Vikten av att stärka den s.k. kunskapstriangeln (se mitt förra inlägg) har förstås betonats av en rad talare även i dag här i Göteborg. Vi har bland annat lyssnat på Janez Potočnik, EU-kommissionär för forskning, och Marcus Schuurmann, ordförande för det nya EIT, Europan Institute for Innovation and Technology. Den senare läxade upp oss i publiken en aning genom att tala om att omvärlden (läs: Kina, fr.a.) inte kommer att vänta på att vi sitter här och pratar. Det måste hända saker snabbt om Europa ska hänga med. Och det händer saker på EIT, var poängen.

På ett av de parallella seminarierna jag bevistade – som handlade om IT-säkerhet – vågade en av talarna, professor Erland Jonsson (Chalmers), sig på att koppla samman kunskapstriangeln med en annan populär modell: Triple Helix. I den treenigheten ingår industri, universitet och samhälle. Hans ”case” var såvitt jag kunde förstå ett bra exempel på Triple Helix-samarbete, men det hade inte uppnått ett av kunskapstriangelns viktigaste mål – att skapa fler företag. Det påpekades av en åhörare, varvid en lång diskussion utbröt.

Reflektion: risken med att grotta mycket i olika, i och för sig kloka, modeller är att man fastnar i modellritandet och inte kommer vidare. Och då blir det inte så mycket innovation av. Vi behöver ”move beyond the rhetoric”, som en av talarna senare under dagen sa.