskapligt underbyggt sätt!
Lycka till!
Påverkar politisk färg forskarförtroendet?
Kan den politiska åskådningen påverka vilket ämne man väljer att forska inom? Eller omvänt: påverkar forskningsämnet forskarens partipreferens?
Står svenska akademiker till vänster eller höger? Denna fråga kan vara viktig att studera om man tror att det finns ett samband mellan akademikers politiska uppfattningar och hur de påverkar studenter, media och beslutsfattare, konstaterar Niclas Berggren på sin blogg.
Oavsett orsak-verkanssambandet verkar det i alla fall som om det finns en tydlig koppling mellan ämne och partipreferens. I en ny och intressant studie av Niclas Berggren m.fl., som han som beskriver i ovan nämnda bloggpost, visar det sig att forskare och lärare inom ekonomi och juridik oftare sympatiserar med Alliansen medan sociologer och genusvetare föredrar de Rödgröna. Nånstans i mitten hamnar statsvetare och de som ägnar sig åt ekonomisk historia. Som helhet står dock den undersökta gruppen mer till höger än allmänheten i stort.
Undersökningen omfattar svenska forskare och universitets-/högskolelärare i samhällsvetenskapliga ämnen. Hur till exempel naturvetare placerar sig politiskt är därför inte känt. Författarna motiverar sitt val av ämnesavgränsning så här:
As for the choice of disciplines, we restrict ourselves to the social sciences and do not include e.g. the natural sciences or the humanities. The reason is that we are interested in disciplines that are relevant to policy-making, in the sense that they deal with socially relevant matters which frequently form the basis for political opinions and decisions.
Här finns alltså potential för en eller flera nya studier! Hur röstar naturvetare, tekniker, medicinare, humanister…? För dessa ämnen är förstås också i hög grad relevanta för ”policymakande”.
Om forskarens politiska färg spelar någon roll för forskningen är förstås en annan fråga, liksom om förtroendet för forskare och forskning påverkas av om forskare som exempelvis uttalar sig i media positionerar sig till vänster eller höger politiskt.
Ingenjör – för då kan jag förbättra samhället!
Nu i dagarna har landets nior gjort sina val till gymnasiet. Teknikdelegationen har med kampanjen Den breda linjen försökt få fler att söka sig till NV-programmet, för att därmed i förlängningen ”öka rekryteringsunderlaget till högre studier inom TE och NV”.
Det bör därför vara en glädjande nyhet för delegationen att ingenjörsyrket hamnar i topp i Manpowers undersökning Drömjobb 2010. Och de som anger ingenjör som sitt drömjobb säger att det som lockar mest är möjligheten att förbättra/förändra samhället och att det samtidigt ger hög lön!
Tjejers attityder borde vara i fokus för den som vill öka antalet blivande ingenjörer. Det är en betydande övervikt män som anger ingenjör som sitt drömjobb. Kvinnorna har i stället ekonom och inredningsarkitekt överst på sin drömjobbslista, ingenjör kommer långt ner. Här tycks intet ha hänt sedan undertecknad började civilingenjörsprogrammet.
Men forskaryrket då? Mja, professor är väl årets ”bubblare”. Det hamnar på fjärde plats bland de studerande som svarat – ett hopp upp från plats 22 i förra mätningen!
Som alltid ska man tolka såna här resultat med viss försiktighet. Undersökningen görs genom e-post-enkäter till Manpowers panel med 20,000 personer. Om jag förstår rätt var det bara 6,397 av dessa som svarade, varav 800 studerande. De tillfrågade fick välja vilket av 131 yrken som är drömyrket. Av alla svarande angav 2,9% ingenjör, av männen 4,2%.
Slutligen: Ni har väl inte missat månadens krönika på Teknikdelegationens sajt? VAs generalsekreterare Camilla Modéer, ledamot i delegationen, är självkritisk och uppmanar alla vuxna att lyssna på de unga!
350 years of the Royal Society
The Royal Society celebrates its 350th anniversary this year. And it is inviting the whole of society – not just its elite scientists – to celebrate too. Here are just a few ways the RS is celebrating with the wider community….
Local heroes
No need to chase all the way down to London to hear a lecture about Newton! The RS is organising over 70 events across the UK celebrating local scientific heroes. For example, already running in Northern England
No flies on him: the multi talented Professor Newstead, zoologist, taxidermist and excavator of Roman Chester
Grosvenor Museum, Chester
Seeker in the Universe
Exhibition about local astronomer, Arthur Eddington
Kendal Museum, Cumbria
Poetry
The RS is celebrating its anniversary by publishing 6 poems on the subject of science through “poetry on the underground”, where poems are printed on posters on the London underground trains.
Read them all at http://seefurther.org/assets/13/poems_on_the_underground.pdf
Access for all
The RS is putting 60 of its research papers on line for everyone to read, enjoy and study. Through its wonderful “trailblazing” page, you are guided through the last 350 years of scientific discovery with the original papers online for you to browse as well as more up to date explanations of some major events and milestones. There is for example a description of a 17th century blood transfusion, Newton’s showing white light is a mixture of other colours, and a 1970 paper on Black Holes by Stephen Hawking.
http://trailblazing.royalsociety.org/
Seeing further
They have published a book called ”Seeing Further”, edited and introduced not by a top scientist but by Bill Bryson. About the RS and its history it feature contributions from a range of well-known authors and scientists such as Margaret Atwood and Richard Dawkins. I have ordered a copy so will be able to give my verdict in a week or two…
Read more about the RS at http://www.royalsoc.ac.uk/
